Här kommer ett gäng bilder från vårt lekparksbesök för ett par veckor sedan.

Sötaste korvgumman säljer varmkorv med bröd
          
Brallor med bra glid!
    
Väl uppe utbrast Jennifer: "titta mamma, jag klättrade alldeles själv!"......


Vi som vill vara med men inte får...  

I fredags hann inte Emma och Vidar komma förbi mitt jobb och lämna vittringsspelet som planerat… På fredagskvällen skulle de till Ärla i Sörmland på spårläger och vad gör de? Jo, de tar den nätta omvägen via Kummelnäs, Nacka för att lämna av vittringsspelet och köra en genomgång med mig och Faran! Wow, snacka om engagerad coach!!! Ut med Faran och gå igenom Emmas nya plan för vår vittring, jo hon hade tänkt så det knakade på hur vi ska lyckas knäcka denna nöt! Och detta mina vänner, det tror jag på! Har ni hört den förut? *skrattar* Jaja, det sista som överger människan är hoppet heter det ju.  
 

Vi har egentligen ett stort problem med vittringen som i sin tur leder till flera ”småproblem”. Nu vet man ju inte exakt hur hon tänker men det känns som att hon har fått en jäkla frustration kring vittringspinnarna. Jag tror det har att göra med att jag har dragit upp henne som fasen på pinnarna då vi har problem med dem i spåret, spårmotivationen tar överhanden och hon går över pinnarna. Därför har jag tränat som 17 i många år på att hon ska äääälska dessa pinnar, både i och utanför spåret. Sedan började vi med vittringen och då ligger det ju flera pinnar där – skitsamma om de luktar eller ej, det är ju pinnarna man höjs till skyarna för om man kommer in med dem till matte! Sedan har det varit svårt att få henne att ha rätt aktivitetsnivå (hon går ju givetvis upp enormt i varv så snart hon ser dessa) och slå på näsan. Vi har trots allt haft en ok (men inte bra) vittring men någonstans på vägen har det strulat till sig och så har jag gått kurs för flera olika instruktörer och haft lite gammal kunskap och egna tankar i bakfickan som jag också tränat efter så jag tror att dt blivit en jäkla soppa av alltihop.  Det jag tror förstört mest av allt är nog tipset att lägga godis mellan pinnarna, vilket flera föreslog. Det har nog ökat hennes frustration och därmed aktivitetsnivå något enormt då hon inte kunnat göra övergången mellan att leta och äta godis och sedan låta det övergå i att nosa efter en pinne att komma in med. Detta leder till att hon ofta springer ut, slår på näsan en halv sekund och ibland mer för att sedan ta en eller ett gäng pinnar i munnen och komma in med… Ibland är rätt pinne med och ibland inte… Kommer inte göra så med någon mer hund!

Det vi nu måste göra är att få bort frustrationen, då kan vi förhoppningsvis få rätt aktivitetsnivå och få henne att slå på näsan och ”orka/vilja/kunna” leta längre än en halv sekund innan frustrationen slår till.

Nu kör vi med vittringsspelet och små, små skogskvistar så får vi se om det här kan fungera. Vittringspelet är en träbräda med några vittringsapporter fastskruvade (de går att flytta och det finns plats att skruva fast fler om man vill). Jag ställer ut vittringsbrädan (bär den inte med händerna) och sedan tar jag en liten skogskvist som jag håller i en kort stund, sedan lägger jag den någonstans på vittringsbrädan innan jag går tillbaka till Faran och skickar på ”leta”. Om hon i frustration går upp i ljud eller försöker ta någon av vittringspinnarna så hårt att hon lyfter brädan eller tar tag i själva brädan så säger jag till henne. Annars säger jag ingenting fören hon har tagit kvisten och kommer in till mig. Jag byter kvist efter varje skick då kvisten enbart ska dofta av mig och inte Faranslem, hundgodis eller något annat.

Vittringsspelet

Steg 1
De första passen körde jag först en liten leta-övning där hon fick leta efter enbart kvisten i lite högre gräs, utan vittringsbrädan i närheten. Sedan lade jag ut kvisten på brädan och så fick hon leta upp den och komma in till mig. Jag och Faran står ca 1-2 meter ifrån brädan närjag skickar henne.
Steg 2
Nu kör vi inte lilla ”gräsletandet” innan då det inte kommer finnas kvar sedan utan jag kör direkt att hon får leta efter kvisten på brädan. Först 1-2 skick på ca 2 meters avstånd och sedan backar vi så att vi hamnar ca 7-10 meter ifrån brädan och kör ett par skick till.
Steg 3
Där är vi nu, då sätter jag ner Faran på ca 10 meter, går fram till brädan och lägger ner skogskvisten på eller i närheten av brädan (brädan ska ju bort) och går tillbaka och kommenderar ”leta”. När hon har tagit kvisten berömmer jag henne lugnt hela vägen in och byter mot massa godis.  Vi kör inga ingångar då de är oviktiga i sammanhanget.

Jag har märkt att jag bara kan köra 1-2 skick mot brädan innan jag måste flytta den och jag kan bara köra 3-4 skick totalt per träningspass annars blir hon frustrerad och ”går på” vittringspinnarna. Nu ska vi köra så här tills vi har Teamträff igen på tisdag kväll, då ska Emma titta på det och så utvärderar vi hur vi ska gå vidare.

Jag tror dock på denna metod då det blir som ett helt vittringsmoment, skillnaden är att hon inte ska ta pinnarna utan kvisten. Problemet med Faquera är generellt att hon har väldigt lätt för att lära sig ett sätt och sedan har svårt att ”generalisera om”/vidareutveckla det. I söket var det till exempel inga problem att lära henne ta lösrullen, men att byta ut lösrullen mot fastrulle, puh! Därför tror jag hon hade extremt svårt att köra godismetoden i vittringen och därför kan det även bli problem här om hon kopplar ihop momentet till vittringsspelet, skogskvistarna etc. Det gäller att gå fort fram så att hon inte tror att de ska ingå i momentet och därmed inte fattar och blir frustrerad när de försvinner. Samtidigt måste ju detta sätta sig innan vi kan gå vidare så vi kan inte skynda för fort – en skitsvår balansgång med andra ord…

Det lustiga i allt detta är att Faran ääälskar vittringsmomentet! Hur knasigt är inte det? Frustrationen har med andra ord inget att göra med obehag kring själva momentet utan att hon inte förstår själva handlingen kring pinnarna där ute.

I torsdags var det träff med EgoDogs igen. Jag och Julia började med en platsliggning utom synhåll – Faran satte sig upp efter ca 30 sekunder… Jag gick fram och sa vad jag tyckte om det och sedan låg hon som ett ljus resterande tid.

Under kvällen körde jag vittring som gick skit, jag blev bara mer och mer frustrerad kände jag. Emma kom och tog över träningen och vi var lite ”bryska”. Det vill säga hade hon rätt aktivitetsnivå och tog hon rätt pinne fick hon beröm. Hade hon fel aktivitetsnivå eller tog fel pinne så ignorerades det inte utan vi korrigerade. Faran har kört det här momentet på så många olika sätt under åren att vi tror att på nåt sätt bara snurrar runt i skallen på henne plus att hon tänker aaaalldeles för mycket apportering… Eller egentligen tänker hon nog inte alls men hon apporterar av frustration. Det ”märkliga” med Faran är att hon tycker det är så ruskigt kul ändå… Hon gjorde fel, fick en korrigering som hon tog åt sig av, Emma ställde upp igen och Faran sa typ ”Jag fattar verkligen nada men jisses vad kul vi har!”… Snacka om tacksam träningshund! Ikväll testade vi även att spika fast vittringspinnarna på appellplan för att det inte skulle vara lika lätt för henne att ta fel, men hon har en jäkla teknik där hon lyckas få in klorna under apporten, får loss den och "slänger" in den i munnen! Och då har vi henne i kort koppel! Jag hade en lite jobbig känsla då detta inte kändes helt rätt men jag kan heller inte komma på hur fasen vi ska lösa knuten… Emma tyckte likadant och hon sa att hon skulle komma förbi mitt jobb under fredagen och lämna et "vittringsspel" som vi kan använda i den vidare träningen.

Hmm inser att folk korrigerar på olika sätt och det kan bli missuppfattningar när jag skriver att vi korrigerat... Vad jag menar med korrigering här och även i texten nedan är att vi talar om för henne att vi är missnöjda. Ev. kan jag ta henne lite i nacken, som att jag håller henne still när jag pratar missnöjt med henne.

Körde inkallning med ställande och läggande på långa avstånd och fick till flera bra samt en där hon inte stannade vilket jag korrigerade. Emma tyckte inte jag skulle korrigera de gånger hon inte stannar utan istället se till att hon stannar men inte genom att kommendera igen utan genom t.ex ge handtecken, springa emot henne, ropa något så hon reagerar och sedan när hon stannar får hon belöning i vart fall för att hon stannar.  Oavsett så tycker jag att våra ställanden börjar bli bättre nu när jag tagit bort kast- och bakom belöningar och bara belönar genom att gå emot henne och belöna henne där hon står.  Vi har mycket kvar att jobba på här; bättre stopp, jag måste lära mig att kommendera tidigare, inkallningen efter ställandet och läggandet mm. Tyvärr känner jag att detta är ett moment jag verkligen måste träna men som jag även känner att jag inte vill träna för mycket då jag tror det sliter mycket på henne…

Lite fjärrdirigering där jag fortsatte träna in nytt handtecken för stå -> ligg på nära hålls samt övriga skiften på lite längre håll.

Fotgående där jag fick spontanberöm av Julia för att det såg så fint ut vilket var jätteroligt! Kändes bra gjorde det också.  

Det blev en seeen kväll som bjöd på lite blandad kompott...

att gå till veterinären... I förra veckan var vi till Solsidans djurklinik med Birre då vi inte tycker att han är som vanligt, men det är svårt att sätta fingret på det då det går upp och ner och är lite "luddiga" tecken.

Vi tog en seniorkontroll (ett blodprov där man kontrollerar lever, njurar med mera), urinprov och prov för fästingsjukdomar. Alla såg bra ut. Veterinären skulle även kolla igenom rygg och leder etcetera men då Birre är livrädd för veterinärer spänner han sig så mycket att det är i stort sett omöjligt att känna något... Jag, och även veterinären, misstänker att det sitter i ryggen... Han äter Canidryl under 14 dagar för att se om vi märker någon skillnad, sedan går vi vidare med utredning...

För övrigt så vägde vi honom när vi var där och ca 4,5 kilo har han gått ner och han är rätt fin i kroppen nu. Dock ser han fortfarande tjock ut då det ser ut som att vi fönat pälsen på honom därför kommer här några, tyvärr dåliga, bilder på badpojken.

 
Kolla in midjan!

Här är min träningsplanering för Faquera. Jag har ett "levande" word-dokument på datorn som jag uppdaterar lite då och då. Har skrivit ut ett par ex. som jag har med mig, på så sätt vet jag alltid hur jag ska träna och vad jag kanske ska fundera lite på.

Kvarsittning
Variera mellan 15 sekunder och 2,5 minuter. Bygg på ”lugn men förväntan”
Platsliggning
Utom synhåll, fyra minuter i klass 3. Korta av tiden och bygg på ”lugn men förväntan”
Fotgående
Ta kortare steg och gå långsammare! Vänster svängar och halter för positionen. Träna halter med godis i näsan och led henne rätt. Lägga in stegförflyttningarna mer i fotgående och inte detaljträna för mycket – träna helhet!
Sättande under gång
Belöna inte sättandet, hon blir osäker när belöningen inte kommer…
Inkallning med ställande
Får bara säga ”Faran kom” vid första inkallningen, inte på övriga två… Ställ henne hellre för tidigt än för sent. Kalla in henne oftare efter ställandet och kommendera ”lägg” lite hårdare. Variera avståndet med långa på ca 25-35 meter och några korta.
Rutan
Variera avståndet, upp till 30 meter. Bryt och korrigera om hon hamnar utanför, alt. försök dirigera in henne, låt henne INTE komma in till mig och sedan skicka om.
Hopp-apport
Träna ytterst sällan! Stå nära hindret. Träna ingångar och avlämningar.
Metallapport
Träna sällan! ”Stämpla ut” på vägen in och träna ingångar och avlämningar för sig.
Vittring
Flytta pinnarna mellan varje gång. Gå med Faran i kort koppel med magen vänd emot henne, bredvid pinnarna, inte över dem. Kör även med att gömma en pinne som hon får leta reda på, ca 5-10 meter ut, "markera/visa upp" en sträcka på ca 2 meter för henne, gå tillbaka och gör vändningen som man gör på tävling och skicka henne sen.
Fjärrdirigering
Variera korta och långa avstånd, går hon emot mig – bara gå tillbaka och lägg ner henne igen och gör om. Byt handtecken i skiftet stå -> ligg.

Generellt
Var noga med stadgan, hon får inte röra sig emot mig
Aktivitetsnivån!
Kan det vara den som gör att Faran ibland bara tar vilken pinne som helst? Kanske inte handlar om själva momentet egentligen? Eller har hon inte förstått momentet?
Belöningstänk
Kasta inga belöningar åt henne! Gå fram och belöna med godis och är jag supernöjd kan hon efter godisbelöning få bollen och så leker vi ”skvättleken”. Skvätt inte bollen så hon måste kasta sig runt för att ta den utan skvätt så att hon får skutta framåt och ta den. Alt. får hon rusa till mig och ta den ur min hand, ingen kamp.

Vittring
Direkt efter jobbet tog jag ut Faquera och körde 3 vittringar på det lilla kalhygget snett emot oss, flyttade pinnarna mellan varje gång. Jag gick med Faran i kort koppel med magen vänd emot henne (för att undvika hennes kryptänk). Hon hade näsan på större delen av tiden under de tre vittringar vi gjorde!!! Sen tog hon fel pinne två gånger men den andra gången såg det ut som att hon började klura på varför hon inte fick beröm/belöning då! Vilket hon ju får när hon tar rätt. Tror det var helt rätt att flytta det från plan och att jag gick bredvid henne.
Jag avslutade med att gömma en pinne som hon fick leta reda på, ca 5-10 meter ut, "markerade/visade upp" en sträcka på ca 2 meter för henne, gick tillbaka och gjorde vändningen som man gör på tävling och skickade henne sen. Hon letade upp pinnen och kom in med den med bra fart och höll den bra, utan tugg! La in ett dk vid ingången, just in case, och fick en bra ingång inkl. "fotsittande innan avlämning utan det minsta tugg eller rull! Håll tummarna för att vi är på väg mot ett genombrott!  

Senare, när vi nattat Jennifer gick jag ut och körde ett kort pass på tomten.

Inkallning med ställande
Ok men måste träna mycket mer och få ut avståndet. Återigen fick jag bekräftat att jag måste kalla in fler gånger från ställandet.

Fjärrdirigering
Lite blandade skiften men plockade ut stå -> ligg. Bytte handtecken och tror att det kan vara en grej. Det handtecken jag har nu, har jag från sitt -> ligg och det betyder eg. "släng dig i backen" och då lyfter hon upp frambenen i luften och "ramlar" ner. Har hon då samma teknik från stå -> ligg kanske det inte är så konstigt om hon hamnar framåt... Värt att testa i vart fall.

Sättande under gång
Första belönade jag direkt att hon satte sig, sedan berömde jag enbart direkt hon satte sig men belönade först när jag kom tillbaka. Ska fasa ut belöning och sedan berömmet.

Jahapp, minns inte mer men vet att jag tränade mer...
Jisses, jag måste verkligen skriva upp asap vad jag tränar för att minnas...

Ska skriva ihop en liten träningsplanering igen nu när vi ändrat träningen en hel del både vad gäller upplägg/"inlärning" och belöningar...

Idag vart det att gå upp i otta som vanligt då Teamet skulle köra tävlingsträning på Tyresö BK. Efter en sjukt stressig morgon som slutade med att jag nästan kom tid, dock utan att ha ätit frukost blev en stirrig Anna överlycklig när jag insåg att det var söktävling på Tyresö! Serveringen var öppen och det fanns nygjorde mackor och kaffe att köpa för en billig (!) peng. Det tackar vi extra för!!

Jag och Faran blev kommenderade genom hela klass 3 tävlingsmässigt förutom vittringen som vi hoppade över helt samt att jag körde fjärrdirigeringen på ca 5 meter.

Sitt i grupp
En minut tillsammans med Emma och Plätt, gick jättebra. Sedan gick vi av plan för att ”hämta upp” Julia och Ajax.
Platsliggning
Utom synhåll på tre minuter. Denna gick också superbra! Inget rumpvickande utan hon låg helt stilla! Dock ligger och sitter hon och tittar sig runt en del… Efter tävlingen ska jag nog backa bandet för att minska tiden och öka förväntan en period.
Fritt följ
Kändes bra. Jag ska slå av på tempot då jag går för fort… Hört den förut? Ändå tänkte jag på att gå liiite långsammare och att ta mindre steg… Insåg att jag måste lägga in stegförflyttningarna mer i fotgåendet och inte detaljträna det då de var ok men inte alls lika fina som de är när jag tränar dem för sig.
Sättande under gång
Belöna inte sättandet, hon förväntar sig belöning och satte sig skitfort men blev tveksam när det inte kom någon belöning och ställde sig…
Jag har belönat alla nu en period då hon sätter sig fort men är seg sista biten. Nu satte hon sig fort men ställde sig sedan, ska sluta belöna sättandet.
Inkallning        
Får bara säga ”Faran kom” vid första inkallningen, inte på övriga två… Det gör jag alltid… Jag ställer henne för sent och i och med det ser det även ut som att hon har längre stoppsträcka än hon har… Ställ henne hellre för tidigt än för sent. Kalla in henne oftare efter ställandet och kommendera ”lägg” lite hårdare. Jag belönade ställandet och gick sedan tillbaka och fortsatte momentet.
Rutan
Hon sprang till belöningspunkten för inkallningen och inte till rutan… Jag kunde dock dirigera in henne. Resterande var bra.
Hoppapport
Kanon!
Metallapport
Kanon!!
Vittring
Avstod
Fjärrdirigering
Stod på ca 3-5 meters avstånd. Jag tyckte skiftena såg ok ut fast att hon rörde sig framåt liite i stå till ligg. Det visade sig dock att hon rört sig ca en meter… Undrar hur inlärt inte det blivit… Suck…

Efter tävlingen vart det fika och genomgång av ”tävlingen”. Jättetrevligt som vanligt, det är en skithärlig grupp med trevliga människor och häftiga hundar!

Dagens skratt var Ajax inkallning med ställande. När Julia ropade "stanna" tog Ajax ett jätteskutt, över en meter, rakt upp i luften! Landade, stod kvar 0,5 sekunder innan han överlycklig kastade sig om och tjuvade sin externbelöning. Emma skrattade så hon tjöt och benen vek sig, vi andra var inte mycket bättre vi! Klassens clown, supersöt!!

Efteråt åkte jag äntligen och köpte en Biabädd som vi ska ha under trappan i hallen. Härligt, det har jag velat ha länge! Jennifer var hos farfar och farmor med Robban i förmiddags och ville inte åka därifrån så jag har haft eftermiddagen för mig själv! Eftersom jag är sjukt trött passade det rätt bra då jag inte hade varit någon glad och roliga mamma… Istället har jag bloggat ikapp lite, städat och läst lite samt tagit en ”långpromenad” med tjejerna – vi får nu gå hela 20 minuter!

När vi senare sitter och äter middag säger Jennifer plötsligt: - Dina vovvar är fantastiska! Jag kan inte fatta att dina vovvar är så gulliga! Mmmmm, du är så gullig i pälsen (till Axxa).
Ojojoj, mammahjärtat blir ju ännu mjukare när man hör såna kommentarer!