Vill med detta inlägg säga STORT STORT GRATTIS till Marie Pettersson och Äventyrs LaTyra som i veckan blivit godkänd på vallanlagstest!! Bilderna är ärligt stulna från Marie och med tillåtelse lånade från Sofia Johansson.

Vi håller ju på att renovera badrummet och under tiden har vi två nybyggare som håller på att bygga till här hemma! Faquera ska ha valpar om någon vecka och Axxa ställer givetvis upp och hjälper morsan med nybyggnationen. För säkerhets skull håller de på med två nybyggen samtidigt...

Här har de puttat in en och "dragit" bort en stooor tung impregnerad xxx, de väger bly så de måste ha jobbat! Ingången är precis till vänster om "stöttan" som håller upp altanen och de har grävt en hel del också men det syns inte riktigt på bilden.

Idag tog det mig 10 minuter extra att få in Faquera, som alltid är först in annars, när jag skulle åka iväg till jobbet imorse. Jag ropade och ropade men hon kom inte... Gick ut och letade på tomten men hittade henne inte... Till slut kommer hon gåendes från ena sidan av huset i godan ro och då var jag ju tvungen att gå ut och se vad hon höll på med så hon inte hittat ett hål i staketet eller något... Nej, det var den "mer dolda" lyan hon var upptagen med. På bilden nedan, som tyvärr blev väldigt suddig, håller jag upp flera grangrenar för att lyan ska synas. Hoppas de inte gräver för djupt för då kommer de in till grannen...

Den stora frågan är då vem som är den blivande pappan och det lär bli någon slags "jungfrufödsel" fast hon inte är jungfru...

Det är härligt att ha en schäfertik på 10,5 år som haft två valpkullar och som aldrig haft problem med livmodern, löper regelbundet ca var 7-8 månad och där inte skendräktigheten märks av på något annat sätt än att hon letar och gräver lyor! Det är så en tik av arbetande ras ska vara tycker jag! Heder åt din uppfödning Annika!

Idag fyller Faquera 10 år och jag känner mig rätt sentimental. För Faquera är den hund som binder samman mycket i mitt liv, hon är den som träffat alla mina hundar och samtliga av Johannas hundar. Johanna och jag har "hängt ihop i 17 år... Det är mycket som hänt under de 10 år jag kamperat ihop med Faquera och här kommer en bildbomb och lite av det som hänt genom åren.

Faquera 8 veckor

2002
Exet skulle köpa hund och vi valde mellan schäfer från Äventyrs kennel, irländsk jaktsetter och jaktlabbe. Av flera anledningar bestämde vi oss för labbe och hade bokat en jaktlabbetik. Det blev dock inte så många tikar i kullen att det räckte till exet och jag kontaktade då Annika och det visade sig att hon hade en tikvalp på 13,5 veckor kvar! Vi åkte upp sent en kväll för att träffa valpen som sov under hela vårt besök och hon följde med oss hem samma kväll. Jag kände Annika sedan flera år och hade träffat henne och hennes hundar många gånger så det var inte så impulsivt som det kanske låter.

Det tog några månader innan exet insåg att schäfer inte var hans ras och han tyckte att Faquera verkade rätt dålig mentalt... Då är han uppvuxen med schäfer och vi hade redan Rasta... Jag höll dock inte med men hade inte tid för henne just då så han fick "underhålla" henne under något år innan jag kunde ta över henne helt.

2002 skrev jag nedanstående på min hemsida:
"Av olika anledningar blev Faquera min hund. Det beror förstås på vem man frågar, frågar man Faquera så är hon ingen annans än sin egen. Det är en liten självständig dam med en enorm vilja och envishet så livet med henne är väldigt lätt när vi är överrens och om vi inte är det kan det vara en viljornas kamp. Jag är å andra sidan känd för att vara rätt envis jag med så vi kanske förtjänar varann ; ) Målen med Faquera är många och högt satta, men vi tar det lugnt på vägen dit. Förhoppningsvis får vi campera ihop i många, många år."

Jag jobbar en dag i veckan på hunddagis och dag 2 hemma hos oss följer Faquera med till jobbet så hon blev socialiserad från start!

2003

Januari 2003

2003 var ett händelserikt år! Jag och exet separerade efter 10 år tillsammans och jag tar med mig tre av hundarna och flyttar till en etta. Han tar med sig Chili. Jag säger upp mig från jobbet och börjar plugga till ekonom på heltid, har dock kvar extrajobbet på hunddagiset.

På försommaren hade vi kennelläger och där träffade jag Lisa som hade Farans syste Fee. Både vi och tjejerna fann varann så på sommaren åkte vi ner och hälsade på dem i Blekinge under några dagar. Vi börjar även träna räddning i Chilis & min träningsgrupp.

Tjejerna röjer på stranden, Fee är längst fram  

2003 genomför Faran ett trevligt MH

2004
2004 är året när vi sätter fart!
Vi gör intagningsprovet till räddningskursen och vi tävlar lydnadsklass 1 och får med oss ett första pris i bagaget.
På hemsidan skriver jag följande:
"Det vi lägger ner mest tid på är dock motionen och nu har vi även börjat satsa mer och mer på tävlingslydnaden. Vi har även gått en grundkurs i agility så tanken är att även agility och till viss del spår även det ska ingå i vårt gebit."
Tiffany, min första hund, får somna in vid 13.5 års ålder.

2005
Detta år blev vi godkända  på både intagningsprovet och SBK1-kontrollen på räddningen!!! :)
Faquera mentaltestades samt exteriörbeskrevs och fick titeln Korad!

   
Räddningsträning på Uppsala brandstation, både jag och Faquera är lite höjdrädda men som med allt annat tar vi tag i våra svagheter och jobbar på ändå!

Räddnings- och hanteringsträning i Rosersberg

Räddningskompanjonerna Tigra och Faquera i Skövde på träning

Chili flyttar hem till mig igen och Linnie vandrar över till andra sidan pga aggressiv cancer...

2006
Faquera slog ut framtänderna och skadade ryggen, vid två olika tillfällen. Jag fick mitt kennelnamn Rackartygs godkänt. Rasta vandrade över till andra sidan på grund av sjukdomar...

I maj åkte jag och Faquera på räddningsträning till Skövde över en långhelg - där träffar jag Robban!
Robban och jag flyttar ihop med våra fyra hundar och köper på hösten en tvåa ihop.

Robban  

  
Faquera på väg upp ur Skövdes ökanda rör efter att ha krupit
ca 50 meter i detta trånga rör tillsammans med/framför mig

Här kommer jag efter, ni inser att det krävdes en del av hund
och förare för att fixa detta, det var haaalt att komma upp!

2006 tävlade vi appellspår och blev uppflyttade till lägre spår, vi tävlade lydnadstvåan och fick vårt första pris - detta inom loppet av fyra dagar. Vi genomförde slutprovet (IPRHFU) på räddningskursen och blev godkända och sist men inte minst genomförde vi en veckas RHFU på räddningsverket i Skövde och Faquera blev godkänd räddningshund med rekommendation att söka till internationella räddningsstyrkan!

Vi sex som klarade slutprovet, av de 50 som ville gå kursen från början...

 
Räddningsträning på Skanska, Upplands Väsby och på Vällstatippen, figge i röret

2007
Vi köpet landställe, en liten röd stuga med vita knutar och stooor tomt i Fagersta.
Faquera genomgår Tullens L-test med bravur och bevisar än en gång vilken underbar mentalitet hon har!!
Faqueras första och kennel Rackartygs första och enda (?) kull föds och Axxa stannar kvar hos oss.
Jag är gravid och mår illa hela hösten 2007, det blir inte mycket gjort inte...

Räddningsträning på High Chapparall med ett goda vänner!

Belöningsförväntan!!!

Båtsemester  

2008
I april går illamåendet över och vår dotter Jennifer föds!

Här är hon runt året

Jag, Robban, Jennifer och alla hundar åker och hälsar på Johanna i Åre  

2009
Vi köpte hus och flyttade till Nacka, sålde landet jag söker jobb och får jobb som ekonom. Chili fick somna in på grund av cancer i lymfkörtlarna...

Faquera tränar apportering

Faquera, Axxa och jag  

2010
Jag börjar jobba som vikarie på Reitan Sevicehandel ABs ekomomiavdelning för att sex månader senare få fast tjänst. Jag bestämde mig hastigt och lustigt för att låna ut Faquera för en valpkull till Äventyrs kennel där hon födde sonen Kaifas. Veterinärbesiktigade Faran – utan anmärkning inför parningen. Debuterade i lydnadstrean med Faran. Klarade körkortet!

Kaifas föddes med kejsarsnitt och det tog hårt på Faqueras rygg... Det visade sig att hon blivit friskförklarad från Strömsholm från något hon inte kunde bli frisk ifrån... Undersökningar visar att hon har Spondylos och L7S1 medpåverkan även på främre kotorna, då framförallt L5. Rehab inleds under hösten och återkommer till och från sedan dess. Ludde fick somn in då hans rygg var helt slut...

2011
Hösten 2011 blir Faquera sjukpensionär, ryggen börjar ta ut sin rätt och prio är att hon ska må bra!

Axxa och Faquera på en av alla våra stadsturer med Sophie och settrarna

Hösten 2011 förverkligar jag en av mina drömmar när jag & Faquera vandrar i Norge med Sophie & Tiffany

2012
Tjejerna börjar jobba heltid på Robbans jobb i januari och vi flyttar till nya huset.

Här är vi nu och jag är glad för varje dag jag får ihop med Faquera! Som jag inledde med under 2002 så har Faquera mycket gott självförtroende, är envis som synden och tycker hon klarar sig väldigt bra själv! Under 10 år har jag fått ha "tummen i ögat" på henne så kommer det nog alltid att vara. Livet med Faquera har alltid varit en viljornas kamp samtidigt som vi har varit med om otroligt mycket roligt! Faquera är en otroligt härlig hund och tänk vad vi varit med om!

Vi har kajkat runt hela Sverige på cykel, bussar, tunnelbanor, tåg och genom att få skjuts av andra!
Vi har tränat räddning, lydnad, spår, skogssök, agility, lite rapport, testat skydd och dragtränat för husbehov - snacka om allroundhund, en äkta bruksschäfer!

Mitt hjärta!

Annelie och Jade (Jalla) myser på planen


Lewis har bra med kamplust


Men har inte lika stor lust att släppa föremålen så det tog husse Olle hjälp med av Towa


Vi håller husse!


Du och jag kompis!


Se där!


UppfödarAnnica


Marie, matte till LaTyra


Lika glada båda två! Annica och Jolin




Bengt och Lowa tränar apportering


Towa instruerar Bengt


Husse Reine och LaTyra


Lewis


Axxa väntar på att få köra uppletande

Tyvärr fick jag inte bilder på alla ekipage under helgen...
Måndag och tisdag glömde jag ta fram kameran... De foton som blev var med IPhonen...
På onsdagen var det några som åkt hem redan.

Stort tack alla Äventyrare för några superdagar!!
Hoppas vi ses snart igen!

På onsdagen var vi fem ekipage som blev drillade i lydnad av Towa Lindh. Towa vann skydds-SM med Arko 2011 och ska i år tävla lydnads-SM med Qaala för fjärde eller femte året på raken så hon passade oss alla, både de som enbart tävlar i bruks och mig som satsar mer på lydnadslydnaden. Hon började med lite teori om hennes tänk vad gäller träning och sedan körde vi tre pass var. Vi gick igenom framåtsändande och kryp lite extra i teorin; framåtsändande för att det är ett rätt så komplext moment och krypet då det var flera som hade tänkt välja det som moment.

Axxa väntar på sin tur

De moment jag valde att köra med Axxa var rutan, vittringsapportering, apportering och sen lade jag till skall också. Faquera fick vara pausfågel och skötte det med bravur. De övriga tittade på framåtsändande, föremålshantering (loss), fotgående, kryp , apportering, skall och kanske något mer.

Jag gillade Towas sätt att tänka angående hundträning och lydnad. Hon tycker att det ska vara svart och vitt för hunden, att det ska vara enkelt. Hon lär in nya saker genom att visa hunden hur den ska göra och belönar rätt beteende. Man ska vara tydlig! Tydlighet ger trygghet både på träning och på tävling. Då hon är ”stel och tråkig” på tävlingsplanen försöker hon även vara det på träningen för att hunden ska känna igen den personen MEN den stela, tråkiga personen ska ge toppen/explosiva belöningar!

Gällande belöningar tyckte hon att man skulle belöna med sig själv först och därefter ta fram leksaken/godiset. Detta dels för att öka upp vårt värde som belöning för hunden och dels för att på tävling kan vi ta med oss själva in på plan som belöning och då kommer hunden ta den sociala belöningen mycket bättre än om den är van vid att alltid få boll/godis direkt.

Tyst matte = hunden gör rätt
Om hunden gör fel – bryt tävlingspositionen och ”stela matten”

Hon pratade lite teoretiskt om vittringen och sa då bland annat:
- Ler jag på träning när hunden kommer in med rätt vittringspinne?
På tävling vet jag inte vilken som är rätt och dessutom är jag nervös = ler inte, vilket leder till att hunden blir mycket osäker då den inte får den bekräftelse (leendet) som den är van vid…

Det hon sa om fotgåendet generellt är att:
Fot = sitt och titta på mig (inte gå)
Första ”halten” inför fortgåendet, dvs. när vi kommer in på plan och ställer upp framför domare och TL är den viktigaste för Towa. Hon tränar mycket på den! ”Fot” = titta på mig och ökar störningen successivt i denna halt.

Olle och Lewis har ett finfint fotgående på gång  

Framåtsändande
Towa ser momentet i två delar: Framåtskicket och saktagåendet
Hon lägger grunden för saktagåendet i framförgåendet. Hon står med hunden i koppel – slänger ut boll så långt hon kan. Sedan firar hon sig bakåt i kopplet och står stilla. När hunden står stilla och fokuserar framåt får den ett ”varsågod” och får rusa mot bollen. När hunden visat rätt beteende några gånger kan de ta ett steg och successivt gå längre och länge. Hon tränar in att gå åt båda hållen direkt. Går hunden för fort säger hon ”a-a” (kommer betyda sakta för hunden vilket hon kan använda sig av i träningen längre fram sen) och stannar till, går hunden lugnt blir det ”varsågod”.

Framåtskicken lär hon in genom att skicka mot targetplatta.

Längre fram kan hon lägga ihop framåtskicket mot targetplattan och när hunden stannar där (hon tar ett stopp där) skickar hon den framåt på ett saktagående. Efter ett tag tränar hon bort stoppet och lägger in ett ”a-a” istället.

En bildserie på Benke och Lowa (som aaaaldrig skulle lära in framåtsändande genom att slänga boll på marken) får visa på förstaövningen. Härligt att man kan lära även gamla hundar att sitta och testa nya grejer.   

Ett öra fram och ett bak, full uppmärksamhet på både bollen och Benke samtidigt

Kryp
Towa lär in krypet genom att ha hunden framför sig och locka hunden emot sig och belönar genom att sticka till hunden godis. Hunden får inte sträcka sig fram för att ta godiset.  Först står hon på knä och successivt reser hon sig upp tills hon står upprätt i tävlingsposition. När krypet är ”klart” framför tar hon det till sidan. 

Vinklar lär hon in på samma sätt som i fria följet, vilket är ungefär som ”rump in”-övningar i liggande ställning vid sidan. Kryp är samma som fot, dvs. ligg stilla vid sidan med kontakt och börja kryp när jag börjar gå.

Axxas och min träning då?

Rutan (själva stoppet i rutan)
Vi började med rutan som gick väldigt bra! 
Towa tycker att jag ska förbereda Axxa inför momentet och det gör jag redan (inte helt befäst men på väg) genom att säga ”Nu är det…” när vi är på väg mot utgångspunkten för momentet. Jag ska även försöka få henne att sikta längre bak i rutan.

Jag ska förbereda, ställa upp, skicka, ”stanna” och snabbt bollbelöna hos mig. Variera med att någon annan ibland slänger bollen bakom henne, bakom rutan. Hon behöver inte sen stanna alla gånger utan ”stanna” betyder att något
kommer att hända.

Om hon hamnar fel/utanför rutan ska jag ”tjata” in henne och belöna när hon är rätt. Gå inte emot henne. Om hon går emot mig – då går jag emot henne och hejdar henne och tjatar in henne igen.

Vittringsapportering
Axxa tänker bara gripande, inte att koppla på näsan

1. Leta en pinne i ”högt” gräs – pinnen ska inte synas. Låtsas gömma pinnen på lite olika ställen och ställ dig bredvid henne och skicka på ”nosa”. När hon är ute och letar tar jag fram bollen och har den redo (men osynlig) i vänsterhanden. När hon är på väg emot mig säger jag ”varsågod” och slänger bollen bakåt vid min vänstra sida.

2. Lägg ut en stooor hög med pinnar där ingen sticker ut. Gå sedan ut och dutta lite i gräset ca 2 meter bakom och göm min pinne där ute.

3. Som ovan men lägg min pinne ca en meter bakom

4. Lägg alla pinnarna i en ”tjock” ring, dutta lite runt omkring och bakom men lägg min pinne i mitten av ringen

5. Plocka successivt bort pinnar från ringen

6. Lägg sen pinnarna på en rad tävlingsmässigt

OM hon tar fel pinne – gå emot henne och säg att det var fel. Bryt och gör om.
Eventuellt backa i stegringsplanen (hämta hem).

I samtliga steg 1-6 duttar man i backen runt om precis som i övning 1.
I övning 4 kan jag börja plocka in en TL. Då ska även TL dutta i marken runt och bakom pinnarna.

Om Towa inte tränat vittringen under en längre period med någon hund börjar hon aldrig träna momentet tävlingsmässigt efter uppehållet utan börjar alltid med ”högövning” igen men avancerar fort.

VI hann gå igenom övning 1-3 praktiskt med Axxa och det gick toppen! Vid ett tillfälle sprang hon rakt igenom pinnhögen så pinnarna flög åt alla håll. Axxa stannade då till, tittade på mig och satte därefter på näsan och började leta efter rätt pinne. Hon struntade helt i pinnhögen! Det känns lite hoppfullt. Vittringen är tänkt att bli ett av våra sommarprojekt.

Apportering
Vi körde en tävlingsmässig apportering och Towa tyckte inte det såg så illa ut, hon tyckte dock inte att jag ska acceptera tugget – skillnad på bedömning i brukset och i lydnaden, sen är det onödiga poängbortfall. Hon trodde det skulle vara rätt lätt att få bort.

Lyfter hon rumpan  i kastet ska jag börja om, jag får inte köpa detta!

Tugg och dålig fart in tycker hon jag ska jobba bort genom att göra som i vittringen, att när hon är ute för att gripa tar jag fram bollen och har den redo (men osynlig) i vänsterhanden. När hon är på väg emot mig säger jag ”varsågod” och slänger bollen bakåt vid min vänstra sida. Jag ska inte ha bollen i handen från början för så är det inte på tävling. På så sätt får jag upp farten in och i och med farten ”kniper” hon åt kring apporten, minskar hand-/loss-/belöningstänket vilket leder till mindre tugg. Towa kör 8 av 10 apporteringar på detta sätt och 2/10 med ingångar.

Towa gör även så att ibland i denna övning håller hon i bollen och när hunden ska ta den håller hon emot och så kampar de ifrån apporten. Hon säger ”loss” och sen ev. apport (hunden får springa utan kommando) så får hunden komma ihåg var apporten låg, springa och hämta den för att sedan åter släppa på vägen in och kampa. Beroende på hur länge vi orkar kampa med hundarna kan man välja hur långt avstånd man vill ha till apporten. På detta sätt tränas fart och gripande utan att vi lägger på sitt kvar, kast, ev. kommendering och släppande i våra händer.

Parallellt ska vi träna på att sitta och hålla apporten framför alternativt vid sidan med boll synlig eller bakom ryggen och så ska hon bara sitta och hålla, detta har vi tränat tidigare och det gick mycket bra. Även här flyttar man fokus från apporten till bollen och då hunden fokuserar på bollen kniper den ihop runt apporten och tuggar då inte. Längre fram lägger man in att man klappar hunden, petar på apporten, tar i den och kanske drar lite så att våra händer automatiskt inte betyder ”släpp”. I dessa övningar löser vi upp hunden genom att låta den ta bollen med ett "varsågod” och inte att den ska släppa i våra händer.

Bengt och Lowa tränar att sitta och hålla

Skall
Axxa skäller helt ok (har inte tränat på länge) men rör sig…

Rör de sig under skallet – lägg en hand på var sida om bogen, med vänster tumme i halsbandet.
-> Håll bara vänster hand på vänster bok
-> Håll bara vänster hand på höger bog
-> Håll bara vänster hand på höger hals
-> Flytta handen successivt högre upp och lätta på trycket
-> Smek i mungipan/höger kind och säg ”tyst” innan skallet börjar

Variera att belöna skallet och tystnaden, lite beroende på vad hunden behöver träna mest på
Om hunden reser sig/kliver ur etc. – bryt och börja om.

Om hunden ”skällylar”, inte yl men inte mellanrum mellan skallen, innan den kommer in i en bra skallserie kan man låta hunden skälla av sig innan momentet börjar – även på tävling! Då har den förhoppningsvis ”fått ur sig” det ”fula” skallet och skäller bra under själva momentet.

Annika och Jolin tränar på att sitta stilla och skälla

Belöööning för väl utfört jobb

Även här hann vi till övning tre! En gång rörde hon sig och då började vi om, sedan satt hon helt stilla. Otroligt, hon som aldrig kunnat sitta still och skälla! Hon sitter gärna med ena tassen i luften men det tyckte inte Towa att jag ska bry mig om.

Jag gillade Towas sätt att träna och hennes tänk och går väldigt gärna kurs för henne igen när vi kommit lite längre i vår träning.

Kennellägret började i lördags med lite bitövningar och skydd för Dan Phöner och på söndagen var det MH-test för L-kullen vilket gått mycket bra! Stort grattis till uppfödaren Annica och alla L-kullsägare!!

Själv var jag hemma hos familjen i helgen, gick en långpromenad varje dag och en kortare. Lördag morgon började med över milen - i ösregn!

Söndag morgon började även den med över milen, nu i lite mer okej väder.

Måndag
På måndagsmorgonen åkte jag och tjejerna ner till Norrköping för att möta upp ett gäng från kenneln. Fyra valde att köra sök medan jag och tre till valde att lägga spår.  

Faquera
Marie gick ut ett spår på nästan 400 meter till Faquera som hade några vinklar samt två bollar och ett litet Ikea mjukisdjur som apporter.  Eftersom hon inte tycker att spårapporterna har så mycket i spåret att göra förutom att hindra hennes framfart har jag nu bytt ut dem mot roligare saker. Bollarna var klara favoriter! Hon spårade som den spårgudinna hon är!

Axxa
Axxas spår lade jag själv och det var ca 750meter långt, innehöll 11 stycken 90-graders vinklar och en böj samt sex spårpinnar. Dessutom var det ett antal terrängövergångar mellan skog och kalhygge. Spåret gick heeelt suveränt och första halvan gick jag bara och njöt över min fantastiska spårhund! Alla apporterna levererades finfint! Sen kom vi in på kalhygget och det var inget vanligt kalhygge, första biten såg ut som på bilden nedan, men sedan blev det väääldigt blött på sina ställen och det luktade konstigt… Typ hästskit och såg ut som om det var torv eller något på vissa bitar. Här fick Axxa problem och på två ställen valde jag att hjälpa henne för att vi skulle komma vidare. Hon jobbade dock på finfint hela tiden. Efteråt fick jag veta att de har mycket vildsvin i markerna, kanske var det det som ställde till det, kanske den konstiga lukten eller så var det helt enkelt det lite udda underlaget. Spelar ingen roll, det var nyttig träning för henne!

Två suddiga mobilbilder på de torra delarna av kalhygget. Fler suddiga bilder kommer längst ner i inlägget.

Trött och nöjd Axxa  

När spåren var klara åkte vi tillbaka till klubben för lunch och därefter körde vi uppletande. Uppletandet kördes i en av BK:s tävlingsrutor och var 50x50 meter med sex föremål ute.

Axxa
Axxa plockade in fem föremål jättefint! Efter det valde jag att bryta. Hon gick ut jättefint på djupet, följde dock vallningsspåren lite i början.

Faquera
Faquera plockade in tre föremål jättefint och efter det valde jag att bryta då jag märkte att hon började bli lite trött. Hon ska få jobba och ha roligt men behöver inte bli slutkörd.

På kvällen var det grillning som stod på schemat. 

Tisdag
På tisdagen åkte sökgänget till skogen igen och såg både ormar och vildsvin! Vi andra valde att stanna på klubben och träna budföring och lydnad. Jag valde att enbart träna detta med Axxa och låta Faquera stå över.

Axxa 
fick en budföring på ca 75 meter med Lena som mottagare, Lena och Axxa har aldrig träffats och Axxa har aldrig varit på Norrköpings BK så det var mycket bra träning. Det var dock inget som störde Axxa och förutom en sned ingång hos mottagaren gick det super. 

Axxa lydnad
Jag och Axxa blev kommenderade och kommenterade i valfria moment av Marie, Lena och Bengt. Ett otroligt kunnigt gäng! Bengt och Ginza kom 7:a i rapportSM 2010 (?) med Lena som mottagare. Lena själv var också kvalad till BruksSM samma år (?) men avstod pga. skada och agerade mottagare till Bengt och Ginza istället. Lite kul att prata om skillnaden på momentbedömningen i brukset och lydnadslydnaden.  Momenten jag valde, inklusive de kommentarer jag minns, var:

Apportering
visade 2-3 tävlingsmässiga apporteringar med kommendering
Kör på!
Vid rumplyft – bryt och börja om
Inte mycket tugg alls, strunta i det – försvinner nog av sig självt. Ev. avsluta genom att slänga bollen bakåt, bakom mig när hon är på väg in för att få upp fart och minska tugg.

Hopp
Lena agerade TL och stod nära, nära hindret och viftade med apporten som störning
Minns inte kommentarerna men Axxa var rejält störd första hoppet, andra gick mycket bättre. Något att träna på.

Fritt följ
De tyckte att vi hade ett väldigt fint fritt följ men att jag svängde för långsamt/tveksamt och tyckte jag skulle skita lite i hur jag sätter fötterna och bara gå på. Hon kommer lära sig att flytta sig för mig och då kommer svängarna bli fina.

Efter lunch körde hela gänget uppletande igen, denna gång i en annan tävlingsruta som tydligen var mycket svår då vinden snurrar och slår. Sällan någon hund får fyra, eller ens tre föremål där på tävling. Det märktes även på våra hundar…

Axxa
hämtade in alla fyra föremål utan hjälp men gick grunt och stundom bakom rutan… Dock hittade hon alla föremålen i den svåra rutan!

Faquera
hittade tre föremål själv och jag brydde mig inte om att köra slut på henne med det fjärde utan Ulf fick gå ut och visa föremålet och då hämtade hon in det i flygande fläng. Jag har ju inga andra mål med Faquera än att ge henne en härlig ålderdom med rolig aktivering så lite motivationshöjning och underlättande passade bra.

På kvällen fick tjejerna vara med och tigga mat hela kvällen…

Fortsättning följer med lydnadsdagen för Towa Lindh...

I lördags hade jag stämt träff med Marie & Äventyrs LaTyra vid Österåkers BK. VI började med att åka ut till skogen kring Hakungekrossen som visade sig vara en uuuunderbar spårskog!! Skogen var delad som en tårtbit i tre delar så vi kunde lägga ett spår i varje del och på så sätt kunde vi (jag) undvika att klampa in i varandras spår. Jag hade bestämt mig för att tjejernas spår skulle vara ca 500 meter långa, en rätt lagom ökning från förra spårhelgen (ca en månad tidigare) tyckte jag. Jag började med att lägga ut Faqueras spår på ett kalhygge vilket gick rätt fort. Sedan skulle jag lägga ut Axxas spår…

Det började bra de första 100 metrarna, sedan bestämde jag mig för att ändra riktning. Fortsatte gå ett par hundra meter och började inse att jag inte hade en aning om var jag var. Jag gick upp på ett berg och tyckte att jag borde se lilla bilvägen vi åkte upp på men icke sa nicke… Trodde att jag gick åt ett håll men då hörde jag stora vägen – från fel hål mot vad jag trodde! Trots gps:en började jag efter ett tag känna mig liiite stressad… Jag gick över en stor viltutfordringsplats, fick byta riktning pang bom då jag kom fram till ett 10 meters stup där jag givetvis ramlade, dock åt rätt håll… Jag fick återigen göra en kraftig vinkling då jag kom fram till en stor å (över en meter bred) som jag insåg att jag inte kunde hoppa över, följa ån, vinklade precis vid ån och hoppa över ån via två stora, superhala stenar, korsa en bred grusbilväg, gå i ökentorra traktorspår och så vidare… Till slut var spåret strax över en kilometer långt och helt oplanerat. Helt klart ett ”hitta vilse”-spår!

Väl tillbaka stod en mycket välbehövlig coca-cola och väntade vid min bil – tack Marie! Marie hade tänkt ringa, men varken hon eller jag hade täckning… Båda har abonnemang hos 3… Måste byta!

Axxa spårar, foto: Marie

Faqueras spår
Kalhygge, ca 400 meter, 1.25 timmes liggtid, 3 pinnar plus mjukisdjur som slut. 3 vinklar och en ganska vid böj.

Vi började med att gå Faqueras spår. Hon spårade kanon!!! Hoppade dock över de 2 pinnarna jag lagt ut… Väl framme vid slutet, ett mjukisdjur som hon kastade sig över och apporterade till mig, tyckte jag att Marie var väldigt tyst… Vände mig om och … hon var inte där! Jaha, tänkte jag, hon gick kanske tillbaka till bilarna och gick dit för att möta henne. Ingen Marie… Funderade på om hon gått iväg på Tyras spår vilket jag tyckte var lite märkligt då jag ville följa med, kollade in i buren och där låg Tyra… Nu blev jag liiiite ställd… Började gå längs med grusvägen och ropa och efter ett par rop får jag ett svar! Det visade sig att Marie hade snubblat och när hon tittade upp var vi bara borta! Så helt sanslöst tappade hon bort oss på kalhygget!  

Tyras spår
Skogsspår, ca 600-700 meter. Tyras spår gick i stort sett som på räls, ett litet tapp i en vinkel som hon löste superfint alldeles själv.

Axxa & jag i spårets slut - jag matchar visst tröjan... Foto: Marie  

Axxas spår
Strax över en kilometer, ca 1,5 timmes liggtid, ca 6 vinklar och två böjar och lite ”hit och dit”, 5 pinnar plus slut.

Vad ska jag säga… Jag är GRYMT imponerad! Vilken spårhund jag har, wow!!! Jag som tänkte hoppa spåret och börja med sök… Jag hade ingen aning om vart jag gått, hade några kännemärken på vägen – de jag nämnde ovan – samt 2 snitslar, resten följde jag bara efter i linan… Första femhundra metrarna hade jag ett rejält drag i linan så det var med fart det bar av! Jag bestämde mig för att inte hålla emot mer än nödvändigt och det verkar passa Axxa riktigt bra, att få bestämma takten mer själv när hon spåret fastnat i näsan. De två första pinnarna apporterade hon in i rasande fart! Vid stupet fick hon lite problem men löste det helt själv, lite mer strul vid foderutfordringen som låg ca 50 meter efter/nedanför stupet och gick över i den tvära vinkeln vid ån och där fick hon problem igen, hon började blir rätt trött nu också, hon löste det dock själv. Där jag vinklat och hoppat över ån via stenarna löste hon helt underbart!!! Hon gick på/bredvid stenarna (minns inte) men doppade näsan mitt i mina fotsteg på båda stenarna, jag blev nästan religiös på kuppen! Fortsatte vidare och spårade över grusvägen tog vinkeln , missade apporten då hon gjorde ett litet slag precis där och fick den nog inte i vind, spårade i traktorspåren ca 10-20 meter men tappade sen bort sig… Jag fick ropa tillbaka henne och säga att ”här går spåret” så med lite hjälp löste hon det och tuffade på, klev över nästa pinne men markerade den tydligt, spårade vidare och tog slutet jättefint! Jag är såååå superdupernöjd!!! WOW, vilken känsla!! Bra var att vid de svårare partierna och när hon började bli trött så sänkte hon självmant tempot! Mindre bra var att hon inte tog pinnarna när hon blev trött. Men vad 17, det var andra spåret i år! Spåret innan dess var 150 meter långt den 10 oktober 2011...

Axxa efter spåret, på väg till bilen... Foto: Marie

Sen åkte vi hem till Marie där hennes underbara sambo fixat god lunch åt oss som stod på bordet och väntade, efter kaffe på maten åkte vi till hamnen för att träna lydnad. Jag visste att det kunde bli en dubbel utmaning att träna lydnad i blåst vid sjön…”Tyvärr” ringde Robban och berättade att Jennifer varit ledsen och saknat mamma hela dagen… Det blev ett kortare lydnadspass med en hand som kramade om hjärtat… Jag tycker träningen gick väldigt bra efter förutsättningarna.

Axxa
Helt okej fotgående, två suveräna rutor, en ruta där jag råkade slänga bollen bredvid (skulle få belöningen över huvudet) så den vart inget bra, en dålig efter det (hon letade efter bollen vid sidan av rutan – belöningsplacering är skiiitviktigt för henne!!!) en bra ruta som avslut och ett par apporteringar som jag inte minns hur de gick...  Jag körde inte alla rutor i sträck utan körde dem i 2-3 pass mellan övriga moment.

Axxa i rutan Foto: Marie  

Faquera
En mycket bra apportering, helt okej fotgående och ett par bra rutor och en jättebra budföring på ca 75 meter.

Faquera med belöningsbollen Foto: Marie  

Faquera apporterar Foto: Marie

Sen åkte jag hem till familjen igen åtskilliga timmar senare och två lärdomar rikare:

1. Ge mig aldrig, aldrig ut i (spår)skogen utan GPS!!!
2. Axxa är en suverän spårhund!

Tisdagen började tidigt igen, hundarna fick leta mat på tomten under tiden som jag gjorde mig i ordning, fixade kaffe och packade allt jag skulle ha med mig för dagen. Sedan bar det iväg till Fagersta för att titta på Äventyrs Kaifas (Faqueras son) MH. Jättekul att träffa Jaana och guldklimpen. Vilket MH, wow!!!!!

Fina killen!

Inga rädslor, fort fram utan stöd och inget bestående. Stor kamplust, bra gripande och givetvis skottfast. Social och skitglad kille. Jätteroligt att se! Friröntgad, frisk och har redan påbörjat sin tävlingskarriär med uppflytt till lägre spår och 1:a pris i klass 1.

Känn ingen press Jaana, men det är lagom med en Kaifasvalp om ett par år!   Jag föll stenhårt för Kaifas redan när han var en liten skit, både på grund av hans stam och på gund av hans sätt... Jag hoppas att åtminstone ett par uppfödare uppmärksammar Kaifas så han kan användas i avel, både för min och för rasens skull!

Nedan ser ni lite annat han kan också:

Rulla runt

Slalom - i en rasande fart, påminner om en viss tioårig "dam" jag känner...

Hur siffrorna hamnade på "pappret" minns jag inte men det dyker upp på avelsdata och här i bloggen vid annat tillfälle. Kanske kommer filmen ut här också men jag vill kolla med Jaana först.

Efter en sväng i de underbara västmanlandska skogarna där tjejerna fick sträcka på benen bar det av hemåt igen. I väntan på att Robban och Jennifer skulle komma hem satt jag i solskenet och skrev hela helgens bloggar och överförde bilder när jag kom hem. Tjejerna var rätt nöjda de med... Känner mig rätt slut efter helgen så jag hoppas jag får sova lite mer i veckan…