Bestämde mig för att åka hem idag. Jag vågar mig inte upp på fjällen ensam och jag får hela helgen med familjen om jag åker idag. Tänkte gå en timmes promenad med Faran innan vi åkte, men… Väl på väg så bestämmer jag mig för att gå Sjusjön runt, då kan jag inte gå vilse! Det tog ungefär två timmar och var en härlig promenad.


Passerade detta söta lilla hus idag igen



Lite underligt väder var det... Jag fick för mig att det regnade och hade på mig stövlar, regnställ och keps. Efter ca 1,5 timme insåg jag att så inte var fallet...

    Fullt med björkar, det har jag inte sett här tidigare!




För att passera vattendraget/lilla forsen på bilden ovan gick jag på ovanstående och Faran gjorde mig sällskap, varför ta den lätta vägen?

   
Faran och får

    Underbar utsikt! Inte helt fel att sitta i den badtunnan och se ut över sjön! 


Ser ni vad jag fotat, förutom utsikte frå vardagsrummet? Se bilden nedan annars


Inte så bra denna förstoring heller men det är en stor, jättefin räv! Inte alls som de skabbrävar man är van att se på Lidingö.

Efter att ha duschat, packat klart bilen och grovstädat (städning ingår men med en fällade schäfer...) var det dags att vända bilen hemåt. Ca 8 timmar och 64 mil senare var vi hemma igen! Längtar redan tillbaka...

Faquera tillbringar som vanligt morgonen i hallen

Vi är på G! 


Men... det är tyvärr inte vårt resesällskap...
  

Jag och Faran gav oss iväg på en egen sväng i konstant duggregn och lätt dimma, vi började med att utforska vårt eget område och gick runt och tittade på hytterna.

Ser inte lika fint ut på bild som i verkligenheten men det var läckert byggt med sten och trä med grästak!

Gillade även detta hus då gubben med öltunnan håller upp verandan

Måste givetvis bjuda på en obligatorisk fårbild också! Här går de omkring på bilvägarna i området.

Därefter slog vi in på en stig och jag tror vi kom till den äldre delen av området.
  

Vädret blev allt sämre men än var vi inte redo att vända hemåt, dock väljer vi att följa större vägar/stigar
 
Då vädret började bli sämre beslöt jag att gå tillbaka till bilvägen och istället följa utkiksvegen upp till liftstationen och vidare upp till Natrudstilen,dit vi gick första dagen.

"Fikaställe" vid utsiktsvegen, är nog lite bättre utsikt vid mindre dimma, det såg ute lite som en canyon så lite häftigt var det ändå.  ;)

Det ser lite sådär lagom övergivet och spöklikt ut vid den "övergivna" liftstationen

Knappt att man kan skönja liften till höger i bild och då har jag ändå inte zoomat utan står rätt nära...  

Nu har vi kommit en bit bort från området och Faran är lycklig över att äääntligen få springa lös! Tjohoooooo!!! 

Slår in på en stig till Natrudstilen, sjön (till vänster i bild) ser inte riktigt lika inbjudande ut idag som de gjorde i början av veckan...  

Vi stannar till för att ta en fika...
  
på stående fot...  

Då dimman snabbt började tätna vände vi hemåt, trots karta och gps kändes det olustigt att fortsätta, vill inte gärna gå vilse i norska fjällen...

       
Tre timmar senare var vi tillbaka till stugan och efter varsin dusch satt jag och mös med en bok och Faran snarkade i soffan bredvid. Även om det blev långt ifrån planerat så hade vi en härlig dag!

Samma morgonrutin som igår, Faran hade stora förväntningar och tillbringade morgonen sittandes i hallen och pep lite till och från av förväntan.

Vi tog bilen och åkte iväg en liten bit innan vi började gå, idag stod det en ko mitt i vägen och den vägrade flytta på sig också! Då vi stannade för att fota fick sopbilen köra zick-zack mellan oss och kon men kon den stod kvar! Vad är väl en skrammlande sopbil??

Idag gick vi "bara" upp på två fjäll. Vi gick över Storåsen (970 meter), Store Lunken (961 meter), Lunkefjell (1012 meter) ner mot Nevelvattnet. Vi hade tänkt gå runt Nevelvattnet, men när vi såg sjön i verkligheten insåg vi hur stor den var, säkert en mil i terräng att gå runt! Då vi inte ville riskera att vara ute när det blev mörkt så vi ändrade planen.

Första fikat för dagen. När vi åt fick hundarna givetvis smaka, men här växte även blåbär så Faran passade på att frossa lite.

Mattes vackra

Coola tjejer...


... för inte kan man väl säga tanter??


Naturen såg helt annorlunda ut och ändå är vi kvar i Sjusjöområdet!
Ser ni fläckarna vid sidan av stigen, nästa uppe vid toppen? Det är kor...

Bästa Faran blickar ut över markerna

Istället för att gå runt Nevelvattnet följde vi bilvägen (grusväg) till Nevra och gick tillbaka till Storåsen (via Lunkefjell). Vi var ute och gick ca 9.45-17.00 Även idag var det ca 1,6 mil fågelvägen men det var långt ifrån lika mycket upp och ner som gårdagen varför den egentliga sträckan vi gick vart kortare och vi vart inte lika slut.

Jag och Faran med bilvägen i bakgrunden

Vi passade på att njuta av det underbara vädret och tog en riktig långfika i solen, utöver de korta fikapauserna. Jag brände mig till och med lite av solen - tänk att man kan åka till Norge på solsemester! Underbart!

Kontrollerar den ovärderliga GPS:en!

Det är så skönt att ingen av våra hundar tigger!

De bara tittar lite och undrar när de ska få smaka!   

Fika... Tyst... stör mig inte... jag sover...
  
Röra på oss nu... nej...  nu sover jag som djupast... rör er inte...

"Off duty"

Även idag var hundarna lösa till största delen, men det var mycket mer får och lite sämre sikt på grund av terrängen/växtligheten så de fick gå en del i koppel emellanåt.  

Det var fantastiskt väder så när vi kom hem till stugan igen satt vi på verandan och njöt av solen ett par timmar innan vi gick in.

Faran somnade på verandan...

    



Faran tog upp nästan hela dubbelsängen själv!

På måndagen gick vi upp när vi vaknade, rastade hundarna, åt frukost, packade ryggsäckarna. Under tiden väntade Faquera spänt i hallen.

Något är på G och jag vill garanterat följa med!

Det går får lite överallt och här har ses de precis utanför mitt och Faqueras sovrumsfönster.

Vår mysiga stuga, 59 kvm - större än ytan vi lever på hemma (loftet ej inräknat)...

Vi gick ut hårt! Vi gick upp på Natrudstilen (958 meter),  Sollifjellet (969 meter), Mostfjellet (974 meter) och Snörvillen (995 meter) sedan gick vi hemåt via Birkenbeinstigen och Sjusjöstigen.

Vi var ute åtta timmar (10.30-18.30) och gick upp och ner för fyra fjäll! Ca: 1,6 mil fågelvägen och bra mycket längre markvägen!! Mycket upp och ner!

Både jag och Sophie tyckte att vi hört en visselpipa ett par gånger på håll men då vi varken sett eller hört någon trodde vi att vi hört fel. Uppe på Sollifjellet får vi dock vår förklaring. För första gången se en annan hund (och människa nummer 2 och 3). Döm om vår förvåning när det är en...Irländsk setter av jaktmodell! Hur stora är oddsen liksom? De... tränade inkallning då de hade lite problem att få in hunden under jakten... Undrar ni hur det norska paret tränade inkallning med sin vidsprungna setter? De visslade i pipan! Och de hade gott godis till hunden med sig! Om hunden kom?? Njae, men den passerade dem i vart fall inom en radie på 50 meter! Vi såg dem på fjäll nummer tre också och då hade de fortfarande inte fått in hunden! Kanske en idé att byta "teknik"?

Wow! Tack vare Tiffany var hunden nästan inom kopplingsavstånd en gång!    

Hundarna var lösa i stort sett hela tiden, jag tror Faran var i koppel totalt 20 minuter eller så då vi passerade de mest fårtäta markerna. Faquera var lycklig!! Det går får lite överallt på vägarna, i markerna och vi hade dem precis invid stugan. De gick familjevis, mamma och killingar (tror jag) och mamman hade en bjällra i runt halsen så man kunde höra vart de var.

Nu är hon ju van vid får sedan alla våra promenader vid Elfvik och hon har aldrig jagat får så hennes tidigare erfarenheter är enbart att lugnt och stilla passera dem, vilket även det spelade in såklart. Vi passerade får på mycket nära håll och första gången tog jag Faquera rätt rejält, just in case. Sedan brydde hon sig inte alls om dem – helt underbart för både henne och mig.

Så här nära passerade vi ett får (ej zoomat!), det plingade inte då det låg ner, men Faran brydde sig inte det minsta!

Vi hade fantastisk tur med vädret denna första dag! Solen strålade från blå himmel och det var varmt, men inte för varmt. Det fanns fullt med små sjöar lite överallt och hundarna passade på att svalka sig. Vi gick i stort sett hela tiden, men på varje fjäll hade vi en fikapaus och njöt av den fantastiska utsikten! Faran lärde sig snabbt! FIck hon syn på ett bord så gick/sprang hon i förväg dit!   

 
Låter bilderna tala för sig själva, då jag har vääääldigt svårt att välja ut några av de ungefär 300 bilderna vi tog den första dagen kommer ett gäng!

                                                     Jag pekar mot fjäll nummer fyra, Snörvillen, när vi är på väg hem...

     Välförtjänt vattenpaus för mig och Faran

I år vart det pensionärsligan som åkte, Faran 9 år och Tiffany 13,5 år! Axxa som är skadad fick vara hemma med familjen. Sophie åker till fjällen i stort sett varje höst och vandrar med sina hundar. Jag har flera gånger velat följa med men av olika anledningar (studier/tentor, mina och Farans graviditeter, pengabrist, småbarn etc) har det aldrig blivit av... Chili har dock fått följa med flera gånger... I år skulle Sophie iväg igen och då hennes första vandring med hundarna var i just Sjusjön ville hon sluta cirkeln genom att hennes och Tiffanys sista vandring ihop skulle bli just i Sjusjön. I juli bokade vi stugan och sedan var det bestämt, i år skulle det äntligen bli av!

Jag skriver inläggen dag för dag och det blir rätt många bilder och lite text.

Söndagen den 21 augusti 2011
Vi gick upp och åt en lång, mysig frukost med familjen och sedan hoppade jag och Faran in i bilen och styrde mot Sjusjön, Norge vid 10.30-tiden Resan gick som smort ända tills de sista milen då det började skymma, bli rejält dimmigt och jag visste inte exakt vart jag skulle… I lite över 1,5 timme körde jag de sista kilometrarna fram och tillbaka, fram och tillbaka innan Sophie kom upp till vägen och visade oss rätt. Skylten var minimal och jag hade inte en chans att se den i mörkret och dimman. Dessutom gick det får på vägen, tror jag körde 15 km i timmen… Till sist kom vi fram och packade in oss i en stor, mysig stuga!

På väg!

Yihaaa, norska gränsen!

Dimman börjar komma och än är det långt kvar... Men det var vackert!
  Det märktes att man inte var kvar i Sverige när det dök upp en varning för korna-skylt och denne gynnare med kompisar dök upp bredvid vägen i mörkret! Ja, kon är så nära att den inte fick plats i bild!