Annelie och Jade (Jalla) myser på planen


Lewis har bra med kamplust


Men har inte lika stor lust att släppa föremålen så det tog husse Olle hjälp med av Towa


Vi håller husse!


Du och jag kompis!


Se där!


UppfödarAnnica


Marie, matte till LaTyra


Lika glada båda två! Annica och Jolin




Bengt och Lowa tränar apportering


Towa instruerar Bengt


Husse Reine och LaTyra


Lewis


Axxa väntar på att få köra uppletande

Tyvärr fick jag inte bilder på alla ekipage under helgen...
Måndag och tisdag glömde jag ta fram kameran... De foton som blev var med IPhonen...
På onsdagen var det några som åkt hem redan.

Stort tack alla Äventyrare för några superdagar!!
Hoppas vi ses snart igen!

På onsdagen var vi fem ekipage som blev drillade i lydnad av Towa Lindh. Towa vann skydds-SM med Arko 2011 och ska i år tävla lydnads-SM med Qaala för fjärde eller femte året på raken så hon passade oss alla, både de som enbart tävlar i bruks och mig som satsar mer på lydnadslydnaden. Hon började med lite teori om hennes tänk vad gäller träning och sedan körde vi tre pass var. Vi gick igenom framåtsändande och kryp lite extra i teorin; framåtsändande för att det är ett rätt så komplext moment och krypet då det var flera som hade tänkt välja det som moment.

Axxa väntar på sin tur

De moment jag valde att köra med Axxa var rutan, vittringsapportering, apportering och sen lade jag till skall också. Faquera fick vara pausfågel och skötte det med bravur. De övriga tittade på framåtsändande, föremålshantering (loss), fotgående, kryp , apportering, skall och kanske något mer.

Jag gillade Towas sätt att tänka angående hundträning och lydnad. Hon tycker att det ska vara svart och vitt för hunden, att det ska vara enkelt. Hon lär in nya saker genom att visa hunden hur den ska göra och belönar rätt beteende. Man ska vara tydlig! Tydlighet ger trygghet både på träning och på tävling. Då hon är ”stel och tråkig” på tävlingsplanen försöker hon även vara det på träningen för att hunden ska känna igen den personen MEN den stela, tråkiga personen ska ge toppen/explosiva belöningar!

Gällande belöningar tyckte hon att man skulle belöna med sig själv först och därefter ta fram leksaken/godiset. Detta dels för att öka upp vårt värde som belöning för hunden och dels för att på tävling kan vi ta med oss själva in på plan som belöning och då kommer hunden ta den sociala belöningen mycket bättre än om den är van vid att alltid få boll/godis direkt.

Tyst matte = hunden gör rätt
Om hunden gör fel – bryt tävlingspositionen och ”stela matten”

Hon pratade lite teoretiskt om vittringen och sa då bland annat:
- Ler jag på träning när hunden kommer in med rätt vittringspinne?
På tävling vet jag inte vilken som är rätt och dessutom är jag nervös = ler inte, vilket leder till att hunden blir mycket osäker då den inte får den bekräftelse (leendet) som den är van vid…

Det hon sa om fotgåendet generellt är att:
Fot = sitt och titta på mig (inte gå)
Första ”halten” inför fortgåendet, dvs. när vi kommer in på plan och ställer upp framför domare och TL är den viktigaste för Towa. Hon tränar mycket på den! ”Fot” = titta på mig och ökar störningen successivt i denna halt.

Olle och Lewis har ett finfint fotgående på gång  

Framåtsändande
Towa ser momentet i två delar: Framåtskicket och saktagåendet
Hon lägger grunden för saktagåendet i framförgåendet. Hon står med hunden i koppel – slänger ut boll så långt hon kan. Sedan firar hon sig bakåt i kopplet och står stilla. När hunden står stilla och fokuserar framåt får den ett ”varsågod” och får rusa mot bollen. När hunden visat rätt beteende några gånger kan de ta ett steg och successivt gå längre och länge. Hon tränar in att gå åt båda hållen direkt. Går hunden för fort säger hon ”a-a” (kommer betyda sakta för hunden vilket hon kan använda sig av i träningen längre fram sen) och stannar till, går hunden lugnt blir det ”varsågod”.

Framåtskicken lär hon in genom att skicka mot targetplatta.

Längre fram kan hon lägga ihop framåtskicket mot targetplattan och när hunden stannar där (hon tar ett stopp där) skickar hon den framåt på ett saktagående. Efter ett tag tränar hon bort stoppet och lägger in ett ”a-a” istället.

En bildserie på Benke och Lowa (som aaaaldrig skulle lära in framåtsändande genom att slänga boll på marken) får visa på förstaövningen. Härligt att man kan lära även gamla hundar att sitta och testa nya grejer.   

Ett öra fram och ett bak, full uppmärksamhet på både bollen och Benke samtidigt

Kryp
Towa lär in krypet genom att ha hunden framför sig och locka hunden emot sig och belönar genom att sticka till hunden godis. Hunden får inte sträcka sig fram för att ta godiset.  Först står hon på knä och successivt reser hon sig upp tills hon står upprätt i tävlingsposition. När krypet är ”klart” framför tar hon det till sidan. 

Vinklar lär hon in på samma sätt som i fria följet, vilket är ungefär som ”rump in”-övningar i liggande ställning vid sidan. Kryp är samma som fot, dvs. ligg stilla vid sidan med kontakt och börja kryp när jag börjar gå.

Axxas och min träning då?

Rutan (själva stoppet i rutan)
Vi började med rutan som gick väldigt bra! 
Towa tycker att jag ska förbereda Axxa inför momentet och det gör jag redan (inte helt befäst men på väg) genom att säga ”Nu är det…” när vi är på väg mot utgångspunkten för momentet. Jag ska även försöka få henne att sikta längre bak i rutan.

Jag ska förbereda, ställa upp, skicka, ”stanna” och snabbt bollbelöna hos mig. Variera med att någon annan ibland slänger bollen bakom henne, bakom rutan. Hon behöver inte sen stanna alla gånger utan ”stanna” betyder att något
kommer att hända.

Om hon hamnar fel/utanför rutan ska jag ”tjata” in henne och belöna när hon är rätt. Gå inte emot henne. Om hon går emot mig – då går jag emot henne och hejdar henne och tjatar in henne igen.

Vittringsapportering
Axxa tänker bara gripande, inte att koppla på näsan

1. Leta en pinne i ”högt” gräs – pinnen ska inte synas. Låtsas gömma pinnen på lite olika ställen och ställ dig bredvid henne och skicka på ”nosa”. När hon är ute och letar tar jag fram bollen och har den redo (men osynlig) i vänsterhanden. När hon är på väg emot mig säger jag ”varsågod” och slänger bollen bakåt vid min vänstra sida.

2. Lägg ut en stooor hög med pinnar där ingen sticker ut. Gå sedan ut och dutta lite i gräset ca 2 meter bakom och göm min pinne där ute.

3. Som ovan men lägg min pinne ca en meter bakom

4. Lägg alla pinnarna i en ”tjock” ring, dutta lite runt omkring och bakom men lägg min pinne i mitten av ringen

5. Plocka successivt bort pinnar från ringen

6. Lägg sen pinnarna på en rad tävlingsmässigt

OM hon tar fel pinne – gå emot henne och säg att det var fel. Bryt och gör om.
Eventuellt backa i stegringsplanen (hämta hem).

I samtliga steg 1-6 duttar man i backen runt om precis som i övning 1.
I övning 4 kan jag börja plocka in en TL. Då ska även TL dutta i marken runt och bakom pinnarna.

Om Towa inte tränat vittringen under en längre period med någon hund börjar hon aldrig träna momentet tävlingsmässigt efter uppehållet utan börjar alltid med ”högövning” igen men avancerar fort.

VI hann gå igenom övning 1-3 praktiskt med Axxa och det gick toppen! Vid ett tillfälle sprang hon rakt igenom pinnhögen så pinnarna flög åt alla håll. Axxa stannade då till, tittade på mig och satte därefter på näsan och började leta efter rätt pinne. Hon struntade helt i pinnhögen! Det känns lite hoppfullt. Vittringen är tänkt att bli ett av våra sommarprojekt.

Apportering
Vi körde en tävlingsmässig apportering och Towa tyckte inte det såg så illa ut, hon tyckte dock inte att jag ska acceptera tugget – skillnad på bedömning i brukset och i lydnaden, sen är det onödiga poängbortfall. Hon trodde det skulle vara rätt lätt att få bort.

Lyfter hon rumpan  i kastet ska jag börja om, jag får inte köpa detta!

Tugg och dålig fart in tycker hon jag ska jobba bort genom att göra som i vittringen, att när hon är ute för att gripa tar jag fram bollen och har den redo (men osynlig) i vänsterhanden. När hon är på väg emot mig säger jag ”varsågod” och slänger bollen bakåt vid min vänstra sida. Jag ska inte ha bollen i handen från början för så är det inte på tävling. På så sätt får jag upp farten in och i och med farten ”kniper” hon åt kring apporten, minskar hand-/loss-/belöningstänket vilket leder till mindre tugg. Towa kör 8 av 10 apporteringar på detta sätt och 2/10 med ingångar.

Towa gör även så att ibland i denna övning håller hon i bollen och när hunden ska ta den håller hon emot och så kampar de ifrån apporten. Hon säger ”loss” och sen ev. apport (hunden får springa utan kommando) så får hunden komma ihåg var apporten låg, springa och hämta den för att sedan åter släppa på vägen in och kampa. Beroende på hur länge vi orkar kampa med hundarna kan man välja hur långt avstånd man vill ha till apporten. På detta sätt tränas fart och gripande utan att vi lägger på sitt kvar, kast, ev. kommendering och släppande i våra händer.

Parallellt ska vi träna på att sitta och hålla apporten framför alternativt vid sidan med boll synlig eller bakom ryggen och så ska hon bara sitta och hålla, detta har vi tränat tidigare och det gick mycket bra. Även här flyttar man fokus från apporten till bollen och då hunden fokuserar på bollen kniper den ihop runt apporten och tuggar då inte. Längre fram lägger man in att man klappar hunden, petar på apporten, tar i den och kanske drar lite så att våra händer automatiskt inte betyder ”släpp”. I dessa övningar löser vi upp hunden genom att låta den ta bollen med ett "varsågod” och inte att den ska släppa i våra händer.

Bengt och Lowa tränar att sitta och hålla

Skall
Axxa skäller helt ok (har inte tränat på länge) men rör sig…

Rör de sig under skallet – lägg en hand på var sida om bogen, med vänster tumme i halsbandet.
-> Håll bara vänster hand på vänster bok
-> Håll bara vänster hand på höger bog
-> Håll bara vänster hand på höger hals
-> Flytta handen successivt högre upp och lätta på trycket
-> Smek i mungipan/höger kind och säg ”tyst” innan skallet börjar

Variera att belöna skallet och tystnaden, lite beroende på vad hunden behöver träna mest på
Om hunden reser sig/kliver ur etc. – bryt och börja om.

Om hunden ”skällylar”, inte yl men inte mellanrum mellan skallen, innan den kommer in i en bra skallserie kan man låta hunden skälla av sig innan momentet börjar – även på tävling! Då har den förhoppningsvis ”fått ur sig” det ”fula” skallet och skäller bra under själva momentet.

Annika och Jolin tränar på att sitta stilla och skälla

Belöööning för väl utfört jobb

Även här hann vi till övning tre! En gång rörde hon sig och då började vi om, sedan satt hon helt stilla. Otroligt, hon som aldrig kunnat sitta still och skälla! Hon sitter gärna med ena tassen i luften men det tyckte inte Towa att jag ska bry mig om.

Jag gillade Towas sätt att träna och hennes tänk och går väldigt gärna kurs för henne igen när vi kommit lite längre i vår träning.

I fredags fick tjejerna hänga med mig till jobbet och runt lunch drog vi direkt till Annika och Äventyrs kennelläger. Eftersom jag och Axxa skulle på skyddskurs hela helgen var vi bara där på fredagen. Vi kom fram vid 14-tiden och då gick jag en runda med tjejerna som fick busa av sig. Sedan fikade vi och snackade med alla som dök upp en efter en. När alla kommit gick valparna (alla L-valpar utom Blekingevalpen kom) ut och lade valpspår tillsammans med Annika. Vi övriga (Ä. Exodus, Ä. Faquera, Ä. Ginza & Ä. Halifax, Ä. Joline samt en valpköpares äldre schäfrar) körde uppletande i en ruta som var ca 30x50 meter. Det var svåra förhållanden då det var varmt och totalt vindstilla! Hundarna var tvungna att mer eller mindre springa på föremålen för att hitta dem. Jag var glad för att en elithund som har ett mycket bra uppletande körde före mig för då hade jag något att utgå ifrån vad mina egna hundar max borde kunna prestera.

Jag började med Axxa och körde så som Frida rekommenderade, när vi kom fram till rutan stod Tappe i rutan med ett föremål i händerna, jag sa ”finns det några grejer där ute?”, då bollade Tappe med grejen, lade ner den och gick in till oss. Cirka fem meter ifrån öppnade han händerna för att visa att han inte hade någonting och när han ställt sig bakom oss skickade jag ut Axxa på ”leta”. Hon sprang rakt ut och började leta runt omkring där Tappe stått och letade jättefint ända tills hon hittade det och kom in till mig med full fart! Jag bröt och belönade när hon var ca 10 meter ifrån mig. Jag flyttade mig ca 15 meter i rutan och skickade ut henne mot nästa föremål, denna gång utan synretning innan. Hon letade och letade jättefint med hög fart och bra fokus tills hon hittade föremålet och kom in till mig i full fart. Supernöjd var jag och bröt där. Det var jobbigt för dem och jag ville sluta med ett lyckande!


Det är inte varje dag man tränar hund iklädd kjol!    Foto: Astrid med Exodus

Även Faran fick komma ut och köra uppletande och hon jobbade kanonfint! Bra fart och fokus och jobbade tills hon hittade föremålen och kom in med hög fart till mig. Dock flyttade hon ett föremål några meter och tog sedan inte upp det igen utan bytte till ett annat. Eftersom vi inte ska tävla spelar det ingen roll men kan vara bra att lägga på minnet. Tre föremål fick hon med sig in och jag brydde mig inte om att skicka ut henne på det som hon flyttat så det fjärde lämnade vi. Supernöjd är jag även med henne!! Båda tjejerna (Axxa dock med en synretning) jobbade lika bra som elithundarna vilket var väldigt roligt att se!   

Efter uppletandeträning vart det massa snack och sedan drogs grillen igång. Jag blev bjuden på mat av Annika och Lorenz och fick sallad och cider (alkoholfri) av Lupus ägare, det tackar jag för! Marie med La Troya hade bakat supergod paj till efterrätt så mycket mätt, nöjd och belåten åkte jag och tjejerna hemåt strax efter 23 så vid 01-tiden rullade jag in hemma… Fick lite sömn i vart fall innan det var dags att gå upp dagen efter för vidare färd mot Enköping.


Tror vi var 20 personer och 15 schäfrar om Marie
räknade rätt. Foto: Marie med Troya