Japp, min körlärare berättade att jag slagit skolans rekord på teoriprovet! Tidigare rekord låg på 62 poäng och jag fick ju 63 poäng!    Inte för att det egentligen spelar någon roll, godkänt är ju godkänt, men det känns oootroooligt gött!

För övrigt har jag låst upp tidigare inlägg, det var en del nyfikna och det känns som att det inte spelar så stor roll längre. Ju fler tummar som hålls på fredag, desto bättre!

I morse skrev jag teoriprovet och ... blev godkänd med 63 poäng av 65!!!   

Sedan satt jag och lunchade och "laddade" inför körprovet... Då ringer min körlärare och frågar om Vägverket ringt mig. Nej, svarar jag, varpå han berättar att pga sjukdom på vägverket så blir min uppkörning inställd!    Antiklimax!!! Förhoppningsvis blir det av på fredag förmiddag - har i vart fall fått ledigt av chefen.

I fredags var det dags för halkbanan på Gillinge, något jag fasat för ända sen jag bestämde mig för att ta körtkort och det var ju ett tag sen.   Alla man pratar med säger att "det är inget att vara orolig för det är sååååå kuuul!!!". Yeah right, har jag tyckt... Nu på slutet har jag dock inte haft tid att vara så nervös för halkbanan då jag har både teoriprov och uppkörning på måndag och dessutom kör bil 2,5 timme varje dag. Jag har ju liksom inte bara varit nervös för själva "halkningen" utan det är ju det att jag ska köra en främmande bil med en främmande person i utan både Robban och körlärare... Och tänk vad pinsamt om jag glömmer hur jag ska starta bilen eller om jag får motorstopp!   Dessutom gillar jag ju inte att tappa kontrollen och det är ju liksom det som är meningen med halkbanan... I fredags morse hade jag peptalk med min, av mig utnämnda, personliga coach Annelie via msn (jag messar eller ringer på måndag runt lunch by the way, Annelie!    ) som jag lärde känna under räddningsutbildningen med Faran.

Nåja, efter vårt "samtal" var jag inte speciellt nervös längre, i väntrummet var det fullt av folk och jag satt bredvid tre skittrevliga tjejer som var minst lika nervösa som jag - två var så nervösa så oj... Skönt tyckte jag. Dessutom var vi nervösa för samma saker, just att vi var mer oroliga för att få motorstopp eller inte kunna hantera bilen än själva halkan! Visar sig att vi ska vara sex i våran grupp istället för åtta som det brukar och vi fyra är i samma grupp!

Bosse som var vår lärare för dagen var en kanonskön "kille" som berättade den ena historien efter den andra och han tog udden av de flestas nerver. Man fick sig ena riktiga tankeställare kan jag säga!

Själva halkträningen var ju sååå superrolig!! My god! Jag bad om att få köra extra varv!!! och eftersom vi var färre än vanligt på samma tid så fick vi det! Sen fick vi åka med i Bosses bil när han panikbromsade i en bil med ABS-bromsar (han släppte tom ratten och ändå åkte bilen rakt fram!) och sedan när han stängde av ABS-bromsarna och höll i ratten och vi snurrade och snurrade och... Störtkul var det! Vem som tjingat platsen längst fram? Ja, det var ingen som hann med innan jag haspla ur mig att "jag sitter gärna fram om det är okej för er andra". Vi krockade även i 7 km i timmen med och utan bilbälten i en "krockmodell" och snurrade upp och ner två varv i en bil - det vill jag INTE göra under okontrollerade former!

Undrar ni vem som fick motorstopp i bilen? Alla, inklusive jag! Inget pinsamt alls - bara att starta om och åka vidare.
Undrar ni vem som var bäst på att styra i halka ("klara" en kurva i 70 km/timmen och stanna på torr mark strax efter) och bäst på att panikbromsa och styra upp bilen rätt efter att ha rundat ett hinder? Det var JAG!!!   i 50 km i timmen bör alla klara övningen 54-55 km/timmen kan man klara men sen är det svååårt. Jag lyckades i 59/km i timmen! Bosse var imponerad!

Min körlärare säger att jag kan köra bil, på så sätt är han inte det minsta oroad för min uppkörning. Det han säger kan stjälpa mig är att jag har en viss benägenhet att glömma bort vart vi ska åka (och inget lokalsinne - har vi hört den förut??)   samt att jag är så jäkla osäker och inte litar på mig själv som chafför... Blir som Nasse i Nalle puh... Känner mig dock säkrare efter halkan då jag nu vet att jag faktiskt kan hantera bilen, t.o.m bättre än många andra och  jag har kontroll på bilen och jag vet hur man panikbromsar och jag kan göra det! Känner mig mycket mindre nervös efter Gillinge, men klart man är nervös! Hoppas bara jag kan sova i natt så jag är pigg imorgon - jag är trött på att drömma om vänstersvängar och vakna upp med hjärtklappning efter att ha kört rondeller hela natten...

Håll nu alla tummar och tår för mig imorgon är ni snälla!!!  

Nu har även husse insett att Faran måste vara dräktig... Alldeles nyss sa han: "Jag tror Faran är dräktig, hon ligger ju bara och jäser! Den enda motion hon får är när hon springer mellan soffan och kylen...". Själv kan jag inte göra annat än att hålla med, tycker även att midjan börjar bukta ut lite...

I vanliga fall är hon rätt i gasen och är inte sen att haka på Axxas lekinviter och slänger sig in i leken och ska styra och ställa när A&B leker, men nu... Nu ligger hon helst i skuggan, gärna under hammocken, och tittar på!   

Lyan från förra kullen, nu väntar vi på att lybyggandet ska ta fart igen...

Läste lite i min gamla blogg från Farans förra dräktighet och läste nedanstående:
Dräktig i kubik!

Så vad är det för förändringar då? Jo, hon:

• Har fått ”mammablick” och går omkring som i nåt slags lugnt rus…
• Har blivit mycket mer vaksam när vi är ute och går
• Leker inte så mycket med Birre längre, hur mycket han än försöker…
• Har vilat (!) på landet,  har till och med gått in och lagt sig och sovit middag! Hon som är igång från tidig morgon till sen kväll  när vi är där annars…
• Har hittat den perfekta lyan! (under altanen på landet… Hur hon kommer in är en gåta…)
• Är långt ifrån smäcker numera…
• Har till min stora förtjusning blivit mammig igen och vill kela och kela och gosa och …

De kursiverade meningarna är de som stämmer med hur hon beter sig nu. Detta skrev jag dock när det var strax under tre veckor kvar. Nu ser vi en hel del av tecknen och det har bara gått 2 veckor från parningen... Jag blir mycket förvånad om det inte är ett gäng miniäventyrare där inne...

Bloggen har ju handlat om lite annat nu på slutet och så mycket mer än det hinner och orkar jag inte med just nu, det är fullt upp! 

Axxa har inte fått någon träning de senaste 10 dagarna skulle jag tippa på, det enda är lite fot-starter då hon gärna drar upp sig. Tränar och belönar bara att sitta vid sidan samt ev. ta 1-3 steg, fokus ligger på rätt arbetstemperatur. För det mesta har hon rätt aktivitetsnivå så länge jag har det...

  

Faran har fått lite mer träning, i stort sett dagligen tränar vi "antipinn"-tänk inför vittringen. Hon är tokig i spårpinnarna då jag dragit upp henne rätt rejält på dem pga att i spåret tar spårlusten överhanden... Vi kör ett pass med 5-6 repetitioner där jag sätter ner henne, går ca 10 meter lägger ut sex pinnar i cirkel eller på linje och mellan varje pinne lägger jag godis. Ställer mig någon meter ifrån pinnarna (står ibland även bredvid henne när jag skickar och går sedan upp till pinnarna när hon kommit dit) och kommenderar "pinnen". Hon letar och äter godis och när hon hittat sista godisen stoppar jag godis i näsan på henne och leder henne därifrån.  Nu har vi kommit så långt att hon för det mesta har större fokus mellan pinnarna än på själva pinnarna. Näsan är på redan när hon kommer fram också.   Snart dags att gå vidare till nästa steg.

Fjärrdirigering tränar vi också ngefär varannan dag. Så länge det ligger en boll bakom är hon för det mesta blickstilla med bakbenen i alla rörelser på upp till 12 meters avstånd!! Kan dock bli ett dk någonstans om hon inte får belöning efter några skiften. Är det ingen boll bakom kan det bli en liten framåtrörelse i vissa skiften. Tror att det bara är att nöta på med bollen bakom så själva rörelserna bli inlärda och variera antalet rörelser för att så småningom plocka bort bollen.
Stegförflyttningar bakåt tränar vi också på i stort sett dagligen, går framåt  men ändock lite trögt tycker jag. Å andra sidan har jag en hund som på 7,5 år överhuvudtaget inte förstått att man kan backa, vare sig framför mig eller vid sidan trots idoga försök så att ha kommit så här långt på tre veckor är nog ett underverk egentligen. *asg*  
Inkallning med ställande försöker jag också lägga in något pass här och där, rätt oregelbundet dock... Just nu tränar jag mest för betyg 5-7, dvs försöka rädda några poäng i momentet. Om hon är dräktig så har jag bara en till två tävlingar på mig att testa trean innan det är dags och det vore ju kul att få komma ut på tävlingsbanorna innan dess. Sedan har hon tävlingsförbud till skiftet september/oktober ungefär... Funderar på att då ta tag i momentet ordentligt igen...
Något annat hinns inte med just nu, sånt är livet emellanåt... Hoppas på att Farans andra moment ska sitta "sedan gammalt" för de hinner vi inte träna... Måste dock repetera lite ligg kvar/platsliggningar innan det är dags om inte annat så för min egen skull!

Jag har aldrig varit så slut i huvudet efter en "semester" som jag kommer vara efter denna, phu! Jag är helt färdig, hjärntvättad... Hoppas bara att det ger resultat!!! Imorgon är det halkbanan och på måndag teori och uppkörning - håll alla tummar!!!

I morse kl. 8.00 körde en av mina kurskopmisar upp (som privatist, körskolan ansåg henne inte vara helt färdig) och hon körde... Hon fick dock en ny tid redan kl. 10.50 som hon tog och som hon klarade, helt sjukt!!!   

Näe, om 20 minuter är det sista körlektionen... Dags att ta en macka och förbereda sig...

... rondeller!!! Jag förstår inte vad de ska vara bra för!??? Kan man inte bara, helt enkelt, bygga en bro eller en tunnel eller ha en korsning med trafiksljus - allra helst med kravet att man ska glida in och igenom på ettans växel! Eller... så kan man göra som med automat vs manuell, det vill säga att man kan ha körtkort som man får köra med/på överallt, utom i rondeller! Givetvis ska det då finnas enkla "omvägar" runt rondellen när man kommer åkandes! De som vill kan då ha körkort som gäller även i rondeller.

Ja, rondeller är väl det som är min största svaghet just nu... Som en vänstersväng i en rondell... Sakta ner, blinka in, åk eller stanna och vänta, gasa iväg (men inte för hårt) om du ska iväg, håll kanten, kolla döda vinkeln, byt fil (som inte anses vara ett filbyte) håll nära kanten (eller vad det nu hette) blinka ur, sväng, gasa (men inte för fort...), glöm inte att hålla kanten/kursen och ratta ordentligt! Dessutom får man inte glömma bort vart man ska under denna tid utan skulle jag åka till vänster i rondellen så  kan jag inte blinka och köra ut rakt fram när jag kommer till "filbytet", dvs. jag ska då inte åka rakt fram... Puh! Svettigt!!

Körläraren tycker det går bra, jag går fort framåt och har lätt för att lära. Kul att höra! Men jag har lärt mig en sak om mig själv och det är att jag tycker inte om att lära mig! Det vill säga att jag gillar visserligen att lära mig nya saker men jag vill kunna det från början! Tycker det är skit när jag inte klarar en grej på första försöket eller åtminstone på andra! Som idag när rondellerna fortfarande inte flyter (idag var första gången vi övade på hur man exakt ska åka i en rondell enligt körprovet) fastän det var tredje dagen på utbildningen... Alla andra ser det som att "oj, kan du redan det och det fastän det bara är tredje dagen"...

Näe, nu ska jag inte tråka ut er mer... Nu ska jag ut och cykla en sväng med Axxa, Faran och embryorna!   

Idag berättade jag för Robban att jag är övertygad om att Faquera är dräktig! Jaha, varför då, frågade han. Jo, för att hon har en så lugn och förståndig blick, hon ser så vis ut - svarade jag. Min kommentar möttes av ett gapskratt, vet inte vad han menade med det...