Tyresö - Haninge, Haninge - Tyresö... Ingen större skillnad, eller hur? Jag menar, båda två har ett "e" i namnet och båda två är brukshundklubbar i Stockholmsområdet. Men... trots detta var det inte så kul igår kväll när jag kom till Haninge BK och insåg att resten av gänget var på Tyresö! Så kan det gå...

Axxa är lite som Axxa kan vara när hon fått alldeles för lite fys på ett tag så jag insåg att skulle vi kunna träna på kvällen var det bara till att hitta på nåt! Efter jobbet invigde jag och Axxa cykeln, för detta år... Hmmmm, det är skillnad mot när jag hade Chili - då cyklades det hej vilt! Jag köpte även en springer i veckan och denna ingvigdes igår den med. Härligt! Börjar med att cykla lite sakta med Axxa i koppel och halsband, då får hon inte dra, för att sedan flytta över henne till sele och springer och få lite draghjälp. Igår vart det en kort, kort tur som invänjning men jisses vad skönt det var! Kommer försöka cykla med henne åtminstone 2-3 gånger i veckan nu.   Roligt var att hon lyssnade väldigt bra när jag sa "sakta" vilket jag använt mycket i tempoväxlingarna när vi varit ute och canicrossat.   


Slutet av rundan och hon springer bredvid istället för lite snett framför därav den sneda selen

Nåväl därefter åkte vi som sagt till fel BK för att så småningom vimsa oss in på rätt klubb, på vägen dit lyckades jag dock slarva bort vår rutanbelöning men som tur var hade Helena värsta lyxgodiset som vi kunde tigga till oss lite av och vi kunde träna även det momentet. Yes, här tränas numera endast rutan med godis som utlöser dreglande!

Vi tränade:
Rutan x 2 (olika tillfällen under kvällen)
Första skicket var grymt, grymt! Hon sprang i slalom(!?!) i full fart ut till rutan och kom in i den precis längst med vänsterkanten och jag tänkte att "jaha, nu hamnar hon utanför" - MEN hon tvärnita och vände åt höger vilket gjorde att hon hamnde precis i mitten! Detta mina vänner är grymt (!) av den anledningen att hon ALLTID vänder på vänster tass, detta är första gången någonsin jag ser henne vända på höger tass och det ser jag som en riktig bekräftelse på att hon börjar använda hjärnan och inte bara benen och dessutom börjar få lite större förståelse för momentet.
Andra skicket gjordes lite senare på kvällen och det var ännu bättre, en ren 10:a om jag får säga det själv.
Båda skicken möttes jag av en dreglande hund när jag kom ut till rutan för att belöna!   

Hopp apport
Shit, litet lufttugg men stabil i utkastet, litet islag, full speed ut, i samma veva som hon grep apporten vände hon så framtassarna var i backen men baktassarna var i luften! Riktigt våldsamt och vanskligt men hon lyckades genomföra det så det såg riktigt grymt (nytt favoritord?!) ut! Farten in var kanon, tyvärr lite tugg i avslutet.

Metallapport
Super! Kanonfart ut, mycket bra upptag och kanonfart in - bröt och belönade för farten.

Fjärrdirigering
Här fick vi lite experthjälp av Emma idag vilket jag tackar för! Jag har svårt att få ut avståndet på en del av skiftena. Emma tror det beror mycket på att Axxa ser mina handtecken som handtargets... Dvs. Axxa uppfattar det som att hon inte ska röra handen men att hon ska komma på ett visst avstånd ifrån den! Bort med handtecken/-hjälper och bort med kroppshjälpen som jag tar till ibland... Nu ska vi köra på enbart röstkommandon, tala om att det inte är ok att röra sig framåt, träna lite "backa sitt" för att få rätt tänk i rörelsen så att det inte bara "råkar bli" rätt. På det ska jag försöka komma ihåg att använda samma röst på avstånd som när jag står precis framför henne...   Hem och träna!

Funderingar
Emellanåt kan ju Axxa "spinna iväg" lite när vi tränar, det gäller framför allt om vi haft en period med mindre fys då har hon mycket spring i benen och huvudet kopplas inte på riktigt. Diskuterade lite med Emma om en tanke jag hade här och jag tror att det kan vara ett bra sätt att få henne att pysa ur och "pausa". Det är något jag även kommer kunna använda mig av på tävling när det sitter lite bättre, om det skulle behövas. Hem och testa, blir perfekt att träna på regniga dagar/kvällar som denna!

Vi ligger lite lågt med det mesta på hundfronten här då det är så mycket annat som själ tid och energi just nu... 

Har tagit fram mattan ett par gånger för att träna fjärrdirigering och att öka avståndet men behålla position efter skiftet till stå är tydligen oerhört svårt om jag drar ut avståndet över en meter. Sätta och lägga sig bakåt är lika omöjligt det om inte värre om avtåndet är större än typ 0,3 meter... Inser givetvis att jag måste träna mer än jag gör för att få till det men, tja, jag förstår inte vad det är som ska vara så svårt?! Jaja, tålamod är en dygd sägs det och det är definitivt inte min starka sida...


Axxa vill träna meeeera fjärr och lämnar inte mattan i första taget, även om hon börjar bli lite uppgiven...
Oh yes, ni ser rätt - hon har börjat fälla något vansinnigt!

Vi har tränat något pass vittring och där känns det bra! Vi minskar successivt ner på antalet pinnar men har fortfarande ett rejält gäng, ungefär 1/2 plastpåse som ligger på en lång rad.

Sättande under gång är grymt, grymt!!

Stoppet i rutan och på inkallning är ingen hit, men satt och läste igenom ett par av mina gamla "kursbloggar" häromdagen och har en liten plan på hur jag ska träna stoppen för sig, så det är väl dags att ta tag i det.

Tävlingsdebuten i trean är skjuten på framtiden...
Vill inte hasta in de moment som är så viktiga vad gäller precisionen och vill inte ha en inkallning med ställande ens i närhetens av Farans... Axxa har verkligen potential så jag ska försöka lägga ner mer krut på våra fyra sämsta moment och behålla, och förbättra, övriga. Sen så...

Eftersom alla mina bloggbilder sedan början av sommaren är fotade med IPhonen (pga datastrul) är de ju lite trista. Tack vare tips i Lottas blogg (minflock.com) har jag nu i vart fall ett enkelt bildbehandlingsprogram så att jag kan fixa lite med bilderna. :)

Bortse från röran på bordet, men visst är det skillnad på colaglasen! Samma bild...
Sista bilden är på Faran som väntar på att resten av familjen ska komma hem.

På semestern körde jag med en lite annorlunda Träningsutvärdering mot vad jag brukar. Istället för att skriva vad vi tränat och hur det gått (=massa text) skrev jag bara vad vi tränat. Dels för att spara tid och dels för att få en bättre helhetssyn.
Vad tränar vi?
Hur ofta/mycket tränar vi?
Hur ofta får de fysträning? (utöver de vanliga promenaderna, som ju inte är fys i den bemärkelsen)

Jag ville framförallt fokusera på några moment som jag har en tendens att "glömma bort". Nu försvann inte momenten textmassan utan jag såg klart och tydligt när jag inte tränat dem. Lätt att fylla i och mycket överskådligt, nackdelen blev väl lite tråkigare blogginlägg då jag mest bara rablade upp moment på moment?

På bilden nedan ser ni hur jag fyllt i. Hände det nåt nämnvärt bra eller "dåligt" skrev jag givetvis upp det. Även spåren ritades upp på baksidan med lite mer "ingående" förklaring.

Nu har jag inte skrivit nåt för de senaste träningarna men funderar på om jag inte ska fortsätta med denna modell, i vart fall ett tag till...

Veckan har varit lugn, frånsett vittringen har vi inte gjort så mycket mer… Tror att vi alla behövde vila. Igår var det Teamträning igen, denna gång på Haninge BK. Tro`t eller ej men jag hittade rätt på första försöket, trots att gps:en gjorde allt den kunde för att försöka lura mig någon annanstans! Roligt var att alla var på plats! Det var ett tag sedan nu…  Kul att få träffa lilla Debbie, två veckoar gammal också! Träningen började med att vi gick igenom vad vi ville träna under kvällen och sedan kommenderade Emma Malin med Pesto genom elitbrukslydnaden, de ska ju tävla SM om en vecka, hejja hejja!!! Härlig hund att titta på! Pesto är PÅ och Malin är cooool.   


Bilden är ärligt stulen av Helena som är duktig och tar något kort varje gång...

Vår egen träning då? Jo, Axxa behövde helt klart vila några dagar för ikväll var hon på, på, på! Jag körde några rutan-skick, hade köttbullar i fickan och Axxa stod, ikväll igen, och dreglade när hon väntade på belöningen i rutan. Själva skicken gick ok, men inte helt bra. Nu står vi på ca 20-25 meters håll och hon har full sula ut! Sen är lite det 50/50 om hon hittar in rätt på första försöket, men så länge jag inte säger något så jobbar hon på tills hon är rätt. Förut stod hon där hon stannat… Råkar jag säga stanna för tidigt, vilket jag gjorde på första skicket – hon hade sån sula ut så jag tänkte att det är bäst att ropa ”stanna” i tid, men hon tvärnitade och hamnade preciiis framför rutan. Otur.  Inte visste jag att hon kunde stanna så fort när hon hade sån fart! I vart fall kunde jag säga ”rutan” igen, utan kroppsdk och då ”snurrade hon runt” och hamnade mitt i rutan. Bra där!

Körde två hopp-apport med kommendering och första var kanon frånsett att hon ville springa bredvid hindret tillbaka… Kan ha berott på att Emma och Helena (som var TL) stod där? Bra att träna så här ibland. Körde om och då hoppade hon rakt. Vilken jefla fart hon hade! Och första upptaget var GRYMT! Tråkigt på rull och lite tugg i ingången, annars var det klockren 10:a enligt Emma.    Det går framåt!

Tränade lite fotgående också med blandat resultat men överlag är jag nöjd. Vi har ju haft lite paus från fotgåendet då jag har tränat det så mycket så nu måste vi ”hämta hem” lite. Dock var samtliga halter suuuveräna! Raka och snabba!

På hemvägen kunde jag köra efter gps:en då vi tydligen var överens om vart vi skulle, mycket skönt!

Inser att jag får skjuta fram vår planerade debut i trean och missar då KM:et, men jag vill inte hasta på med vittringen. Sedan så har vi fjärren och stoppet i inkallningen kvar, resterande skulle jag kunna gå ut med.

 

Ser ni??

Ser ni den enorma skillanden?!?
Vi har fått framgångar med vittringsapporteringen och det känns som att vi är på rätt väg!   

Jag har tränat enligt Towas tips som jag fick på kennellägret och det kändes helt rätt och har fungerat  men så vid en punkt kände jag att om jag fortsätter så här kommer allt med säkerhet braka... Mao har sommaren inte bara bestått av träning utan jag har, med hjälp av Robban, klurat en hel del på ett par moment varav det ena då är vittringen. Of course.

Istället för att lägga pinnarna i en ring lägger jag en hel Ica-påse med vittringspinnar på en ca en meters lång rad och så gömmer jag min pinne bakom, eller på någon av sidorna. Det har gett att hon nu springer i 190 fram till pinnraden där hon slår på näsan och börjar leta, noga. Hittills har hon hela tiden letat sig fram till min dolda pinne och inte en enda gång tagit någon av de i raden! Trots att hon ibland fått leta bra länge... Igår hade hon starttjut (yes, hon börjar bli pigg igen!) och var het som synden, trots det slog hon på näsan och analyserade noga och kom in med rätt pinne!

Så... Svaret på den inledande frågan är jag igår gick ner till en halv kasse pinnar när vi körde vittring nummer två och även det fungerade! Nu ska vi successivt banta bort antalet pinnar etc. etc....

Jaha, i lördags åkte jag ut till Drottningholm för att möta upp Lindha med Ajax & Devil samt Annelie med rottisen Lotus. I dag stod det spår på schemat, vilket mina tjejer inte verkar uppfattat… Jag lade ut ett spår på ca 350 meter till Faran och ett på ca 850-900 meter till Devil medan Lindha lade ut ett till Axxa på mellan 500-800 meter och några apporter. Devils spår gick bra trots möte och kortare pratpaus med svampplockare. Jag tycker han var kanonduktig med tanke på att vi var ute och spårade i Baltiska havet, enligt min gps…

Faran… Ja, nu är jag inte riktigt 100 men hon vimsade lite och jag tror att hon bytte spår. Jag bröt henne och gick tillbaka till där jag visste att jag lagt spåret någonstans i närheten (ja, jag hade glömt starta gps:en när jag gick ut det…) och då tog hon upp det igen och så kom vi till spåret helt rätt och riktigt där hon hittade sin kära boll.

Axxas spår vet jag inte vad som hände med för till sist gav jag upp, vi bröt och så gick vi tillbaka till bilen. Jag vet att: spåret låg i två timmar, det var ny spårläggare vilket hon inte är van vid, det var fullt med svampplockare i skogen och det var även uppbökat här och var. Jag vet inte om det var svårigheterna eller varför det gick galet. Snart ska vi ses igen och då ska Lindha lägga några kortare spår med kortare liggtid och förhoppningsvis lite mer orörd mark så får vi se hur det går, bra att försöka ”nolla” och sen öka på med svårigheter en i taget för att se var det brister.

På söndagen skulle jag och Axxa ut och jogga igen, planen var att hitta genvägen så jag kan få ihop min långrunda… Inte heller idag gick det som planerat då jag efter ca 2 km tycker det ser ut som att Axxa haltar, efter 2,5 km är det kristallklart att hon inte är ren i gången fram och jag får ringa Robban… Han är schysst och kommer och hämtar upp Axxa, jag  avbryter långrundan men joggar ensam tillbaka hem… Shit, vad det kändes konstigt, tråkigt och helt oinspirerat att jogga utan bästa joggingkompisen! När jag kom hem sa Jennifer att hon trodde det var en ”strekning”, de hade då sköljt alla tassar och kollat igenom noggrant. Eftersom jag numera har ett rätt bra katastroftänk vad gäller hundarna satt jag givetvis och bläddrade i ”rehab för hund”- och ”fysträning för hund”böckerna en stor del av kvällen och undrade om det var någon gammal skada eller någon ny… Funderade på ny valp etc. etc…

Måndagen tog vi det lugnt med bara vanliga ,dock något kortare, promenader och då tyckte jag hon markerade något i början men inte sen och på tisdagen var hon som vanligt igen vad jag kunde se. Så jag hoppas att det bara var något väldigt tillfälligt!

I måndags var första arbetsdagen… Uppe med tuppen kl. 5, ut med hundarna en timme och sen iväg till jobbet. Jennifer blev enligt önskan hämtad av farmor och jag stack ut och sprang med Axxa. Tanken var att gå/springa Velamrundan men försöka hitta en väg genom skogen så att jag kommer ut närmare oss och på så sätt kan få en runda på 9-10 km, mest på grus, där jag både startar och slutar hemma. Tanken var så alltså… Första 5 km sprang jag ”som vanligt” men sen, strax efter kilometer 6 börjar det strula till sig… Jag svänger in på en stig som ”känns” som att det kommer blir rätt, men sen börjar det kännas fel… Som att jag springer åt fel håll och jag måste pausa och ta fram gps:en lite då och då.

 

Mycket riktigt, jag vill springa snett mot hörnet på det ljusare fältet ovanför ä:et i (Kummelnäs)vägen och ni ser ju hur jag springer… Strax efter 7 km inser att jag inte kommer orka vända och springa hem – 14 km blir liiite mycket…  
Jag ringer Robban för att kolla om de är kvar hos farmor eller om de har åkt…
Jag: Jag är lite vilse…
Robban: Var är du?
Jag: Jag vet inte riktigt, i skogen…
Robban: Hur har du sprungit då?
Jag: Jag sprang lite mer till höger än till vänster…

Yes, där satt den!! Jag är så otrooooligt bra på att förklara saker och ting… Efter någon minut ringde jag upp och visste var jag var och de skulle hämta upp mig och Axxa på vägen. 9 km blev dagens tur och det kändes riktigt bra, trist bara att jag inte kunde hitta hem…
Dock otroligt skönt med nya abonnemanget så att jag har täckning och därmed gps samt kan ringa och säga att jag är vilse!! Efteråt strechade Jennifer tillsammans med mig!   

Tisdag kväll tillbringade jag och Axxa på Nacka BK tillsammans med Anita, Acke & Aquila. Både jag och Axxa var under isen av trötthet men vi försökte ändå. Vi fick till ett superduperfint hopp-sitt, men det var det… Resten var uselt... Tränade därför väldigt lite och hjälpte Anita lite mer istället.

På onsdagen hade vi en välförtjänt vilodag! Det enda vi tränade var lite fjärrdirigering, skiftet stå/sitt.


Bild från morgonpromenaden, när jag fotade såg jag det högra rådjuret och nu när jag lägger upp bilden ser att där var ett till. Uppe till vänster i bild.

På torsdagkvällen var det träning med EgoDogs igen och när vi gick igenom vad var och en ville träna på så sa jag att Axxa var lite trött så vi fick se vad hon orkade. När näste gick igenom vad den ville lade sig Axxa ner på bredsidan och blundade… Lite fick vi gjort och jag fick lite ”aha” och det är ju alltid bra! Vi tränade:
Rutan x3 – super!! Samtliga på ca 25 meters avstånd! Jag stoppade köttbullar i fickan och fick en hund som fokuserade till 1000! Sprang fram och belönade i rutan. När jag sprang fram för att belöna ruta 2 ser jag hur hon står som fastfrusen och… dreglar! Samma sak vid ruta 3 som vi körde senare på kvällen, stod som fastfrusen och dreglade. Sötnöt!   
Hopp apport – köttbullar här med och det gick super.
Metallapport – köttbullar och det gick super det med.
Fotgående – katastrofalt, här fungerar det inte med köttbullar… Eller så var hon för trött för att fokusera, troligtvis båda delar…
Fjärrdirigering körde vi lite på mycket kort avstånd och det gick helt okej.
Kvällens ”aha” är således köttbullar = dreglande hund, och så här ska jag testa med rutan!  

På fredagen åkte jag hem till mina föräldrar direkt efter jobbet, Jennifer hade sovit över där så vi skulle äta middag och hämta henne. Även Robban kom dit och jag och Axxa passade på att ta en gång/springrunda runt Kottlasjön. Jag tänkte att ”det blir lätt, det är ju alldeles flakt runt sjön” – tji fick jag, jisses vad backigt… Vid ena backen var det brant utför och jag missade att backen kom, Axxa kastade sig utför branten och man kunde nästa höra hur hon förtjust ropade ”tjohooo” när hon gav sig av i full galopp… Jag hängde inte riktigt med, försökte ropa stanna eller nåt men vet inte vad jag sa, inte lyssnade hon i vart fall. Försökte samtidigt få loss kopplet från kroken i midjebältet (urenkelt, bara att ”skjuta över kanten”) men lyckades inte med det heller så jag kan ärligt säga att jag sprang för livet!! Som tur var var inte backen så lång…


Axxa vid Kottlasjön



Att Axxa är så trött är inte så konstigt, dels har semestern varit ganska intensiv men nu har även hundarna börjat jobba heltid igen och på Robbans jobb är det inte direkt lugnt och skönt... Det är mycket och höga ljud så hundarna blir rätt slut innan de vant sig...