Jaha, i lördags åkte jag ut till Drottningholm för att möta upp Lindha med Ajax & Devil samt Annelie med rottisen Lotus. I dag stod det spår på schemat, vilket mina tjejer inte verkar uppfattat… Jag lade ut ett spår på ca 350 meter till Faran och ett på ca 850-900 meter till Devil medan Lindha lade ut ett till Axxa på mellan 500-800 meter och några apporter. Devils spår gick bra trots möte och kortare pratpaus med svampplockare. Jag tycker han var kanonduktig med tanke på att vi var ute och spårade i Baltiska havet, enligt min gps…

Faran… Ja, nu är jag inte riktigt 100 men hon vimsade lite och jag tror att hon bytte spår. Jag bröt henne och gick tillbaka till där jag visste att jag lagt spåret någonstans i närheten (ja, jag hade glömt starta gps:en när jag gick ut det…) och då tog hon upp det igen och så kom vi till spåret helt rätt och riktigt där hon hittade sin kära boll.

Axxas spår vet jag inte vad som hände med för till sist gav jag upp, vi bröt och så gick vi tillbaka till bilen. Jag vet att: spåret låg i två timmar, det var ny spårläggare vilket hon inte är van vid, det var fullt med svampplockare i skogen och det var även uppbökat här och var. Jag vet inte om det var svårigheterna eller varför det gick galet. Snart ska vi ses igen och då ska Lindha lägga några kortare spår med kortare liggtid och förhoppningsvis lite mer orörd mark så får vi se hur det går, bra att försöka ”nolla” och sen öka på med svårigheter en i taget för att se var det brister.

På söndagen skulle jag och Axxa ut och jogga igen, planen var att hitta genvägen så jag kan få ihop min långrunda… Inte heller idag gick det som planerat då jag efter ca 2 km tycker det ser ut som att Axxa haltar, efter 2,5 km är det kristallklart att hon inte är ren i gången fram och jag får ringa Robban… Han är schysst och kommer och hämtar upp Axxa, jag  avbryter långrundan men joggar ensam tillbaka hem… Shit, vad det kändes konstigt, tråkigt och helt oinspirerat att jogga utan bästa joggingkompisen! När jag kom hem sa Jennifer att hon trodde det var en ”strekning”, de hade då sköljt alla tassar och kollat igenom noggrant. Eftersom jag numera har ett rätt bra katastroftänk vad gäller hundarna satt jag givetvis och bläddrade i ”rehab för hund”- och ”fysträning för hund”böckerna en stor del av kvällen och undrade om det var någon gammal skada eller någon ny… Funderade på ny valp etc. etc…

Måndagen tog vi det lugnt med bara vanliga ,dock något kortare, promenader och då tyckte jag hon markerade något i början men inte sen och på tisdagen var hon som vanligt igen vad jag kunde se. Så jag hoppas att det bara var något väldigt tillfälligt!

Kennellägret började i lördags med lite bitövningar och skydd för Dan Phöner och på söndagen var det MH-test för L-kullen vilket gått mycket bra! Stort grattis till uppfödaren Annica och alla L-kullsägare!!

Själv var jag hemma hos familjen i helgen, gick en långpromenad varje dag och en kortare. Lördag morgon började med över milen - i ösregn!

Söndag morgon började även den med över milen, nu i lite mer okej väder.

Måndag
På måndagsmorgonen åkte jag och tjejerna ner till Norrköping för att möta upp ett gäng från kenneln. Fyra valde att köra sök medan jag och tre till valde att lägga spår.  

Faquera
Marie gick ut ett spår på nästan 400 meter till Faquera som hade några vinklar samt två bollar och ett litet Ikea mjukisdjur som apporter.  Eftersom hon inte tycker att spårapporterna har så mycket i spåret att göra förutom att hindra hennes framfart har jag nu bytt ut dem mot roligare saker. Bollarna var klara favoriter! Hon spårade som den spårgudinna hon är!

Axxa
Axxas spår lade jag själv och det var ca 750meter långt, innehöll 11 stycken 90-graders vinklar och en böj samt sex spårpinnar. Dessutom var det ett antal terrängövergångar mellan skog och kalhygge. Spåret gick heeelt suveränt och första halvan gick jag bara och njöt över min fantastiska spårhund! Alla apporterna levererades finfint! Sen kom vi in på kalhygget och det var inget vanligt kalhygge, första biten såg ut som på bilden nedan, men sedan blev det väääldigt blött på sina ställen och det luktade konstigt… Typ hästskit och såg ut som om det var torv eller något på vissa bitar. Här fick Axxa problem och på två ställen valde jag att hjälpa henne för att vi skulle komma vidare. Hon jobbade dock på finfint hela tiden. Efteråt fick jag veta att de har mycket vildsvin i markerna, kanske var det det som ställde till det, kanske den konstiga lukten eller så var det helt enkelt det lite udda underlaget. Spelar ingen roll, det var nyttig träning för henne!

Två suddiga mobilbilder på de torra delarna av kalhygget. Fler suddiga bilder kommer längst ner i inlägget.

Trött och nöjd Axxa  

När spåren var klara åkte vi tillbaka till klubben för lunch och därefter körde vi uppletande. Uppletandet kördes i en av BK:s tävlingsrutor och var 50x50 meter med sex föremål ute.

Axxa
Axxa plockade in fem föremål jättefint! Efter det valde jag att bryta. Hon gick ut jättefint på djupet, följde dock vallningsspåren lite i början.

Faquera
Faquera plockade in tre föremål jättefint och efter det valde jag att bryta då jag märkte att hon började bli lite trött. Hon ska få jobba och ha roligt men behöver inte bli slutkörd.

På kvällen var det grillning som stod på schemat. 

Tisdag
På tisdagen åkte sökgänget till skogen igen och såg både ormar och vildsvin! Vi andra valde att stanna på klubben och träna budföring och lydnad. Jag valde att enbart träna detta med Axxa och låta Faquera stå över.

Axxa 
fick en budföring på ca 75 meter med Lena som mottagare, Lena och Axxa har aldrig träffats och Axxa har aldrig varit på Norrköpings BK så det var mycket bra träning. Det var dock inget som störde Axxa och förutom en sned ingång hos mottagaren gick det super. 

Axxa lydnad
Jag och Axxa blev kommenderade och kommenterade i valfria moment av Marie, Lena och Bengt. Ett otroligt kunnigt gäng! Bengt och Ginza kom 7:a i rapportSM 2010 (?) med Lena som mottagare. Lena själv var också kvalad till BruksSM samma år (?) men avstod pga. skada och agerade mottagare till Bengt och Ginza istället. Lite kul att prata om skillnaden på momentbedömningen i brukset och lydnadslydnaden.  Momenten jag valde, inklusive de kommentarer jag minns, var:

Apportering
visade 2-3 tävlingsmässiga apporteringar med kommendering
Kör på!
Vid rumplyft – bryt och börja om
Inte mycket tugg alls, strunta i det – försvinner nog av sig självt. Ev. avsluta genom att slänga bollen bakåt, bakom mig när hon är på väg in för att få upp fart och minska tugg.

Hopp
Lena agerade TL och stod nära, nära hindret och viftade med apporten som störning
Minns inte kommentarerna men Axxa var rejält störd första hoppet, andra gick mycket bättre. Något att träna på.

Fritt följ
De tyckte att vi hade ett väldigt fint fritt följ men att jag svängde för långsamt/tveksamt och tyckte jag skulle skita lite i hur jag sätter fötterna och bara gå på. Hon kommer lära sig att flytta sig för mig och då kommer svängarna bli fina.

Efter lunch körde hela gänget uppletande igen, denna gång i en annan tävlingsruta som tydligen var mycket svår då vinden snurrar och slår. Sällan någon hund får fyra, eller ens tre föremål där på tävling. Det märktes även på våra hundar…

Axxa
hämtade in alla fyra föremål utan hjälp men gick grunt och stundom bakom rutan… Dock hittade hon alla föremålen i den svåra rutan!

Faquera
hittade tre föremål själv och jag brydde mig inte om att köra slut på henne med det fjärde utan Ulf fick gå ut och visa föremålet och då hämtade hon in det i flygande fläng. Jag har ju inga andra mål med Faquera än att ge henne en härlig ålderdom med rolig aktivering så lite motivationshöjning och underlättande passade bra.

På kvällen fick tjejerna vara med och tigga mat hela kvällen…

Fortsättning följer med lydnadsdagen för Towa Lindh...

I lördags hade jag stämt träff med Marie & Äventyrs LaTyra vid Österåkers BK. VI började med att åka ut till skogen kring Hakungekrossen som visade sig vara en uuuunderbar spårskog!! Skogen var delad som en tårtbit i tre delar så vi kunde lägga ett spår i varje del och på så sätt kunde vi (jag) undvika att klampa in i varandras spår. Jag hade bestämt mig för att tjejernas spår skulle vara ca 500 meter långa, en rätt lagom ökning från förra spårhelgen (ca en månad tidigare) tyckte jag. Jag började med att lägga ut Faqueras spår på ett kalhygge vilket gick rätt fort. Sedan skulle jag lägga ut Axxas spår…

Det började bra de första 100 metrarna, sedan bestämde jag mig för att ändra riktning. Fortsatte gå ett par hundra meter och började inse att jag inte hade en aning om var jag var. Jag gick upp på ett berg och tyckte att jag borde se lilla bilvägen vi åkte upp på men icke sa nicke… Trodde att jag gick åt ett håll men då hörde jag stora vägen – från fel hål mot vad jag trodde! Trots gps:en började jag efter ett tag känna mig liiite stressad… Jag gick över en stor viltutfordringsplats, fick byta riktning pang bom då jag kom fram till ett 10 meters stup där jag givetvis ramlade, dock åt rätt håll… Jag fick återigen göra en kraftig vinkling då jag kom fram till en stor å (över en meter bred) som jag insåg att jag inte kunde hoppa över, följa ån, vinklade precis vid ån och hoppa över ån via två stora, superhala stenar, korsa en bred grusbilväg, gå i ökentorra traktorspår och så vidare… Till slut var spåret strax över en kilometer långt och helt oplanerat. Helt klart ett ”hitta vilse”-spår!

Väl tillbaka stod en mycket välbehövlig coca-cola och väntade vid min bil – tack Marie! Marie hade tänkt ringa, men varken hon eller jag hade täckning… Båda har abonnemang hos 3… Måste byta!

Axxa spårar, foto: Marie

Faqueras spår
Kalhygge, ca 400 meter, 1.25 timmes liggtid, 3 pinnar plus mjukisdjur som slut. 3 vinklar och en ganska vid böj.

Vi började med att gå Faqueras spår. Hon spårade kanon!!! Hoppade dock över de 2 pinnarna jag lagt ut… Väl framme vid slutet, ett mjukisdjur som hon kastade sig över och apporterade till mig, tyckte jag att Marie var väldigt tyst… Vände mig om och … hon var inte där! Jaha, tänkte jag, hon gick kanske tillbaka till bilarna och gick dit för att möta henne. Ingen Marie… Funderade på om hon gått iväg på Tyras spår vilket jag tyckte var lite märkligt då jag ville följa med, kollade in i buren och där låg Tyra… Nu blev jag liiiite ställd… Började gå längs med grusvägen och ropa och efter ett par rop får jag ett svar! Det visade sig att Marie hade snubblat och när hon tittade upp var vi bara borta! Så helt sanslöst tappade hon bort oss på kalhygget!  

Tyras spår
Skogsspår, ca 600-700 meter. Tyras spår gick i stort sett som på räls, ett litet tapp i en vinkel som hon löste superfint alldeles själv.

Axxa & jag i spårets slut - jag matchar visst tröjan... Foto: Marie  

Axxas spår
Strax över en kilometer, ca 1,5 timmes liggtid, ca 6 vinklar och två böjar och lite ”hit och dit”, 5 pinnar plus slut.

Vad ska jag säga… Jag är GRYMT imponerad! Vilken spårhund jag har, wow!!! Jag som tänkte hoppa spåret och börja med sök… Jag hade ingen aning om vart jag gått, hade några kännemärken på vägen – de jag nämnde ovan – samt 2 snitslar, resten följde jag bara efter i linan… Första femhundra metrarna hade jag ett rejält drag i linan så det var med fart det bar av! Jag bestämde mig för att inte hålla emot mer än nödvändigt och det verkar passa Axxa riktigt bra, att få bestämma takten mer själv när hon spåret fastnat i näsan. De två första pinnarna apporterade hon in i rasande fart! Vid stupet fick hon lite problem men löste det helt själv, lite mer strul vid foderutfordringen som låg ca 50 meter efter/nedanför stupet och gick över i den tvära vinkeln vid ån och där fick hon problem igen, hon började blir rätt trött nu också, hon löste det dock själv. Där jag vinklat och hoppat över ån via stenarna löste hon helt underbart!!! Hon gick på/bredvid stenarna (minns inte) men doppade näsan mitt i mina fotsteg på båda stenarna, jag blev nästan religiös på kuppen! Fortsatte vidare och spårade över grusvägen tog vinkeln , missade apporten då hon gjorde ett litet slag precis där och fick den nog inte i vind, spårade i traktorspåren ca 10-20 meter men tappade sen bort sig… Jag fick ropa tillbaka henne och säga att ”här går spåret” så med lite hjälp löste hon det och tuffade på, klev över nästa pinne men markerade den tydligt, spårade vidare och tog slutet jättefint! Jag är såååå superdupernöjd!!! WOW, vilken känsla!! Bra var att vid de svårare partierna och när hon började bli trött så sänkte hon självmant tempot! Mindre bra var att hon inte tog pinnarna när hon blev trött. Men vad 17, det var andra spåret i år! Spåret innan dess var 150 meter långt den 10 oktober 2011...

Axxa efter spåret, på väg till bilen... Foto: Marie

Sen åkte vi hem till Marie där hennes underbara sambo fixat god lunch åt oss som stod på bordet och väntade, efter kaffe på maten åkte vi till hamnen för att träna lydnad. Jag visste att det kunde bli en dubbel utmaning att träna lydnad i blåst vid sjön…”Tyvärr” ringde Robban och berättade att Jennifer varit ledsen och saknat mamma hela dagen… Det blev ett kortare lydnadspass med en hand som kramade om hjärtat… Jag tycker träningen gick väldigt bra efter förutsättningarna.

Axxa
Helt okej fotgående, två suveräna rutor, en ruta där jag råkade slänga bollen bredvid (skulle få belöningen över huvudet) så den vart inget bra, en dålig efter det (hon letade efter bollen vid sidan av rutan – belöningsplacering är skiiitviktigt för henne!!!) en bra ruta som avslut och ett par apporteringar som jag inte minns hur de gick...  Jag körde inte alla rutor i sträck utan körde dem i 2-3 pass mellan övriga moment.

Axxa i rutan Foto: Marie  

Faquera
En mycket bra apportering, helt okej fotgående och ett par bra rutor och en jättebra budföring på ca 75 meter.

Faquera med belöningsbollen Foto: Marie  

Faquera apporterar Foto: Marie

Sen åkte jag hem till familjen igen åtskilliga timmar senare och två lärdomar rikare:

1. Ge mig aldrig, aldrig ut i (spår)skogen utan GPS!!!
2. Axxa är en suverän spårhund!

Söndag morgon vaknade jag tidigt så strax efter 7 gick jag ut på en timmes promenad med hundarna. Det var rätt lugnt och skönt, gick promenaden där vi går på en stig längs med vattnet en del av sträckan.

Och så en bild i motljus, blir inte så effektfullt när man fotar med IPhonen...

När vi passerar ett hus som ligger precis vid stigen rycker hundarna till och jag säger till dem – är övertygad om att det är rådjur som stack iväg då jag hörde en massa spring… Tittar upp och inser att det är två jättehundar på tomten som rusar i full fart emot oss… Inte så just att korrigera hundarna för att de reagerar då inte… Ja, det gör inget annat än att titta (varken mina eller hundarna på tomten) fören vi kommer tills slutet av tomten och då gör de jordens mest rabiata utfall – jag blev rädd! Och det är inte ofta jag blir det när det är staket mellan en själv och hunden som gör utfall… Kände bara att måtte de stanna på sin sida av staketet och inte få för sig att hoppa över! Mina var super, de raggade men sa inte ett ljud! Jag fick för mig att det var den omtalade Ovcharkan men jag har ingen aning… Var ”tvungen” att fota och så jag satte ner hundarna en bit bort och gick tillbaka och insåg då att det var hundarna de var ute efter och inte mig…

Lite annorlunda brevlåda

Efter en timme var vi hemma igen och efter att ha ätit en mysig söndagsfrukost med familjen for jag runt som en tok! Skulle iväg och träffa Lindha för spår och uppletande – vart var alla spårsaker?? Vad behöver man ha när man spårar??? Det var lääänge sen nu… Den 10 oktober för att vara exakt, då fuskade vi från rehaben och spårade med Marie, gången innan dess var 3:e augusti…

Träffade Lindha med lilla Lussan och hundar vid Kummelbergets industriområde och efter lite snack och planering gick vi ut våra spår. Under tiden spåren la till sig fikade vi lite och körde uppletande i en korridor på ca 10x50 meter, vi lade ut två föremål var. Underbart!!!

Axxas spår – ca 250 meter, 3 vinklar, 2 apporter plus slut, liggtid ca 3 timmar
Axxa spårade suveränt! Hon var fokuserad, lugn och noga! Hon slog lite och på grund av en liten lov missade hon första apporten. De två andra kom hon in med i flygande fläng!

Farans spår – ca 250 meter, 2 vinklar, en godisburk plus slutapport, liggtid ca 3 timmar
Även Faran spårade mycket bra men väääldigt lugnt… Hon var dock mycket spårnoga och blev rätt nöjd med att hitta en godisburk i spåret. Vid slutpinnen överraskade hon mig rejält! Hon fick leta lite efter pinnen för att hitta den och svansen gick som 17! Lite lustigt, hon som tycker pinnar är ett (nödvändigt) ont i spåret annars även om kommer in med dem riktigt bra (de hon plockar), så även med denna!

Med näsan i "kakburken"  

Uppletande – 10*50 meter, fyra föremål till alla hundarna på samma legor

Axxa var outstanding! Hennes bästa uppletande någonsin! Hon for ut och plockade in tre av föremålen i en flygande fläng! Rakt ut och rakt in! Inga som helst problem med att gå ut på djupet. Det tredje föremålet (en skinnbit och hon gillar inte skinn…) hittade hon inte (eller ignorerade?) så jag slängde ut ett föremål på nära håll och även det tog hon fint!

Faran fick leta efter tre föremål, jag avslutade innan det fjärde. Hon letade helt ok men inte som hon brukar… Lite lågt tempo men hon hämtade och lämnade av fint och tyckte det var roligt.   

Roligt var att även Lindhas hundar gick som klockor! Efter fyra timmar med kanonträning och härligt sällskap var det dags att åka hem och ha familjetid. Efter lite fix och mat åkte vi in till Stockholms glass och pastahus för att njuta.

Jaaaa, vi ska åka till stan och äta glass!!!

Efter sju minuter i bilen tog orken slut...

Men väl framme kom humöret och aptiten fram igen!

I söndags mötte jag upp Marie med Äventyrs LaTyra och blandisen Troya för spår på Bogesundslandet. Anledningen till rubriken är att Axxa har ju egentligen spårförbud i en vecka till, men... Jag kunde inte hålla mig! Tycker vi har varit duktiga med vila och rehab ändå så lite måste vi få fuska.   


Marie och Äventyrs LaTyra, 8 månader  

Började med att babbla massa innan vi letade oss ut till ett ställe där det gick att parkera två bilar bland alla svampplockares… Spåren lades ut och sedan vart det trevlig fika.

      Faran och Axxa under fikat...

Därefter följde jag med Marie och Tyra på deras spår och vilken spårhund! Wow, wow, wow!

          
Marie hängde med mig och Axxa, sen gick vi Troyas spår och avslutade dagen med Faqueras spår.


Axxa och jag på väg mot spåret; spårsele och nosgrimma - liiite motsägelsefullt men hon får ju fortfarande inte dra!  Jag försökte minimera draget i vart fall...

Axxa
Liggtid ca 1,5 timme, ca 150 meter, en mjukisråtta och en spårapport. 3 st 90-graders vinklar, en spets och en böj.  Mycket bra spårat! Bra koncentration och fokus, slog i alla vinklar utom spetsen om jag inte minns fel… Fin avlämning av apporter. Jättenöjd!


Hmmm, inte dra var det... Men det är ju sååå roligt att äntligen få spåra!!!
  
Hon har härligt intresse för spårpinnarna och, i mina ögon, underbara avlämningar
  
Vilket givetvis lönar sig!  

Faquera
Liggtid ca 2 timmar, ca 240 meter, två apporter och en skål med godis under (glad överraskning för Faran!). En spetsvinkel och 3-4 andra vinklar… Spåret gick i lätt terräng men eftersom jag lade de första 3 vinklarna otroligt tätt och intill ett berg så slog vinden hit och dit och nu i efterhand är det inte heeelt omöjligt att jag korsade mitt eget spår vid ett tillfälle… Jag hade i detta virrvarr även stannat för att plocka svamp på vissa ställen då det kryllade av stora trattisar! Ja, inte var det lätt inte men hon skötte det okej. Mitten gick bra och på slutet vart det strul igen. Kan bero på svampplockare eller på att marken var uppbökad av vildsvin, inte vet jag, men shit happens. Hon löste allt i vart fall.


Faran i sitt lätta, krångliga spår...
  
Givetvis utdelning för pinnarna även här, mumsfilibabba!  


Ca 2-3 liter svamp fick jag ihop utöver den liter jag gav Marie. All svampen plockades under tiden jag lade Farans spår, samt när jag gick med Maries i Troyas spår!

När vi skiljts åt åkte jag till Waxholms BK för att träna lite lydnad. Där rådde febril aktivitet inför morgondagens DM i agility men de var väldigt trevliga och tillmötesgående och så länge jag stod ut med deras fixande och skällande hundar var jag varmt välkommen att träna!  På grund av stöket valde jag dock att avstå från att träna med Axxa, för Faran var det bara bra störning.

Platsliggning x2, ca 5-10 sekunder med skål bakom stugan – mkt bra och började få in belöningstänk och rätt inställning till momentet. Problemet är dock inte när hon ligger själv utan med andra hundar, men det tåls att träna själv ändå.

Fritt följ och nu tänkte jag att jag skulle köra utan belöningar!!! När jag gjorde en vänsterhalt efter ca 30 meter tänkte jag att den var så bra att hon kan få en belöning men så kom jag att tänka på att ”nej just det, inga belöningar var det ju” och det var då det slog mig! Som en blixt från klar himmel! På denna 30-meters sträcka hade jag redan gett henne två godisar!!! Snacka om att jag har problem… Bröt fria följet och körde en ruta som jag ställt ut när hon inte såg. Jag skickade henne på 25-35 meter och det gick skiiitbra!!! Körde en tävlingsmässig men jag slängde in ett ”bra” när hon ställde sig i rutan och så gick jag hela alltet tillbaka till utgångspunkten men istället för att kalla in där så gick jag tillbaka till rutan och belönade och bröt där. Suuuupernöjd. Körde ingen mer ruta sen.

Körde en träapportering som var suverän frånsett lite tugg/rullande precis innan hon skulle lämna av.

Körde sedan fotgående utan belöningar och jag lyckades nästan!! Belönade ett par raksträckor, men inga halter. Jisses, vad hennes belöningsförväntan är tydlig…  Utan belöning höll hon motivation och fokus upp ändå men pipet försvann väääldigt fort. Jag körde på-stället-vänster-om-halt, där piper hon mest och då körde jag på stället vänster om halt tills hon var tyst, då sa jag "bra" och gick vidare. 3:e repetitionen var hon tyst!
Inkallning med ställande  och läggande gick mycket bra. Lång sträcka, ställde henne efter ca 10-15 meter, röstkommando och handtecken, hon stannade bra! Gick fram till henne och belönade, kallade in igen och hon hade bra fart igen. Lade henne ner med hjälp av röstkommando och handtecken och hon lade sig fort utan tvekan! Gick fram till henne och belönade och avbröt där. Ska nog köra det så ett tag och sedan plocka bort handtecknen igen.

Sen var jag nöjd och vi gick till bilen och åkte hem.
Stort tack för en underbar dag Marie, detta måste vi göra om snart igen!

  

I onsdags slutade jag också tidigare på jobbet och åkte direkt hem och hämtade upp hundarna för vidare färd ut till Värmdö BK där jag skulle träffa Annika. Eftersom Axxa har spårförbud vart det en lycklig Faquera som fick spåra idag, på samma äng där Axxa fick sitt spår i måndags. Faquera är en riktig guldhund!

Spåret var 670 meter långt, 10 st. 90-gradersvinklar, 7 apporter och hade en liggtid på ca en timme. Det var mycket blandad terräng, torrt i markerna och stekande sol. Inte nog med det så hade vi påhälsning av rådjur i spåret under tiden det lade till sig.

Bild på Axxa i spårmarken, från i måndags

Under tiden spåret lade till sig körde vi ett frispår med Indy där han fick se Annika gå iväg, idag väntade vi väntade 5 minuter och sedan släppte jag honom. Körde även kort budföring där vi skickade honom 5 gånger fram och tillbaka mellan oss.

Faquera spårade superbra! Hon fick lite strul i vinkel nummer 8 och 10. Jag vet inte om det berodde på rådjuren (vet inte exakt var de varit, men det brukar inte större henne så) eller något annat. Klart var att hon blev trött så det spelade såklart in! Hon är inte van vid denna typ av spår heller, vi kör ju mest terrängspår i skogen och inte hårda/"torra" spår i denna värme! Något vi ska köra mer av, helt klart!   I vinkel 10 hade vi inte kommit runt om jag inte haft ett hum om var spåret gick, jag fick säga åt henna att skärpa sig och sätta henne på spåret igen. Hade det varit tävling hade vi förmodligen inte kommit runt, det är andra gången på 9 år (!) som det händer - det var med andra ord svårt men nyttigt! Det var en mycket lycklig matte som räknade pinnarna vi fått med oss in när jag insåg att ALLA pinnar var med och jag hade inte plockat en enda - wow! Det är nog första (!) gången, förutom på appellspåret som det händer!   

En till bild från spårmarken, här på det det knähöga gräset/blommorna

Efter träningen for jag till mina föräldrar där jag gick en sväng med hundarna under tiden de lagade middag. Efter några timmar med mat och korsordslösning, prat och fika var det dags att åka hemåt. Kunde dock inte lämna ön utan att köra förbi brukshundklubben för att träna lite framför de grymma speglarna! Nu var det Axxas tur att komma ut och vi körde lite kontakt, vänsterhalter, raka halter och stegförflyttningar bakåt. Gick helt okej men finns en del att förbättra, framför allt i kontakten, stegförflyttningar bakåt och att hon i halterna sitter rakt med rumpan men sätter framtassarna snett, in framför mig... Inte snyggt. Ska se om vi (=Robban) inte kan fixa några speglar hem...

I lördags vid 10-tiden lämnade jag Jennifer hos mamma och pappa då de ville ha henne hela dagen. Givetvis låter man inte sådan tid gå till spillo så jag hade stämt träff med Marie med Troya och Äventyrs LaTyra för spår och lydnad i Waxholm.

Äventyrs LaTyra, 6 månader

Vi började med att lägga spår åt våra egna hundar.
Axxa fick ett väldigt varierat spår som var 350-400 meter. Vi började med att klättra rakt uppför ett berg, sedan bar det utför, korsade en stig två gånger, sen bar det uppför och sedan nerför igen. Fick dessutom med all möjlig terräng; berg, vitmossa, ”vass”, skog etc. 3 vinklar och 5 pinnar. Liggtid ca 1,5 timme.

Farans spår var ca 450-500 meter plan skog. Sexvinklar och 7 pinnar, liggtid var nog runt två timmar.

Därefter fikade vi och sedan började jag med att följa med Marie och Tyra i spåret. Jättekul att se Tyra spåra! Hon är fokuserad och koncentrerad och har mycket bra teknik. Med lite mer övning kommer det bli kanon! En egenskap hon har som jag verkligen gillar är att om/när hon tappar spåret och slår hon bakåt och söker upp spåret igen. Faran har samma teknik och vi har bara tappat spåret en gång på alla år!

Därefter följde Marie med mig i Axxas spår och jag kopierar Maries blogg: ”Jag hade innan följt med Anna o Axxa i deras spår, vilket gick rakt uppför ett berg o sedan vidare i ganska kuperad terräng, så jag behöver definitivt konditionsträna..   ”
Axxa spårade bra och fick med sig alla apporter utom en. Dessvärre gjorde hon något som hon gör ibland, hon tappar spåret helt! Jag tror att hon gjorde det i en vinkel och jag tycker det ser ut som att hon spårar… Vet inte om hon byter spår eller om det händer något annat… Tyvärr gör hon inte som Faran och Tyra som slår bakåt och letar upp spåret igen utan hon ”knatar bara på”… Vilket givetvis gör att jag får svårt att lita på henne… Jaja, det är andra spåret sedan i september så vi får nog träna lite mer innan jag ”söker hjälp”. Jag lät henne nog gå för fort i spåret, måste lära mig att hålla ner hastigheten. Ska dessutom försöka att inte lägga så mycket terrängspår utan kanske låta henne få lite ”lättare” spår ett tag framöver.

Faran är en härlig spårhund och jag kände själv att jag slappnar av på ett helt annat sätt när jag går med henne! Förmodligen för att jag litar så oerhört mycket mer på henne, sedan gör det nog sitt till att vi gick i lättare terräng… Idag plockade hon fyra pinnar suveränt och lämnade kvar tre… Två av de hon lämnade kvar låg helt öppet, de är oftast det hon lämnar… Min teori är att de är för enkla/inte värda någonting – spårlusten tar överhanden (mot när hon måste ”leta” upp dem). Marie hade en annan teori och det är tvärtom, att det blir svårare för att vittringen ”blåser bort” mot vad den gör när de ligger dolda i blåbärsris etc. Inte helt omöjligt när jag tänker på hennes (totalt frånvarande) intresse för de pinnarna. Ska nog lägga lite pinnspår med öppna pinnar och träna lite mer på dessa.

Tyra kampar med matte

Efter alla spår åkte vi vidare till Waxholms BK för långfika och massa prat innan vi fortsatte med lydnadsträning.

Axxa
Hade skrivit ihop en planering som jag snabbt fick revidera. Hon var trött efter spåret och det var varmt! Vi tränade lite:
Rutan: gick helt okej
”Ya” = externbelöning bakom: mkt bra!
Jag varierade att "skicka/stämpla ut" henne från sittande och liggande, när jag stod någon meter framför till 30 meter bort, på sträckan när hon var på väg emot mig och när hon kommit hela vägen in till min sida.
Fotgående: tro det eller ej, men jag fokuserade på helheten. Ok
Tror det var allt…

Faquera
Fjärrdirigering: Körde på ca 1,5 meter avstånd, bra stadga och suveräna skiften!
Inkallning: Körde en rak inkallning på ca 30 meter, mkt bra.
Rutan: Gick mycket bra! Hon tjuvstartade en gång på mitt ”titta” kommando men det är inget jag bryr mig om. Dessvärre tyckte ja en gång när jag skickade från ca 25-30 meters avstånd att hon hamnade bakom rutan så jag lockade fram henne lite och kommenderar sen ”stanna”. När hon stannar inser jag att hon står framför rutan och att hon då antagligen stått i rutan när jag lockat ut henne ur rutan… Kan inte göra annat än att berömma då hon stannade bra på mitt kommando. Frågade Marie sedan och visst hade hon varit i rutan från början! Suck…

Vi snackade lite till innan vi skildes åt och jag åkte vidare till mina föräldrar för grillning och hämtning av Jennifer. När vi kom hem på kvällen gick jag in på Jamis hemsida och beställde fyra konor inkl. plastband – jag tänker inte ropa ut Faquera något mer när hon står bra i rutan!

Tack Marie för en mycket trevlig och givande dag!

Tyra