Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på:
http://rackartygsaxxa.com/

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motorvägen piper bilen till, saktar ner och varningsblinkersen slås på… Ooops… I ”upplysningsrutan” står det något, minns inte vad just nu, men det var inget bra… Som tur var låg macken några hundra meter fram i en nedförsbacke så vi kunde/vågade ta oss dit. Robban konstaterade snabbt att det hade med kylaren att göra… Bilen var typ tömd på kylarvätska och glykol… Fick frågan när jag fyllde på det senast och jag svarade lite svävande ”typ, kanske aldrig fyllt på?”…    Jag tankar och fyller på spolarvätska när det behövs men det räcker visst inte… Bilen behöver mer än så… Nu brukar ju min bil varna för allt och inget så jag tänkte att den borde ju ha varnat att kylarvätskenivån är låg när den varnar för allt annat med… Vi kom i vart fall iväg på kalaset även om vi blev en timme sena, men det ”fixade” vi genom att stanna tre timmar längre på ”afterkalas” istället!   

Sen dess har vi fyllt på en massa vatten och glykol i bilen och kunnat konstatera att det är inte jag som slarvat (helt och hållet) och det är inte luft i systemet vilket Robban hoppades på utan den läcker… Efter ett samtal till citroënverkstaden fick vi farhågorna bekräftade, med största sannolikhet är det topplocket och de ville ha ca 25 000 kronor för att fixa det!!! Jippie, precis vad vi har nu när jag är sjukskriven och går på mammaledighet närsomhelst… Bara för Robban och hans kompis att försöka fixa själva… Under tiden är svärfar snäll och lånar ut sin bil till mig så jag inte blir strandsatt!   

Var och tog blod- och urinprover i tisdags och till reumatologen på Huddinge sjukhus på onsdagen. När jag var i stort sett klar hos läkaren frågar jag om mina prover varpå hon tittar lite frågande på mig och säger ”prover?”.
Ja, svarade jag, jag var ju och lämnade blod- och urinprover igår, vilket sköterskan sa att jag skulle göra…
Jaha, svarar hon, ja… Urinproven såg i stort sett bra ut men blodproverna har jag inte fått svar på än…
Precis vad jag misstänkte, blir så trött… Alltså hade jag inte behövt ta dessa prover, det var inget läkaren beställt och de är inte de proverna jag behöver kolla när jag går hos dem… I maj ska jag tillbaka för nya provtagningar, de prover jag ska kontrollera då. Ska även delta i ett forskningsprojekt då KI nu forskar i det jag kollas för. Jag kommer då även få fylla i en enkät och ta några extra prover. I övrigt sas det inget nytt mot mitt förra besök och jag kände att jag åkt dit och dessutom  pröjsat 350 kr i stort sett helt i onödan… Jaja…

På onsdagskvällen skulle jag på en clinic i skvallerträning för Eva Bodfäldt och Axxa skulle vara en av tre förevisningshundar. Väl framme i Upplands Väsby är jag i god tid så jag rastar henne en sväng, rastar mig själv och fixar lite. Efter en stund tycker jag att fler bilar borde kommit… Går in och frågar om någon vet var vi ska hålla till och får till svar att jag är på fel plats! Ringer Eva och vi ska tydligen vara i Västberga i hennes gamla lokal!  Bara att inse att jag åkt sådär 8 mil i onödan och kommer bli liiite sen… Kastar in oss i bilen och åker iväg…

Måtte lillebror stanna kvar där inne till nästa vecka, det känns som att sannolikheten för att allt ska gå bra vid förlossningen är bättre nästa vecka än denna!   

När jag hämtade Jennifer i förra veckan hade vi en rätt rolig diskussion i bilen. Hon inledde med: ”Mamma, nu är våren här!” och så tittade hon ut genom rutan och sa ”man kan inte tro det när man tittar men det är faktiskt vår, för Mars det är en vårmånad!”. Har ni pratat om det på dagis idag, frågade jag och de hade de såklart. ”Vet du mamma, att nu är det ju vår och sen, sen blir det april och då kommer min lillebror!!”. Två sekunder senare… ”Mamma, jag väntar och väntar… När kommer lillebror egentligen?? Kommer jag hinna bli vuxen först??!?!”. 

Efter ytterligare några sekunder så kom hon på att eftersom det var vår ville hon ut och cykla när vi kom hem! Visst, på vissa vägar och trottoarer har snön smält bort, men där vi bor var är det mycket snö och lite slask kvar på vägen men det var bara att ta fram cykeln och låta henne testa. Efter 10-15 meter gav hon upp och vi fick ta fram sparkcykeln istället. Det gick inte bra, men i vart fall bättre. Våren är här!


Stödhjulen är i backen och bakhjulet i luften vilket resulterar i att hon inte kommer någonstans...


Det gick bättre med sparkcykeln

Samma vecka var jag hemma från jobbet onsdag, torsdag och fredag. De dagarna bestämda jag mig för att pressa mig lite mer, det är underbart väder och jag ville dels vara ute i det härliga vårvädret och jag känner samtidigt att både jag och hundarna behöver röra på oss lite mer. Sammanlagt var vi ute 1,5 timme om dagen på våra förmiddagsturer, Jag lullade runt i skogen, satte mig på en stubbe, lullade runt lite till och så höll vi på.


När vi kom till berget vid vattnet hittade Axxa en finfin pinne och jag hörde måsarna skrika - vårtecken!!


Min stubbe i solen! Hundarna hittar dit själva nu :)


Under tiden jag satt på stubben gnagde Axxa på en pinne


och Faquera grävde en grop eller två, det var det där med passivitet...  

På fredagen bestämde jag mig för att köra lite vardagsuppletande också, något som hundarna verkligen uppskattade! Då fick de sitta och vänta under tiden jag gick iväg och slängde varsin boll åt dem en bit bort (på varsin sida om stigen) och så satte jag mig och vilade under tiden de letade i den ovallade terrängen. Det tog allt mellan några sekunder och 3-4 minuter för dem att hitta bollen på varje ”skick”. Underbart!


Axxa har hittat sin boll och är på väg tillbaka, Faran tänker "genskjuta"...


Faquera tycker inte att hon behöver sitta hela vägen när när hon väntar på sin tur att få leta...


Axxa är rätt nöjd efter dagens promenad och uppletande


och det är Faquera med

När jag sovit hämtade jag Jennifer från dagis och hon ville gå i skogen så då åkte vi dit igen och gick en sväng på 30 minuter. Sååå härliga dagar!! Härligt var att på eftermiddagssvängen gick (!) hundarna i stort sett hela tiden så det var rätt nöjda.


Jag uppskattar verkligen att folk kört omkring med sina fyrhjulingar, det gör det mycket lättare för mig att gå omkring i skogen!


Axxa har fått tag i både sin och Faqueras boll och ligger och lurpassar

Härligt var att hundarna har varit mycket mer harmoniska när vi varit längre i skogen så jag ska verkligen försöka vara ute längre stunder!


Faquera är nöjd med veckan!

Så hur ser hundarnas vardag ut nu? De dagar jag jobbar är de på tomten en sväng på morgonen, sedan åker de med Robban till jobbet, får en lunchrastning och om jag känner att jag kan pressa mig själv så åker jag dit efter jobbet och hämtar dem för en mycket kort skogssväng innan jag åker hem och vilar. Känner jag att jag inte kan pressa mig så är de kvar med Robban och så får de vara på tomten på kvällen. Nedan är lite bilder från deras arbetsplats.


Faran tittar ut. Hundarna har övervåningen mestadels för sig själva, förutom när killarna tränar på hemmagymmet


Axxa undrar när matte kommer upp. Övervåningen fortsätter bakom väggen till vänster om Axxa


Axxa & Birre. Smyger upp en annan dag, hundarna tar det rätt lugnt och slappnar av helt i oväsendet.


Gammal är äldst och hon Faran har tagit sin egen plats, skönt att få vara i fred


Nere på verkstadsgolvet är det trångt, det svetsas emellanåt och det är metallspånor och kan förekomma oljespill så jag föredrar att hundarna är där uppe!

De dagar jag är ledig lämnar jag Jennifer på dagis och sedan tar jag med mig tjejerna på en sväng, antingen på Sågsjön (när isen kändes säker) eller numera i skogen.







Ska jag iväg med Axxa under dagen så lämnar jag Faquera till Robban på jobbet direkt efter vår utevistelse. Därefter tar jag det lugnt när vi kommer hem från morgonsvängen och försöker sova en stund innan jag äter lunch och vi därefter åker iväg. Sen vilar jag och Axxa tillsammans innan resten av familjen kommer hem.









Ska jag vara hemma hela dagen är båda tjejerna hemma med mig och jag försöker göra något mer på förmiddagen utöver promenaden som till exempel tvätta, fixa med diskmaskinen eller liknande och så sover jag efter lunchen istället. Jag försöker även klämma in antingen en kort koppelpromenad alternativt lite träning med Axxa efter lunch, men det orkas oftast inte med… Däremot kan ju tjejerna mer eller mindre gå ut och in som de vill under dagen när vi är hemma, det är skööönt med tomt!





Eftersom jag har svårt att välja ut bilder kommer ett gäng från våra promenader här nedan, fotade under januari-mars.

Igår kväll var vi inne i Emmas lokal och körde en liten ”minikursvariant”. Vi började med sitt i grupp och platsliggning och sedan hade alla i teamet valt ut ett moment vi vill fokusera på och så gick vi igenom det en i taget med Emma medan de andra tittade på.

Under sitt i grupp glömde jag alldeles bort att vi tränar med synlig förare så jag gick och gömde mig… Platsliggningen körde jag dold, som vanligt. Testade med nytt koncept för momenten och det verkar fungera, det vill säga vi är kvar på platsen efter sitt i grupp och rör oss inte ur fläcken. Jag kliar henne lite på huvudet och säger att hon är duktig mellan momenten, inget annat.

Vårt enskilda moment var platsliggning med hakan i backen så vi fokuserade på första övningarna där. Eftersom Axxa är lite rörlig, det vill säga att hon tittar sig omkring och kan byta skinka, under platsen så ska vi nu testa med denna typ av platsliggning. Passar perfekt nu också, det orkar vi träna oavsett hur trött jag är! Anledningen till att vi inte lärt in det tidigare är för att Axxa tycker det är lite jobbigt med andra hundar. Det är mycket, mycket bättre nu men när hon var yngre ville jag inte ha kravet på hakan i backen utan jag ville att hon skulle ha ”friheten” att få titta sig omkring om hon blev orolig. Nu tycker jag dock att hon ska klara sig utan den ”friheten” och jag känner att det är lättare att lära in ett nytt kommando och ”moment” än att efter 5 år lära om det gamla.

Först lånade Emma Axxa en liten stund då det inte gick så bra när jag testade detta hemma tidigare i veckan.


Är det krypa jag ska göra?


Nähä... Kanske gnaga lite i handen?


Inte det heller... Ska jag ligga som avsvimmad på bredsidan då?


Näe, nu fattar jag inte...


Jahaaaa, var det så här jag ska göra! Varför sa du inte det från början??


Det är jobbigt att tänka... Axxa var rätt nöjd efter sin träning


Ena halvan av gänget som var här ikväll


Å andra halvan av gänget


Ida och Nova jobbar med positionen i fria följet


Julia och Ajax fokuserade på långsam marsch inför eliten


Kan man inte ligga tyst och lugn när några tränar rutan, tjoar och belönar med boll en halvmeter ifrån så hamnar man i skamvrån bakom mattes stol... Det är nya, hårdare tider för "lilla" Axxa nu...

Förra måndagen var det underbart väder med strålande sol och då jag var ledig träffades jag, Marion, Anna och Emma hemma hos Emma för träning och fika i solen. Inte helt fel att sitta med en kopp kaffe i handen och hjälpa sina vänner med deras träning! Marion hjälpte mig med Axxas aktivitetsnivåträning, delvis genom att ha koll på både hur jag och Axxa betedde oss. När kom jag åt henne och när coolade hon ner sig och när var hon fortfarande för högt i aktivitet för att vi skulle kunna fortsätta träningen etcetera. Otroligt bra träning som vi båda två behöver!


Min stol i solen


Emma och Plätt värmer upp, tittar ni noga ser ni Axxa vid traktorn - en viss symbolik kanske ;)

I onsdags åkte jag hem till Emma igen, återigen hade vi fantastiskt väder och jag satt i stolen med en kaffe i handen igen och kommenderade och kommenterade Emmas träning med Plätt. Sedan hjälpte Emma mig med aktivitetsträningen med Axxa där vi även la in vissa delar av moment, till exempel ingångar med apporten där Axxa gäääärna ”ville” spinna iväg men vi ”tvingade” henne att vara kvar på samma plan som vi. Otroligt nyttigt för både mig och Axxa!

Nedan, en massa bilder på Emma och Plätt


Z


Z


Fotgående


Inkallning


Hög koncentration under långsam marsch




Både Emma och Plätt gillar fotgåendet! :)





Härliga dagar med härligt sällskap i härligt väder, snacka om energiboost!! 

    

På tävlingen var som sagt större delen av teamet med och det var super att vi tittade på varandras program, då såg vi hur ekipagen fungerar på tävling. Emma såg saker under mitt och Axxas program som jag inte tänkte på själv, en sån sak var våra transporter. Våra transporter har fungerat väldigt bra på tidigare tävlingar (för läääänge sen…) men inte på denna. Under transporterna och framförallt när vi gjort en transport och ställt upp inför nästa moment så stegrade hon som mest i aktivitet! Det missade jag själv helt.

Fokus på våra träningar ligger nu på:

I vissa perioder går Axxa upp i varv, till exempel skedde detta vid hennes långa rehab. Jag har då tänkt att hon får ”vara” tills jag kan sätta igång henne fysiskt igen då hon har ett stort behov av fysisk aktivitet, hon är mer lik mina settrar än schäfrarna på detta plan. Därefter går jag in och försöker styra upp henne i vardag och träning igen.

Efter en träning som inte var så lyckad pga aktivitetsnivån pratade jag med  Emma, Marion och Anna i Teamet när jag kom till träningen i förra veckan. Jag sade som det var att jag funderade på att lägga ner träningen under en period innan vi kan komma igång med fysisk träning etcetera igen efter förlossningen. Emma kom dock med en annan tanke och det är att ”Axxa ska banne mig kunna koncentrera sig fast hon har myror i brallan! Det kommer vara tufft under en period men du kommer få så mycket tillbaka om du kan bekämpa hennes höga aktivitetsnivå!”. När jag tänkt efter en liten stund så inser jag hur rätt Emma har! Jag ska inte undvika problemet utan istället ta tjuren vid hornen. Under en period nu kommer momentträningen i andra eller tredje hand och i första hand kommer hennes aktivitetsnivå. Marion hjälpte mig under första passet med hur jag ska arbeta med Axxa för att ”nå” henne och det kändes mycket bra! Det var/är lite som att gå valpkurs igen och gå back to basic, men det är precis vad hon/vi behöver! Redan pass två kunde vi träna lite delar av moment. Det roliga med det hela är att nu när vi fokuserar på aktivitetsnivån och egentligen struntar i position och kontakt etcetera har vi märkt att anledningen till att Axxa har sina blicksläpp är hennes aktivitetsnivå! Vid hög aktivitet får jag många blicksläpp, när hon sjunker i aktivitet ökar koncentrationen (givetvis) och blicksläppen minskar! Den kopplingen har inte gjorts förut. Helt enkelt för att hon inte alltid verkar vara i hög aktivitet. Nu kan blicksläppen bli en hjälp för mig att mäta hennes aktivitetsnivå. När hon väl piper så är aktiviteten väldigt hög, här kan jag märka av den, och därmed jobba med den, mycket tidigare.

Sedan dess har det inte blivit så mycket träning, ingen alls faktiskt på grund av orken - jag har priorterat annat, som att se om barnvagnen går in i bilen till exempel... Håll tummarna för vår träning!

Domaren på vår tävling var Tomas Lokar som dömt VM i lydnad och även håller föredrag i internationell lydnadsbedömning. Det märktes på betygssättningen, hårt men rättvist! Helt ok för mig, jag vill inte ha gratispoäng utan vara värd de poäng vi får. Vid prisutdelningen sa han att han sitter kvar ett tag om någon har några frågor om bedömningen var det bara att komma fram och fråga, mycket trevligt tycker jag! Jag och Julia, från teamet som också tävlade trean den dagen, passade på att fråga en hel del – gäller ju att passa på när man har expertis att tillgå! Fascinerande var att han mindes våra hundar, vi var 10 deltagare i trean och han mindes varför jag fick mitt avdrag på platsliggningen till exempel (det hade skrivaren missat att anteckna). Sedan frågade vi allmänt om bedömningen, t.ex om jag hade sett att Axxa reste sig på sitt i grupp och omedelbart hade kommenderat sitt igen, hade jag fått betyg då? Svaret var nej, det kan räcka att man vrider lite på huvudet för att kolla så att hunden ligger kvar när man är på väg bort – det kan bedömas som påverkan och resultera i en nolla! Pip ger generellt 1,5-2 pinnar i avdrag och samma gäller tugget.

Glömde öven att säga stort, stort grattis till:
Julia och Ajax som fixade finfina poäng i trean och därmed blev uppflyttade till elitklass!!
Emma och Plätt som vann eliten och höjde sitt SM-snitt med fantastiska 302,5 poäng!