Att ha en snart fyraåring hemma är spännande! Hon snappar upp saker från lite överallt och populära uttryck hemma just nu är: "Men kära hjärtanes!" och "asballt!".   

Det är en fråga jag ställt mig ett antal gånger, nu senast på kursen tävlingslydnadskursen i söndags... Återigen var det en hund, av annan ras, som gjorde utfall på utfall mot Axxa... Ägarens kommentarer var: "Men oj, så här brukar hon inte vara... Det måste ha hänt något på dagis"... Det må så vara men det bryr jag mig inte om! Jag vill inte att mina schäfrar ska bli utsatta för utfall efter utfall på promenader och kurser! Hur kommer det sig att det är "helt okej" för vilken hund som helst att göra utfall mot en schäfer??? Hade det varit tvärtom hade det sannerligen inte varit ok! Vi med hundar av bruks- och kamptyp har betydligt högre krav på oss från omgivningen!

Flera års arbete med Axxa har gett resultat! För hur reagerade hon när hon blev utsatt för ovanstående? Jo, hon vände bort huvudet, hon viftade på svansen och efter ett tag lade hon sig ner med ryggen mot den andra hunden och halvsov!

Nu fungerar det att vi blir utsatta emellanåt, men hade det här varit för 2-3 år sen eller när hon var valp då hade det varit annorlunda. För er som inte känner Axxa så var hon rädd för och mycket osäker mot andra hundar förut, det räckte med att hon kände lukten av en hund för att hon skulle resa ragg och gå igång! Varje hundmöte var en pers och jag kände mig enormt misslyckad som hund- och schäferägare. Visst, hon är fortfarande osäker när främmande hundar kommer nära, nära och då framför allt intensiva hundar men det är mycket sällan en sådan situation uppstår. Nåja, trägen vinner och här står vi nu, fyra år senare!   

Vi som måste tåla allt...  

Nu vet jag vad ett K-stag "gör"! Det gör så att det inte låter "oink oink" (som en gammal fjäder) om bilen när man åker över fartgupp och att bilen är mer "jämn" att åka i, inte så "hoppig" etc. Man lär sig nåt nytt varje dag!    

Nu ska jag åka och hämta ut min bil från verkstaden!
De ska ha bytt knappsats så jag kan öpnna och stänga (!) framrutan, bytt knappsats så att jag kan öppna bakluckan och därmed slipper ta in och ut hundarna genom sidodörren i baksätet och så kan vi lasta i bilen igen! De har även bytt ena K-staget fram, fråga mig inte vad det är men det behövde visst bytas så det var lika bra att göra det på en gång. man ska tydligen märka det när man kör över fartguppen och det kanske man gör om man kör över och inte flyger över med stereon på full volym...   

Sedan ska vi (läs Robban) montera in mina nya fina Jeppegrindar och lastgallret mot baksätet - hej brukshundsbil!   

Ja, förra ägaren klippte av telefonsladden vid renoveringen av tomten och vid renoveringen inne spacklade han igen telejacken... Nu har vi sagt upp alla abonnemang tills vi bestämt vad vi ska göra och därför har vi ingen hemtelefon och inget internet hemma. Så kan det gå. Kostar en del sköna slantar att få det installerat igen och vi funderar på om det i nuläget är värt det.

Tv har vi inte heller haft men nu har vi fått en box från Robbans kollega som omvandlar analoga signaler till digitala så numera har vi lyxen att kunna se på fyran och sexan - vi har för dålig mottagning för ettan och tvåan... Ingen förlust för oss men trist för Jennifer då vi saknar barnprogrammen... Vi har även kollat igenom snart hela vårt minimala DVD-utbud, inte helt fel!   

Under tiden har jag insett hur otroligt mycket tid man spar på att inte ha internet (och tv) hemma! Inget slösurfande här inte! Å andra sidan kan jag inte uppdatera bloggen som jag vill och jag har bland annat flera anteckningar från kurser jag vill lägga in... Inga bilder blir det heller i de få bloggupplägg jag lägger in... Förhoppningsvis är det snart dags att börja uppdatera träningsloggen också då Axxas tass blir bara bättre och bättre.

Är det någon som vet något bra mobilt bredband som inte är alltför dyrt och inte kopplar ner stup i kvarten?

Två veckor höll tratten, nu är den i två delar... Hon är liksom inte så försynt "den lilla". När Axxa har tratten på springer Jennifer och ställer sig bakom en eller hoppar upp och ner och kräver att vi ska bära henne och - jag förstår henne! Då har hon inte tratten på särskilt mycket heller, så fort vi är hemma och någon av oss är vaken är tratten av. Hon vet så väl att hon inte får röra tassen så istället slickar hon på andra tassen, på glovet, på... Ja, om riktar om helt enkelt.

Igår fick hon frispel!! Drog en repa på tomten och två varv runt huset i full speed med Faran i släptåg...  När hon stannade lyfte hon upp tassen och stirrade förbryllat på den, då hade bandaget lossnat och påsen gått sönder och satt som en snygg grå benvärmare i plast. "Titta, där ligger Axxas bandage", sa Jennifer... Gick in i huset med tanken "shit, shit, shit" i huvudet, men det gick tack och lov bra. Fick hjälp av världens bästa hundskötare att hålla upp tassen från marken under tiden jag hämtade allt inför rengöring och bandagering. Fick dock frågan "måste jag tvätta händerna då" innan? Den frågan får vi nu 711 gånger om dagen, vet inte vad det är för "tvätta händerna"-fobi hon har just nu. När allt var fixat hade vi picknick på altanen jag, Jennifer och tjejerna - klart de ska ha pannkaka precis som vi!

"Axxa bet mig bara lite, lite, lite i handen men mest bet hon mig inte", meddelade Jennifer efter pannkaksutdelningen. Himla bra med raka besked! Ungefär som när hon berättade för grannen att våra hundar är snälla och inte bits - inte så mycket i vart fall...   

läker finfint! Så otroligt skönt!!!
Det har börjat växa fram ny trampdyna så även om såret fortfarande är stort och öppet så "krymper" det för var dag. Inte nog med det så belastar hon vänsterfoten, tjohoo!!! Jag kan tänka mig att det skavde enormt innan de klippte bort dynan för redan dagen efter började hon använda den lite. Nu går hon nästan som vanligt, lite avlastar hon men det är ju inte så konstigt. Huvudsaken är att hon går på alla fyra tassarna och inte kör trebensrace. Har föresten börjat förstå varför amerikanarna ibland väljer att amputera benen på sina hundar istället för att ta bort hunden, de klarar sig "lika bra" på tre ben som de gör med fyra.   

Våren är här och jag längtar tills tassen är såpass okej att vi kan börja ta våra promenader igen! Jag kan ju inte gå mina morgonpromenader nu när Axxa är skadad för då går "larmet" och resten av familjen behöver sin skönhetssömn...

Vi tycker att Axxas sår luktat lite illa samt har vätskat en del så vi har haft telefonkontakt med Djurkliniken och de har rått oss att byta bandage 2-3 gånger om dagen samt tvätta rent såret ordenligt, vilket vi gjort.

I söndags kväll när Robban bytte bandage för natten ropade han på mig då han tyckte att det inte såg bra ut och jag höll med… På måndagen fick Axxa följa med mig och när Djurkliniken öppnade ringde jag och pratade med dem. Det fanns ingen tid att boka så vi åkte in akut och denna gång hade jag turen att vi fick komma in direkt när jag anmält oss i receptionen. Dessutom slapp vi betala akutavgift då det inte berodde på att vi misskött behandlingen utan det var komplikationer vi inte kunnat påverka.

Väl på plats konstaterades att delar av trampdynan dött och de lyfte upp den och kollade hur det såg ut under, jag som är lite känslig, tyckte att de gärna fått förvarna innan… De tog bort stygnen (som satt kvar fint) och då vart en ännu större del lös och då den ändå kommer trilla bort, och dessförinnan skulle irritera mer än att hjälpa, så klippte de bort i stort sett hela den skadade trampdynan… De tog även bakterieprover som skickades på analys. Nu har hon alltså ett helt öppet sår på en av de främre trampdynorna och läkningen kommer ta minst tre veckor längre… En helt ny trampdyna ska bildas så det kommer ta tid innan vi kan köra som vanligt…

Jag är mycket imponerad av Axxa som fann sig i allt och bara skakade lite emellanåt och gav ifrån sig ett lågmält pip här och där när de klippte och fixade i och kring såret!

Det är skittrist att hon är skadad igen när vi för bara några veckor sedan fick klartecken att sätta igång för fullt igen och jag hoppas verkligen att det inte blir fler komplikationer... Eftersom hon numera är expert på att gå, hoppa och emellanåt springa lite på tre ben (vilket hon absolut inte ska göra!) är jag orolig för hur det ska gå med höger bogled… Det är vänster tass hon skadat och det är höger bogled som tog mest stryk när hon skadade sig i somras så jag hoppas verkligen att den håller för den belastning den nu utsätts för…