I lördags var vi iväg på dagen och köpte ett par nya hundtäcken, är trött på de vetbedar vi har… Mycket uppskattat av hundarna!

På kvällen gick jag och Jennifer en promenad med hundarna i området. Hon var mycket fascinerad av att hon hade en reflexväst som hon fick från sin förra dagmamma när hon slutade där. Att dessutom jag hade reflexväst och att hundarna hade reflexer (som vi), lampor och att Axxa hade reflexer på bakbenen (viktmanschetter) har hon pratat om hela lördagskvällen och även i söndags! Svängen tar en 20 minuter i normalt Anna-tempo, men då Jennifer gick nästan hela sträckan själv tog det lite över en timme. Jag höll i Axxa, Faran och vagnen och Jennifer höll i Birre. Ibland hörde man ”BJAAA BIJJE!” och ibland ”NEJ BIJJE, DU INTE DJA MIG!!” när Birre gick i lite sträckt koppel – drar gör han inte. På vägen mötte vi ett skelett    och en figur ur scream  med tillhörande mamma. Jennifer pekade och frågade varför de såg ut som de gjorde – svårt att förklara... Vi blev även förföljda av en ilsken katt! I ca 50-100 meter gick vi på gångvägen och katten kom ca 1-2 meter efter med ragg och viftande hög svans, klart otrevlig! Jennifer ville klappa, Faran ville mörda, katten ville slåss och jag ville bara bort! Mötte en stor hund (ung rottishane?) med vidhängande ägare också. Mina hundar satte sig fint och tittade på när rottisen drog omkull sin ägare (en vuxen kvinna) två gånger under den tid det tog att passera oss, ja det tog lite tid… Hon skyllde på mörkret?!... Hunden gjorde inga utfall utan ville nog ”bara hälsa”, mina satt som små solstrålar och Jennifer stod med händerna på ryggen och tittade på så jag kände mig rätt lugn och var riktigt trevlig. Jennifer frågar högt och ljudligt ”var den hunden arg mamma?” … "Nej, Jennifer. Katten vi mötte var arg men den här hunden var snäll". Klart hon undrar. Hundarna, och Jennifer, var slut när vi kom hem så det var nog en jobbig promenad! Frånsett kattincidenten så var det en otroligt trevlig promenad!!! Härligt att Jennifer är så stor att hon kan och framförallt vill följa med på hundpromenader!

I morse vaknade Jennifer strax före 5 och vägrade somna om! Det var bara till att gå upp och pallra sig ner så att Robban förhoppningsvis fick sova vidare i vart fall. Det fick han, fyra timmar senare masade han sig ner för trappen. I övrigt har även jag blivit sjuk så om det inte sker några mirakel under natten lär vi vara hemma imorgon med. Hade tänkt spåra med tjejerna och skulle träffat Annika för fika men istället har jag masat omkring i morgonrock hela dagen och Robban har väl mer eller mindre varit i chock – masa omkring i morgonrock en hel dag är inte riktigt min melodi… Idag har det varit skönt med tomt!  

Veckan har varit fulltecknad som vanligt. I måndags skulle jag träffat Annika och Diesel för träning men avstod då jag varit hemifrån med hundarna så mycket senaste tiden, istället var jag hemma med familjen…

I tisdags var det simning med Faran efter jobbet. Jennifer ville följa med så vi möttes upp på McDonalds för lite snabbkäk innan vi åkte till simmet. Jennifer sa "jag vill inte tjäffa dej McDonalds jag vill vaja hemma kjamas”… Tänkvärt… Åkte till simmet vilket Faran står ut med och Jennifer tyckte var toppen! Hon slängde prylar till Faran och hejjade på henne. När jag stretchade Faran satt det några i väntrummet med en liten Chihuahua som Jennifer frågade om hon fick klappa (!) och det fick hon . Å vad hon pratade sen, jösses! Roligt var när hon berättade om våra hundar och visade Faran och var sååå stolt över sin hund! Hon som brukar vara så blyg i vanliga fall. Robban var med henne hela tiden så vi lämnade henne inte vind för våg med de andra.    Efter simmet blev det McDonalds igen! Han bara slänga i mig lite pommes innan så nu blev det "riktig" middag innan vi åkte hem igen.

I onsdags hade jag en trainee som gick parallellt med mig hela dagen då han ska få inblick i vad de olika avdelningarna gör. Plötsligt ringde telefonen och det var Robban som ringde, i bakgrunden hörde jag en Jennifer som gallskrek… ”Ajajaj, min mage” och ”jag vill ha min mamma”… Dagmamman hade ringt och Robban fick hämta upp henne. Snabb diskussion – är det ”vanlig” förstoppning eller är det något annat så vi ska åka in med henne?  Så här illa brukar det inte vara. Tillråga på allt hade jag traineen, ett möte och två timmar utbildning på eftermiddagen. Kände mig hemsk som stannade kvar på jobbet, men jag kände att jag inte kunde göra så mycket hemma heller – även om det var mig hon ville ha… Det visade sig vara det ”vanliga” magkrånglet i tredubbel upplaga.

Utsikten från picknickberget

När Jennifer lagt sig på kvällen åkte jag iväg till Tyresö för privatträning för Emma Willblad. Nu har jag bestämt mig för att sluta skänka bort gratispoäng genom att skippa framförgåendet varje gång jag tävlar. Har tänkt att ”jaja, det är bara 20 poäng och den marginalen vill jag i vart fall ha om jag ska tävla” och ”det är bara två gånger, en i appellen och en i lägre – varför slösa tid på mitt hatmoment, bättre att höja på de andra momenten”. Insåg sen att det faktiskt är 30 poäng i lägre och inte 20, ska jag sedan dessutom tävla både spår, skydd och ev. något sök längre fram så blir det ju minst 3 gånger om jag blir uppflyttad på första tävlingen varje gång! Så i stort sett en timme ägnades åt momentet och nu har jag faktiskt ett träningssätt som inte känns så tokigt. Dessutom skrattade Emma åt mig och undrade hur jag tänkte… ”Jag jagar alltid 10:or i alla moment” sa hon, varpå jag svarade att ”jo, jag fick ju 9,5-10 på fjärren varje gång jag tävlade med Linnie (LP 2) men var inte nöjd då jag ville ha lite snabbare uppsitt, men då jag hatar framförgåendet så lär jag inte in det alls”… Hmmm…  Nåja, känns som att jag numera har en hög på axeln vad gäller momentet i fråga så kanske vi kan skrapa ihop något betyg där nästa gång vi startar lägre. Tittade även på apporteringen. ”Klockren 10:a, ursnyggt”! Var Emmas kommentar, ”fram till sista halvmetern ”då hon får tugg/rull och dessutom blev det ett snett sättande och vi hamnade på ca betyg 7… Fick lite tips på hur jag ska träna det. Jag är dock glad att vi nu kommer hela vägen till sista halvmetern innan betyget sjunker, förut hann momentet inte ens starta innan vi gled ner i betyg. Nu gäller det att hålla sig på den där berömda, smala balansgången… Behålla tyssstnaden, stadgan, stängda munnen, farten ut och in samt upptaget samtidigt som jag ska förbättra avslutet.

Bästa Fajan

Har du något gott i den där handen??

Jennifer var bra i magen men verkade febrig och hostade och snorade när hon låg i sängen. Bestämde att jag skulle vabba på torsdagen, the boss var schysst och tog ett telefonmöte med Norge så jag kunde fokusera på Jennifer och slapp ringa hemifrån. Mitt på dagen åkte vi en sväng till skogen med tjejerna och tillbringade lite över 1,5 timme där gick till ”vårt” berg och hade picknick och tittade på båtarna. Hade med oss massa hundgodis som vi gömde i träden på Jennifers order och lite hundmat som vi slängde ut så de fick leta.

Axxa letar hundmat

Faran letar hundmat

Jennifer krävde att jag skulle ta kort på henne och tjejerna, först bara hon och Faran, sen när hon höll båda sina hundar och sedan skulle jag ta kort när de hade koppel på sig... Linslus!

"Så här ser mina hundaj ut i skogen" 

På kvällen åkte jag och tjejerna till Haninge hundhälsa igen. Axxa fick börja simma då vi var lite sena och fick simma 15 minuter i ett svep fem uppvärmning, fem i jetstream och fem vanliga igen. Faran fick simma 8+10 minuter, blandat lugnt och simma efter föremål som jag kastade alt. ”jaga” mig runt bassängen.

Fredagen hade jag tänkt jobba, men Jennifer var sämre så idag har jag också vabbat. Åkte till skogen i någon timme på förmiddagen igen, gick till ”vårt” berg och hade picknick och tittade på båtarna. Slängde ut hundmat i olika omgångar så hundarna var sysselsatta i perioder. Vid ett tillfälle drog Faran iväg, vrålandes med raggen rest och Axxa hängde på (dock inte med vrål och ragg). Jag fick jordens adrenalinpåslag, vrålade och fattade absolut ingenting, så brukar hon inte bete sig… Har ingen aning om vad det var då jag varken såg eller hörde något, men de vände båda två efter ett fåtal meter. En rejäl utskällning av mig och ekot Jennifer och sedan koppel på. Jennifer fick hålla i Faran då hon var rätt spak och lugn. Plötsligt hör jag ”Det är ingen faja Fajan” och en harang till som jag inte hängde med på med en enormt tröstande röst. Det var Jennifer som stod och kramade Faran och klappade henne på huvudet och tyckte sååå synd om ”sin” hund som fått en utskällning…  

Jennifer med sin Faja

Jennifer hjälpte mamma att hålla Birre och bära tunga picknickryggsäcken

Koncentration...

När Jennifer sov middag tränade vi lite fritt följ vilket kändes grymt! Finns självfallet att träna på, men det börjar kännas ok för tävling. Körde även lite apporteringsträning, fokus på anitrull/-tugg men även lite övrigt. Gick en timmes promenad i beckmörkret på kvällen, klövjeväska på Faran och viktmanschetter på Birre och Axxa. Rotade fram två lampor till hundarna, måste bara hitta någon till…

För ett par veckor sedan fick vi reda på att någon överklagat detaljplanen för vårt område till länsstyrelsen! Det innebär att vi inte kan begära bygglov och inte bygga ut/bygga nytt... Får personen avslag av länsstyrelsen kan denne överklaga till regeringen. Sker detta kan processen fördröjas i upp till två år innan det hela kan börja om igen...  Jag och Robban har undrat vem som överklagat och varför, igår möttes jag av nedanstående skylt när jag körde in på vårt område.

Där stod namn, tomtnummer och mobilnummer till den
som överklagat 

Det är flera som undrar om vi tävlat lägre och jag kan ju inte direkt påstå att vi tävlat lägre, däremot har vi nu startat lägre i vart fall.   

Några veckor innan Faran kom hem från Annika igen efter valpkullen anmälde jag henne till ett lägrespår på hemmaklubben. Sedan var hon ju inte helt ok varpå jag avanmälde henne från tävlingen, men istället för att stryka oss frågade jag om jag fick tävla med Axxa istället. Två veckor innan start fick jag ok på det! Jag visste att vi inte var, och inte heller skulle hinna bli, så pass klara att vi skulle klara uppflyttning. Vi skulle avstå platsliggningen och framförgåendet så bara där losade vi 80 poäng,  men det är över ett år sen vi tävlade senast så jag tänkte att det var nyttigt. Kul att gå tävlingsspår och att kolla av hur vi fungerar ihop på tävling och hur vi ligger till i de moment vi har.

Jag började med att ladda kanon kvällen innan… Uppslukad av två Twilight-filmer kommer jag i säng alldeles för sent… På tävlingsdagen var det lite segt att komma upp, men upp och iväg kom vi. Kom fram i lagom tid och anmälde oss, drog startnummer 12. Spelar mig inte så stor roll vilket startnummer jag får etta, mitten eller sist – det gör detsamma.

Efter två timmars väntan åkte vi ut till spårmarkerna, då allt drog ut på tiden fick vi vänta ytterligare någon timme innan det var dags för oss att få gå vårt spår. Jag tar ut Axxa ur bilen och selar på innan vi gör sällskap med domarna, spårläggaren och tävlingsledaren till spårstarten. Vi går fram till spårstarten och jag sätter ner Axxa, som jag alltid gör och sedan släpper jag på. Jag förväntar mig det sedvanliga rycket i linan och en Axxa som gör allt för att försöka gallopera ut, men… Inget händer, hon masar sig ut och jag undrar hur lång tid det kan ta att gå ut 10 meter... Väl på 10 meter börjar jag följa efter. Hon slår lite i, gör några cirklar, äter lite djurskit vi snurrar oss igenom en vinkel och på något sätt lyckas vi vimsa oss fram till första apporten! Jag känner mig som ett stort frågetecken – vad händer?? Efter apporten känner jag nästen igen henne då hon faktiskt drar iväg mig ca 20-30 meter men sedan - ingenting! Vi vimsar runt ett tag men hon kommer inte på spåret och jag får ringa tävlingsledaren och meddela att vi bryter!

Jag tar inte så allvarligt på det. Jag måste säga att det slog mig aldrig att vi inte skulle komma runt spåret! Visst, någon pinne bort kanske, men jag trodde det var lydnaden som skulle bli svår (att vi inte var klara). Men det var svåra förhållanden... Regnet öste ner och spåret hade nog lång liggtid (vilket hon har svårt för) inga 60-80 minuter, det var främmande spårläggare, många stigar, mycket vilt etc. Visst har vi tränat på det mesta av detta, men inte i det ösregnet och inte med alla svårigheter på en gång. Ofta tränar man på en eller ett par svårighet i taget, inte alla på en gång! Hon har uppenbarligen inte den kunskapen/erfarenheten som krävs för att klara det, eller så var det helt enkelt inte vår dag bara. Men vi tar nya tag till våren och då ska vi försöka ha lydnaden klar också. Ska nog åka ut till Lidingö och spåra en del sedan då "vår" skog är alldeles för "orörd".

Vi åkte i vart fall tillbaka till klubben och Axxa fick massa miljö-/socialträning då jag hade med henne in i stugan, utanför appellplan etc. Lidingös stuga är ju inte stor och i rummet med sofforna var det som mest 5 hundar utöver Axxa varav två gjorde rejäla utfall rakt emot Axxa. Vad Axxa gjorde? Lade sig ner med huvudet mellan tassarna och suckade!!! WOW!    Lycklig blev jag.
Utanför planen pep hon och ville ininin! Förklarade att hade hon tagit sig runt spåret hade hon fått träna hon med men inte nu. Tänk om hon kunde göra den kopplingen!
 
Blev ju även skotträning då såklart och hon hörde inte ens skotten, och då stog vi närmare skytten än hundarna som sprang på budföringen. Kanon. Hon är ju väldigt skottovan så det är skönt att hon utsätts för det lite nu och då. Nu blev det ju ingen lydnad för oss men när de låg sin platsliggning så kände jag att min plan varit kanon! Jag hade ju valt att avstå platsen och det är jag glad för! Fyra hundar låg platsen, en av dessa satte sig, ställde sig och lade sig igen pga skotten... klart berörd, en annan hund (som jag var 100 på skulle ligga, har sett den på onsdagsträningar) satte sig upp och lade sig igen (ej pga skotten, troligtvis regnet). TÄNK om jag bestämt mig för att lägga och hon hamnat mellan dessa... Det hade hon iofs inte gjort, hon hade hamnat bredvid en stabil hund på ena kanten, men... Ska träna mycket ligg kvar både själv och med andra samt med skott så att hon blir tvärsäker innan jag lägger henne på en lägretävling. Man vet ju aldrig hur de kopplar de bredvidliggande hundarnas reaktioner och skotten...
 
Så, jag är supernöjd med söndagen även om jag såklart blivit nöjdare om jag fått fullfölja tävlingen.   

I tisdags fick jag reda på att jag hade fått en reservplats på skyddskursen på fredagen om jag ville. Klart jag ville! Fanns dock ett krux, jag skulle gå kurs på genom jobbet på onsdagen och torsdagen och var långt ifrån säker på att jag skulle få ledig på fredagen... Chefen är dock kanon så hon sa ok utan att tveka! Har jag sagt det förut, min chef är toppen på alla sätt!

Det var en rätt jobbig körning till Enköping då det snöat över natten och fortsatte snöa blötsnö, jag hade dessutom bara sommardäck... Jisses vad jag spände mig... Lyckades dessutom köra fel innan jag ens hunnit helt ut ur stan så jag hamnade på E18 mot Norrtälje och inte E18 mot Oslo... Innebar att jag måste vända och åka i morgonrusningen IN mot stan igen och sedan åka på den ökända Bergshamraleden i samma rusning... Förlorade ca 35-40 minuter på det och vart ännu mer stressad... Jaja, kom bara fram några minuter sent.

Det jag ville fokusera på var mer figurantförtroende, känslan och attityden samt startskallen som jag har i transporterna.

Pass 1

Anskällning lös (figurant med ryggen mot plank), jag fram och tog linan, jagade efter Jonas, ny anskällning på presenning, Jonas ”ramlade”,  Axxa på honom och på presenningen och kampade, Jonas viftade med pressen mot/framför/på henne och hon blinkade inte ens! Hon fick vinna ärmen och fortsatte då uppmana till kamp!

Anskällning med snabb bettvinst pga. bra skall i anskällningen
När vi stod uppställda inför skicken på anskällningarna tränade vi på ord”lyhördhet”. Jag sa apelsin, renault, ”revir” så att hon blir än mer koncentrerad och lär sig lyssna efter rätt kommando. Även detta leder till mer fokus/koncentration och därmed lättare att bibehålla tystnaden. Vid flera tillfällen ”tjuv”startade hon och jag vrålade ”nej!” varpå hon tvärnita och kom tillbaka i utgångsposition. Tänkte en snabb tanke att hon stannade så ooootroligt bra i denna situation och undrade lite lätt om hon skulle vända lika bra på vilt...

Transporter: Var på henne i ljud/position och halter. Körde mycket två steg, halt där vi ”bråkade” i halterna. När hon satte sig bra självmant ”revir”.

Anskällning där Jonas rörde sig och sedan stannade när hon kom närmare och då gick hon i istället för att stanna och skälla… Ajabaja och ny lite enklare anskällning = bettvinst.

Fridas kommentar: Det märks att vi har tränat!   
Fortsätt med: Belöna rätt skall i anskällningarna

Träna halter (hon ska självmant sätta sig i halterna, inte vänta på sittkommando eller hjälp). I och med att hon själv måste anstränga sig mer blir hon också mer koncentrerad och därmed tystare.

I uppvärmningen inför nästa pass var vi ute och knatade i skogen, jag värmde upp henne som jag brukar. Vi går en promenad och tränar lite inkallning, hoppa upp på stenar på olika avstånd och höjd, jag belönar när hon kommer upp och går i bra position vid sidan utan kommando etc. Denna gång tyckte jag att hon var väldigt yvig och nosig och störde mig lite på det men tänkte inte mer på det än så… Plötsligt far det upp en hare framför näsan på henne och jag inser varför hon varit så yvig och nosig och jag undrade om lämnat hjärnan hemma… Samtidigt vrålade jag haranger och det kändes som att hon inte skulle stanna/vända… Men det gjorde hon! Jag började berömma och det tog hon som ett ok och drog igen… Jag vrålade haranger igen och jag vet inte om hon tappade haren eller vände ändå, men vände gjorde hon! Jag berömde henne inte denna gång utan var nog ganska tydlig med vad jag ansåg om hennes påhitt… Gick tillbaka mot parkeringen då jag tänkte att nu är det nog vår tur. Typiskt att gå in på plan direkt efter det här… I min värld känns det som att det blivit en jättebelöning även om hon fått skit en stund. Som tur var hade de dock inte hunnit klart så jag slängde in henne i bilen istället en kort stund. Sen tog jag ut henne igen och gick tillbaka till stället där hon drog och hon gick sååå fint bredvid mig. Sänkte nosen en gång och då fick hon skit!

Pass 2 - Började lägligt med transporter och redan från start var hon tystare, förmodligen en del pga. åthutningen hon fått innan.

Transporter med fokus på bra starter (utan startskall/pip), halter (sitta självmant i bra position). Även bettbelöning (överfall) för bra position i själva transportgåendet.

Lite ytterligare belastning där Jonas viftade med och drog plastbanden över henne när hon satt i bett

  
Höga hopp – hon hoppar högt och bra, men hon siktar mitt i figgen och inte lite utåt sida/ärmen. Jonas ställde sig vid 2 blå tunnor och höll ut ärmen. Då vill hon springa runt tunnorna istället…
Hetsade henne innan jag skickade och då blev det lite bättre.

Fridas kommentarer: BRA!! Bra jobbat av mig och Axxa.
Frida tror inte att ylskällandet som Axxa har i början av anskällningarna är osäkerhet längre utan att det har blivit ett inlärt beteende.

Bilden är tagen från pass 2

Pass 3

Transporter – korrigera när hon inte sätter sig bra.

Höga hopp – Jag håller i selen och hetsar, Jonas står bakom blå tunnorna, bettvinst, jag jobbar Axxa intill mig, tar tag i selen och sparkar/slänger iväg ärmen och fortsätter hetsa henne. 3-4 repetitioner som går i ett svep. Avslutar med en bettvinst och till bilen.

Kom igen då!

Fridas kommentarer:
Jättebra! Märks att vi tränat.

Sen tillade hon "Jag tror Axxa är lika galen i Jonas som jag är!".   

Axxa joggar gladeligen fram emot Jonas för mera kamp och "bus"

Läxa:
Träna anskällningar på mig själv. Frida tror inte att ylskällandet som Axxa har i början av anskällningarna är osäkerhet längre utan att det har blivit ett inlärt beteende. Jag ska lära henne hur hon ska skälla i början med boll, sen bitstock/-kudde och sedan ärm. Dock inte kamp som belöning.

Kan även träna lite höga hopp med bitkudde alt. bitstock, där jag står bakom något. Ska ej använda boll med snöre då jag måste sätta (hjälpa) henne ner så att hon inte landar/”ramlar” i en hög efter upphoppet, dels för att det är trevligare för hunden och dels för skaderisken.

Jisses...

Måndag jobba 7.30-16 sen hem, träna lite med Axxa, umgås med Jennifer, Robban och hans föräldrar, hem natta Jennifer, ut och träna lite med Axxa

Tisdag jobba 7.20- 16.30, hem hämta Faran, iväg till simmet, hemma strax före 19, umgås med Jennifer, natta henne, träna lite med Axxa

Onsdag jobba 7.20-8, kurs på jobbet 8-17, jobba till 17.30, iväg till klubben för medlemsmöte och föredrag med Kenth Svartberg 18.30-22.15, hemma vid 23, jättepigg men måste sova... Jätteintressant föredrag, ska se om jag kan lägga ut lite anteckningar under helgen eller något...

Torsdag, jobba 7.15-8, kurs med jobbet 8-17.30, hem och hämta Faran, iväg till simmet kl 19, kommer hem vid 20.30, måste packa inför morgondagen och träna Axxa

Fredag skyddskurs för Frida och Jonas Wallén (Sundbergshundtjänst.se) i Enköping 9-17.

Helg! Med allt vad det innebär   

I söndagseftermiddag lämnade Jennifer hos farmor och farfar för att åka iväg till Nacka BK för att få köra en budföring med skott/skytt på sträckan då de hade skotträning. Väl framme är den dock inställd pga MT för rottweiler. Hade hört detta genom Anita kvällen innan men Robban ringde en kompis samma dag för att dubbelkolla att det skulle bli skotträning eller ej och hon hade haft kontakt med skytten och jodå, det skulle bli. Väl framme var det dock inställt. Inget fel i det men hade det stått på hemsidan hade man kunnat kolla upp om det var skotträning på någon annan BK...   

Jag tränade några budföringar med Robban som mottagare, började med en på strax över hundra meter där han firade ner bollen som hon fick ta som belöning i förbifarten vid hans sida. Andra körde vi på ca 50 meter, då med ingång, godis och sedan skick tillbaka till mig. Det har vi inte kör sedan innan appellen för lite över ett år sedan. Blev två kommandon innan poletten ramlade ner och sprang tillbaka och fick bollen hos mig. Körde ett par till med hel budföring innan vi körde en på lite över hundra meter igen med bollbelöning i förbifarten.

När vi ändå var där och hade barnvakt körde jag lite hopp-sitt och apportering. Delade upp apporteringen i delar igen och körde sedan för första gången på över ett halvår en hel apportering! Blev två kommandon även där men det gick kanon! Körde några delar igen innan jag åter körde en hel och då gick det kanon direkt. Ja, det finns ju att jobba på, lite sned ingång, lite rull i ingången och vi kan få lite högre fart men hon satt still, högg inte i luften och hade varken frustrations/-ilskaskall i kastet eller startskall när jag skickade henne.   

Testade även lite på agilityplan: A-hindret, balansbommen och gungbrädan och Axxa tyckte det var häftiga grejer! Om vi inte märker av knäet under vintern så funderar jag på att anmäla till en agilitykurs till våren.

Åkte direkt till skogen efteråt och körde en uppletandekorridor på ca 15x70 meter med fyra föremål. Faran fick hämta in alla fyra, Axxa två och Birre tre. Sen åkte vi och hämtade upp Jennifer.

På kvällen gick jag och Axxa ut och körde lite lydnad på tomten:

Fritt följ som kändes super!

Läggande under gång kan bli snabbare men är okej

Kryp är på god väg men en bit kvar innan vi är klara för ett lägrekryp...

Idag var jag själv iväg och tränade spinning och bollcore på lunchen. Har blivit väääldigt oregelbundet med egen träning sen i början av sommaren. Har varit mycket på jobbet, mycket hemma och jag har verkligen tappat motivationen... Nu är det dags att jobba upp motivationen igen!

Jennifer fick vara hos farmor och farfar ett tag på kvällen då jag hämtade upp Robban och så åkte vi iväg till Hasseludden och tränade budföring. Började med en hel budföring på ca 100-120 meter där det blev frolic och klapp hos Robban och sedan bollen hos mig, sen en till likadan och sedan avslutade vi med en på ca 50 meter där hon fick bollbelöning i förbifarten.

Hem till farmor och farfar för att äta middag och hämta Jennifer. Jag blev glad att se Jennifer men när hon fick syn på mig... "NEJ, jag inte åka hem" sa hon och vände ryggen till. Jaha, vad säger man... Kul att träffa dig med älskling... Jaja, sånt är livet.

När hon somnat gick jag och Axxa ut på tomten och körde lite kryp, finns en del kvar att jobba på men det går som sagt åt rätt håll i vart fall.

Jag och Jennifer vaknade runt 6-tiden på morgonen, låg kvar i sängen och pratade lite. Jennifer sa "Du inte jobba idag, du hemma mig", "jag ällsar du e hemma med mig"... Sen gick vi upp och tog det lite lugnt, när Jennifer lekt i duschen, hundarna hade fått mat och vi hade ätit frukost kom Robban nerför trappan ca 2,5 timme senare… På förmiddagen åkte jag iväg till skogen och lade spår till tjejerna. Åkte hem och åt lunch och fixade lite medan spåren låg till sig.

Faran fick ett med minst 4 apporter, ca 250-300 meter och en liggtid på ca 2 timmar. Fyra spetsvinklar och sex andra vinklar. Första spetsvinkeln kom efter ca 25 meter så det blev lite snurr där. Hon är rätt het i början så därför tänkte jag lägga in vinklar och sånt i början så hon får koppla på hjärnan med en gång. Kändes som att vi skenade lite genom spåret, men hon börjat dock komma tillbaka lite igen känns det som. Ska försöka lägga nåt spår i veckan i vart fall, himla bra aktivering för henne nu. Hon tog två pinnar, jag tog en och en-flera blev kvar.  Måste lägga lite mer krut på föremålen alt. skita i föremål och bara ha något i spåret och ett i slutet.

Axxas spår låg i ca 1,5 timme och var ca 300 meter med två 90-gradersvinklar, 1-2 böjar och en massa småvinklar på en sträcka där jag tyckte jag gick rakt fram… Lade de två 90-vinklarna rätt tätt i början, första efter ca 20 meter, pinne ca 10 meter efter det och ny vinkel ca 15 meter efter den. Tror vi fick med alla pinnarna in…. Hon spårade super! Jag är glad att jag hade handskar på mig för hon galopperade ut i full karriär vid varje påsläpp! Gäller att hålla emot för annars springer benen fortare än huvudet hinner med. Ska komma ihåg att ta med handskar och att hålla emot i helgen…

Trött Axxa efter skogsutflykten

När spåren var klara fick de leta lite mat i skogen innan Robban, Jennifer och killarna mötte upp oss för en skogspromenad.

Faran jobbar hårt på att ta det lugnt på skogspromenadera! Eller inte...

Axxa visar Faran sina fiiina tänder

Lugna och fina eller mer vilda än tama...

Skönt att man kan ta en vattenpaus och ladda batterierna emellanåt!  

När Jennifer och Robban sov middag gick jag och Axxa ut på tomten och tränade lite fritt följ, kryp och läggande. Gick lite si och så, finns en del att jobba med.