Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran masa sig ur Biabädden och gå fram till trappan medan Axxa trycker sig djupare ner... På 3:e brukar Faran gå ner för trappan och Axxa börjar inse att hon nog måste kliva upp. På 4:e har Robban ilsknast till och då masar hon sig motvilligt ur bädden och ner för trappan. Tror tjejerna fått smak för det ljuva livet med skogsutflykter och mattemys om dagarna. ;)

När jag hämtade Jennifer i förra veckan hade vi en rätt rolig diskussion i bilen. Hon inledde med: ”Mamma, nu är våren här!” och så tittade hon ut genom rutan och sa ”man kan inte tro det när man tittar men det är faktiskt vår, för Mars det är en vårmånad!”. Har ni pratat om det på dagis idag, frågade jag och de hade de såklart. ”Vet du mamma, att nu är det ju vår och sen, sen blir det april och då kommer min lillebror!!”. Två sekunder senare… ”Mamma, jag väntar och väntar… När kommer lillebror egentligen?? Kommer jag hinna bli vuxen först??!?!”. 

Efter ytterligare några sekunder så kom hon på att eftersom det var vår ville hon ut och cykla när vi kom hem! Visst, på vissa vägar och trottoarer har snön smält bort, men där vi bor var är det mycket snö och lite slask kvar på vägen men det var bara att ta fram cykeln och låta henne testa. Efter 10-15 meter gav hon upp och vi fick ta fram sparkcykeln istället. Det gick inte bra, men i vart fall bättre. Våren är här!


Stödhjulen är i backen och bakhjulet i luften vilket resulterar i att hon inte kommer någonstans...


Det gick bättre med sparkcykeln

Samma vecka var jag hemma från jobbet onsdag, torsdag och fredag. De dagarna bestämda jag mig för att pressa mig lite mer, det är underbart väder och jag ville dels vara ute i det härliga vårvädret och jag känner samtidigt att både jag och hundarna behöver röra på oss lite mer. Sammanlagt var vi ute 1,5 timme om dagen på våra förmiddagsturer, Jag lullade runt i skogen, satte mig på en stubbe, lullade runt lite till och så höll vi på.


När vi kom till berget vid vattnet hittade Axxa en finfin pinne och jag hörde måsarna skrika - vårtecken!!


Min stubbe i solen! Hundarna hittar dit själva nu :)


Under tiden jag satt på stubben gnagde Axxa på en pinne


och Faquera grävde en grop eller två, det var det där med passivitet...  

På fredagen bestämde jag mig för att köra lite vardagsuppletande också, något som hundarna verkligen uppskattade! Då fick de sitta och vänta under tiden jag gick iväg och slängde varsin boll åt dem en bit bort (på varsin sida om stigen) och så satte jag mig och vilade under tiden de letade i den ovallade terrängen. Det tog allt mellan några sekunder och 3-4 minuter för dem att hitta bollen på varje ”skick”. Underbart!


Axxa har hittat sin boll och är på väg tillbaka, Faran tänker "genskjuta"...


Faquera tycker inte att hon behöver sitta hela vägen när när hon väntar på sin tur att få leta...


Axxa är rätt nöjd efter dagens promenad och uppletande


och det är Faquera med

När jag sovit hämtade jag Jennifer från dagis och hon ville gå i skogen så då åkte vi dit igen och gick en sväng på 30 minuter. Sååå härliga dagar!! Härligt var att på eftermiddagssvängen gick (!) hundarna i stort sett hela tiden så det var rätt nöjda.


Jag uppskattar verkligen att folk kört omkring med sina fyrhjulingar, det gör det mycket lättare för mig att gå omkring i skogen!


Axxa har fått tag i både sin och Faqueras boll och ligger och lurpassar

Härligt var att hundarna har varit mycket mer harmoniska när vi varit längre i skogen så jag ska verkligen försöka vara ute längre stunder!


Faquera är nöjd med veckan!

Så hur ser hundarnas vardag ut nu? De dagar jag jobbar är de på tomten en sväng på morgonen, sedan åker de med Robban till jobbet, får en lunchrastning och om jag känner att jag kan pressa mig själv så åker jag dit efter jobbet och hämtar dem för en mycket kort skogssväng innan jag åker hem och vilar. Känner jag att jag inte kan pressa mig så är de kvar med Robban och så får de vara på tomten på kvällen. Nedan är lite bilder från deras arbetsplats.


Faran tittar ut. Hundarna har övervåningen mestadels för sig själva, förutom när killarna tränar på hemmagymmet


Axxa undrar när matte kommer upp. Övervåningen fortsätter bakom väggen till vänster om Axxa


Axxa & Birre. Smyger upp en annan dag, hundarna tar det rätt lugnt och slappnar av helt i oväsendet.


Gammal är äldst och hon Faran har tagit sin egen plats, skönt att få vara i fred


Nere på verkstadsgolvet är det trångt, det svetsas emellanåt och det är metallspånor och kan förekomma oljespill så jag föredrar att hundarna är där uppe!

De dagar jag är ledig lämnar jag Jennifer på dagis och sedan tar jag med mig tjejerna på en sväng, antingen på Sågsjön (när isen kändes säker) eller numera i skogen.







Ska jag iväg med Axxa under dagen så lämnar jag Faquera till Robban på jobbet direkt efter vår utevistelse. Därefter tar jag det lugnt när vi kommer hem från morgonsvängen och försöker sova en stund innan jag äter lunch och vi därefter åker iväg. Sen vilar jag och Axxa tillsammans innan resten av familjen kommer hem.









Ska jag vara hemma hela dagen är båda tjejerna hemma med mig och jag försöker göra något mer på förmiddagen utöver promenaden som till exempel tvätta, fixa med diskmaskinen eller liknande och så sover jag efter lunchen istället. Jag försöker även klämma in antingen en kort koppelpromenad alternativt lite träning med Axxa efter lunch, men det orkas oftast inte med… Däremot kan ju tjejerna mer eller mindre gå ut och in som de vill under dagen när vi är hemma, det är skööönt med tomt!





Eftersom jag har svårt att välja ut bilder kommer ett gäng från våra promenader här nedan, fotade under januari-mars.

Igår kväll var vi inne i Emmas lokal och körde en liten ”minikursvariant”. Vi började med sitt i grupp och platsliggning och sedan hade alla i teamet valt ut ett moment vi vill fokusera på och så gick vi igenom det en i taget med Emma medan de andra tittade på.

Under sitt i grupp glömde jag alldeles bort att vi tränar med synlig förare så jag gick och gömde mig… Platsliggningen körde jag dold, som vanligt. Testade med nytt koncept för momenten och det verkar fungera, det vill säga vi är kvar på platsen efter sitt i grupp och rör oss inte ur fläcken. Jag kliar henne lite på huvudet och säger att hon är duktig mellan momenten, inget annat.

Vårt enskilda moment var platsliggning med hakan i backen så vi fokuserade på första övningarna där. Eftersom Axxa är lite rörlig, det vill säga att hon tittar sig omkring och kan byta skinka, under platsen så ska vi nu testa med denna typ av platsliggning. Passar perfekt nu också, det orkar vi träna oavsett hur trött jag är! Anledningen till att vi inte lärt in det tidigare är för att Axxa tycker det är lite jobbigt med andra hundar. Det är mycket, mycket bättre nu men när hon var yngre ville jag inte ha kravet på hakan i backen utan jag ville att hon skulle ha ”friheten” att få titta sig omkring om hon blev orolig. Nu tycker jag dock att hon ska klara sig utan den ”friheten” och jag känner att det är lättare att lära in ett nytt kommando och ”moment” än att efter 5 år lära om det gamla.

Först lånade Emma Axxa en liten stund då det inte gick så bra när jag testade detta hemma tidigare i veckan.


Är det krypa jag ska göra?


Nähä... Kanske gnaga lite i handen?


Inte det heller... Ska jag ligga som avsvimmad på bredsidan då?


Näe, nu fattar jag inte...


Jahaaaa, var det så här jag ska göra! Varför sa du inte det från början??


Det är jobbigt att tänka... Axxa var rätt nöjd efter sin träning


Ena halvan av gänget som var här ikväll


Å andra halvan av gänget


Ida och Nova jobbar med positionen i fria följet


Julia och Ajax fokuserade på långsam marsch inför eliten


Kan man inte ligga tyst och lugn när några tränar rutan, tjoar och belönar med boll en halvmeter ifrån så hamnar man i skamvrån bakom mattes stol... Det är nya, hårdare tider för "lilla" Axxa nu...

Förra måndagen var det underbart väder med strålande sol och då jag var ledig träffades jag, Marion, Anna och Emma hemma hos Emma för träning och fika i solen. Inte helt fel att sitta med en kopp kaffe i handen och hjälpa sina vänner med deras träning! Marion hjälpte mig med Axxas aktivitetsnivåträning, delvis genom att ha koll på både hur jag och Axxa betedde oss. När kom jag åt henne och när coolade hon ner sig och när var hon fortfarande för högt i aktivitet för att vi skulle kunna fortsätta träningen etcetera. Otroligt bra träning som vi båda två behöver!


Min stol i solen


Emma och Plätt värmer upp, tittar ni noga ser ni Axxa vid traktorn - en viss symbolik kanske ;)

I onsdags åkte jag hem till Emma igen, återigen hade vi fantastiskt väder och jag satt i stolen med en kaffe i handen igen och kommenderade och kommenterade Emmas träning med Plätt. Sedan hjälpte Emma mig med aktivitetsträningen med Axxa där vi även la in vissa delar av moment, till exempel ingångar med apporten där Axxa gäääärna ”ville” spinna iväg men vi ”tvingade” henne att vara kvar på samma plan som vi. Otroligt nyttigt för både mig och Axxa!

Nedan, en massa bilder på Emma och Plätt


Z


Z


Fotgående


Inkallning


Hög koncentration under långsam marsch




Både Emma och Plätt gillar fotgåendet! :)





Härliga dagar med härligt sällskap i härligt väder, snacka om energiboost!! 

    

På tävlingen var som sagt större delen av teamet med och det var super att vi tittade på varandras program, då såg vi hur ekipagen fungerar på tävling. Emma såg saker under mitt och Axxas program som jag inte tänkte på själv, en sån sak var våra transporter. Våra transporter har fungerat väldigt bra på tidigare tävlingar (för läääänge sen…) men inte på denna. Under transporterna och framförallt när vi gjort en transport och ställt upp inför nästa moment så stegrade hon som mest i aktivitet! Det missade jag själv helt.

Fokus på våra träningar ligger nu på:

I vissa perioder går Axxa upp i varv, till exempel skedde detta vid hennes långa rehab. Jag har då tänkt att hon får ”vara” tills jag kan sätta igång henne fysiskt igen då hon har ett stort behov av fysisk aktivitet, hon är mer lik mina settrar än schäfrarna på detta plan. Därefter går jag in och försöker styra upp henne i vardag och träning igen.

Efter en träning som inte var så lyckad pga aktivitetsnivån pratade jag med  Emma, Marion och Anna i Teamet när jag kom till träningen i förra veckan. Jag sade som det var att jag funderade på att lägga ner träningen under en period innan vi kan komma igång med fysisk träning etcetera igen efter förlossningen. Emma kom dock med en annan tanke och det är att ”Axxa ska banne mig kunna koncentrera sig fast hon har myror i brallan! Det kommer vara tufft under en period men du kommer få så mycket tillbaka om du kan bekämpa hennes höga aktivitetsnivå!”. När jag tänkt efter en liten stund så inser jag hur rätt Emma har! Jag ska inte undvika problemet utan istället ta tjuren vid hornen. Under en period nu kommer momentträningen i andra eller tredje hand och i första hand kommer hennes aktivitetsnivå. Marion hjälpte mig under första passet med hur jag ska arbeta med Axxa för att ”nå” henne och det kändes mycket bra! Det var/är lite som att gå valpkurs igen och gå back to basic, men det är precis vad hon/vi behöver! Redan pass två kunde vi träna lite delar av moment. Det roliga med det hela är att nu när vi fokuserar på aktivitetsnivån och egentligen struntar i position och kontakt etcetera har vi märkt att anledningen till att Axxa har sina blicksläpp är hennes aktivitetsnivå! Vid hög aktivitet får jag många blicksläpp, när hon sjunker i aktivitet ökar koncentrationen (givetvis) och blicksläppen minskar! Den kopplingen har inte gjorts förut. Helt enkelt för att hon inte alltid verkar vara i hög aktivitet. Nu kan blicksläppen bli en hjälp för mig att mäta hennes aktivitetsnivå. När hon väl piper så är aktiviteten väldigt hög, här kan jag märka av den, och därmed jobba med den, mycket tidigare.

Sedan dess har det inte blivit så mycket träning, ingen alls faktiskt på grund av orken - jag har priorterat annat, som att se om barnvagnen går in i bilen till exempel... Håll tummarna för vår träning!

Den 10 februari startade jag och Axxa i lydnadstrean för första gången. Jag visste att vi egentligen inte var redo att tävla och som jag skrev i mitt blogginlägg den 4:e januari Året som kommer – 2013, var mitt mål att få betyg på samtliga moment samt stämma av hur vi ligger till. Axxa och jag har ju tävlat mycket sparsamt, detta var vår femte tävling totalt! Eftersom vi däremot tränat en del sen vår senaste tävling ville jag starta i en trea innan lillkillen kommer och det kändes som att det var denna tävling eller vänta ytterligare flera månader… Vi startade alltså på Bro-Håbos trevliga tävling på mycket välplogade planer! Vi var flera från Teamet som tävlade och vi hade ekipage i klass 2-Elit. Jag och Axxa avstod från att heja på Emma i eliten, som gick på morgonen, för att förhoppningsvis orka genomföra vår egen tävling. Jag var inte ens säker på att jag skulle orka hela programmet utan tänkte att vi tar ett moment i taget och känner jag att orken tryter totalt så får jag bryta. När jag kom till klubben gick vi som var på plats från teamet ut på en gemensam promenad. Vi var sex personer, en barnvagn och minst lika många hundar om jag inte minns fel. Mycket bra start på tävlingsdagen för mig och Axxa! Det ska jag lägga på minnet. Vid lottningen drog jag och Axxa startnummer 2 vilket var perfekt! Jag hann vila lite mellan gruppmomenten och vårt program samt värma upp lite innan vi skulle in på plan, samtidigt hade jag större chans att orka genomföra vårt program än om vi fått ett sent startnummer.

Hur gick det då?

Totalt fick vi ihop 186 poäng och ett 0 pris.

Mina kommentarer:
Sitt i grupp: I första steget när jag gick iväg ställde hon sig upp men ”kom på sig själv” och stannande i exakt samma position hela minuten, hon balanserade inte ens upp utan stod ”som en kråka”! Mkt bra tycker jag, tyder på god stadga!  Hon var lite varvad när jag skulle lämna och hörde nog inte vad jag sa…
Platsliggning: Inte mycket att orda om
Fritt följ: Jisses vad taggad och aktiv hund! Myyycket ljud; pip och gnäll var milt uttryckt tycker jag! Fascinerande att hon höll ihop så pass bra som hon gjorde…
Sättande: Samma som i sitt i grupp, alldeles för aktiv och jag tror inte hon hörde… Att hon inte hör beror givetvis på aktivitetsnivån, det jag säger går inte in… På träning fungerar det 10 ggr av 10.
Inkallning: Jätteglad över betyget! Fint ställande vilket är det vi lagt fokus på! Sista sträckan måste vi ta tag i.
Rutan: Hon ville springa till skylten där jag ställde henne vid inkallningen, som var rätt nära rutan. Måste träna på ”störningar” på plan, sånt vet jag att hon har svårt för. Dock är inte rutan tillräckligt säker för att jag ska vilja lägga på störningar i detta skede.
Hoppa apport: gnäll… Njae, snarare skall vid sidan, och så ett extra skall innan hon grep ungefär som att hon skrek: ”Jag tar den!!!”… Lite het och hög aktivivtetsnivå med andra ord…
Metallapport: Tja samma här, skall vid sidan innan hon drog iväg
Vittring: Hon pep vid sidan från det att jag vänt mig om tills jag skickade henne. Hon springer ut, nosar av fint, tar upp en pinne och kommer någon meter emot mig, då inser hon att det är fel pinne, spottar ut den, vänder tillbaka, letar upp rätt pinne och kommer in, tuggar dock hela vägen in.
Fjärrdirigering: Mkt nöjd! Tänk att hon kunde fokusera och vara tyst trots aktivitetsnivån genom hela programmet! Framflyttet fick vi i de två skiften vi har ”problem” med (som mao inte är klara), övriga var jättefina. Kändes bra att avsluta med det momentet.

Jag och Axxa gick av plan och hon fick långt mys med massa gott godis som belöning. Hon har ju utfört tävlingen efter bästa förmåga.

Arkivbild från maj/juni 2012 när vi fick vårt 1:a pris i klass 2 på 189 poäng, då med en btjej som fått rätt förutsättningar  

Efter tävlingen skrev jag på FB:
Tävlat trean med SuperAxxa! Jag är så glad i min hund!!   
De senaste 2 månaderna har ju inte direkt bjudit på den bästa uppladdningen så poängen uteblev och det blev ett 0 pris, men vilken tjej jag har! Det kommer bli bra det här!   

Då kan man fråga sig, hur kan en perfektionist med detaljmani bli nöjd med de poängen??
Jo, helt enkelt för att jag inte kan förvänta mig att min hund ska kunna prestera mer/bättre än vad jag har gett henne förutsättning till! Som ni, kanske, läst i mina gravidinlägg får inte hundarna så värst mycket motion och aktivering just nu. På det är Axxa en väldigt aktiv hund som har lätt att gå från 0 till 120… Hon har fått alldeles för lite av det hon behöver för att kunna prestera på en bra nivå. Dessutom är inte momenten färdiga... Därför kan jag heller inte förvänta mig stordåd och bli besviken när poängen uteblir. Ljuden drar ca 1,5-2 poäng på samtliga moment där vi fick avdrag för det, dessutom ökar hennes tugg på apporterna och hon ”hör sämre”. Hade hon varit i harmoni och balanserad hade vi fått betydligt högre poäng så momentet är på rätt väg i vart fall och det var ju det jag ville stämma av. Ljudet är jag faktiskt inte så bekymrad över, vi har haft problem med ljud när hon haft ”stiltjeperioder” förr, till exempel under hennes långa rehab. När vi sen kom igång som vanligt igen försvann ljuden i stort sett av sig självt.



Några aha-upplevelser fick jag under tävlingen:
1. Hela trean är lattjolajbans för Axxa!! Bara superroliga moment, som en helkväll på Gröna Lund – då är det inte så smart att belöna upp hunden en massa på träning…
2. Ju tröttare och mindre aktiv jag blivit sista tiden, desto mer har jag ”kompenserat” detta genom att öka på belöningarna… Det vill säga jag har slängt en massa boll, haft lite dragkamp etcetera men inte orkat balansera upp det med krav kring leken… Lite sent att komma på det nu, men bättre sent än aldrig.
3. De moment vi fokuserat mest på (inkallningen, fjärren och vittringen) var de som gick bäst. Att jag tycker vittringen gick så pass bra beror på att hon ändå tänkte efter, insåg att hon hade fel pinne och rättade till det. Huvudet var med, trots stressen. Dock var benen snabbare ;)
4. Jag blir förbannad på folks attityder, skitsnack och förutfattade meningar när de står och tittar på när andra, i detta fall jag, tävlar.
5. Jag har en superhärlig träningsgrupp som stöttar, hejar och som inte snackar skit om andra som är på plan utan applåderade samtliga ekipage som gick av plan, oavsett hur de presterat.

Nu har vi tävlingspaus tills lillebror kommit och jag och Axxa kommit i form igen. Vi har dock lagt upp en träningsplan där vi planerat träningen efter den lilla ork jag har och med ovanstående i tankarna.

trodde de att jag hade Leukemi. Jag var illamående dygnet runt i åtminstone ca 6 månader, sov med en hink bredvid sängen och kunde i perioder bara äta vitt bröd, vattenmelon och vindruvor. När det var som värst kunde inte ens läsa en bok för då mådde jag för illa och jag kunde inte se på tv mer än ca 3-4 minuter i taget, vid längre stund än så mådde jag så illa att jag var på väg att spy… Utöver det var jag oerhört trött, så trött att det inte går att jämföra med vanlig graviditetströtthet. Det togs vissa prover och de misstänkte Leukemi! Det var oerhört nervöst den dagen vi åkte in och tog ben(rygg?)märgsprover… Tack och lov var resultatet negativt!!! Det var lite tjall på andra prover men i övrigt var det ok.

Under denna period föddes Rackartygs A-kull… Det var tufft och jag lade all min lilla energi på att valparnas första åtta veckor skulle ge dem en riktigt bra grund för resten av livet. Sedan behöll jag Axxa och hade därmed Chili 7 år, Faquera 5 år och Axxa valp hemma. Ludde och Birre var med Robban på jobbet om dagarna, men tjejerna var hemma hos mig. Tyvärr fick Axxa inte den bästa starten i livet med en matte som låg på soffan dagarna i ända...

Förlossningen var, milt uttryckt, inte den enklaste och när Jennifer kommit ut och innan jag åkte in på operation grät jag och sa att jag aldrig, aldrig ville ha något mer barn.

Sen gick det fyra år…