Måndagen började med ungefär en timmes off road-promenad i skogen, sen åkte jag och Axxa hem så att hon fick vila i någon timme innan vi gav oss ut på 7 km gång/jogging. Hon rusar på rätt bra i skogen så hon behövde verkligen vilan innan vi gav oss ut igen...

På tisdagen kom mina föräldrar och hämtade Jennifer, som skulle sova över hos dem, så jag passade på att åka till Värmdö BK för att träna lydnad med Axxa, vi tränade:
Rutan, fritt följ/stegförflyttningar, Hopp apport och fjärrdirigering (stå/sitt och stå/ligg). Träningen gick ganska bra men jisses vad det var varmt! Halva tiden var träning och halva tiden var vila... På det var det fruktansvärt mycket små bromsar...

Robban mötte upp mig efter någon timme och vi gjorde lite ärenden, åt Thaimat och bara var vi två en stund innan vi åkte tillbaka till Värmdö BK efter några timmar för att träna ett kort lydnadspass till med Axxa, då tränade vi:
Rutan, Hopp apport, metallapport, stegen och sitt kvar. Nu var det svalare ute och träningen gick toppen!

På kvällen när vi var hemma tränade jag ett pass vittringsapportering med... just det - Axxa.

Igår kväll var det dags för teamträning igen, men innan dess var jag tvungen att jobba över en timme och jag är glad att det inte blev mer! Väl hemma åt jag middag och berättade för Jennifer att jag skulle åka iväg med Axxa om en liten stund och... det blev RAMASKRI! Hon skrek och grät och ville INTE att jag skulle åka, i så fall ville hon följa med... Att lämna sitt barn då är rätt jobbigt... I vart fall kom jag iväg och lämnade en gråtande Jennifer vinkandes och kastandes luftpussar som jag skulle fånga... Robban lyckades så småningom lugna henne, men helt bra blev det inte...

Väl framme vid Tyresö så var det ääääntligen min tur att bjuda på tårta! Tänk, att man kan längta efter en sån sak.  Det är underbart att äta god tårta och fira sina framgångar med andra! Jag har verkligen en fantastisk träningsgrupp där alla hjälper varandra och blir genuint glada när det går bra för en! Det var något Robban verkligen uppskattade och faktiskt förvånades över när han var med på vår tävling. Den genuina attityden och glädjen över de andras framgångar är verkligen äkta och "grattis" sägs inte bara för att man ska göra det vilket jag tycker är rätt vanligt. Samma sak gäller om det går dåligt för någon, då stöttar man och hjälps åt med att klura på hur man ska lägga upp vidare träning/tävling för att det ska gå bättre nästa gång. Ingen "elak" kritik utan rent konstruktivt och vi fokuserar också på det som faktiskt gick bra och försöker få den föraren att även se det bra och inte bara det som inte gick som tänkt... I vart fall var tårtan supergod! Vart ingen från varken Konsums eller Ica Maxis bageri (de brukar vara suveräna!!) då ingen föll mig i smaken utan istället vart det Frödinges chokladmoussetårta - mums!


Vi som var där av härliga träningsgruppen 2012.07.05  Foto: Marion Tannergren  

Vi pratade igenom lite vad vi skulle träna under kvällen och om överens om att vi gemensamt skulle köra igenom rutan samt fjärrdirigeringen, skiftet stå till sitt var fokus då det för många är det absolut svåraste skiftet. Utöver det tränade vi en och en eller två och två på det som behövdes.

Rutan
Här jobbade vi med att få ut avståndet mellan Axxa och rutan. Med Vidar bakom mig som slängde ut belöningen på mitt "braaa" gick det kanon - tänk om man kunde kasta så där långt och rakt...

Fjärrdirigering
Här fokuserade jag och Axxa helt och fullt på skiftet stå -> sitt med hjälp av omvänt lockande. Axxa är väldigt rörlig och testar mycket när jag flyttar mina händer (från tidigare lydnads- och tricksträning) så det gäller att hålla tungan rätt i mun och föra händerna bra och få henne att förstå. Fick fick flow efter ett tag. Har inga kommandon och säger absolut ingenting, bara matar med godis när hon utför rörelsen som jag vill.

Hoppapport
På första kastet lyfte hon rumpan så då gick jag och hämtade apporten och så gjorde vi om. Då satt hon stabilt och jag körde 2 stycken under kvällen, hon slänger apporten/byter grepp precis innan/i ingången varje gång lite demonstrativt ("kolla vad ball/bra jag är") känns det som men hon tuggade inte. Annars mycket bra!

Metallapportering
Körde 2-3 stycken, jag vill ha högre fart och så skallrar hon lite i ingången vilket jag vill få bort men i stort är jag nöjd. Bara att träna vidare. 

Åkte från Tyresö strax före 23 och kände mig supernöjd med kvällens träning!   

 

I lördags gick vi en timme i skogen hela familjen och avslutade md att gömma godis i träd till hundarna på Jennifers begäran.

  


Åkte ner till Telegraf för att vända bilen och där var det fullt av stora segelbåtar - tydligen starten på Gotland runt men det hade vi tyvärr ingen aning om.  

På söndagen gick vi ut på en långpromenad, första stoppet blev vid lekplatsen ca 300 meter hemifrån då Jennifers kompis, vår granne, var där med sin mamma. Efter ungefär en halvtimme lyckades vi slita henne därifrån och gå vidare. Hade glömt att det regnade dagen innan för då blir den annars fina stigen som leder till vattnet väääldigt lerig så Jennifer tog av sig skorna och gick/sprang i leran - superkul tyckte fyraåringen!



Mindre kul tyckte pappan som drog vagnen och inte kunde gå runt det värsta som jag och hundarna gjorde.   Väl framme vid "vårt" berg blev det matsäck och bad, underbart!

  

Det är inget bra badställe för Jennifer (ingen strand, halt berg och hon bottnar inte) och vi hade glömt simpuffarna hemma men det löste sig ändå. Hon hade ena armen om min hals och simmade med den andra och sparkade med benen. Nästa gång ska puffarna med så hon kan bada mer själv. Självklart fick hundarna också bada, men inte samtidigt som Jennifer. Närmare fyra timmar senare var vi hemma igen och då gick Jennifer över och lekte med granntjejen. Under tiden passade jag på att träna lydnad med en gaaanska trött Axxa. Vi tränade på:

Rutan
Gick jättebra de första två skicken på ca 10 och 15 meter. Sedan tränade jag något emellan för att därefter köra rutan från andra sidan av tomten. Då skickar jag från ena gräsmattan, över grusgången och in på nästa gräsmatta. Ett skick gick lite si sådär, med flera dk fick jag in henne, resten gick inte alls… Satte mig ner på hennes nivå och insåg att hon inte såg rutan alls! Tomten är ojämnare än jag trodde och plötsligt vart jag glad att gått så bra som det gjort ändå. Här kan jag träna längre fram om jag vill men jag ska inte köra rutan från det hållet nu med tanke på den nivån vi är på. Får sätta mig på huk nu när jag vill få ut avståndet lite för att se var jag ska ställa rutan och varifrån jag ska skicka så att hon har en chans att se den!

Tränade andra halvan av momentet genom att lägga ner henne och gå som i en trekant för att sedan kalla in så att hon får en snygg ingång bakifrån.

Stegförflyttningar
Höger är helt ok så länge jag inte förbereder mig genom att ha godis i handen… Tränade en del åt höger och en hel del stegförflyttningar och högervändningar under bakåtmarsch, med lite mer träning kan vi få grymma stegförflyttningar bakåt. Stegförflyttningar åt vänster måste jag fokusera på.

Metallapportering
Bröt och belönade en gång på sträckan och gjorde två hela med ingång. Lite glappkäft i ingången och vill ha högre fart på sträckan mot mig, annars bra. Kör jag tvärs över infarten (där jag körde rutan) får jag kanonfart in, är kanske lite roligare att springa där det inte är helt plant och hoppa över stenarna på var sida om uppfarten??

Vittring
Gömde ensam pinne 2 gånger och gömde pinne med pinnhög ca två meter framför två gånger. Första tre gick bra, sista tog hon med sig en pinne från högen på väg ut…

Inkallning med belöningsord på sträckan
På upp till 25 meter fungerar det kanon sedan känns det lite osäkert… Bara att träna på genom att ibland öka sträckan och ibland lägga ut bollen innan vi ställer upp så att hon inte ser att jag slänger ut den.

Hääärlig dag! Hoppas på bra väder på semestern nu!!! 

  

I torsdags var det dags för träning med gänget igen. Vi har rätt många framgångar att fira nu och först ut var Elin att bjuda på tårta, det blev en riktigt kladdig och god kladdkaka med grädde - mums!!

 
Halva gänget kom med på bild  

Under tiden pratade vi lite om vad vi skulle fokusera på framöver och delade in oss för kvällens träning. Vi började med platsliggning och jag har bestämt mig för att ändra attityd till momentet, som Helena sa "Din hund är säkrast på momentet i hela gruppen och du är den som oroar dig"... Jag tänkte öka till tre minuter (från föregående träning då hon låg 2 minuter) men då gruppens yngsta hund (?) plötsligt fick syn på spöken och for upp och började tokskälla fick vi ingen tidsangivelse och det blev fyra minuter. Jag blev skitnervös för att Axxa skulle tycka det var jobbigt men enligt de som stått synliga hade Axxa vridit på huvudet och tittat till en gång för att sedan fokusera på mig - inga problem med andra ord!

Jag var supertrött då jag jobbat sen 4 på morgonen då jag inte kunnat sova på natten och hade egentligen bara tänkt vara social och äta tårta, jag kallade nog alla i gruppen för fel namn vid minst ett tillfälle under kvällens lopp men vad 17 vi har ju bara tränat ihop i ett år så...    I vart fall kunde jag inte hålla mig och tränade lite i vart fall.

Jag testade av sättande under gång som vi inte tränat på något år och när jag inte strulade till det med armarna eller gjorde halvhalter så gick det jättebra! Tack för ögon och klick Julia!
Sedan tränade vi vidare på hopp-apport och hon hoppade tillbaka varje gång.
Metallapportering gick bra den med, bröt och belönade på vägen in.
Tränade även lite stegförflyttningar som gick okej.

Helnöjd med kvällens fika och träning!

Vi ställde in träningen i torsdags då halva gruppen inte kunde komma och sågs istället i söndags förmiddags. Jag har inte mått bra så jag har inte tränat någonting alls sen tävlingen men det har känts ganska skönt. Å andra sidan måste jag träna väldigt regelbundet för jag blir ringrostig otroligt snabbt, tar bara en dag eller två känns det som ibland. Pinsamt men sant... Jag tänkte lämna Faquera hemma och bara ta med mig Axxa vilket jag brukar göra när det är teamträning men idag gick det inte att undgå att Faran minsann inte tänkte stanna hemma inte! Så hon fick hänga med hon med.

Väl framme tror jag att jag snackade bort 1/2 tiden, jag hade lååång startsträcka! Sen hade jag riktigt skitträning ca 1/4 del av tiden (ringrostig?), jag hade planerat träningen men ändå inte... Sista 1/4 kändes helt okej, som att vi kom in på rätt spår igen. Samtidigt var det ett pass där jag fokuserade på att känna av några av de moment vi påbörjat/tränat tidigare men pausat under skada och rehab för att sedan fokusera på tvåan. Alla ville börja med platsliggning så det var bara att foga sig. Jag nöjde mig med 2 minuter då det var första gången utom synhåll på lääänge och uppenbart är att Axxa inte hatar momentet lika mycket som jag för hon hade legat som ett ljus hela tiden!

Jag har uppenbara problem; belöningsberoende och platsliggningsfobi...
Tur att Axxa är en klippa i vart fall!   

Jag och Axxa tränade:
Hopp-apport där hon helt glömt att man ska hoppa över hindret på tillbakavägen också...
Rutan, där jag försökte få ut avståndet och efter 1/4 träningstiden har jag nu en liten plan för hur vi ska gå vidare
Metallapport där jag vill vänja henne vid metallen igen, slutade träna den för att fokusera på träapporten förut. Inga problem men jag belönade gripanden och farten in. Här har jag inte samma problem som vid träapporten med rumplyft och lufthugg och jag hoppas att jag slipper det i framtiden med...
Fritt följ utan fokus så det skippade jag och tränade lite stegförflyttningar och vändningar på stället som hon kom ihåg mycket bra! Stegförflyttningar till vänster är det vi måste fokusera på.
Inkallning med ställande stegrade jag snabbt från första övningen med bakombelöning till inkallning med belöningsord på lite över halva sträckan.
Tror att det var allt.

Sen var det Faqueras tur att få träna, trodde jag... Hon hade inga som helst planer på att träna! Hon ville leka och "showa runt" så efter 20 steg uselt fritt följ med godis i näsan och en halvhjärtat ruta satte jag mig ner och snacka skit med de andra med Faran lös och då kom hon och lekte skvättleken och var allmänt lekfull! Sen tog hon helt plötsligt bollen och sprang in i rutan och ställde sig skitsnyggt i mitten tills alla sett henne och då kom hon tillbaka och krävde lekbelöning - bollen hade hon med sig! Vi lekte en stund och sen tog hon bollen, sprang iväg och ställde sig stolt mitt i rutan tills alla sett och berömt henne och så kom hon tillbaka och krävde lekbelöning och så höll hon på! Ibland tyckte hon dock att det räckte att ställa sig bredvid rutan. Emellanåt sprang hon och pausade en stund under stegen bredvid Axxa och så kom hon tillbaka och leken började om igen!

Det känns väldigt konstigt att träningsnarkomanen Faquera inte vill träna längre men samtidigt otroligt skönt! Är det så här hon vill ha det är det ju perfekt! Då kan hon hänga med på våra träningar utan att jag behöver dåligt samvete för att jag inte lägger ner så mycket tid och energi på hennes träning och hon får det hon vill ha; följa med, lek och aktivering. Jättebra för hon vart väldigt nöjd och lite trött hon med av det hela.

Halvvägs till bilarna öppnade sig himlen och det vräkte ner så vi hade väldig tur med vädret!

I torsdags var det dags för vår andra tävling i klass 2, jag var mycket tveksam till om jag skulle orka tävla pga bihåleinflamationen men när Robban fixade barnvakt och lovade att skjutsa, bära väskar och annat kunde jag inte låta bli... På Tyresö träffade vi i stort sett hela teamet! Jag, Vidar, Helena och Malena skulle tävla i tvåan allihop och Emma skulle tävla i eliten. Med tanke på hur det gick är jag otroligt glad över att jag åkte!!

Platsliggning – 10
Hon var okoncentrerad; lyfte en baktass vid ett tillfälle, bytte skinka, högg efter insekter (det kryllade av små flygfän) etcetera…´

Fotgående – 10
Otroligt nöjd! Kul att även domaren var det.   När jag passerade på ena sträckan hörde jag hur han pratade heeela tiden och tänkte att ”jisses, vad han hittar att anmärka på…” men känslan jag hade var så bra att jag inte brydde mig. Tur var det för det visade sig att han hade en domarelev som bakdömde så det var väl henne han pratade med. *smile*

Läggande under gång – 8 (Segt)
Här fick jag tilt, på denna tävling igen… Precis som på förra tävlingen ryter jag i med ett ”LÄGG!”… Hon reagerade fort men lade sig segt, inte konstigt då det inte är med det tonfallet jag tränar… Förmodligen kände/såg jag att hon inte var helt med och därför ryter jag? Något jag verkligen måste tänka på. Förstår inte varför hon fokuserar på domare med flera i detta moment men inte i övriga…

Inkallning – 9,5 (Något slarvigt avslut)
Jag är supernöjd men generellt måste våra ingångar bli bättre. Dock känns hon orolig när jag lämnar henne, hon pep när jag sa sitt kvar. Sen sitter hon fokuserat och som berget när jag går iväg… Funderar på om vi har tätt samarbete innan och sedan ska jag lämna henne själv? Eller är det för att jag rutit i på läggande under gång och den osäkerheten hänger kvar?

Rutan – 9 (nosar)
Hon sprang kanon till rutan!!! Nosade liiite precis i stoppet vilket gav en pinnes avdrag. Snabbt stopp och vändning i rutan och mycket bra stadga. Jag är såååå nöjd!!

Apportering – 8 (Omtag)
Supernöjd! Nu fick jag kvitto på att vi är på rätt väg i träningen, vi tränar vidare.

Hopp – 10
Jag gick förbi domare med flera på insidan av hindret så jag kunde ”ehum:a” lite på henne när jag gick förbi. Detta för att hon lätt fokuserar för mycket på TL (som hållit apportbocken), domaren och apporten i detta moment. Bra fokus. Hennes lååånga uthopp berodde troligen på att Emma och Plätt tävlade precis i henne synfält och som ni hör kommenderar Emma ”apport” – Axxas favoritmoment.   

Fjärrdirigering – 10
Mycket nöjd

Helhetsintryck – 9
Inte så mycket att säga om detta.

Resultat: 189 poäng, ett 1:a pris och en 1:a placering!!!

Jag hade en fantastisk känsla! Vi-känsla och teamwork programmet igenom!

Vidare träning
Nu ska vi träna inför trean under sommaren planerar för en start till hösten. Lägger nog ut en träningsplan om ett tag.

Bonus
Roligt var att i klass två vann jag & Axxa och Vidar med Koala kom trea medan Emma & Plätt vann eliten med finfina 293 poäng! Dagen innan hade Elin och Tindra tagit 1:a pris och 2:a placering på bådas tävlingsdebut i klass 1! Häääärligt!!

Stort tack till vårt underbara Team Ego Dogs för finfin suport på tävlingsdagen, träningshjälp innan och alla grattis efteråt! Ni andra tar det nästa gång! Då är vi med och hejjar coachar!

Extra roligt…
…var de underbara grattisarna och fina kommentarerna jag fick från ett par medtävlande och ur publiken! En öste beröm över Axxa och en annan (schäferägare) sa att hon vart tårögd över vårt fina program, om ni visste vad glad sådana kommentarer gör mig! Robban hörde även när tvåans domare pratade med elitens domare efter tävlingen och Robban minns inte vad han sa ordagrant men bland annat lovordade han hur rörlig schäfern i hans klass var med bakdelen!

Här kommer den utlovade filmen

På onsdagen var vi fem ekipage som blev drillade i lydnad av Towa Lindh. Towa vann skydds-SM med Arko 2011 och ska i år tävla lydnads-SM med Qaala för fjärde eller femte året på raken så hon passade oss alla, både de som enbart tävlar i bruks och mig som satsar mer på lydnadslydnaden. Hon började med lite teori om hennes tänk vad gäller träning och sedan körde vi tre pass var. Vi gick igenom framåtsändande och kryp lite extra i teorin; framåtsändande för att det är ett rätt så komplext moment och krypet då det var flera som hade tänkt välja det som moment.

Axxa väntar på sin tur

De moment jag valde att köra med Axxa var rutan, vittringsapportering, apportering och sen lade jag till skall också. Faquera fick vara pausfågel och skötte det med bravur. De övriga tittade på framåtsändande, föremålshantering (loss), fotgående, kryp , apportering, skall och kanske något mer.

Jag gillade Towas sätt att tänka angående hundträning och lydnad. Hon tycker att det ska vara svart och vitt för hunden, att det ska vara enkelt. Hon lär in nya saker genom att visa hunden hur den ska göra och belönar rätt beteende. Man ska vara tydlig! Tydlighet ger trygghet både på träning och på tävling. Då hon är ”stel och tråkig” på tävlingsplanen försöker hon även vara det på träningen för att hunden ska känna igen den personen MEN den stela, tråkiga personen ska ge toppen/explosiva belöningar!

Gällande belöningar tyckte hon att man skulle belöna med sig själv först och därefter ta fram leksaken/godiset. Detta dels för att öka upp vårt värde som belöning för hunden och dels för att på tävling kan vi ta med oss själva in på plan som belöning och då kommer hunden ta den sociala belöningen mycket bättre än om den är van vid att alltid få boll/godis direkt.

Tyst matte = hunden gör rätt
Om hunden gör fel – bryt tävlingspositionen och ”stela matten”

Hon pratade lite teoretiskt om vittringen och sa då bland annat:
- Ler jag på träning när hunden kommer in med rätt vittringspinne?
På tävling vet jag inte vilken som är rätt och dessutom är jag nervös = ler inte, vilket leder till att hunden blir mycket osäker då den inte får den bekräftelse (leendet) som den är van vid…

Det hon sa om fotgåendet generellt är att:
Fot = sitt och titta på mig (inte gå)
Första ”halten” inför fortgåendet, dvs. när vi kommer in på plan och ställer upp framför domare och TL är den viktigaste för Towa. Hon tränar mycket på den! ”Fot” = titta på mig och ökar störningen successivt i denna halt.

Olle och Lewis har ett finfint fotgående på gång  

Framåtsändande
Towa ser momentet i två delar: Framåtskicket och saktagåendet
Hon lägger grunden för saktagåendet i framförgåendet. Hon står med hunden i koppel – slänger ut boll så långt hon kan. Sedan firar hon sig bakåt i kopplet och står stilla. När hunden står stilla och fokuserar framåt får den ett ”varsågod” och får rusa mot bollen. När hunden visat rätt beteende några gånger kan de ta ett steg och successivt gå längre och länge. Hon tränar in att gå åt båda hållen direkt. Går hunden för fort säger hon ”a-a” (kommer betyda sakta för hunden vilket hon kan använda sig av i träningen längre fram sen) och stannar till, går hunden lugnt blir det ”varsågod”.

Framåtskicken lär hon in genom att skicka mot targetplatta.

Längre fram kan hon lägga ihop framåtskicket mot targetplattan och när hunden stannar där (hon tar ett stopp där) skickar hon den framåt på ett saktagående. Efter ett tag tränar hon bort stoppet och lägger in ett ”a-a” istället.

En bildserie på Benke och Lowa (som aaaaldrig skulle lära in framåtsändande genom att slänga boll på marken) får visa på förstaövningen. Härligt att man kan lära även gamla hundar att sitta och testa nya grejer.   

Ett öra fram och ett bak, full uppmärksamhet på både bollen och Benke samtidigt

Kryp
Towa lär in krypet genom att ha hunden framför sig och locka hunden emot sig och belönar genom att sticka till hunden godis. Hunden får inte sträcka sig fram för att ta godiset.  Först står hon på knä och successivt reser hon sig upp tills hon står upprätt i tävlingsposition. När krypet är ”klart” framför tar hon det till sidan. 

Vinklar lär hon in på samma sätt som i fria följet, vilket är ungefär som ”rump in”-övningar i liggande ställning vid sidan. Kryp är samma som fot, dvs. ligg stilla vid sidan med kontakt och börja kryp när jag börjar gå.

Axxas och min träning då?

Rutan (själva stoppet i rutan)
Vi började med rutan som gick väldigt bra! 
Towa tycker att jag ska förbereda Axxa inför momentet och det gör jag redan (inte helt befäst men på väg) genom att säga ”Nu är det…” när vi är på väg mot utgångspunkten för momentet. Jag ska även försöka få henne att sikta längre bak i rutan.

Jag ska förbereda, ställa upp, skicka, ”stanna” och snabbt bollbelöna hos mig. Variera med att någon annan ibland slänger bollen bakom henne, bakom rutan. Hon behöver inte sen stanna alla gånger utan ”stanna” betyder att något
kommer att hända.

Om hon hamnar fel/utanför rutan ska jag ”tjata” in henne och belöna när hon är rätt. Gå inte emot henne. Om hon går emot mig – då går jag emot henne och hejdar henne och tjatar in henne igen.

Vittringsapportering
Axxa tänker bara gripande, inte att koppla på näsan

1. Leta en pinne i ”högt” gräs – pinnen ska inte synas. Låtsas gömma pinnen på lite olika ställen och ställ dig bredvid henne och skicka på ”nosa”. När hon är ute och letar tar jag fram bollen och har den redo (men osynlig) i vänsterhanden. När hon är på väg emot mig säger jag ”varsågod” och slänger bollen bakåt vid min vänstra sida.

2. Lägg ut en stooor hög med pinnar där ingen sticker ut. Gå sedan ut och dutta lite i gräset ca 2 meter bakom och göm min pinne där ute.

3. Som ovan men lägg min pinne ca en meter bakom

4. Lägg alla pinnarna i en ”tjock” ring, dutta lite runt omkring och bakom men lägg min pinne i mitten av ringen

5. Plocka successivt bort pinnar från ringen

6. Lägg sen pinnarna på en rad tävlingsmässigt

OM hon tar fel pinne – gå emot henne och säg att det var fel. Bryt och gör om.
Eventuellt backa i stegringsplanen (hämta hem).

I samtliga steg 1-6 duttar man i backen runt om precis som i övning 1.
I övning 4 kan jag börja plocka in en TL. Då ska även TL dutta i marken runt och bakom pinnarna.

Om Towa inte tränat vittringen under en längre period med någon hund börjar hon aldrig träna momentet tävlingsmässigt efter uppehållet utan börjar alltid med ”högövning” igen men avancerar fort.

VI hann gå igenom övning 1-3 praktiskt med Axxa och det gick toppen! Vid ett tillfälle sprang hon rakt igenom pinnhögen så pinnarna flög åt alla håll. Axxa stannade då till, tittade på mig och satte därefter på näsan och började leta efter rätt pinne. Hon struntade helt i pinnhögen! Det känns lite hoppfullt. Vittringen är tänkt att bli ett av våra sommarprojekt.

Apportering
Vi körde en tävlingsmässig apportering och Towa tyckte inte det såg så illa ut, hon tyckte dock inte att jag ska acceptera tugget – skillnad på bedömning i brukset och i lydnaden, sen är det onödiga poängbortfall. Hon trodde det skulle vara rätt lätt att få bort.

Lyfter hon rumpan  i kastet ska jag börja om, jag får inte köpa detta!

Tugg och dålig fart in tycker hon jag ska jobba bort genom att göra som i vittringen, att när hon är ute för att gripa tar jag fram bollen och har den redo (men osynlig) i vänsterhanden. När hon är på väg emot mig säger jag ”varsågod” och slänger bollen bakåt vid min vänstra sida. Jag ska inte ha bollen i handen från början för så är det inte på tävling. På så sätt får jag upp farten in och i och med farten ”kniper” hon åt kring apporten, minskar hand-/loss-/belöningstänket vilket leder till mindre tugg. Towa kör 8 av 10 apporteringar på detta sätt och 2/10 med ingångar.

Towa gör även så att ibland i denna övning håller hon i bollen och när hunden ska ta den håller hon emot och så kampar de ifrån apporten. Hon säger ”loss” och sen ev. apport (hunden får springa utan kommando) så får hunden komma ihåg var apporten låg, springa och hämta den för att sedan åter släppa på vägen in och kampa. Beroende på hur länge vi orkar kampa med hundarna kan man välja hur långt avstånd man vill ha till apporten. På detta sätt tränas fart och gripande utan att vi lägger på sitt kvar, kast, ev. kommendering och släppande i våra händer.

Parallellt ska vi träna på att sitta och hålla apporten framför alternativt vid sidan med boll synlig eller bakom ryggen och så ska hon bara sitta och hålla, detta har vi tränat tidigare och det gick mycket bra. Även här flyttar man fokus från apporten till bollen och då hunden fokuserar på bollen kniper den ihop runt apporten och tuggar då inte. Längre fram lägger man in att man klappar hunden, petar på apporten, tar i den och kanske drar lite så att våra händer automatiskt inte betyder ”släpp”. I dessa övningar löser vi upp hunden genom att låta den ta bollen med ett "varsågod” och inte att den ska släppa i våra händer.

Bengt och Lowa tränar att sitta och hålla

Skall
Axxa skäller helt ok (har inte tränat på länge) men rör sig…

Rör de sig under skallet – lägg en hand på var sida om bogen, med vänster tumme i halsbandet.
-> Håll bara vänster hand på vänster bok
-> Håll bara vänster hand på höger bog
-> Håll bara vänster hand på höger hals
-> Flytta handen successivt högre upp och lätta på trycket
-> Smek i mungipan/höger kind och säg ”tyst” innan skallet börjar

Variera att belöna skallet och tystnaden, lite beroende på vad hunden behöver träna mest på
Om hunden reser sig/kliver ur etc. – bryt och börja om.

Om hunden ”skällylar”, inte yl men inte mellanrum mellan skallen, innan den kommer in i en bra skallserie kan man låta hunden skälla av sig innan momentet börjar – även på tävling! Då har den förhoppningsvis ”fått ur sig” det ”fula” skallet och skäller bra under själva momentet.

Annika och Jolin tränar på att sitta stilla och skälla

Belöööning för väl utfört jobb

Även här hann vi till övning tre! En gång rörde hon sig och då började vi om, sedan satt hon helt stilla. Otroligt, hon som aldrig kunnat sitta still och skälla! Hon sitter gärna med ena tassen i luften men det tyckte inte Towa att jag ska bry mig om.

Jag gillade Towas sätt att träna och hennes tänk och går väldigt gärna kurs för henne igen när vi kommit lite längre i vår träning.

Kennellägret började i lördags med lite bitövningar och skydd för Dan Phöner och på söndagen var det MH-test för L-kullen vilket gått mycket bra! Stort grattis till uppfödaren Annica och alla L-kullsägare!!

Själv var jag hemma hos familjen i helgen, gick en långpromenad varje dag och en kortare. Lördag morgon började med över milen - i ösregn!

Söndag morgon började även den med över milen, nu i lite mer okej väder.

Måndag
På måndagsmorgonen åkte jag och tjejerna ner till Norrköping för att möta upp ett gäng från kenneln. Fyra valde att köra sök medan jag och tre till valde att lägga spår.  

Faquera
Marie gick ut ett spår på nästan 400 meter till Faquera som hade några vinklar samt två bollar och ett litet Ikea mjukisdjur som apporter.  Eftersom hon inte tycker att spårapporterna har så mycket i spåret att göra förutom att hindra hennes framfart har jag nu bytt ut dem mot roligare saker. Bollarna var klara favoriter! Hon spårade som den spårgudinna hon är!

Axxa
Axxas spår lade jag själv och det var ca 750meter långt, innehöll 11 stycken 90-graders vinklar och en böj samt sex spårpinnar. Dessutom var det ett antal terrängövergångar mellan skog och kalhygge. Spåret gick heeelt suveränt och första halvan gick jag bara och njöt över min fantastiska spårhund! Alla apporterna levererades finfint! Sen kom vi in på kalhygget och det var inget vanligt kalhygge, första biten såg ut som på bilden nedan, men sedan blev det väääldigt blött på sina ställen och det luktade konstigt… Typ hästskit och såg ut som om det var torv eller något på vissa bitar. Här fick Axxa problem och på två ställen valde jag att hjälpa henne för att vi skulle komma vidare. Hon jobbade dock på finfint hela tiden. Efteråt fick jag veta att de har mycket vildsvin i markerna, kanske var det det som ställde till det, kanske den konstiga lukten eller så var det helt enkelt det lite udda underlaget. Spelar ingen roll, det var nyttig träning för henne!

Två suddiga mobilbilder på de torra delarna av kalhygget. Fler suddiga bilder kommer längst ner i inlägget.

Trött och nöjd Axxa  

När spåren var klara åkte vi tillbaka till klubben för lunch och därefter körde vi uppletande. Uppletandet kördes i en av BK:s tävlingsrutor och var 50x50 meter med sex föremål ute.

Axxa
Axxa plockade in fem föremål jättefint! Efter det valde jag att bryta. Hon gick ut jättefint på djupet, följde dock vallningsspåren lite i början.

Faquera
Faquera plockade in tre föremål jättefint och efter det valde jag att bryta då jag märkte att hon började bli lite trött. Hon ska få jobba och ha roligt men behöver inte bli slutkörd.

På kvällen var det grillning som stod på schemat. 

Tisdag
På tisdagen åkte sökgänget till skogen igen och såg både ormar och vildsvin! Vi andra valde att stanna på klubben och träna budföring och lydnad. Jag valde att enbart träna detta med Axxa och låta Faquera stå över.

Axxa 
fick en budföring på ca 75 meter med Lena som mottagare, Lena och Axxa har aldrig träffats och Axxa har aldrig varit på Norrköpings BK så det var mycket bra träning. Det var dock inget som störde Axxa och förutom en sned ingång hos mottagaren gick det super. 

Axxa lydnad
Jag och Axxa blev kommenderade och kommenterade i valfria moment av Marie, Lena och Bengt. Ett otroligt kunnigt gäng! Bengt och Ginza kom 7:a i rapportSM 2010 (?) med Lena som mottagare. Lena själv var också kvalad till BruksSM samma år (?) men avstod pga. skada och agerade mottagare till Bengt och Ginza istället. Lite kul att prata om skillnaden på momentbedömningen i brukset och lydnadslydnaden.  Momenten jag valde, inklusive de kommentarer jag minns, var:

Apportering
visade 2-3 tävlingsmässiga apporteringar med kommendering
Kör på!
Vid rumplyft – bryt och börja om
Inte mycket tugg alls, strunta i det – försvinner nog av sig självt. Ev. avsluta genom att slänga bollen bakåt, bakom mig när hon är på väg in för att få upp fart och minska tugg.

Hopp
Lena agerade TL och stod nära, nära hindret och viftade med apporten som störning
Minns inte kommentarerna men Axxa var rejält störd första hoppet, andra gick mycket bättre. Något att träna på.

Fritt följ
De tyckte att vi hade ett väldigt fint fritt följ men att jag svängde för långsamt/tveksamt och tyckte jag skulle skita lite i hur jag sätter fötterna och bara gå på. Hon kommer lära sig att flytta sig för mig och då kommer svängarna bli fina.

Efter lunch körde hela gänget uppletande igen, denna gång i en annan tävlingsruta som tydligen var mycket svår då vinden snurrar och slår. Sällan någon hund får fyra, eller ens tre föremål där på tävling. Det märktes även på våra hundar…

Axxa
hämtade in alla fyra föremål utan hjälp men gick grunt och stundom bakom rutan… Dock hittade hon alla föremålen i den svåra rutan!

Faquera
hittade tre föremål själv och jag brydde mig inte om att köra slut på henne med det fjärde utan Ulf fick gå ut och visa föremålet och då hämtade hon in det i flygande fläng. Jag har ju inga andra mål med Faquera än att ge henne en härlig ålderdom med rolig aktivering så lite motivationshöjning och underlättande passade bra.

På kvällen fick tjejerna vara med och tigga mat hela kvällen…

Fortsättning följer med lydnadsdagen för Towa Lindh...