Efter en natt med minimal sömn då Jennifer hostade och grät om vartannat natten igenom vart det VAB för min del på torsdagen. Satt en hel del i solen på altanen och slöade, byggde lego, lekte dagis etc.

På kvällen var det dags för första träffen med Team Ego Dogs igen på länge, det är över 3 månader sedan vi tränade ihop sist... Jättekul att träffa alla och komma igång med träningarna igen! Vi började med avstämningsfika, var ligger vi i träningen nu? Vad ska vi fokusera på i denna klass? Vilket moment ska vi ta tag i redan nu som kommer i nästa klass? Sedan delade vi in oss och tränade två och två. Jag var helt slut efter natten samt kraftig pollenallergi och tänkte bara köra lite torrgång med kommendering samt apportering med kommendering men sen när vi stod där Vidar och jag så... Då kom jag liksom in i träningbubblan och glömde bort allt vad trötthet och allergi heter...

Vi började med mig och Axxa och först kommenderade Vidar mig då jag torrgick och vi diskuterade en hel del kring mina svängar och då framförallt vänstersvängarna då jag gör lite olika... Inte bra inte... Sedan kunde jag inte hålla mig så då körde vi fotgående med kommendering med Axxa, även här med fokus på svängar och även belöningar. Tycker det gick riktigt bra efter förutsättningarna. Vidar är fenomenal på att kommendera och kolla hur jag sätter mina fötter! Därefter gick vi på rutan. Första skicket gick inte så bra men de 1-2 efterföljande är jag nöjd med! Vi har ju mest kört på tomten och här var det på Tyresö BK med massa folk och hundar runt omkring så jag är nöjd här med. Sedan körde vi en tävlingsmässig apportering med kommendering men istället för att kommendera apport så fick hon bollen av mig. Mycket bra!

Därefter assisterade jag Vidar i hans träning och när eftersnacket var klart var det dags att åka hem. Givetvis var tunneln avstängd och jag lyckades på något sätt hamna mitt i stan så vid 22.30-tiden på kvällen tränade jag stadskörning... Då hade jag tänkt sova, men så kan det gå när jag är i farten. Ser fram emot nästa torsdag!

Måndagen började även den med en morgonpromenad och en lugn förmiddag hemma. Robban skulle jobba men jag och Jennifer var lediga.

Plötsligt ser jag att Jennifer klätt på sig och gått ut för att vattna sina tomatplantor! Gullunge :)

Kl. 11 mötte vi upp Lindha och Lussan med Ajax och Devil i ”vår” skog för uppletande. Jennifer ville vara med och köra uppletande så hon och Axxa var ute och letade samtidigt. Snacka om störningsträning, mycket bra! Slutade med en gråtande Jennifer – Axxa hittade alla sakerna och hon fick inte hitta en enda… ORÄTTVIST!! Sa Jennifer.

           

Tröstade henne, gick ner med Axxa och så var det Ajax tur. Återigen fick Jennifer vara med och leta och trot eller ej men Jennifer fick syn på ett föremål och sprang fram! Bara det att ungefär samtidigt fick Ajax det i näsan och han givetvis fram först…. ”Neeeej!!! Vrålade Jennifer och började storgråta igen… 

Tittar ni så ser ni lite Jennifers turkosa tröja lite snett till höger bakom Ajax

   
"Neeej, den var min!!!"   

Vi fick gömma en leksak bara för henne som hon fick leta efter och hon blev så glad när hon hittade den! Sen ville hon inte vara med något mer utan passade Lussan. 

Äntligen fick Jennifer hitta ett föremål och komma in och få beröm!

Sen var det Faran som hittade tre föremål så fint.  

Sist men inte minst var det Devil. När Devil letade efter föremål två kom jag på att Axxa var inne på sitt åttonde löpdygn! Men det var inget som herrarna Wikström brydde sig om.

   
Jennifer visar hur flygplanen flyger med tillhörande ljudeffekter och...

lilla Lussan som är klart imponerad klappar händerna!   

Efter uppletandet åkte vi till Nacka Forum för lätt lunch (Latte och macka) och Jennifer fick en stor glass. Att Jennifer fick dra vagnen inne i Forum, ha Lussan i knäet och åka rutchkana hjälpte till att göra även hennes dag. Jättehärlig dag!! Nästa gång ska vi testa på spår också!

 
Världens sötaste tjejer!!

På kvällen kom Annika, Jocke och lilla Pelle med hundar hit på middag. Vi gick även ner och kollade på majbrasan vilket var många, många år sedan jag gjorde sist men det var riktigt mysigt.

Söndagen började med morgonpromenad, ungefär samma sväng som dagen innan, och när jag kom hem sov familjen fortfarande!

I övrigt vart det ändrade planer, från hundträning till familjedag med hemmafix. Robban och Jennifer snickrade odlingslådor och jag flyttade kläder från en garderob i Jennifers rum (som ska bort) till min och Robbans nyinköpta garderob i vårt sovrum, tvättade och fixade.

Jennifer är helt delaktig i allt de gör, superhärligt!  Axxa med...

Spillrorna gav hon till hundarna, men först skulle de ritas på och bli fina! 

Plötsligt passerade hästarna, som bor i hagen ovanför vårt hus förbi. riktigt mysigt tycker jag!

Kunde inte låta bli att fota stillebenet som Robban eller Jennifer så fint fixat

Efter en tur till Blomsterlandet planterade vi frön, sättpotatis och ett par plantor. När man bor i ett hus man trivs i på en tomt man gillar så är det riktigt skönt att ”bara vara” hemma. Jag tyckte det var helskönt med en hemmadag och det var nog första gången verkligen kan koppla av utan att vilja iväg någonstans! Och det tog bara... typ 38 år!

Fara min Mara gillar vår altan

Med expertisen bredvid har Robban spikat igen en av ingångarna till tjejernas enorma lya under altanen...   

Man blir trött av hus- och tomtfix en hel dag!!

Det har varit tidiga morgnar för min del hela helgen, oavsett när jag gått och lagt mig så har jag vaknat strax efter 4 så jag har sovit max 4-6 timmar per natt helgen igenom… Men inget ont som inte har något gott mig sig – man hinner med väldigt mycket!

Jag började lördagen med en tvåtimmars morgonpromenad tidigt, tidigt på morgonen och kom hem lagom till frukosten vid halvåttasnåret. Jag gick min vackra morgonpromenad som delvis går längs med vattnet och har fått veta att hundarna jag skrev om på bloggen för ett par veckor sedan är Ovtjarka och de bor utomhus… Dock verkar de vara inne (eller någon annanstans) på helgerna så jag kan i vart fall gå min härliga sväng på då. Sist jag gick förbi en vardag hoppade den ena på bakbenen så hela huvudet var över staketet och den andra högg i staketet och gjorde rejäla attacker… Så fruktansvärt otrevligt! Dessutom är det ca 1,5 meter från gångstigen till tomten så man kan inte direkt ta ut svängen när man passerar… Nej, tyvärr får det bli en helgsväng och ingen vardagspromenad… Idag slapp vi dem i vart fall och kunde njuta!

De tre musketörerna

Oh, shit... Faquera är herre på täppan!

Efter fix på tomten var det dags att åka på barndop för en dotter till Robbans kompis. De är ett gäng som växte upp tillsammans som fortfarande håller ihop mer eller mindre sporadiskt. Ca 30 år har de känt varandra, häftigt tycker jag!

När vi är hemma igen och fixar lite hör vi plötsligt en stolt Jennifer säga:
"Titta! En gubbe som står på taket! Fint konstverk va?!!" 

Numera har vi detta fina konstverk på väggen i vardagsrummet! Den är dock rätt liten...

Gick en mycket rask promenad före middagen med Axxa och hon vart halt… Trampdynan är fortfarande tunn och tålde tyvärr inte morgonens grusvägspromenad med vattenlek och sedan detta utan hon vart lite ömfotad... Hade tänkt träna lydnad på kvällen men hundarna var helt slut och tassen var inte okej. Kvalitet går före kvantitet så det var bara att glömma…


Är det natt snart?!

Fortsättning följer...

Faquera ska ju inte hoppa och göra tvärnitar (inkallning med stå, apportering etc.) för då blir hon sämre i ryggen. Alltså har jag, sedan flera månader, slutat med tävlingslydnaden helt och hållet med henne. När jag var på återbesök hos Charlotte för ett par veckor sedan såg hon att Faran får hoppa ut ur bilen när jag bytte hund så påpekade hon att det är bra om jag kan hjälpa henne i och ur bilen för att spara på henne… Vi fortsatte genomgången inne och så berättade jag att jo, hon får hoppa i och ur bilen men i övrigt undviker vi hopp. Då insåg jag plötsligt att Faran hoppar högt flera gånger i veckan! Nästan dagligen hoppar hon ouppvärmd över altanräcket (ca 90 cm högt) för att komma ut på tomten fortare än vad det tar att springa de 50 metrarna runt…

Inte nog med det så hoppar hon emellanåt ner för en uppmurad platå för att komma fortare ner till nedre tomten och bilarna, istället för att springa bredvid som de två yngre förmågorna gör… Här slutar man träna lydnadshoppen och inser att det hunden gör självmant, och då ouppvärmd är så mycket värre… Vad ska man säga…  Vissa hundar blir aldrig vuxna och förståndiga! 

Axxa, ung och förståndig (?), visar hur hur hög "platån" är och hur lätt det vore att springa bredvid istället...  

Det kommer komma upp ett litet staket eller något liknande inom en snar framtid... I övrigt har Charlotte aldrig sett en så fräsch 10-årig schäfer! Axxa är dessutom helt friskförklarad från bogledsskadan och bogarna har inte tagit stryk av snart två månaders trebenshopp och haltande vilket känns otroligt skönt!

Vi är på G!   

I måndags var det praktisk övning i dömande ute på Lidingö BK för några blivande bruksdomare. Jag fick ett mail om att de sökte ekipage att övningsdöma och anmälde mig direkt med tjejerna. Bättre träning kan man ju inte få tänkte jag! Jag valde ut några lägremoment som jag kände blir perfekta för mig att kolla av.

Det var fyra domarelever samt deras lärare Staffan Nordin och Jan-Ola Nyberg, bäst av allt var att man fick höra allas bedömningar med betyg och kommentarer. Därefter kommenterade Staffan och Jan-Ola hur de skulle dömt. 

Axxa
Fritt följ – betyg 8
Kommentarer:
Jättefint språng marsch, ser trevligt ut, något snett sättande. Dock fick jag nedslag, framför allt av Staffan, för att jag en bit in i programmet börjar göra något lustigt med vänsterarmen. Dessutom är jag tveksam i svängarna och det smittar av sig på hunden…

Mina kommentarer:
Att jag är tveksam i svängarna vet jag, men detta med vänsterarmen är en nyhet. Han kunde inte riktigt visa vad jag gjorde heller… Ska ut och filma när jag tränar (har jag sagt det förut??) för att se om jag kan se vad jag gör.
Jag hörde något enstaka pip men det gjorde varken TL eller någon av de sex domarna så det är inget jag kommer fästa någon vikt vid. Jag ska ut och torrgå och vi jobbar vidare med helheten i momentet.

Apportering – 7.5-8
Kommentarer:
Staffan tyckte hennes upptag var mycket våldsamt vilket han ansåg vanskligt. Idag lyckades hon med det sa han, men han trodde att det var ett undantag och att det är något jag kanske bör träna på. Hon hade bra fart ut men dålig fart in och tugg.

Mina kommentarer:
Vad gäller gripandet vet jag att hon sällan missar ett gripande, men jag förstår hans tänk. Hon hade mycket bra stadga, superfart in, ett våldsamt gripande men dålig fart in och tugg. Jag är supernöjd!! Vi är inte färdiga med momentet än och jag kommer inte dra upp farten in fören resterande delar av momentet känns mer stabilt.

Kryp – 7.5-8
Kommentarer:
Mycket bra teknik! Staffan hade gett 9.5 om det inte var så att hon blev lite hög både fram och bak vid ett tillfälle! Övriga kommentarer blev: Superteknik!! Bästa krypet jag någonsin sett hos en schäfer!! 

Egna kommentarer:
Har inte tränat kryp sen… förra sommaren?? Så jag är grymt nöjd och positivt överraskad! Jag trodde man nollade om hon ”luftade” så mycket som hon gjorde…

Stegen – 7.5
Kommentarer:
Missade första och sista steget, rusade lite.

Egna kommentarer:
Då ingen valt stegen så erbjöd jag mig att göra den med Axxa så att de fick bedöma en hund på den i vart fall. Hon var nu ”ganska” taggad och på väg till stegen drog hon ifrån mig och hoppade upp på en bänk och var på väg upp i en plaststol, men där lyckades jag hindra henne. Hon gasade på och missade första steget och ”snubblade till innan hon var uppe… Vi gjorde om men hon var lika gasad nu och hoppade över både första och sista steget… Första brukar hon aldrig hoppa över, men sista tränar vi på. När vi nu tränar stegen, det var väl något år sen, innan hon blev skadad…

Övriga kommentarer jag fick var:
- Är det BC i henne?!?!?!? Tog det som en komplimang.   
- Snabb, alert och härlig hund. Vilken fart!
Domarelev: Hur gammal är hon
Jag: Snart fem år
Där tappade samtliga domare och elever hakan och såg imponerade ut!

Och jag, ja jag insåg att tränar vi lite mer och skärper ihop mig med fria följet kan vi bli grymma!   


Faquera då, jo  hon fick köra fritt följ och kryp
Fritt följ – tror det vart betyg 7.5
Kommentarer:
Något snett sättande, även här var jag tveksam i svängarna och i något riktningsbyte och nu var vänsterarmen ännu värre!

Egna kommentarer:
Jag ansträngde mig verkligen för att INTE göra något med armen och så vart det värre…

Kryp – 6-8
Ja betygen de satte var 6, 6.5 och två satte betyg 8. Staffan landade på 7.5-8 om jag inte minns fel.
Kommentarer:
Största felet var att hon sätter sig upp efter nedläggandet, innan hon kommer igång att krypa… Annars var hennes teknik bra. 

Egna kommentarer:
Jag fick veta att hon ålade fram med väldigt långa bakben! Det brukar hon inte göra… Eller brukar och brukar det var länge sen vi tränade kryp och ännu längre sen sedan jag filmade det, det är dags för det igen… Att hon satte sig upp var ingen överraskning, det är vår akilleshäl vad gäller detta moment, det har hon alltid gjort och det är skiiiitsvårt att få bort även om jag lyckats korta stunder här och där genom åren… Med lite mer träning skulle hon kunna få lika bra teknik som min andra hund, sa de. Talade inte om att hon var snart 10 år och att så mycket kryp kommer vi inte träna… Men kul att höra.

Vandringspriset jag och Axxa fick på LBKs årsmöte för 2011 års bästa lydnadsklass 1 prestation!    

I lördags skulle vi ha en ”rensa och fixa på tomten”- dag och köra iväg ett lass till tippen som ligger lite lagom snyggt på uppfarten och även byta däck på bilarna. Tji fick vi… Vaknade upp till ett snölandskap! Robban och jag suckade medan Jennifer skrek ”Jippieeeee!!! Det är vinter igen!” och var ute och lekte med våra tre ”valpar” i snön redan innan frukost!


Sometimes it snows in april (låt av Prince)  

Jag hängde med ut och vi hade snöbollskrig, gjorde en snögubbe och snöänglar sedan kom Robban ut med frukosten som vi åt ute i kylan, supermysigt! Planerna ändrades och… vi åkte och tittade på… klinker! Har ni hört den förut? Nu hittade vi i vart fall klinker som vi båda gillade.



På söndagen var det tidig uppgång och så åkte jag och tjejerna ner till Norsholms Djurklinik där vi mötte upp Anna med cockern Phoebe för att träffa Marie Söderström-Lundberg. En mycket givande dag!

Söndag natt vaknade vi av att Jennifer grät och gnällde över huvudvärk och visst hade hon feber också… Efter lite Alvedon somnade hon om men det vart VAB måndag och tisdag. Måndagen började jag med den vanliga morgonpromenaden och sedan var jag och Jennifer hemma och tog det lugnt. Vi lekte med dockor, åt mellis ute och lekte lite i snön med Axxa. Givetvis ska favoriten vara hemma och Vabba men Birre och Faran kunde åka med pappa till jobbet…





  

På kvällen åkte vi iväg till tippen så att vi äntligen blev av med högen från uppfarten, det är ju snart dags för kalas och då vill vi inte gärna ha kvar den…

På väg dit började Axxa pipa som 17 men vi kunde inte stanna bilen då vi låg på motorvägen, sedan blev hon styst igen och Faran klättrade över och satte sig i baksätet... Det visade sig att när jag släppte ut Axxa hade Robban släppt in henne i bilen direkt så hon hade inte kissat... Har man fångat och ätit myyycket snö blir man väääldigt kissnödig och nöden har ingen lag...


Jennifer var supernöjd över sällskapet i baksätet...


De skrattar åt mig och min familj på jobbet då vårt nya helgnöje är att åka till tippen...  

På tisdagsmorgonen fick jag för mig att jag skulle testa en ny morgonrunda, den vart lite längre och jag hade inte 100 koll på vart jag var… Inte hade jag någon teckning med mitt skitabonnemang heller (Tre) så jag kunde inte kolla GPS:en, inte ringa och inte sms:a Robban… Enligt jogg.se var rundan strax över 8 km och jag var ute runt 1,5 timme. Sedan vart det video och mys hela förmiddagen men sedan åkte vi iväg till mormor och morfar för lunch, bullbak och fika.

  


Jennifer knådar deg och smakar

Kanelbulletillverkning

Jennifer och morfar leker Flygande mattan och flyger till Afrika, Thailand, London och Dalarna bland annat 

I söndags åkte jag och tjejerna iväg till Norsholms Djurklinik för att träffa Marie och ha en fyratimmars fysgenomgång och få individuella träningsupplägg. Anna håller på med lydnad och jakt med Phoebe och jag vill ha ett upplägg för Axxa (lydnad och spår) men även veta vad Faquera (aktiv sjukpensionär) kan hänga med på och vad jag ska avstå från med henne.

Liiite dimmigt var det!

Vi började med att gå in och prata lite om de hundar vi har och sedan gick Marie igenom Phoebe då Anna aldrig varit hos fysioterapeut med henne. Mina hundar skulle hon inte gå igenom då jag regelbundet går till Charlotte och var där veckan innan. Marie kände och klämde och tittade på rörelserna utomhus och därefter tittade de på rörelserna inomhus i olika skrittempo och trav på ett Treadmill. Jätteintressant!

Därefter tittade vi på Axxa i simmet. Jag simmade ju en del på Haninge Hundhälsa med Axxa förut men då hon vid några tillfällen skrikit till, av smärta har jag uppfattat det som, utan att vi vet vad det beror på så vågade jag inte fortsätta. Marie berömde hennes suveräna simteknik, hon är en utmärkt simmare! Dock går hon upp i stress och jag drar omedvetet upp henne en del också genom att bland annat inte vänta in henne i svängarna och sådana saker. Marie frågade mig hur det kändes efter några minuter och jag tyckte det var skitjobbigt! Jag bara väntade på att hon skulle skrika till vilket hon dock inte gjorde. Axxa fick simma ca 3x3 minuter. Vi pratade även lite om hur man generellt ska simma hundar och lite specifikt på vad jag ska tänka på med Axxa. Marie sa bland annat att jag inte ska pausa henne genom att hålla henne i vattnet utan hon ska upp på land och pausa genom att sitta alternativt ligga ner. Det ska vara ordning och reda, jag ska gå bredvid henne och inte framför, vänta in henne i svängarna, inte ha ögonkontakt etc. etc. Mycket bra!

Sedan pratade vi en hel del till och Marie frågade om hon fick känna lite på Faquera ändå med tanke på de skavanker hon har, allt för att kunna ge oss rätt råd inför framtida träning. Självklart fick hon det! Hon tyckte att jag skulle simma med Faran också vilket jag sa att jag inte gjorde på grund av att Faran tycker det är sååå tråkigt! Enda sättet att få henne att simma är att kasta boll och pinnar i vattnet men då får hon fel teknik (sänker kroppen, höjer huvudet och belastar då ryggen) så det är inte bra… Marie ville då gärna se henne i simmet och som tur var fanns det en återbudstid så vi kunde simma henne på slutet. Jag fick lite tips på hur jag kan få Faran att tycka det är roligare, eller i vart fall mindre tråkigt, så vi kommer testa igen! Även Faquera har väldigt bra simteknik vilket är positivt!

Här är lite, lite om vad vi fick med oss hem:
Det finns tre träningsformer och Marie tycker vi ska cykla två gånger i veckan enligt nedan för att få in samtliga tre träningsformer under veckan.

* Pass 1: Cykla 1 tempopass på ca 5-7 km med intervaller. Trav, galopp, trav etc.
* Pass 2: Cykla 1 distanspass (trav) där vi så småningom kommer ligga på 10-15 km.
* Pass 3: Inkallningar/budföringar på 50-200 meter, antalet gånger avgörs av vilket flås de har. Hundarna ska inte skickas fram och tillbaka på direkten utan flåset ska gå ner innan man skickar igen.

Phoebe är vältränad och kan starta upp här med en gång medan mina tjejer varit konvalescenter länge så när Axxas tass läkt klart helt om några veckor ska vi börja så smått för att öka på så att vi kommer upp i ovanstående distanser.

Högt tempo = lång ”vila”
Lågt tempo = kort ”vila”

Cockersök/-jakt ses som ett intervallpass och de veckor* A&P tränar jakt alternativt jagar så hoppar de över intervallpasset på cykel. Då jaktträningen är som riktig jakt bortsett från att man inte skjuter viltet får man endast träna söket, arrangera jaktprov och jaga under tillåten säsong. Därav är det endast några veckor om året.

Således hoppar man över något av ovanstående tre träningspass om man tränat något som är likvärdigt, t.ex ersätter då cockerjakten, och bruksets skogssök, intervallpasset.

Detta gör man för att hundarna ska få återhämta sig, vi vill ju inte köra slut på dem utan bygga upp dem! Därför ska vi inte heller länga sträckorna särskilt mycket utan ovanstående är vad våra hundar behöver. Tränar & tävlar man andra grenar, till exempel jakt med stående fågelhund, drag etc. så blir uppläggen givetvis helt annorlunda.

Då Anna snart får hem en liten jaktcockervalp ville hon veta lite mer om hur Marie tänker där och hon anser att en valp rund 3-4 månaders ålder kan börja gå lite längre. I den åldern kan man vara ute och gå i runt en timme i lugnt tempo om man går i skogen med valpen lös så att den kan röra sig som den vill. Blir valpen trött får man givetvis pausa.

Marie tyckte att båda mina tjejer är slimmade och i fin form vilket hon blev lite förvånad över då Axxa haft lååång konvalescens och Faquera har fått ”hänga med” på den hon med. Faquera var en väldigt fräsch 10-åring! Jag har misstänkt att Faquera eventuellt har haft ett skov precis och därför har hon gått på en sväng Rhemadyl men det trodde inte Marie. Hon sa att en hund som beter sig som Faquera inte har ont. En hund som har ont i ryggen går inte upp ur poolen utan minsta ”problem” och skakar på sig direkt efteråt som hon gjorde. Skönt att höra! Vad gäller Faran tyckte Marie att hon kan hänga med på allt förutom intervallpassen på cykel. Jag ska träna kavalletti med henne och kan använda mig av viktmanschetter med låg vikt på bakbenen. När jag berättade om Axxa sa hon att hade jag inte själv bestämt mig för att sluta med skyddet så hade hon avrått mig å det bestämdaste vilken känndes rätt skönt att höra då jag saknar den träningen... 

Mycket var repetition av det jag hört hos Charlotte men det är alltid bra att få olika infallsvinklar. Sedan gick vi även igenom en hel del annat, som jag inte skrivit om här, vilket var mycket givande. Jag rekommenderar verkligen en sådan här genomgång för alla som är aktiva med sin hund! Det är inte bara att träna sin hund utan man ska veta vad man tränar, varför man tränar och hur man ska träna. Själv skulle jag aldrig drömma om att börja träna på gym utan en genomgång med instruktör, ändå är det precis vad vi för det mesta gör med våra hundar...

Den 2 september ska vi tillbaka på en uppföljning vilket ska bli jättekul!