Här uppdateras det inte så ofta... Tiden och lusten finns inte riktigt... Här kommer i vart fall några bilder från juni.

Utsikten från vårt köksfönster

Hästarna som bor i vårt område, vanligtvis går de i en hage ca 30-40 meter i skogen bakom vårt hus

Jennifer och Robban ska klippa gräset

Axxa njuuuter på tomten

Inte lätt att klippa gräset när alla vill vara med, familjen"mitt -i- vägen"

Alla njuter av altanen på sitt sätt

Vi har flera fruktträd på tomten

Äpple, päron och plommon

Vad detta är vet jag inte, men vackra är de!

Förra veckan var Jennifer hemma med feber och jag vabbade tre av dagarna. Packade ner Jennifer, nallen, matsäck, sparkcykeln mm och gick ut på långpromenader för att få ihop steg till stegtävlingen

Pausade för att låta hundarna simma lite, gissa om vår tvåbenta badgalning blev upprörd efter ett litet tag! Hon ville också vara frisk så att hon kunde få bada. ORÄTTVIST! vvar ett ord jag hörde några gånger... 

Här har vi hittat en ny lekplats så hundarna får träna lite passivitet

och Jennifer får leka lite

Självklart får Olle också gunga!  

Den här skylten såg vi på vägen, den skulle passat jättebra på vägen vi bodde förut!

Vi bor fantastisk! Här är jag är vi på kvällspromenad en bra bit hemifrån men här finns många promenadvägar att välja mellan och man kan gå hur långt eller kort som helst, längs med bilvägar, vatten eller skog - bara att välja!

Det är tufft att vabba!!

I torsdags var det dags för träning med gänget igen. Vi har rätt många framgångar att fira nu och först ut var Elin att bjuda på tårta, det blev en riktigt kladdig och god kladdkaka med grädde - mums!!


Halva gänget kom med på bild  

Under tiden pratade vi lite om vad vi skulle fokusera på framöver och delade in oss för kvällens träning. Vi började med platsliggning och jag har bestämt mig för att ändra attityd till momentet, som Helena sa "Din hund är säkrast på momentet i hela gruppen och du är den som oroar dig"... Jag tänkte öka till tre minuter (från föregående träning då hon låg 2 minuter) men då gruppens yngsta hund (?) plötsligt fick syn på spöken och for upp och började tokskälla fick vi ingen tidsangivelse och det blev fyra minuter. Jag blev skitnervös för att Axxa skulle tycka det var jobbigt men enligt de som stått synliga hade Axxa vridit på huvudet och tittat till en gång för att sedan fokusera på mig - inga problem med andra ord!

Jag var supertrött då jag jobbat sen 4 på morgonen då jag inte kunnat sova på natten och hade egentligen bara tänkt vara social och äta tårta, jag kallade nog alla i gruppen för fel namn vid minst ett tillfälle under kvällens lopp men vad 17 vi har ju bara tränat ihop i ett år så...   I vart fall kunde jag inte hålla mig och tränade lite i vart fall.

Jag testade av sättande under gång som vi inte tränat på något år och när jag inte strulade till det med armarna eller gjorde halvhalter så gick det jättebra! Tack för ögon och klick Julia!
Sedan tränade vi vidare på hopp-apport och hon hoppade tillbaka varje gång.
Metallapportering gick bra den med, bröt och belönade på vägen in.
Tränade även lite stegförflyttningar som gick okej.

Helnöjd med kvällens fika och träning!

I onsdags gick jag från jobbet vid 14-tiden för att hinna förbi Robbans jobb och hämta Axxa. Vi åkte hem och hängde en stund innan det var dags att åka mot Lidingö BK och debuten i klass 2. Jag var skiiiitnervös och på vägen ringde Emma för 10 minuters peptalk! Otroligt skönt! Vi har en del kvar att fila på inför en start men som Emma sa ”Din hund är en KLIPPA!” och visst är det så. Hon kommer i vart fall göra sitt bästa efter förutsättningarna och det är härligt!!

Vi kom fram i god tid och gick en promenad, snackade en massa med folk man känner och lät Axxa vänja sig vid omgivningen och alla hundar. Det var redan lottat och vi hade startnummer 8, då två inte kom blev det senare nummer 6.

Vi började med platsliggningen och de delade in oss i två grupper, vi kom i grupp 2 och fick ligga på ena flyen. Mycket skönt! Båda platsliggningarna var riktigt lugna, ja med tanke på hundarna då – jag trodde att hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mig, fy så hemskt det är! Det var nog Axxas bästa platsliggning någonsin!! Lugn, fokuserad och samma ställning hela tiden! Hon låg och tittade sig lite omkring, men det berodde på nyfikenheten och inget annat. Jag stod och sjöng på ”Blinka lilla stjärna” och körde med positiva affirmationer hela tiden – ni anar inte hur många gånger man hinner sjunga ”Blinka lilla stjärna” på världens längsta tre minuter! Vi sprang av planen och lekte med bollen efteråt, precis som på träning frånsett att bollen inte låg där jag stått utan fanns i min ficka.
Betyg: 10

Efter platsliggningen kunde jag koppla av och i stort sett all nervositet försvann. Ingången på plan sker med vardagskommandot ”Kom” och det kändes mycket bra.

Fotgående – 9 (tappar position, släpar något i språng marsch)
Känslan kom och gick, det kändes oerhört mycket sämre än vad det gick… Bra med videofilm! Några riktigt bra sättanden och något snett. Inget att hänga upp sig på, mycket blicksläpp.

Läggande under gång – 7 (Mycket segt läggande)
Här fick jag tilt… Tävlingsledaren sa ”på mitt kommando lägger du ner hunden” och jag kom helt in på treans inkallning där man lämnar hunden liggande. När hon säger ”framåt marsch” fattar jag ingenting men säger ”fot” och går iväg. Någon meter innan jag ska kommendera ligg inser jag vilket moment vi kör och när TL säger ”kommendera” ryter jag i med ett ”LÄGG!”… Jag tror att antingen det alternativt att läggandet varit lite svajigt de senaste träningstillfällena gjorde segheten för hon brukar damma i backen…

Inkallning – 10
Domaren missade en mycket sned ingång och litet ”ryck” när jag lämnade henne…

Rutan – 0 (Stannar utanför rutan)
Hmmm… Hon sprang kanon till rutan!!! Men… kom utanför rutan när jag sa ”stanna” alternativt så var hon utanför då. Jag pekar mot rutan och säger ”rutan” en gång till men glömmer fälla ner armen så jag håller den ute hela tiden… Kommenderar ”rutan” en tredje gång och då går hon in och hamnar jättefint mitt i… Otur… Men det var vårt osäkraste moment och jag är jätteglad att hon sprang ut så himla fint! Måste läsa på reglerna lite här känner jag…

Apportering – 7 (Ej still, tuggar, sitter snett)
Ojojoj… Som vi kämpat med denna apportering… Denna var den sämsta på hur länge som helst… Tillbaka ett till två år i tiden tror jag… Misstänker att hon saknade sina belöningar och trixade därför till det lite men alla våra svagheter kom fram! Vi tränar vidare!

Hopp – 8 (DK)
Hon var låst på TL och apportbockarna så jag trixade lite innan vi ställde upp för att få henne lite mer fokuserad på vad vi skulle göra. Vid återhoppet hoppar hon inte på första kommandot utan jag klämmer i med ett ”Axxa hopp” och då kommer hon.

Fjärrdirigering – 9 (DK vid läggande)
Väldigt långt avstånd trots att det var mätt med mäthjul, måste blivit något galet. Dock samma avstånd för alla hundarna och Axxa ska klara det. Lite sämre än vanligt men ok.

Helhetsintryck – (8,5)
Inte så mycket att säga om detta.

Hur gick det då?
Jo vi fick ihop 150,5 poäng och ett 2:a pris.

Vid prisutdelningen kommenterade domaren att det var jättesynd på vår ruta men att det såg jättefint ut för övrigt. Fick väldigt många positiva kommentarer från publik och medtävlande för vårt finfina fria följ och ett härligt utfört program. Jättekul att höra!!!

Axxa kändes trött... Jag hoppas att det är en rest från magsjukan och inget annat... Självklart hade jag velat få ett första pris, men känslan är att vi inte är klara för att gå vidare så även om det räckt med en femma på rutan så känns det faktiskt inte särskilt surt att behöva starta tvåan igen. Då hoppas jag dock att jag känner oss mer klara och att poängen räcker till.

Lördag 19 maj
Dagen började med frukost och cykeltur på altanen och Jennifer har som vanligt klätt sig själv; vinterskor, underställ, klänning och solglasögon! " Det matchar!", säger hon glatt och känner sig snyggast i stan!   

Efter frukosten lassar vi in hela familjen med matsäck i bilen och åter till Flatensjön. Där är jättefina promenadvägar och nästan man möter nästan inga andra, när vi kommer fram till stranden och ska ha picknick rusar hundarna ut i vattnet och leker.

Varpå Jennifer sliter av sig kläderna och ropar att hon vill göra som hundarna!

På väg tillbaka till bilden klev vi nästan på årets första huggorm! Jennifer var mycket fascinerad men förstod att rutiga ormar är giftiga... 

Efter 2,5 timmar lämnade vi Flaten och åkte omvägen genom stan för att köpa glass på glasshuset kom på hur nära Lidingö vi var så vi improviserade och åkte förbi mina föräldrar på grillmiddag.

Söndag 20 maj
På förmiddagen var vi hemma och njöt av huset, tomten och solen. Runt lunch kom Robbans mamma förbi och var barnvakt då Robban och Lasse skulle jobba några timmar och jag ville träna lydnad. Jag och tjejerna åkte till Värmdö BK där jag tränade ett pass med Axxa i stekande sol. Det gck lite si och så... Okoncentrerat fotgående och rutan hade helt försvunnit ur hennes repertoar, resten gick medelmåttigt men inte mer än så. Bestämde mig för att inte ta ut Faquera på den stekande plan så istället åkte vi till Velamsund och gick en kort sväng innan jag åkte hem igen och ortsatte med altanhänget.

På torsdagen var det dags för lydnadsträning med Ego Dogs igen och då alla var lediga beslöt vi oss för att tidigarelägga träningen så istället för att köra runt 19 som vi brukar, träffades vi 11-14. Mycket trevligt och behagligt! Jag och Axxa tränade ingångar på plan och starter, fotgående och apportering för att sedan avsluta med platsliggning i 3 minuter. Eftersom hon nu var satt på svält tränade jag enbart de moment som jag kan belöna med boll lite kort. Träningen gick riktigt bra och jag fick mycket positiv feedback från Helena, Emma med flera. Min känsla var bra och platsliggningen kändes riktigt bra.

Foto: Elin Berglund

Foto: Elin Berglund

Stort tack Elin för de finfina bilderna!!

På fredagen jobbade Robban och eftersom vi har stegtävling på jobbet och jag ville få ihop steg tog jag och Jennifer en långpromenad. Vagnen var med och Love och Sötnossötbjörnis (ja han heter så...) var också med. Jennifer gick i stort sett hela vägen själv!! Hon åkte vagn 100-200 meter och sedan gick hon själv hela vägen, förutom de sista 500 metrarna då hon var helt slut. Fyra timmar var vi ute och då hann vi gå... 9500 steg! Ni inser tempot... Sträckan var nog ca 7-8 km. På motsvarande tid han en kille på jobbet gå 30 000 steg!

Men vad stolt jag var över min lilla kämpe som dessutom uppskattade promenaden!! Framför allt uppskattades stoppet vid den lilla lekplatsen och hos grannen som har höns och små, små kycklingar - det är där vi numera köper våra ägg! Robbans föräldrar kom hit på sen lunch/tidigt middag och vi satt i solen på altan och njöt. Livet är härligt!

Jennifer gungade och åkte rutschkana

Under tiden fick tjejerna pausa vid vagnen

Grannens höns och kycklingar som emellanåt går lösa på hela tomten ihop med deras härliga Rottweiler

Vacker avslutning på en härlig dag!

Tisdag 16 maj
Mamma och pappa hämtade Jennifer på dagis och sedan följde hon med dem hem och sov över där. Efter jobbet åkte jag och tränade lydnad på Värmdö BK, Axxa var speedad till 1000... Efter ca 15-20 minuter (!!!) hade hon landat såpass att det gick ok att träna. Jag körde igenom momentet i klass 2 och frånsett att hon reste sig och gick emot mig(!!??!!) på läggande under gång så gick det ok. När jag tränat ett slag frågade träningsgruppen som var där och tränade samtidigt om jag ville vara med på platsliggning - om jag ville! 3 minuters plats med främmande hundar gick finfint! 

När jag var klar med Axxa tog jag ur Faquera för att träna lite med henne men se det ville inte damen! Hon sket fullkomligt i mig och nosade omkring efter harskit eller annat istället??!!?? Efter ett par minuter blev jag irriterad, kopplade upp Faran, packade ihop och gick till bilen istället! Något var inte som det brukar med tjejerna...

Onsdag 17 maj
Axxa var sjukt dålig i magen vilken nog kan förklara en del av tisdagkvällens stress... Insåg att hon varit det i några dagar då jag fått gå upp och släppa ut henne ett par gånger par natt ett tag och hon hade skitit inne på Robbans jobb en av dagarna... Ibland tar det ett tag innan man fattar... Jag är liksom inte van vid magsjuka hundar då åtminstone mina fyra senaste haft stålmagar. Frågade EgoDogsteamet vad man gör när man har magsjuk hund, ja ni hör ju. Tacksam är jag för att jag har friska hundar för det mesta, de mest skadar sig bara.   

På onsdagen var det halvdag på jobbet så jag hade med mig hundarna i bilen. När jag lämnat jobbet och kört ett par hundra meter inser jag att något är knas med backspegeln, när jag stannade bilen och kontrollerade inser jag att jag blivit påkörd av en smitare när bilen stod parkerad... Inte kul inte... Med avbrott för en bajspaus (för Axxa) så fortsatte vi färden mot Lidingö BK, bestämde mig för att koppla bort irritationen över bilen vilket lyckades och fick till ett bra träningspass med Axxa. Tränade återigen alla moment i klass 2 och frånsett att hon inte hade en aning om vad "ligg" betydde i läggande under gång så gick det ok. Hoppade över platsliggningen idag och repeterade lite "ligg" på slutet. Därefter åkte jag till Långängens friluftsområde som jag också längtar tillbaka till emellanåt där jag gick en långpromenad med tjejerna.

Efter promenaden åkte jag hem till mamma och pappa där Jennifer, mamma och grannens barnbarn var på mördarsnigeljakt - mycket spännande och roligt tyckte båda barnen! Efter grillmiddag åkte vi hem till Nacka igen.

Pappas fina damm som bebos av Koifiskar till alla ungars förtjusning

På torsdagkvällen var det dags för Teamträff igen. Regnet öste ner men vi körde effektiv och kvalitativ träning ändå i ett par timmar! Jag och Helena tränade ihop och hon kommenderade mig och Axxa på ett ungefär genom en lydnadstvåa. Då hon var helt insnöad på rutan från det att vi entrade plan så valde jag att lägga fotgåendet näst sist för att slippa frustration från båda håll. Efter programmmet tränade vi rutan och apporteringen ett par gånger extra och avslutade med en minuts platsliggning.

På lördagen ville Jennifer överraska mig så jag skulle ligga kvar i sängen och blunda, efter en stund kommer Jennifer in med en mugg varmchoklad med två sugrör i. Hon ville överraska sin mamma med mysfrukost på sängen!! Hon hade fixat både varmchokladen och rostmackorna alldeles själv! Fick dock assistans av Robban med att bära in allt i sovrummet.   

Inte världens bästa bild men den får vara med ändå!  

På förmiddagen fick Jennifer vara hos farmor och farfar medan jag och Robban åkte dubbla pass till tippen, var en hel del gammal halvrutten ved, sly och ett par plåtar vi hittade på tomten som skulle skickas iväg.


Folk vände sig och om flinade när vi svängde upp på tippen i Saltsjöbaden med våra tattarlass   

På väg hem från andra svängen började det regna när vi svängde in på macken för att fylla på gasolen till grillen och efter en stund öste det ner. Då gick inte bilen att starta... Vart en fika i bilen undertiden vi väntade på Robbans pappa som kunde hjälpa till att dra igång oss - startkablar fungerade inte... Otroligt skönt att vi fick stopp på macken när vi var klara med allt och inte när bilen var hemma och fullastad eller ännu värre på tippen.   


Mmmmums!

På söndagmorgon bjöd Jennifer på mysfrukost i sängen igen! Sedan åkte Robban till Kjula på Dragracing och jag åkte hem till mamma och pappa med Jennifer. Vi började med lunch och fika och därefter åkte jag och tjejerna vidare till brukshundklubben för träning och promenad.

Jag körde igenom en lydnadstvå med Axxa, började med en "platsliggning" på fyra minuter för att fortsätta kedja lite moment i klass 2. Efter det tränade vi lite extra på rutan och apporteringen. När Axxa fått sitt var det Faqueras tur att få träna lite fotgående, rutan, 30-40 cm hopp, apport och bakåtslalom.

Efter träningen gick vi ungefär en timmes promenad runt Elfvik, det är bara såååå vackert och jag längtar efter att åka dit och promenera i solen! Tyvärr var jag för lat för att bära med mig kameran så det blir lite mobilbilder.



En underbar Lidingödag avslutades med att Robban mötte upp hos mina föräldrar och vi blev bjudna på grillat och lite mer fika innan vi styrde kosan hemåt igen. På kvällen gick jag en promenad med Axxa igen, härligt att få lite egentid med hundarna en i taget ibland.

I lördags hade jag stämt träff med Marie & Äventyrs LaTyra vid Österåkers BK. VI började med att åka ut till skogen kring Hakungekrossen som visade sig vara en uuuunderbar spårskog!! Skogen var delad som en tårtbit i tre delar så vi kunde lägga ett spår i varje del och på så sätt kunde vi (jag) undvika att klampa in i varandras spår. Jag hade bestämt mig för att tjejernas spår skulle vara ca 500 meter långa, en rätt lagom ökning från förra spårhelgen (ca en månad tidigare) tyckte jag. Jag började med att lägga ut Faqueras spår på ett kalhygge vilket gick rätt fort. Sedan skulle jag lägga ut Axxas spår…

Det började bra de första 100 metrarna, sedan bestämde jag mig för att ändra riktning. Fortsatte gå ett par hundra meter och började inse att jag inte hade en aning om var jag var. Jag gick upp på ett berg och tyckte att jag borde se lilla bilvägen vi åkte upp på men icke sa nicke… Trodde att jag gick åt ett håll men då hörde jag stora vägen – från fel hål mot vad jag trodde! Trots gps:en började jag efter ett tag känna mig liiite stressad… Jag gick över en stor viltutfordringsplats, fick byta riktning pang bom då jag kom fram till ett 10 meters stup där jag givetvis ramlade, dock åt rätt håll… Jag fick återigen göra en kraftig vinkling då jag kom fram till en stor å (över en meter bred) som jag insåg att jag inte kunde hoppa över, följa ån, vinklade precis vid ån och hoppa över ån via två stora, superhala stenar, korsa en bred grusbilväg, gå i ökentorra traktorspår och så vidare… Till slut var spåret strax över en kilometer långt och helt oplanerat. Helt klart ett ”hitta vilse”-spår!

Väl tillbaka stod en mycket välbehövlig coca-cola och väntade vid min bil – tack Marie! Marie hade tänkt ringa, men varken hon eller jag hade täckning… Båda har abonnemang hos 3… Måste byta!

Axxa spårar, foto: Marie

Faqueras spår
Kalhygge, ca 400 meter, 1.25 timmes liggtid, 3 pinnar plus mjukisdjur som slut. 3 vinklar och en ganska vid böj.

Vi började med att gå Faqueras spår. Hon spårade kanon!!! Hoppade dock över de 2 pinnarna jag lagt ut… Väl framme vid slutet, ett mjukisdjur som hon kastade sig över och apporterade till mig, tyckte jag att Marie var väldigt tyst… Vände mig om och … hon var inte där! Jaha, tänkte jag, hon gick kanske tillbaka till bilarna och gick dit för att möta henne. Ingen Marie… Funderade på om hon gått iväg på Tyras spår vilket jag tyckte var lite märkligt då jag ville följa med, kollade in i buren och där låg Tyra… Nu blev jag liiiite ställd… Började gå längs med grusvägen och ropa och efter ett par rop får jag ett svar! Det visade sig att Marie hade snubblat och när hon tittade upp var vi bara borta! Så helt sanslöst tappade hon bort oss på kalhygget!  

Tyras spår
Skogsspår, ca 600-700 meter. Tyras spår gick i stort sett som på räls, ett litet tapp i en vinkel som hon löste superfint alldeles själv.

Axxa & jag i spårets slut - jag matchar visst tröjan... Foto: Marie  

Axxas spår
Strax över en kilometer, ca 1,5 timmes liggtid, ca 6 vinklar och två böjar och lite ”hit och dit”, 5 pinnar plus slut.

Vad ska jag säga… Jag är GRYMT imponerad! Vilken spårhund jag har, wow!!! Jag som tänkte hoppa spåret och börja med sök… Jag hade ingen aning om vart jag gått, hade några kännemärken på vägen – de jag nämnde ovan – samt 2 snitslar, resten följde jag bara efter i linan… Första femhundra metrarna hade jag ett rejält drag i linan så det var med fart det bar av! Jag bestämde mig för att inte hålla emot mer än nödvändigt och det verkar passa Axxa riktigt bra, att få bestämma takten mer själv när hon spåret fastnat i näsan. De två första pinnarna apporterade hon in i rasande fart! Vid stupet fick hon lite problem men löste det helt själv, lite mer strul vid foderutfordringen som låg ca 50 meter efter/nedanför stupet och gick över i den tvära vinkeln vid ån och där fick hon problem igen, hon började blir rätt trött nu också, hon löste det dock själv. Där jag vinklat och hoppat över ån via stenarna löste hon helt underbart!!! Hon gick på/bredvid stenarna (minns inte) men doppade näsan mitt i mina fotsteg på båda stenarna, jag blev nästan religiös på kuppen! Fortsatte vidare och spårade över grusvägen tog vinkeln , missade apporten då hon gjorde ett litet slag precis där och fick den nog inte i vind, spårade i traktorspåren ca 10-20 meter men tappade sen bort sig… Jag fick ropa tillbaka henne och säga att ”här går spåret” så med lite hjälp löste hon det och tuffade på, klev över nästa pinne men markerade den tydligt, spårade vidare och tog slutet jättefint! Jag är såååå superdupernöjd!!! WOW, vilken känsla!! Bra var att vid de svårare partierna och när hon började bli trött så sänkte hon självmant tempot! Mindre bra var att hon inte tog pinnarna när hon blev trött. Men vad 17, det var andra spåret i år! Spåret innan dess var 150 meter långt den 10 oktober 2011...

Axxa efter spåret, på väg till bilen... Foto: Marie

Sen åkte vi hem till Marie där hennes underbara sambo fixat god lunch åt oss som stod på bordet och väntade, efter kaffe på maten åkte vi till hamnen för att träna lydnad. Jag visste att det kunde bli en dubbel utmaning att träna lydnad i blåst vid sjön…”Tyvärr” ringde Robban och berättade att Jennifer varit ledsen och saknat mamma hela dagen… Det blev ett kortare lydnadspass med en hand som kramade om hjärtat… Jag tycker träningen gick väldigt bra efter förutsättningarna.

Axxa
Helt okej fotgående, två suveräna rutor, en ruta där jag råkade slänga bollen bredvid (skulle få belöningen över huvudet) så den vart inget bra, en dålig efter det (hon letade efter bollen vid sidan av rutan – belöningsplacering är skiiitviktigt för henne!!!) en bra ruta som avslut och ett par apporteringar som jag inte minns hur de gick...  Jag körde inte alla rutor i sträck utan körde dem i 2-3 pass mellan övriga moment.

Axxa i rutan Foto: Marie  

Faquera
En mycket bra apportering, helt okej fotgående och ett par bra rutor och en jättebra budföring på ca 75 meter.

Faquera med belöningsbollen Foto: Marie  

Faquera apporterar Foto: Marie

Sen åkte jag hem till familjen igen åtskilliga timmar senare och två lärdomar rikare:

1. Ge mig aldrig, aldrig ut i (spår)skogen utan GPS!!!
2. Axxa är en suverän spårhund!