började riktigt bra. Jag förstod väldigt tidigt att jag var gravid, testade och stickan plussade och ett par dagar senare kom illamåendet som ett brev på posten. Jag mådde illa varje dag, hela dagarna, men det var ändå okej – ett mer ”normalt” gravidillamående. I oktober kom tröttheten och jag tyckte jag sov bort hela månaden mer eller mindre, men även det kändes som en ”normal” graviditetströtthet. Jag var glad, lycklig och hela familjen var förväntansfull! Vi berättade tidigt vad som var på gång för Jennifer eftersom jag var så trött och mådde illa etcetera och hon blev överlycklig!!!

”Äääääntligen!! Jag som har tjatat och tjatat!!”, var hennes kommentar och sedan ringde hon mormor och farmor och berättade stolt att hon ska bli storasyster!  Efter ungefär tre dagars väntan började hon undra hur länge hon skulle behöva vänta… Vi gjorde moderkaksprov och vart supernervösa… Både över testet i sig, resultatet och den ökade missfallsrisken det medför. Allt gick bra och vi fick även reda på att Jennifer ska få en lillebrorsa. I november börjar både tröttheten och illamåendet gå över och jag tar upp morgonpromenaderna och hundträningen igen.  December fortsätter likadant och även om halsbränna och foglossning gör sitt intåg så känns allt helt okej. Jag jobbar över en hel del sista veckan före jul för att kunna vara långledig över jul- och nyår.

Ungefär samtidigt som julledigheten börjar blir hela familjen mer eller mindre förkylda. Jag garvar och säger att jag åkt på en ”manlig förkylning” då jag egentligen bara är lite snuvig en ändå är helt däckad! Känns lite fånigt men det är bara att gilla läget. Julledigheten består i stort sett av förkylning, skottning och vila. Över nyår är Robban däckad i närmare 40 graders feber men jag och Jennifer klarar oss från febern i vart fall. Dock inga hundpromenader och bara lite träning…

Måndagen den sjunde januari börjar jag jobba igen, på tisdag morgon kände jag mig lite svullen under halsen (inte på sidan som är vanligt vid förkylning). Under dagens lopp svullnade jag lite mer och även i ansiktet började jag svullna. Jennifer var dålig så jag gick hem vid lunch för att vabba, vi planerade hur vi skulle vabba då januari är årets tuffaste månad på mitt jobb. Jag kände mig sämre och sämre ju längre kvällen gick och på onsdag morgon när jag vaknade var jag röd i ansiktet och helt svullen! Vi bestämde att jag skulle vabba med Jennifer så jag ringde jobbet och åkte därefter till min husläkare där jag fick gå in till en vikarie.

Han knackade mig på mina svullna kinder och frågade om det gjorde ont vilket det givetvis gjorde, han frågade om det gjorde ont när jag lutade mig fram vilket det givetvis gjorde och så konstaterade han att det var bihåleinflammation. Jag försökte påtala att det kändes som att det gjorde ont i huden och inte i bihålorna samt att jag varken hade huvudvärk eller ont vid tänderna i överkäken vilket jag hade förra gången jag hade bihåleinflammation, men han lyssnade inte alls. Skrev bara ut antibiotika och när jag frågade om jag kunde ta det i och med graviditeten tittade han lite slött på mig och sa ungefär ” det tror jag. Läs på bipacksedeln”. Frågade om jag skulle jobba eller bli sjukskriven men han tittade på mig som om jag var en idiot och sa att det var bara att köra på som vanligt. Jag tyckte det var oerhört nonchalant och tvivlade lite på diagnosen men han är ju läkaren av oss, kanske det kan yttra sig så här med, tänkte jag. Åkte hem och sov hela dagen… Jennifer passade mig mer än tvärtom, hon hämtade kudde och täcke och bäddade ner mig i soffan. När hon blev hungrig väckte hon mig så jag kunde fixa lite mat och så höll vi på. Natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag av att ansiktet värkte och fick ta alvedon för att kunna somna om. På torsdagen var både jag och Jennifer fortfarande dåliga så jag stannade hemma då med. Ansiktet var lika svullet och rött som på onsdagen och det värkte konstant och kliade lite. Jag kunde inte ha glasögon då de klämde på min svullna näsa och fick vänta flera timmar innan svullnaden lagt sig så pass att jag kunde få på mig linser.

Bilderna nedan är tagna mitt på dagen på torsdagen. Det var alltid värst på morgnarna och så blev det lite bättre och bättre ju längre dagen gick.





Jag och Axxa åkte dock iväg på teamträningen på kvällen men vi tränade ingenting, det orkade jag inte. Satt bara och fikade och tittade på när de andra tränade.

Fortsättning följer...

lär jag mig otroligt mycket, inte bara om graviditeten utan om kroppen i övrigt. Något jag lärde mig på sepcialistmödravården i onsdags är att man kan ha lätt för att få blodproppar samtidigt som ens blod kan ha svårt att koagulera. Det trodde jag inte var möjligt, men så är det och det beror på att det rör sig om olika system.

Man kan ha lågt antal trombocyter (röda blodkroppar) vilka har som huvuduppgift att stoppa blödningar och hjälper till med blodets koagulering på artärsidan samtidigt som man kan ha ökad risk för blodproppar på grund av att blodet har lättare för att koagulera  på vensidan. Även om jag tycker det är lite intressant så skulle jag hellre klara mig utan den kunskapen, men nu är det information som är ytterst nödvändig. Jag är bara otroligt glad för att jag denna gång har blivit tagen på allvar och att det satsas på sjukvården för gravida kvinnor! Får se om jag får tid och lust att blogga lite mer om den något märkliga starten på 2013...

trodde de att jag hade Leukemi. Jag var illamående dygnet runt i åtminstone ca 6 månader, sov med en hink bredvid sängen och kunde i perioder bara äta vitt bröd, vattenmelon och vindruvor. När det var som värst kunde inte ens läsa en bok för då mådde jag för illa och jag kunde inte se på tv mer än ca 3-4 minuter i taget, vid längre stund än så mådde jag så illa att jag var på väg att spy… Utöver det var jag oerhört trött, så trött att det inte går att jämföra med vanlig graviditetströtthet. Det togs vissa prover och de misstänkte Leukemi! Det var oerhört nervöst den dagen vi åkte in och tog ben(rygg?)märgsprover… Tack och lov var resultatet negativt!!! Det var lite tjall på andra prover men i övrigt var det ok.

Under denna period föddes Rackartygs A-kull… Det var tufft och jag lade all min lilla energi på att valparnas första åtta veckor skulle ge dem en riktigt bra grund för resten av livet. Sedan behöll jag Axxa och hade därmed Chili 7 år, Faquera 5 år och Axxa valp hemma. Ludde och Birre var med Robban på jobbet om dagarna, men tjejerna var hemma hos mig. Tyvärr fick Axxa inte den bästa starten i livet med en matte som låg på soffan dagarna i ända...

Förlossningen var, milt uttryckt, inte den enklaste och när Jennifer kommit ut och innan jag åkte in på operation grät jag och sa att jag aldrig, aldrig ville ha något mer barn.

Sen gick det fyra år…

Jennifer gillar att fota så nu har vi lagt vår lilla kamera så att hon alltid kan nå den. När jag sparade ner julens bilder på datorn hittade jag de här nedan. De på mig vet jag ju att hon tagit, "mamma, titta hit och säg skit skit" - ja i vår familj säger vi inte omelett... Andra hade jag ingen aning om att hon fotat. Enjoy!   

               

I fredags åkte jag iväg till en gräsmatta i närheten, som nu var snötäckt, i lördags tränade jag på Norra Stockholms hundcenter och idag tränade jag här hemma utanför ytterdörren.  När jag skriver att jag tränar flera repetitioner så kör jag dem ytterst sällan efter varandra, oftast gör jag något eller några moment emellan.

I fredags åkte jag till Boo kyrka, deras samlingshus (?) har en större gräsmatta där snön inte var jättedjup utan jag sjönk ner max ett fotdjup. Mycket bekvämt.    
Vi tränade:
Rutan – första skicket gick inte så lysande då hon halkade ur rutan… Sedan fick jag hålla på att dirigera in henne. Andra gången saktade hon ner och nästan gick in i rutan på slutet och kunde då ställa sig mitt i. Körde sen några till på varierande avstånd, körde allt mellan att belöna ställandet till en hel 3:ans ruta.
Inkallning med ställande gjorde hon en helt suverän så det körde jag bara en.
Träapporteringar gjorde jag 2-3 stycken med där jag varierade att kasta så långt jag kunde och att gå ut och lägga ut den för att få ut lååångt avstånd. Lite tugg på slutet men jag är jättenöjd. Fick till fina belöningar.
Metallapportering körde jag en och där gick jag ut och lade den långt bort, mycket nöjd
Hade tyvärr glömt vittringspinnarna hemma…

Sen tog jag ut Faquera och körde ett fascinerande lydnadspass…

I lördags träffade jag Anita, Lindha och Pernilla på Norra Stockholms Hundcenter kl 8.00 för en timmes inomhusträning. Lyx! Träningsresultatet vart dock väldigt varierande… Axxa tyckte det var väldigt konstigt att träna där och fokuset var inte det bästa, men hon försökte och gjorde sitt bästa så det är jag nöjd med. Jag mådde inte helt 100, fick svettningar och svimningskänslor emellanåt och fick gå och sätta mig och vila så det kan också ha spelat in.

Pernilla med Clash och Anita med Aquila på plan

Rutan gick inte…
Hopp apport gjorde Axxa bra (gjorde två) men det är lågt i tak och jag insåg att jag kastar rätt högt… Den första hamnade i takbjälken med en rejäl smäll och landade bredvid hindret. Efter det gick jag fram till hindret för att kunna kasta över apporterna…
Metallapporten är jag också nöjd med!
Inkallning med ställande körde jag två, belönade ställandet, och de var kanon!
Vittringen… Var mycket tveksam till om den skulle fungera och det gjorde den inte! Hon gick ut, gick över pinnarna (lite som att rörelsemönstret är inövat) men tog sen bara en pinne, vilken som helst och kom in. Gjorde två och det var samma beteende på båda… Jag vågade dock testa!
Fjärrdirigeringen är jag också nöjd med, på den nivån vi är
Fotgående körde jag lite och det var helt ok, vissa delar jättebra andra mindre bra. Lite ofokus från Axxas sida, mycket nyfiken på vad de andra gjorde.
Sitt i grupp i ca en minut, lite pip när jag gick iväg annars mycket bra. Gick tillbaka och belönade med köttbulle innan jag lämnade henne igen och vi körde en platsliggning. Även här pep hon lite på utvägen men sedan körde vi 3 minuter (jag fixade inte att stå längre än så) på ca 20 meters avstånd. Hon tyckte det var lite jobbigt. Hon låg precis bredvid rutan och den tittade hon på emellanåt, Pernilla tränade med Clash bakom oss och så miljön i stort tror jag. Första gången vi kör en platsliggning med Ajax på ett år eller två, Aquila har hon aldrig legat med. Nyttigt! Jag berömde på vägen ut samt på fullt avstånd några gånger under båda momenten. Jag är jättenöjd, det var nyttigt för henne!
Överlag är jag nöjd med lördagens träning hon gjorde sitt bästa efter sin förmåga och det är viktigast. Nyttigt att träna på ett helt nytt ställe med helt nya ljud, dofter, underlag (konstgräs på sand) och dessutom i stort sett nya hundar! Om ett par veckor ska vi dit igen.

Clash med apporten i bakgrunden och Ajax i rutan

Idag ville jag testa av vittringen på hemmaplan samt träna lite fjärrdirigering så jag gick utanför ytterdörren, har  altanen ovanför så det är snö- och isfritt men tyvärr ingen lampa så det går inte att träna där på kvällarna. Vi började med en vittring där pinnarna låg lite huller om buller och det gick suveränt! Skönt! Ingången vart det lite tugg och tveksamheter, inget konstigt då vi inte brukar göra ingångarna. Tränade därför lite ”sitt vid min sida och håll vittringspinnen” samt ingångsträning med densamma och det behövs nog, kändes som att hon blev säkrare på vad hon ska göra.
Korta fotgåenden, ca 2-3 meter med vänstersvängar och samtliga stegförflyttningar. Vänstersvängarna gick jättebra, stegförflyttningar till höger gick jättebra, bakåt går jättebra men måste träna mer avslut (raka halter efter 2-4 steg bakåt) och med klickern fick hon snabbt förståelsen tycker jag. Träna lite mera bara. Stegförflyttningar till vänster är inte vår starka sida, har inte tränat det lika mycket som de andra heller – träna mera!
Fjärrdirigeringen känns som att den går framåt, tränade mest stå/sitt/stå samt stå/ligg/stå idag. Trägen kommer vinna!

Axxa vill in och träna

Nu börjar januari... Hoppas allt flyter smidigt på jobbet så vi hinner träna ordentligt!
Det känns roligt att samtliga treans moment är på gång nu, mycket att slipa på men det är grov- och finslipning det handlar om och inte nyinlärning. Nice!   

Att träna med en senior kan vara lite… annorlunda… Det är inte alltid man har samma syn på saken, i detta fall matten och hunden… Igår var jag iväg och tränade med Axxa en sväng och när vi var klara insåg jag att jag inte kunde åka riktigt än då Faran ville träna, träna, träna. Egentligen var jag slut men det var bara till att släppa ut hunden, fylla på med godis i fickorna och gå ner på ”plan” igen. Väl där började Faran istället nosa runt, länge. När hon nosat klart och ätit upp Axxas tappade godisar så var hon redo att börja träna.

Ligg sa jag och Faran ställde sig. Okej, tänkte jag…
Sitt sa jag och Faran lade sig… Så höll vi på ett tag…
Ändrade ”taktik” och sa stå istället för det hade hon gjort några gånger nu, men då lade hon sig och så höll vi på!

Efter ett tag hade hon lagt sig ner flest gånger så då sa jag sonika ligg när hon var på väg emot mig. Då går hon hela vägen fram, nosar på min hand, konstaterar att jag har godis och sedan lägger hon sig!!! Efter det lade hon sig på varje liggkommando, men varje gång gick hon först hela vägen fram och nosade på min hand för att se om det var värt det! Skrämmande… 

Hon har ju inte fått göra så mycket träningsmässigt i höst och Faran måste man hålla efter. Under mammaledigheten har jag tänkt ta upp Farans träning, på lite lagom nivå igen. Har dock insett att vi har en hel del att jobba med!

Insåg dessutom att hon inte bara börjar höra lite sämre (jodå, en del är selektivt, men det är inte alltid hon hör när hon borde vilja höra heller) utan hon börjar nog även se sämre. Det var inte varje gång hon hängde med på att jag kastade iväg en godis om jag gjorde det fort. Hon är allt lite speciell hon.   

Året som kommer medför stora förändringar! Jag har lagt upp en "plan" för första halvan av 2013, det är svårt att planera när man inte vet hur saker och ting kommer bli, hur man kommer må etcetera... Jag har en del planer och mål för 2013 men de håller jag för mig själv så länge.

Januari-februari
Har lagt upp en träningsplan (moment, ej tidsplan) för januari och februari. Hoppas på att kunna debutera i lydnadsklass 3 i februari. Beror dock på hur mycket det är på jobbet (bokslut, implementering av nytt ekonomisystem mm), hur jag mår samt underlaget utomhus – hinner vi träna ordentligt? Målet är i första hand att få poäng på samtliga moment och stämma av hur vi ligger till tävlingsmässigt.

Februari-mars
Förhoppningsvis tävling och sedan tränar vi vidare på de moment som behöver tränas mest och som fungerar bra att träna. Jag planerar att gå på mammaledighet den 25 mars.

Mars-april
Beräknat födelsedatum för lillebrorsan är 6 april och vi kommer trappa ner och ”gå i ide” en period. Axxa kan ju inte tränas ordentligt om hon inte fysas så därför blir det en naturlig viloperiod. Inte helt fel det heller. Kommer även bli en omställning att gå från ett barn på 5 år till tvåbarnsfamilj med en nyfödd...

Maj
Hoppas komma igång med, långa, promenader och viss träning igen.

Juni
Påbörja uppbyggnad av mig och Axxa igen

Världes bästa storasyster väntar och väntar och väntar och...

Januari

Skrev på pappren på nya huset
Axxa blev friskförklarad efter att ha varit skadad och under rehab i närmare 7 månader!!!
Tjejerna börjar jobba heltid på husses jobb och har allt som oftast sällskap dygnet runt

Februari

Vi flyttade till nya huset, vårt HEM!
Lidingö BKs årsmöte och Axxa vann vandringspriset för Årets bästa lydnadsklass 1-prestation
Axxa skar upp tassen på ett, av förra ägaren kvarlämnat dricksglas ute på vår nya tomt… Syddes med 7 stygn men var efter någon vecka att åka in och klippa bort hela trampdynan… Närmare tre månader med vila och sedan återuppbyggnad följde…

Mars

Endagars kurs i lydnad för Sofia Edlind

April

Jennifer fyllde fyra år
Vi tillbringade mycket tid till att åka till tippen, mest röjde vi efter gamla husägaren…
Endagars kurs i lydnad för Sofia Edlind
Gick en endagars kurs om ”Fysträning och hållbarhet för arbetande hundar” för Marie Söderberg
Jag och Anna åkte till Marie Söderberg på Norsholms Djurklinik  för en privat fyratimmars fysgenomgång där vi gick igenom hundarna och även fick individuella träningsupplägg

Maj

Axxa helt återställd efter tasskadan i februari
Debuterade i lydnadsklass 2 med Axxa, resultatet blev 150,5 poäng och ett 2:a pris
Besökte Arlas koutsläpp, något Jennifer inte tyckte om då det luktade så illa!

Juni

Tävlade lydnadsklass 2 med Axxa och resultatet blev 189 poäng, ett 1:a pris och en 1:a placering!!!
Faquera fyllde 10 år!
Kennelläger med Äventyrs kennel.; lydnad, spår och uppletande
Endagarskurs för Towa Lindh, arrangerat av Äventyrs kennel

Juli

Kennelläger med Källstugans kennel; lydnad, spår och uppletande

Augusti

Har varit rätt duktig och först joggat i någon månad för att sedan börja träna Canicross (man springer och hunden drar i sele och lina) under vår och sommar men den 14 augusti tog det stopp på grund av lillkillen i magen. Sista passet var tungt och jag mådde illa hela tiden…

September

Axxa fyllde 5 år
Heldagsträning med träningsgruppen hemma hos Emma och Vidar
Gick en clinic i ”Fritt följ – från grundträning till precisionsarbete” för Ditte Andersson
Uppföljning hos Marie Söderberg på Norsholms Djurklinik  för en privat fyratimmars fysgenomgång där vi återigen gick igenom hundarna och vidareutvecklade våra individuella träningsupplägg

Oktober

Oktober försvann i illamående och trötthet...

November

Gick fler och längre morgonpromenader igen och var rätt duktigt med att träna lydnad med Axxa
Heldagsseminarium som Svensk Bruksschäferförening anordnade med föreläsningar om fysträning och friskvård, pågående forskning där schäfrar och malinois i tjänst studeras avseende rörelser samt Leif Carlsson skulle prata om hundens mentala egenskaper och arbetsförmåga.

December

December kantades av förkylningar, sjukdomar, olycksfall inom familjen, foglossning och snöskottning

Generellt under året har jag jobbat med och blivit mycket bättre på att balansera hundaktiviteter och familjeliv, något som jag kommer fortsätta jobba med under nästa år. Vi har även gjort mycket hela familjen ihop; Axxa har dragit Jennifer i skrinda och pulka på våra utflykter, vi har åkt båt, fikat, gått i skogen, badat och gjort mycket mer än så ihop alla sex.