På tävlingen var som sagt större delen av teamet med och det var super att vi tittade på varandras program, då såg vi hur ekipagen fungerar på tävling. Emma såg saker under mitt och Axxas program som jag inte tänkte på själv, en sån sak var våra transporter. Våra transporter har fungerat väldigt bra på tidigare tävlingar (för läääänge sen…) men inte på denna. Under transporterna och framförallt när vi gjort en transport och ställt upp inför nästa moment så stegrade hon som mest i aktivitet! Det missade jag själv helt.

Fokus på våra träningar ligger nu på:

I vissa perioder går Axxa upp i varv, till exempel skedde detta vid hennes långa rehab. Jag har då tänkt att hon får ”vara” tills jag kan sätta igång henne fysiskt igen då hon har ett stort behov av fysisk aktivitet, hon är mer lik mina settrar än schäfrarna på detta plan. Därefter går jag in och försöker styra upp henne i vardag och träning igen.

Efter en träning som inte var så lyckad pga aktivitetsnivån pratade jag med  Emma, Marion och Anna i Teamet när jag kom till träningen i förra veckan. Jag sade som det var att jag funderade på att lägga ner träningen under en period innan vi kan komma igång med fysisk träning etcetera igen efter förlossningen. Emma kom dock med en annan tanke och det är att ”Axxa ska banne mig kunna koncentrera sig fast hon har myror i brallan! Det kommer vara tufft under en period men du kommer få så mycket tillbaka om du kan bekämpa hennes höga aktivitetsnivå!”. När jag tänkt efter en liten stund så inser jag hur rätt Emma har! Jag ska inte undvika problemet utan istället ta tjuren vid hornen. Under en period nu kommer momentträningen i andra eller tredje hand och i första hand kommer hennes aktivitetsnivå. Marion hjälpte mig under första passet med hur jag ska arbeta med Axxa för att ”nå” henne och det kändes mycket bra! Det var/är lite som att gå valpkurs igen och gå back to basic, men det är precis vad hon/vi behöver! Redan pass två kunde vi träna lite delar av moment. Det roliga med det hela är att nu när vi fokuserar på aktivitetsnivån och egentligen struntar i position och kontakt etcetera har vi märkt att anledningen till att Axxa har sina blicksläpp är hennes aktivitetsnivå! Vid hög aktivitet får jag många blicksläpp, när hon sjunker i aktivitet ökar koncentrationen (givetvis) och blicksläppen minskar! Den kopplingen har inte gjorts förut. Helt enkelt för att hon inte alltid verkar vara i hög aktivitet. Nu kan blicksläppen bli en hjälp för mig att mäta hennes aktivitetsnivå. När hon väl piper så är aktiviteten väldigt hög, här kan jag märka av den, och därmed jobba med den, mycket tidigare.

Sedan dess har det inte blivit så mycket träning, ingen alls faktiskt på grund av orken - jag har priorterat annat, som att se om barnvagnen går in i bilen till exempel... Håll tummarna för vår träning!

Året som kommer medför stora förändringar! Jag har lagt upp en "plan" för första halvan av 2013, det är svårt att planera när man inte vet hur saker och ting kommer bli, hur man kommer må etcetera... Jag har en del planer och mål för 2013 men de håller jag för mig själv så länge.

Januari-februari
Har lagt upp en träningsplan (moment, ej tidsplan) för januari och februari. Hoppas på att kunna debutera i lydnadsklass 3 i februari. Beror dock på hur mycket det är på jobbet (bokslut, implementering av nytt ekonomisystem mm), hur jag mår samt underlaget utomhus – hinner vi träna ordentligt? Målet är i första hand att få poäng på samtliga moment och stämma av hur vi ligger till tävlingsmässigt.

Februari-mars
Förhoppningsvis tävling och sedan tränar vi vidare på de moment som behöver tränas mest och som fungerar bra att träna. Jag planerar att gå på mammaledighet den 25 mars.

Mars-april
Beräknat födelsedatum för lillebrorsan är 6 april och vi kommer trappa ner och ”gå i ide” en period. Axxa kan ju inte tränas ordentligt om hon inte fysas så därför blir det en naturlig viloperiod. Inte helt fel det heller. Kommer även bli en omställning att gå från ett barn på 5 år till tvåbarnsfamilj med en nyfödd...

Maj
Hoppas komma igång med, långa, promenader och viss träning igen.

Juni
Påbörja uppbyggnad av mig och Axxa igen

Världes bästa storasyster väntar och väntar och väntar och...

Funderar på det här med smällare, raketer och rädda hundar… Vi lämnar övriga djur, illa berörda och miljöaspekter åt sidan.  

Jag har haft två skottberörda hundar där den ena var riktigt rädd och fick fullkomlig panik varje nyårsafton och även reagerade på andra ljud än skott och fyrverkerier, som till exempel när pucken åkte i sargen på hockeyplan i närheten av där vi bodde.  Den andra låg ”bara” på skalan mellan berörd och rädd… Det har gjort att jag i alla år tyckt att det är fel med fyrverkerier, de borde förbjudas etc. etc. Nu sitter jag dock här med tre skottfasta hundar som inte bryr sig ett dugg om skott, dundret som blir när snön rasar av taken, åska eller fyrverkerier…

Är det verkligen rätt att förbjuda fyrverkerier, för hundarnas skull??
Varför ska majoriteten av Sveriges befolkning avstå från något som de uppenbarligen vill roa sig med och betala för alldeles själva? För att en minoritet av Sveriges befolkning har hundar och tycker det?? Av alla Sveriges hundägare är det ju inte heller alla som vill förbjuda detta.

Istället för att klaga på vad folk väljer att göra på nyår och försöka förändra omvärlden kanske vi istället borde se om vår egen rygg? Det är bara att inse att i den värld vi lever i idag så händer det saker. Bilar får avgasknallar, det skjuts puckar i sargar, det applåderas, smälls och åtminstone en gång om året så skjuts det raketer. Kanske vi borde börja hos oss själva genom att fundera över de avelsdjur som används. Rädslor generellt har stor nedärvbarhet, skotträdsla ingår där. Kanske borde det ställas som kvar på SAMTLIGA avelshanar/-tikar, oavsett ras, att dessa ska vara skottfasta för att få registrera valparna… Brukshundarna har i vart fall sina MH:n och korningar där blivande valpköpare kan få en större insikt i vilka och hur starka rädslor föräldradjuren har, vad har sällskapshundarna??   Det är alltid lättare att skylla på andra och vilja att de ska förändra sig, istället för att börja med sig själv!

Bara några tankar så här på nyårsnatten när den skottberörda matten (Ja ca 15 år med skotträdda hundar har satt sina spår…)väckte hundarna 23.50 för att ge dem ben att gnaga på över 12-slaget…

Jag kan inte heller förstå alla hundar som försvinner på nyårsaftonskväll och –natt… Rasta hunden i god tid innan och om du måste ut med  din berörda hund senare så ha den i ett kraftigt koppel och stryphalsband, ett stryp kan det inte ta sig ur vilket går ur andra halsband och selar. Och framförallt, ha den inte lös! Framförallt för hundens skull, men även för din och omvärldens.  För några år sedan hade mina dåvarande grannar sin skotträdda hund lös, i stan, strax före 12-slaget. Inte helt ovanligt... Hunden drog över vägar och ner i tunnelbanan… Hur många människor hade inte kunnat gå åt i den vevan? Istället för att ha den vanligtvis så lydiga hunden i koppel, en dag per år…

På flera FB-trådar diskuteras det nu även huruvida det är arv, miljö eller sjukdomar (t.ex. öroninflammation, anaplasma med flera) som gör hunden skottberörd/-rädd. Det behöver inte diskuteras, rädslor har otroligt stark nedärvbarhet! En skott(ljud)berörd tik kan dessutom ge valparna dåliga förnimmelser redan i valplådan… Då har du både arv och miljö… Självklart kan saker hända som skrämmer den mest skottfasta hunden (genetiskt sätt) och självklart blir en del hundar otroligt påverkade av ljud under diverse sjukdomar och annat. Men faktum kvarstå, aveln har en otroligt stor del i det hela. Det pratas så mycket om Hd och Ad etcetera men ljudrädsla påverkar hunden något otroligt mycket i hundens vardagliga liv det med…

Jag tycker givetvis att det är bra att man har kampanjer mot smällare och raketer och allt ”det där” och det är bra att kennelklubben går ut med lite ”tankeställarinformation” men jag tycker även att de borde se till sig själva och vad de kan göra för att påverka aveln i en sådan riktning att våra fyrbenta familjemedlemmar får ett mindre otrevligt nyår.

Själv har jag som jag skrev ovan haft två skotträdda hundar (mor och dotter, ej schäfrar). Tillsammans med dem har jag haft totalt fem andra hundar genom åren och när de blivit rädda och till och med "freakat ur" vid skott har de andra, både som valpar och vuxna, tittat på dem som om de vore dumma i huvudet och inte fattar vad de reagerat på. Hade någon av de andra däremot varit predisponerade för skotträdsla hade utgången kanske blivit en annan...

Just nu har jag många funderingar, så otroligt många tankar och funderingar...

Inte så att jag gräver ner mig i bekymmer, tvärtom! Jag bara... funderar...

Tankarna rör sig om marrängswiss och vatten, sirap eller chokladsås (metaforer), om vad en tycker är helt fel tycker en annan är en helt rätt, tävlingsattityd - förarens, inte hundens(!) det blir det nog ett inlägg i klubbtidningen om det också, hundträning och -tävlingar, hur jag gång på gång låter mig bli utmanad (av mig själv eller andra) och säger "Absolut, självklart!" och sen "måste" stå mitt kast eftersom jag inte är den som hoppar av utan dessutom verkar gilla att stånga huvudet i väggen...

Varför tycker vissa människor att allt är så besvärligt?? Varför kan man inte försöka vara lite positiv? Var inte negativ hela tiden utan försök säg en positiv sak för varje negativ sak du säger och du kommer se världen annorlunda och världen kommer se annorlunda på dig!

Och så har jag tankar om mål; personliga och med hundarna och vad gäller livet i litet och stort... Och för att inte tala om alla planer jag spinner som jag är otroligt dålig på att dela med mig av.  Kanske jag borde berätta för Robban vad jag planerar för kommande dag, helg, mammaledighet - han hade visst inte en aaaaning om att jag funderar på hur jag ska kunna bila och vandra i Norge en del av min mammaledighet. Ooops...

Tankar, ni vet - behöver inte vara negativa, de kan vara positiva och en del är och bör vara privata, andra bör man definitivt dela med sig av... Utöver det så tror jag att jag redan gått på mammaledighet, mentalt alltså...  Haha, ja jösses... Ibland är det inte så konstigt att jag känner mig lite frånvarande när det snurrar på som mest däruppe...

Vid tillfälle blir det nog lite skilda blogginlägg. Nu är det enklare, för nu, yippiekaiei!!! (hur nu det stavas) så är min dator ääääntligen hemma igen. Hel och virusfri! Tack till Robbans kompis som fixa allt! En fläkt var trasig så den blev överhettad och stängde av sig själv lite titt som tätt och på det hade jag tydligen fler eller färre virus, vet inte riktigt. Heja Norton Antivirus! Eller inte... Jaja, nu är Norton borta och jag har fått något nytt fint antivirusprogram installerat, som tydlligen ska fungera till skillnad mot andra, om jag förtståt allt rätt. Har inte haft dator hemma sen i juli!! och här heller inte fotat med systemkameran sen dess, nu är det fram för bättre bilder och lite annat.

Fem små smileys får visa på en del av min personlighet:           

Hej så länge!

På semestern körde jag med en lite annorlunda Träningsutvärdering mot vad jag brukar. Istället för att skriva vad vi tränat och hur det gått (=massa text) skrev jag bara vad vi tränat. Dels för att spara tid och dels för att få en bättre helhetssyn.
Vad tränar vi?
Hur ofta/mycket tränar vi?
Hur ofta får de fysträning? (utöver de vanliga promenaderna, som ju inte är fys i den bemärkelsen)

Jag ville framförallt fokusera på några moment som jag har en tendens att "glömma bort". Nu försvann inte momenten textmassan utan jag såg klart och tydligt när jag inte tränat dem. Lätt att fylla i och mycket överskådligt, nackdelen blev väl lite tråkigare blogginlägg då jag mest bara rablade upp moment på moment?

På bilden nedan ser ni hur jag fyllt i. Hände det nåt nämnvärt bra eller "dåligt" skrev jag givetvis upp det. Även spåren ritades upp på baksidan med lite mer "ingående" förklaring.

Nu har jag inte skrivit nåt för de senaste träningarna men funderar på om jag inte ska fortsätta med denna modell, i vart fall ett tag till...

Numera ringer väckarklockan kl. 05.00 på morgnarna!
Det innebär att jag har ungefär en timme att tillbringa med hundarna innan jobbet. Nu går lite tid till att fixa med Axxas tass men så snart den är läkt kan vi gå lite längre istället för att pyssla med bandage etcetera. Då hon tog en "liten" otillåten springtur häromdagen så ser den tyvärr inte lika fin ut längre, men det vart inte fullt så illa som jag trodde det skulle vara. Jag har därför kortat ner morgonrundan i några dagar men istället har vi tränat lydnad i 10-15 minuter varje morgon. Underbart!!!

Det bästa av allt är att känslan bara blir bättre och bättre! Wow! Det är ju riktigt kul att träna hund igen!

Vi har tränat lite:
Fotgående

Fokus ligger på känslan och glädjen och den finns där! Hon har varit helt tyst och det mesta har varit väldigt bra! Förhoppningsvis blir exaktheten i position etcetera lite bättre när hon slipper bandage och plastpåsar.
Stanna

Jag kommer träna rutan med hjälp av godisskål och då kommer jag behöva kunna stanna henne när hon ätit godis och vänt upp, annars blir det bara spring in och ut ur rutan. Nu tränar jag därför på "stanna" inför rutanträningen villket går mycket bra! Nu tränar vi bara på korta avstånd på kastad frolic då jag inte vill ha för mycket spring och tvära vändningar pga tassen. Nästa pass kommer jag lägga in godisskålen och när tassen är bra kommer jag utöka avståndet, därefter kommer jag plocka in rutan. Vi tränar även ställande när hon är på väg emot mig på kort avstånd och under gång.
Fjärrdirigering

Testade jag idag och jag kan träna skiftet stå/sitt/stå samt stå/ligg/stå, stod på ca 1-2 meters avstånd och det gick mycket bra! Jag kan inte lägga in stå/ligg då hon blir störd av tassen, gör såklart ont när hon "dänger" ner den i backen som hon gör och jag vill inte få in fel sorts lägganden...

Ändrat fokus!
Börjar inse att när jag fokuserade på våra dåliga vänstersvängar så hade vi dåliga vänstersvängar... Nu när jag fokuserar på känslan och glädjen så är det just det vi har! Ska nu försöka fokusera på det som faktiskt är bra i våra moment och inte det som är dåligt. Sen är det mycket som kan blir bättre och självklart ska vi träna på det med, men inte lägga fokusen där!

Det är en fråga jag ställt mig ett antal gånger, nu senast på kursen tävlingslydnadskursen i söndags... Återigen var det en hund, av annan ras, som gjorde utfall på utfall mot Axxa... Ägarens kommentarer var: "Men oj, så här brukar hon inte vara... Det måste ha hänt något på dagis"... Det må så vara men det bryr jag mig inte om! Jag vill inte att mina schäfrar ska bli utsatta för utfall efter utfall på promenader och kurser! Hur kommer det sig att det är "helt okej" för vilken hund som helst att göra utfall mot en schäfer??? Hade det varit tvärtom hade det sannerligen inte varit ok! Vi med hundar av bruks- och kamptyp har betydligt högre krav på oss från omgivningen!

Flera års arbete med Axxa har gett resultat! För hur reagerade hon när hon blev utsatt för ovanstående? Jo, hon vände bort huvudet, hon viftade på svansen och efter ett tag lade hon sig ner med ryggen mot den andra hunden och halvsov!

Nu fungerar det att vi blir utsatta emellanåt, men hade det här varit för 2-3 år sen eller när hon var valp då hade det varit annorlunda. För er som inte känner Axxa så var hon rädd för och mycket osäker mot andra hundar förut, det räckte med att hon kände lukten av en hund för att hon skulle resa ragg och gå igång! Varje hundmöte var en pers och jag kände mig enormt misslyckad som hund- och schäferägare. Visst, hon är fortfarande osäker när främmande hundar kommer nära, nära och då framför allt intensiva hundar men det är mycket sällan en sådan situation uppstår. Nåja, trägen vinner och här står vi nu, fyra år senare!   

Vi som måste tåla allt...