TILL NEW YORK!!!
Konferens med jobbet över fyra dagar - tillbaka på måndag.   

See ya!

Måndag hemma sjuk och likaså på tisdagen... I tisdags fick tjejerna en halvtimmessväng i skogen...

Yippiiieee! Det är snöööö!

Axxa på Faran

Axxa letar hundmat

Typisk Axxamin; stängda ögon, rynkad panna och tungan utanför - så vacker så!

Axxa tar ett rejält tag i Faran...

Wohooooo!

Kooommeeeer!

Idag gav jag mig iväg till jobbet första gången kl. 7.15 kom ca 2 km sen fick jag vända hem igen - traffikstockning pga olyckor. Provade ett par gånger till men fick vända. Vid 8.30 gick jag in på nätet och kollade och då var det 15(!) olyckor rapporterade på motorvägen från mig in mot stan, sen var det en stillastående bil vid Slussen på den väg jag åker... Hur det såg ut längre fram brydde jag mig inte ens kom att kolla... Vid 9.30 rapporterades det på radion att det släppt så kl. 10 anlände jag till jobbet idag, liiite senare än tänkt men bättre sent än aldrig!

Förra helgen hade jag en massa planer på vad vi skulle göra! Jag trodde självklart att vi skulle hinna med allt och Robban skakade på huvudet och trodde vi skulle hinna med ungefär hälften. Jissa vem som hade rätt? Ja inte var det jag…
Eftersom vi inte sovit ordentligt på nära nog en månad, frånsett en (!) natt för ungefär två veckor sedan då Jennifer sov över hos farmor och farfar så ringde vi dem och frågade om Jennifer kunde få sova över där en natt i helgen. På fredagskvällen åkte vi dit och åt middag och sedan stannade en lycklig Jennifer kvar medan vi åkte hem. Tänkte hyra en film (på tv:n ) och ha lite fredagsmys men orkade inte utan såg någon gammal repris på CSI och Criminal Minds – hur trött är man inte då?!?

Robbans mamma berättade att när vi hade lämnat Jennifer hade hon berättat följande för farmor: ”Ludde är gammal och suk, vi gick till doktorn han ska sova jäääättelänge”…

På lördagsmorgonen var vi bjudna på lyxfrukost hos Robbans föräldrar, mums! Därefter var det dags för en skogsprommis med hundarna då de skulle ligga i bilen en längre stund. Tanken var att Jennifer skulle följa med oss. Det tänkte dock inte hon så hon och farfar åkte till parken medan jag oh Robban åkte för att kolla på ny bil. Japp, det börjar bli dags nu. Jag vill ha en nyare bil att märka garagestolparna på jobbet med!    

Vi är lite intresserade av några bilmodeller och eftersom det biktigaste är bagageutrymmet tog vi med oss tumstock, papper och penna och åkte runt till ett par bilhandlare och mätte! Insåg att fyra modeller var lika stora, någon var lite bredare, en annan lite längre etc. Men Volvo V70, Citroën c5, Opel Vectra och Ford Mondeo är i stort sett same, same. Volvon går bort direkt, varför köpa en Volvo när vi kan få två av de andra till samma pris? Mondeon var inte riktigt lika skön att sitta i så den gick bort den med. Valet står nu mellan en Citroën c5 som har gasfjädring och är höj-/sänkbar 15 cm, (inte helt fel när man åker på skogsvägar etc.) eller en Vectra. Jag är ju som jag är så det blir nog en Vectra – jag gillar den jag har nu, men vill ha lite större bagage och lite mer moderniteter som fungerande AC etc och en 10 år yngre bil har ju sina fördelar, utvecklingen går ju framåt. Självklart hittade vi en helt annan bil hos Citroënhandlaren också men den var minst 150 000:- dyrare än vi tänkt…  Åkte även och hämtade ut mina nya linser, en sådär fyra till fem veckor senare än jag borde gjort…

Bilden är lånad från http://www.citroenpic.com/citroen/model/citroen-c4-grand-picasso-pictures

Iväg till Biltema och köpa rör till Robbans pappas garage och lyslampor till hundarna.

Här är det mörkt om kvällarna så lamporna är suveräna! Axxa & Faran med varsin färg.

Hem till Robban föräldrar, äta middag och sedan åka och handla lite på Vivo och eftersom det var Fars dag på söndagen tog jag en egen korg och gick lite för mig själv… Lade en blombukett i korgen när Jennifer fick syn på vad jag stoppade i korgen och började ställa 1000 frågor. Pratade lite med henne och sa att ”Jennifer, det ska bli en överraskning till pappa imorgon, du får inte prata om det – bara viska till mamma”. Vi hann knappt gå 20 meter innan jag såg henne gå fram till Robban som fick böja sig ner och så hör jag henne säga ”fåj baja viska… överraskning…”  - Jaha… Hon uppfattade i vart fall att det var en överraskning och att man skulle viska…   

Dagen efter firade vi lite Fars dag hemma innan jag kastade om dagens planer, fick lite dåligt samvete för pappa… Eftersom jag och mamma inte pratar med varann sedan i mitten av augusti så åker liksom pappa med på köpet… Åter en skogssväng och sedan hem till mamma och pappa på fars dag-fika.  Hem, Jennifer sov middag och vi fixade för att sedan åka iväg och hälsa på Annika (och Jocke och Diesel)! Inte friska, men tillräckligt för att våga hälsa på!  Härligt med prat, prat, prat och fiiika! Hembakt sockerkaka och två latte, mums!
Det var delar av den helgen.

Veckan var mest jobba, jobba, jobba och hundsimmet på torsdagen, Faran börjar tycka att det är okej att simma nu. Dock får jag henne nog inte att simma allt i ett sträck utan jag får helt enkelt fortsätta dela upp det i två pass då hon tycker det är trååååkigt att plaska runt, runt… Faran simmade först; 15 plus 12 minuter.  Stretchning och sedan hundbyte. Axxa har bråååttom in i simmet! Tjuter i duschen och tycker jag ska skynda på! Jag hinner knappt få på henne flytvästen innan hon far iväg och hoppar ner i poolen (går fortare än att gå via rampen…). Hon simmar i 22 minuter i stort sett i en följd. Fem minuters uppvärmning, fem minuter i jetstreamen på max, lite lugnt tempo i fem minuter (pausar ca 30 sekunder mitt i), sedan intervall i ca fem minuter och därefter nedvarvning. Duschar av en slutkörd Axxa som står och tjuter av missnöje då nästa hund äntrar hennes pool… Stretchning, rastning och sedan hem.

Faran väger nu 36 slimmade kilo och Axxa 33! Roligt är att när vi var på återbesök hos Charlotte för ett par veckor sedan mätte hon Faran lite ”här och där” igen och Farans lårmuskler ökat 2 cm i omfång på de fem veckor vi simmat två gånger i veckan och gått med tom klövjeväska på en promenad om dagen!

Tjejerna med varsin väska på

Eftersom vi fortfarande inte är friska (!) har det varit en lugn vecka allt vi gjort är att ha gått kvällspromenader i Jennifertempo.

Jennifer med ficklampa och snuttefilt i ena handen och Birre i den andra.

I lördags hade jag och Jennifer en tjejförmiddag i Nacka Forum, vi tittade på och provade kläder till mig, Jennifer gillar att vara smakråd! Sedan fikade vi givetvis, jag med sallad och världens godaste vaniljlatte, Jennifer drack mjölk och åt bröd, massa smör och plockade det godaste ur min sallad. Skulle köpa ett par toppar, men kom hem med inte en utan två klänningar – vad hände?!? Sedan var jag däckad… Fortfarande inte frisk blev jag givetvis sjuk igen och söndagen tillbringades i ryggläge i soffan…

Fika i Forum

Även denna dag har tillbringats i soffan... Fanns inte en chans att ta sig till jobbet. Var i skogen med hundarna i 40 minuter, gick ca 300 meter totalt resterande tid stod jag stilla och tittade på när hundarna letade mat. Himla smidig aktivering när man är sjuk, men jisses vad slut jag var efteråt!

STOOORT GRATTIS till Annika och Jocke som blev föräldrar till "lilla" Pelle i onsdags!!!

R: Jennifer vi måste gå upp nu
J: NEJ, jag vill inte åka till Gunilla idag!!
R: Men pappa måste åka och jobba
J: Min mamma kan vara hemma mig     
R: Nej, mamma måste också jobba…
J: Jag kan vara hemma själv!
R: Nej, du kan inte vara hemma själv – tänk om du gör illa dig
J: Jag gör inte illa mig!

Sådana här morgnar uppskattar jag verkligen att det är Robban som ansvarar för morgnarna och att jag åker tidigt!   

Nu när det är så mörkt ute har jag både reflexer och lampor på hundarna när vi är ute och går. Istället för att köpa svindyra blinkhalsband och lampor att hänga på hundarna, som oftast inte håller speciellt länge, rekommenderar jag denna:

  
Bilden är lånad från http://www.biltema.se/sv/Fritid/Friluftsliv/Tillbehor/Lysdiodlampa/

Har använt dessa i ett par år på mina hundar och de håller! Dessutom är de billiga, 15 kronor styck eller fyra för 35 kronor, inkl. batteri! Finns i olika färger på lampskenet: blå, röd, vit och grön vilket är perfekt när man har flera hundar lösa samtidigt i mörkret och har svårt att se vem som är vem.

För flera veckor sedan bestämde jag och Sophie att vi skulle ses och ta en tur på stan, det var alldeles för länge sen vi sågs! Har inte varit på stan med hundarna sen sist vi var inne tillsammans så jag funderade på om jag skulle ta Axxa som nog skulle behöva träningen bäst eller Faran, som får klart minst aktivering och egentid för tillfället, eller båda två? Skulle Jennifer med som gillar att åka buss och tunnelbana? Bestämde mig för att lämna Jennifer hemma, dels för att jag ville ha egentid med Sophie och dels för att hon inte är helt kry än och jag bestämde mig även för att ta med båda tjejerna.

Faran, Axxa & jag. Fotograf: Sophie W-B

Första kommentaren kom redan innan jag klev på bussen… ”Har du två hundar – räcker det inte med en!?!”  - säger busschauffören… Det här kan bli kul tänkte jag… not… ”Nej, det räcker inte med en, jag har en gammal och en ung”, svarade jag och fattade inte om han verkligen menade allvar...

Väl framme vid centralen frågade jag om jag fick klämma mig in i hissen med en tjej med barnvagn och medföljande treåring(?), inga problem sa hon. Flickan frågade sin mamma om hon fick klappa hundarna som svarade att ”Nej, de är nog inte så klappvänliga”… Svarade att det går hur bra som helst, men hon får vänta tills vi kliver ur hissen. Mamman blev jätteförvånad (!?!) men båda två blev glada.   

Tjejerna skötte sig kanon och resten av dagen fick jag bara sååå många positiva kommentarer! Vilka fina hundar, vilka trevliga hundar, vilka väluppfostrade hundar etc. etc.  Fick det dels sagt till mig personligen och dels hörde jag bara trevliga kommentarer ”bakom ryggen” också!

Eftersom jag och Sophie verkar tro att vi kan läsa varandras tankar så vart det lite bristfälligt ang. var vi skulle mötas så jag knatade omkring på centralen ett tag för miljöträningens skull vilken jag insåg var helt onödigt, även om det givetvis är nyttigt innan vi gick vidare till plattan, Hötorget och sedan plattan igen då vi nu hade ringt varann för att komma överens om vart vi skulle träffas.   

Tjejerna på en öde Platta. Faran kollade på en kille som visslade och tjoade och försökte få tjejerna till sig - kvarsittning med megastörning.   

Halloweenpyntat på Drottninggatan

Lite senare än tänkt möttes vi och promenerade genom Gamla stan, ut och runt Skeppsholmen och upp till Kungsträdgården. 

Under promenadens gång kom vi fram till att det är närmare två år sen vi sågs!!! Helt sjukt! Vi som träffades 1-2 gånger i veckan när jag bodde på Lojo… Underbart dock att det kändes som att det var igår vi sågs! Tråkigt är att sist vi sågs var både Chili och Qelly med också, idag var de bara med i våra minnen…

Tiffany 12, Faran åtta och Axxa tre år

Nu började det suga i Lattetarmen och dessutom började hungern tränga på så vi gick in i varma Gallerian för att fika. GULD att det är hundtillåtet där - varmt, gott och hundvändligt!   

Vad ska vi välja?? Mitt eviga dilemma...

Sophie med Latte

Min supergoda macka!

Hundarna fick egen bricka med vatten av cafépersonalen!

Axxa har lätt för att koppla av! En, av mig, mycket uppskattad egenskap.

Söta Tiffany, det är svårt att tro att hon är 12 år fyllda!

Tiffany undrar "lite försynt" om jag verkligen tänker äta upp hela mackan själv...

Tiffany som gillar att ligga nääära lägger sig på rygg och

"glider upp" mot Axxa som undrar vad  gööör hon??

Bäst att vända andra kinden till - det man inte ser finns inte!
Tycker Axxa som anser att Tiffany uppför sig mycket märkligt!

Faran, Axxa och Tiffany - bara tre kvar... Senast vi sågs var de fem, som flest var de sju...

Efter över tre timmar skildesvi åt och jag och tjejerna åkte tunnelbana och buss till infartsparkeringen igen.

Axxa vid mitt säte, Faran satt i gången och tittade ut genom bussdörren

Väl framme vid bilen bestämde jag mig för att åka upp till skogen så de fick vara lite ”lösa och lediga” också.

Full fart!

Så söta så   

Idag gick jag och Axxa ut och tränade lite på baksidan under tiden Jennifer sov middag. Tack vare Madeleine kom jag på att det var lääänge sen jag filmade vår träning och jag har undrat hur vissa moment ser ut men inte tänkt på att ta ut kameran… Nu var det dags i vart fall. Filmen är längst ner i inlägget, vi tränade lite:

Fot där hon var alldeles för taggad vilket gav lite ljud och trängande. På filmen såg jag dock att i stort sett alla halter var raka däremot sätter hon sig gärna (framför allt i vänster halter och halter på raksträckor) med framtassarna snett framför så hon sitter snett med fronten men rakt med rumpan – inte snyggt. Det mest irriterande är att jag har stört mig på det ett tag utan att jag tänkt på att försöka komma till rätta med det… Bra med filmning ibland!

Apportering – på första apporteringen lyckas jag slänga apporten ned för vår branta slänt… Hon sitter stadigt och tyst (yes!) i kastet men har startskall… På vägen in saktar hon ner tempot, gör en bra ingång men rullar sen på apporten… På filmen ser jag att jag tittar henne rakt i ögonen när hon är på väg emot mig och det är då hon slår av på tempot. Jag lagt märke till att hon ibland behåller farten hela vägen in och ibland slår hon av ungefär halvvägs – kanske har jag svaret på vad det beror på nu. Andra går jag iväg och lägger ut apporten så att hon får leta lite. Inget startskall, samma fart hela vägen in (jag stirrade inte på henne), helt okej ingång och lite mindre rull, dock rull. Tränar även lite ingångar och inkallningar med apporten samt lite håll fastövningar.  Rullandet och ingångarna går dock åt rätt håll.

Kryp tränade vi lite också, det är det moment jag verkligen undrat hur det ser ut och nu har jag svaret. I vart fall på hur det såg ut idag. Går jag sakta blir det liksom kryp, paus, kryp, paus etc går jag fortare blir tekniken lite sämre men det blir bättre som helhet tycker jag. Ska träna mer och filma mer. Ser att jag kör samma belöningskedja varje gång… Hon kommer in och sätter sig, får godis, lägger sig snabbt (på kommando) får godis… Visst kan jag belönadet snabba läggandet vid sidan ibland, men varje gång?!? Emellanåt händer det att hon sätter sig upp igen efter läggandet och då kommenderar jag ligg igen och v a r j e  g å n g får hon godis för det!?! Idiot… Bra med filmkamera! Lustigt att jag haft samma problem med Faran… Undra vad det är jag gör…

Läggande under gång körde jag två tre gånger för att filma också och hon har inte den teknik jag vill, men jag köper no g detta för det går ändå ganska snabbt.

Gjorde även två repetitioner av ställande under gång med bollen bakom och de vart kanon, kändes det som. Kunde inte filma för som vanligt hade jag ont om både minne och batteri… Måste bli bättre på att tömma kamerorna på bilder och att ladda batterierna! Nästa gång ska jag filma detta också och även börja träna utan boll bakom.

Titta gärna på filmen och jag vore glad över lite kommentarer, framför allt vad gäller krypet. Vet inte exakt hur det bedöms etc. och vore glad för lite feedback.

I måndags vaknade jag strax före 6… Några minuter efter mig vaknar Jennifer och börjar vråla på en gång… Hon gråter och skriker konstant till strax efter åtta på morgonen, ”ajajaj, mitt öra!”. Vi hänger på låset när vårdcentralen öppnar och mycket riktigt har hon öroninflammation i vänster öra och har ”inflammation på väg” även i höger... Var hemma hela måndagen, men kände att tre dagar borta från jobbet när det är mycket att göra… Spelar ingen roll hur dålig man är själv… På tisdagen tog jag sovmorgon och åkte sedan till jobbet efter morgonrusningen med feber, enormt halsont, huvudvärk, snuvig och allmänt hängig… Hinner precis svänga in på parkeringen utanför jobbet när chefen ringer… Säger att jag kommer upp varpå hon lite glatt säger att ”okej, vi kan prata då”. Tar en latte (I know, vi har det lyxigt på jobbet med alla kaffe-/lattemaskiner som 7-eleven, Shell och Pressbyrån har – bara att välja och vraka!) och går in på hennes rum. Möts av en leende chef som är glad att jag är där och berättar att i stort sett allt som kan gå fel har gått fel de senaste dagarna… Det mesta strular och hon ber mig fokusera på ett par saker och låta resten vara. Har huuur mycket som helst att göra på jobbet! Tänk att allt alltid kör ihop sig samtidigt!

I tisdags kväll var det simning för Faran och därefter återbesök hos sjukgymnasten. Hon kändes mycket bättre men jag fick bakläxa vad gäller massagen…

Onsdag och torsdag var jag på jobbet ca 7.20-12 då jag åkte hem och bytte av Robban så han kunde åka och jobba eftermiddag.

I torsdags kväll skulle jag åkt och simmat med båda tjejerna men istället åkte vi till Solsidans djurklinik och lät Ludde få sista vilan. Jennifer var med och det gick otroligt bra. På något sätt tog hon udden av situationen med sina frågor och kommentarer, hon är bara så otroligt klok! Här hemma känns det otroligt tomt… Bara tre hundar kvar och Faran är numera äldst med sina åtta år.

Fredag var det bara att inse att det inte skulle gå att åka till jobbet, kom knappt ur sängen. Jag som aldrig är sjuk! Hundarna har varken fått promenader eller träning senaste veckan! När jag kommit hem från jobbet har jag däckat och när Jennifer ska sova middag har jag sovit jag med. Sen har jag tillbringat resten av tiden under en filt i soffan. Tack och lov för stor tomt och hundben!

I morse tog vi sats och åkte vi iväg för att gå en liten runda med hundarna i motionsspår/elljusspår där jag aldrig gått.

Mötte en kille med två irländska settrar av jaktmodell, en lös som ”var där borta i skogen någonstans”, hon kom som ett skott på inkallning och hela hunden lös av lycka. Både jag och Robban log efteråt och sa att den var som Chili/jaktsettrar i ett nötskal – såååå lycklig över att få springa lös!

Chili på språng

Lycklig Chili

Den andra var en lite jaktsettervalp, oh my god!! Jag som redan börjat titta lite efter nästa schäfer (sker om tidigast två år) men nu vete 17, kanske det blir en röding nästa gång…   

Passerade en lekplats på vägen tillbaka till bilen där vi givetvis stannade till en stund. Hundarna fick lite "passivitets-/väntaträning" och Jennifer fick leka.

Det gäller att ha tungan rätt i mun!

Världens sötaste!

Jag hatar att vara sjuk och inte orka något och detta ger ju aldrig med sig!  Jennifer och Robban har varit dåliga sedan i onsdags i förra veckan och jag sedan i söndags och ingen av oss är bra än! Snacka om seeegt! Jag vill spåra, träna lydnad, promenera men blir andfådd bara jag går nerför trappan till källaren för att ge hundarna mat!

Nu på eftermiddagen tog jag dock tag i saken och gick ut och tränade liiite med Axxa, hade med mig filmkameran och satte ihop en liten film - kommer i nästa inlägg.

På återseende!