Idag gick jag och Axxa ut och tränade lite på baksidan under tiden Jennifer sov middag. Tack vare Madeleine kom jag på att det var lääänge sen jag filmade vår träning och jag har undrat hur vissa moment ser ut men inte tänkt på att ta ut kameran… Nu var det dags i vart fall. Filmen är längst ner i inlägget, vi tränade lite:

Fot där hon var alldeles för taggad vilket gav lite ljud och trängande. På filmen såg jag dock att i stort sett alla halter var raka däremot sätter hon sig gärna (framför allt i vänster halter och halter på raksträckor) med framtassarna snett framför så hon sitter snett med fronten men rakt med rumpan – inte snyggt. Det mest irriterande är att jag har stört mig på det ett tag utan att jag tänkt på att försöka komma till rätta med det… Bra med filmning ibland!

Apportering – på första apporteringen lyckas jag slänga apporten ned för vår branta slänt… Hon sitter stadigt och tyst (yes!) i kastet men har startskall… På vägen in saktar hon ner tempot, gör en bra ingång men rullar sen på apporten… På filmen ser jag att jag tittar henne rakt i ögonen när hon är på väg emot mig och det är då hon slår av på tempot. Jag lagt märke till att hon ibland behåller farten hela vägen in och ibland slår hon av ungefär halvvägs – kanske har jag svaret på vad det beror på nu. Andra går jag iväg och lägger ut apporten så att hon får leta lite. Inget startskall, samma fart hela vägen in (jag stirrade inte på henne), helt okej ingång och lite mindre rull, dock rull. Tränar även lite ingångar och inkallningar med apporten samt lite håll fastövningar.  Rullandet och ingångarna går dock åt rätt håll.

Kryp tränade vi lite också, det är det moment jag verkligen undrat hur det ser ut och nu har jag svaret. I vart fall på hur det såg ut idag. Går jag sakta blir det liksom kryp, paus, kryp, paus etc går jag fortare blir tekniken lite sämre men det blir bättre som helhet tycker jag. Ska träna mer och filma mer. Ser att jag kör samma belöningskedja varje gång… Hon kommer in och sätter sig, får godis, lägger sig snabbt (på kommando) får godis… Visst kan jag belönadet snabba läggandet vid sidan ibland, men varje gång?!? Emellanåt händer det att hon sätter sig upp igen efter läggandet och då kommenderar jag ligg igen och v a r j e  g å n g får hon godis för det!?! Idiot… Bra med filmkamera! Lustigt att jag haft samma problem med Faran… Undra vad det är jag gör…

Läggande under gång körde jag två tre gånger för att filma också och hon har inte den teknik jag vill, men jag köper no g detta för det går ändå ganska snabbt.

Gjorde även två repetitioner av ställande under gång med bollen bakom och de vart kanon, kändes det som. Kunde inte filma för som vanligt hade jag ont om både minne och batteri… Måste bli bättre på att tömma kamerorna på bilder och att ladda batterierna! Nästa gång ska jag filma detta också och även börja träna utan boll bakom.

Titta gärna på filmen och jag vore glad över lite kommentarer, framför allt vad gäller krypet. Vet inte exakt hur det bedöms etc. och vore glad för lite feedback.

I måndags vaknade jag strax före 6… Några minuter efter mig vaknar Jennifer och börjar vråla på en gång… Hon gråter och skriker konstant till strax efter åtta på morgonen, ”ajajaj, mitt öra!”. Vi hänger på låset när vårdcentralen öppnar och mycket riktigt har hon öroninflammation i vänster öra och har ”inflammation på väg” även i höger... Var hemma hela måndagen, men kände att tre dagar borta från jobbet när det är mycket att göra… Spelar ingen roll hur dålig man är själv… På tisdagen tog jag sovmorgon och åkte sedan till jobbet efter morgonrusningen med feber, enormt halsont, huvudvärk, snuvig och allmänt hängig… Hinner precis svänga in på parkeringen utanför jobbet när chefen ringer… Säger att jag kommer upp varpå hon lite glatt säger att ”okej, vi kan prata då”. Tar en latte (I know, vi har det lyxigt på jobbet med alla kaffe-/lattemaskiner som 7-eleven, Shell och Pressbyrån har – bara att välja och vraka!) och går in på hennes rum. Möts av en leende chef som är glad att jag är där och berättar att i stort sett allt som kan gå fel har gått fel de senaste dagarna… Det mesta strular och hon ber mig fokusera på ett par saker och låta resten vara. Har huuur mycket som helst att göra på jobbet! Tänk att allt alltid kör ihop sig samtidigt!

I tisdags kväll var det simning för Faran och därefter återbesök hos sjukgymnasten. Hon kändes mycket bättre men jag fick bakläxa vad gäller massagen…

Onsdag och torsdag var jag på jobbet ca 7.20-12 då jag åkte hem och bytte av Robban så han kunde åka och jobba eftermiddag.

I torsdags kväll skulle jag åkt och simmat med båda tjejerna men istället åkte vi till Solsidans djurklinik och lät Ludde få sista vilan. Jennifer var med och det gick otroligt bra. På något sätt tog hon udden av situationen med sina frågor och kommentarer, hon är bara så otroligt klok! Här hemma känns det otroligt tomt… Bara tre hundar kvar och Faran är numera äldst med sina åtta år.

Fredag var det bara att inse att det inte skulle gå att åka till jobbet, kom knappt ur sängen. Jag som aldrig är sjuk! Hundarna har varken fått promenader eller träning senaste veckan! När jag kommit hem från jobbet har jag däckat och när Jennifer ska sova middag har jag sovit jag med. Sen har jag tillbringat resten av tiden under en filt i soffan. Tack och lov för stor tomt och hundben!

I morse tog vi sats och åkte vi iväg för att gå en liten runda med hundarna i motionsspår/elljusspår där jag aldrig gått.

Mötte en kille med två irländska settrar av jaktmodell, en lös som ”var där borta i skogen någonstans”, hon kom som ett skott på inkallning och hela hunden lös av lycka. Både jag och Robban log efteråt och sa att den var som Chili/jaktsettrar i ett nötskal – såååå lycklig över att få springa lös!

Chili på språng

Lycklig Chili

Den andra var en lite jaktsettervalp, oh my god!! Jag som redan börjat titta lite efter nästa schäfer (sker om tidigast två år) men nu vete 17, kanske det blir en röding nästa gång…   

Passerade en lekplats på vägen tillbaka till bilen där vi givetvis stannade till en stund. Hundarna fick lite "passivitets-/väntaträning" och Jennifer fick leka.

Det gäller att ha tungan rätt i mun!

Världens sötaste!

Jag hatar att vara sjuk och inte orka något och detta ger ju aldrig med sig!  Jennifer och Robban har varit dåliga sedan i onsdags i förra veckan och jag sedan i söndags och ingen av oss är bra än! Snacka om seeegt! Jag vill spåra, träna lydnad, promenera men blir andfådd bara jag går nerför trappan till källaren för att ge hundarna mat!

Nu på eftermiddagen tog jag dock tag i saken och gick ut och tränade liiite med Axxa, hade med mig filmkameran och satte ihop en liten film - kommer i nästa inlägg.

På återseende!