TACK för alla grattisar!
Å för stöttning i låsta bloggen!

Här är en länk till  en mycket imponerande hästuppvisning från Stockholm Horse Show!

Jag klarade tentan i redovisning och kan nu hämta ut min kandidatexamen!!!
Härligt, ett delmål uppfyllt!  
Yihaa!!!!

... sa de att 9 har dött av svininfluensan och 12 (!) har dött av vaccinet!

Frågade husse, när han släppte ut Axxa för kvällskissen nyss. ”Hon är ju helt förstörd, halkar ut genom dörren och glömmer kvar bakbenen inne!”
Kändes otroligt skönt att höra! Nöjd hund = nöjd matte!
Har gjort lite idag i vart fall, var ute två timmar i förmiddags. Gick och lämnade Jennifer till dagmamman, tog en liten omväg på hemvägen och körde lite ”vardagsuppletande”. Vallade ingen ruta men det vart ett ganska klart avgränsat område, 50 vägen på ena sidan och sjöstranden på andra. De såg när jag lade ut prylarna men inte vart jag lade dem, gick inte att göra på annat sätt. Ena hunden fick leta och den andra hunden fick ligga och vänta på sin tur, hade dock kopplet på som säkerhet då bakkanten av ”rutan” var den rätt tättrafikerade 50-vägen och jag vill ha båda med mig hem igen!
Uppletandet gick bra för båda två, fick inte ut några 50 meter pga. sjön, sökområdet var ca 20x25 meter. Föremålen var en diskborste, en halv skosula och en hopvirad f.d påse till ett liggunderlag. De fick slita lite emellanåt så det var nöjda hundar jag hade med mig hem.

Körde lite inomhusträning senare på dagen.
Axxa
Snurra runt i fotposition på min vänstra sida - Emma-övningen, stegförflyttningar till vänster och höger samt lite backande. Det går framåt!
Faran
Testade lite backande – fick spelet när jag gjorde det senast, men det berodde nog mycket på min stress… Kort tålamod… Nu gick det lite blandat, måste inse att när man tränat hunden på något i sju år så tar det inte tre träningstillfällen att ändra det till något annat! Suck… Körde lite stegförflyttningar till vänster = okej, till höger = rumpan åkte ut, annars bra. Fokuserade mest på fjärren. Alla skiften var bra på nära håll (upp till en meter) men ökade jag avståndet över det så sätter hon sig framåt istället för bakåt i stå till sitt, vilket såklart gör att hon ”åker” fram… Ska nog öka avståndet på de andra skiftena successivt, men fortsätta det skiftet på nära håll.
Strax före 15 var det dags att avsluta allt här hemma och gå och hämta Jennifer igen!

Promenaderna har varit jobbiga idag, de har fått gå ”här” i stort sett hela promenaderna, Faran i koppel och Axxa lös ibland och kopplad ibland. Imorse träffade jag kommunjägarna som var ute och sköt av rådjur (yes! – vi har ”ganska” många här…) så då fick hon vara i koppel! På em gick hon lös. Att gå i Jennifers takt utan att få dra är inte heller någon barnlek ska ni veta! Försök gå ca 1 km i timmen med era hundar och de ska sköta sig, får inte nosa, inte dra och inte stanna om inte du stannar. Puh! Tycker tjejerna i alla fall! Och för att inte tala om när Jennifer håller i Farans koppel – då är matte som en hök! Däremellan har de varit ömsom inne och ömsom ute på tomten. Vart en luuugn kväll i kväll.

Idag läste jag igenom instruktionsboken för min GPS igen. En bra bit in i beskrivningen läser jag:
”Frånslagstimer:  Av, 5 min., 15 min., 60 min. Ställer in den tid utan GPS eller skärmaktivitet efter vilken mottagaren stängs av i viloläge.”
Min var inställd på 5 minuter. Vad jag förstår innebär det alltså att GPS:en är inställd på att stänga av sig själv efter fem minuter om jag inte gör något med den. IDIOT!!! Säg inte att jag gått och trott att det varit fel på GPS:en i snart ett år och så är det en j-a inställning jag missat!?!?!?!  Herregud…  Ja, jag hoppas att det är så enkelt, även om jag känner mig bra dum…

  
Bilden är lånad från http://www.magellangps.se/products/products.htm

I morse blev vi hämtade av Annika och Diesel strax före kl 9. Idag åkte vi ut till markerna mittemot Nacka Golfbana. Jag lade Diesels och Farans spår och Annika lade Axxas spår (hade sina pinnar också). Annika skickade med mig sin gps så hon skulle kunna kolla om det vart strul och hon fick med sig min. Instruktionerna inför Diesels spår var ganska enkla: ca 400 meter, tre apporter + reservslut, inga vinklar utan böjar istället, ganska enkelt. Annika vet ju hur mina spår brukar bli, ibland får man gå dem med livet som insats.  Lyckades lägga böjar istället för vinklar och blev bara ett liiitet stup att glida utför. Apporterna vart också ”rätt” lagda, sen var det det där med spårets längd… Ca 400 meter, i vart fall inte kortare… Då jag inte visste hur jag bläddrade i gps:en kunde jag inte använda den som längdmätare och därför räknade jag stegen. Utgången skulle bli som flera S på varandra hade jag tänkt ut och återvägen en lång raka. Räknade till 250 steg och tänkte att ”okej, om jag då går 1-2 böjar till och sedan går tillbaka i en raka så borde det bli ca 400-450 meter... Bra tänkt! Annika och Diesel gick i väg och spårade och när hon kom tillbaka meddelade hon att jag lagt in 9 böjar på spåret som var… 830 meter långt!! Hmm, antingen tar jag lååånga kliv (vilket jag iofs gör) eller så måste jag räknat alldeles käpprätt… *skratt* Nåja hon var jättenöjd med spåret i vart fall och Diesel hade spårat som en liten klocka – härligt!

Axxas spår – kraftig vind
Dagens plan var ett icke-förarlagt spår med lite vinklar och terrängövergångar. Det var hennes näst längsta spår någonsin, 496 meter långt med en liggtid på 90 minuter och tre apporter. Äng, skog, äng, skog med fem vinklar, varav en spetsvariant och två böjar. Precis när vi var på väg till spåret gick det personer över spårstarten och korsade även spåret på ett ställe längre fram! Sköt fram spårstarten lite så att hon inte skulle fästa på fel spår, vid nästa förledningsspår (vilket det ju blev) bytte hon spår ca fem meter och kollade av innan hon vek tillbaka till Annikas spår och fortsatte följa det! *puss* Tog vinklarna kanon och likaså apporterna, är sååå nöjd med henne!  Superkoncentrerad var hon hela tiden. Vände sig om och kollade in mig några gånger, tolkade det som att hon kollade så att jag hängde med, inte som att hon sökte hjälp. Säkert för att det inte var jag som lagt det.

Farans spår – ca 100 min. liggtid?
Planen var att fortsätta fokusera på pinnarna. Det vart 350 meter med sju pinnar och 7-8 vinklar varav två spetsiga. Korsade även en stor stig. Första vinkeln låg ca 7 meter från spårpåsläppspunkten. På väg till spåret tänkte jag om (typiskt mig fastän jag säger till mig själv att hålla mig till planen! Suck…). I vart fall tänkte jag att jag kunde köra ett kort spårupptag i stället för påsläpp, det gick kanon, hon tog vinkeln super och tuffade på. Efter ett tag börjar hon låta lite konstigt och jag tänkte att ”SHIT! Hon har noskvalster, och inte så lite heller!”. Fortsätter dock, korsar stigen kanon – hon verkade inte ens märka att den gick där och kommer in med första apporten jättefint. Då ser jag! Jag har inte kopplat om linan! När jag går ut till spåren med tjejerna lägger jag alltid linan som ett stryp runt halsen så jag slipper ha med mig koppel och halsband. Så hade hon alltså spårat första sträckan och då ligger hon ju på som mest, inte konstigt att hon lät som om hon nästan var döende! Suck… Kopplade om till selen istället och fortsatte. Hon spårade jättefint men fick strul på två ställen. Ena stället var apport, ca 5 meter spår, apport, ca 3 meter spår, vinkel, ca 5 meter spår,  vinkel – i sista vinkeln snurrade hon lite och fick tänka till. Inte så konstigt kanske men en nyttig erfarenhet! Fick lite snurr (hon höll sig inom 10 meter från spåret) på ett annat ställe också, hon löste dock båda ”strulen” själv och rätt fort. Jag tycker det var bra att hon fick lite problem! Hon är så säker i spåret så det är bra när hon får tänka till lite och det inte bara går som på räls – det är ju det de lär sig av! Pinnarna hittade och apporterade hon kanon allihop!

Sen styrde vi kosan mot Värmdö BK. Om man åker in på skogsvägen som går in bakom skjutbanan kommer man till en stor äng där de har start o landningsbana för modellhelikoptrar. Där stannade vi för uppletande och budföring.

Vi började med att valla två korridorer ca 3x60 m på ängen. Det var ganska högt gräs som hade lagt sig ner. Två föremål i varje korridor på ca 50 o 60 m.
Både Faran och Diesel hade samma problem, det var tydligen svåra förhållanden! Hon fick jobba lääänge innan hon hittade något föremål och när hon hittade ett (det yttersta) valde jag att sluta där. Kände att det var för svåra förhållanden för Axxa så Annika och jag försökte hitta grejerna istället, ena fleecesaken missade vi men de andra fick vi in!

Valde att gå upp i skogen och valla ny korridor ca 3x50 m och lade ut tre föremål på ca 50, 47 o 45 meters djup.  Nu fick Axxa börja, hon fick hämta in två föremål och gjorde det superfint! Diesel fick hämta in tre och Faran valde jag att avstå med.  

Gick ner till gräset igen och körde budföringar med alla tre. Har bytt taktik och kör enligt samma princip som jag gjorde med Rasta på sin tid, förstår inte varför jag inte gjort det förut…
Finns flera fördelar med det, det ena är att Axxa slipper ta kontakt med figgen innan momentet – hon har ju inte alls det behovet, lite tvärtom. Gjorde så att jag höll dem i kort (!) koppel/halsband, gick fram till Annika, hälsade med vänster hand och lämnade då även över bollen och presenterade mig och hunden som man ju gör. Tjejerna fick inte hälsa. Att jag hälsar med vänster hand är ju att jag vill få dragningen till den sidan. Gick iväg ca 50 meter, ställde upp, kopplade loss och skickade när de fokuserade på mottagaren. På första fick de belöningen ”nerhissad” när de kom i full fart ca fem meter ifrån och på andra fick de göra ingångar. Körde två likadana skick var (började alltså om helt från början, med hälsning och allt på båda skicken) med båda tjejerna. Bra fart och dragning på första skicket och på andra skicket fällde båda öronen bakåt mycket tidigare och lade in en extra växel!

Sen var planen att vi skulle kört platsliggning huller om buller medan vi kommenderar vandra i fotgåendet utan hund, men jag var så trött och hade haft huvudvärk sen spåren så vi avslutade där. Får ta det nästa gång istället, både vi och hundarna var supernöjda med dagen!  Underbart väder och härligt sällskap!

Dagens reflektioner:
Faran: Det är inte bara Faran som hoppar över pinnarna och tycker spåret är roligare, det gör även jag! Självklart belönar jag pinnarna – mycket till och med, men inte med själen! Nu har jag dels gjort belöningarna lite mer sociala och dels lägger jag stort värde i pinnarna och belöningarna själv! Har märkt stor skillnad på bara två spår!
Axxa: Löste spåret jättebra, men jag behöver ju inte lägga in så många nyheter på en gång! Ny spårläggare, långt spår, terrängövergångar, spetsigare vinkel och förledningsspår - fem nyheter på ett och samma spår...

I fredags åkte vi till skogen och gick en sväng med hundarna innan vi fortsatte in till stan och för att äta lunch med Robbans kompis som driver en lunchrestaurant vid Lindhagensplan. God mat, trevligt ställe och härligt sällskap!

Direkt efter lunchen åkte vi vidare till Upplands Väsby för privatträning i skydd för Andreas med Axxa. Körde ärm båda passen, lade in lite miljöbitar (nära husvägg, över dike in i skogen, i en gran etc.). Ingen lydnad utan bara tjo och tjim och mycket kamp för att höja henne och försöka få upp lite samarbete med figgen. Jättebra träningspass!

När Axxa vilade mellan passen tog vi ut Faran och körde lite inkallning med ställande. Testade att köra med lina. Jag kallar in, ropar stå och en sekund senare stoppade Andreas henne i linan om hon inte stannar självmant. Glatt säger jag att ”hon brydde sig inte om linan” = hon tog inte illa upp. ”Nej”, säger Andreas inte fullt lika glatt, ”det var ju synd, det var ju det som var meningen” = hon skulle tycka det var lite obehagligt och därför stanna självmant. Så kan det gå. Ska i vart fall fortsätta så här ett tag, känns som att det är ända sättet att lära in det på. Har kört en massa andra sätt under fem (?) års tid och inte fått in det, nu blir det andra bullar – säger matte ”stå” så är det ”stå” som gäller! Håller tummarna för att det fungerar.

Från Upplands Väsby bar det av ut till Lidingö för middag hos mina föräldrar innan vi åtskilliga timmar senare kom hem igen.