I morse blev vi hämtade av Annika och Diesel strax före kl 9. Idag åkte vi ut till markerna mittemot Nacka Golfbana. Jag lade Diesels och Farans spår och Annika lade Axxas spår (hade sina pinnar också). Annika skickade med mig sin gps så hon skulle kunna kolla om det vart strul och hon fick med sig min. Instruktionerna inför Diesels spår var ganska enkla: ca 400 meter, tre apporter + reservslut, inga vinklar utan böjar istället, ganska enkelt. Annika vet ju hur mina spår brukar bli, ibland får man gå dem med livet som insats.  Lyckades lägga böjar istället för vinklar och blev bara ett liiitet stup att glida utför. Apporterna vart också ”rätt” lagda, sen var det det där med spårets längd… Ca 400 meter, i vart fall inte kortare… Då jag inte visste hur jag bläddrade i gps:en kunde jag inte använda den som längdmätare och därför räknade jag stegen. Utgången skulle bli som flera S på varandra hade jag tänkt ut och återvägen en lång raka. Räknade till 250 steg och tänkte att ”okej, om jag då går 1-2 böjar till och sedan går tillbaka i en raka så borde det bli ca 400-450 meter... Bra tänkt! Annika och Diesel gick i väg och spårade och när hon kom tillbaka meddelade hon att jag lagt in 9 böjar på spåret som var… 830 meter långt!! Hmm, antingen tar jag lååånga kliv (vilket jag iofs gör) eller så måste jag räknat alldeles käpprätt… *skratt* Nåja hon var jättenöjd med spåret i vart fall och Diesel hade spårat som en liten klocka – härligt!

Axxas spår – kraftig vind
Dagens plan var ett icke-förarlagt spår med lite vinklar och terrängövergångar. Det var hennes näst längsta spår någonsin, 496 meter långt med en liggtid på 90 minuter och tre apporter. Äng, skog, äng, skog med fem vinklar, varav en spetsvariant och två böjar. Precis när vi var på väg till spåret gick det personer över spårstarten och korsade även spåret på ett ställe längre fram! Sköt fram spårstarten lite så att hon inte skulle fästa på fel spår, vid nästa förledningsspår (vilket det ju blev) bytte hon spår ca fem meter och kollade av innan hon vek tillbaka till Annikas spår och fortsatte följa det! *puss* Tog vinklarna kanon och likaså apporterna, är sååå nöjd med henne!  Superkoncentrerad var hon hela tiden. Vände sig om och kollade in mig några gånger, tolkade det som att hon kollade så att jag hängde med, inte som att hon sökte hjälp. Säkert för att det inte var jag som lagt det.

Farans spår – ca 100 min. liggtid?
Planen var att fortsätta fokusera på pinnarna. Det vart 350 meter med sju pinnar och 7-8 vinklar varav två spetsiga. Korsade även en stor stig. Första vinkeln låg ca 7 meter från spårpåsläppspunkten. På väg till spåret tänkte jag om (typiskt mig fastän jag säger till mig själv att hålla mig till planen! Suck…). I vart fall tänkte jag att jag kunde köra ett kort spårupptag i stället för påsläpp, det gick kanon, hon tog vinkeln super och tuffade på. Efter ett tag börjar hon låta lite konstigt och jag tänkte att ”SHIT! Hon har noskvalster, och inte så lite heller!”. Fortsätter dock, korsar stigen kanon – hon verkade inte ens märka att den gick där och kommer in med första apporten jättefint. Då ser jag! Jag har inte kopplat om linan! När jag går ut till spåren med tjejerna lägger jag alltid linan som ett stryp runt halsen så jag slipper ha med mig koppel och halsband. Så hade hon alltså spårat första sträckan och då ligger hon ju på som mest, inte konstigt att hon lät som om hon nästan var döende! Suck… Kopplade om till selen istället och fortsatte. Hon spårade jättefint men fick strul på två ställen. Ena stället var apport, ca 5 meter spår, apport, ca 3 meter spår, vinkel, ca 5 meter spår,  vinkel – i sista vinkeln snurrade hon lite och fick tänka till. Inte så konstigt kanske men en nyttig erfarenhet! Fick lite snurr (hon höll sig inom 10 meter från spåret) på ett annat ställe också, hon löste dock båda ”strulen” själv och rätt fort. Jag tycker det var bra att hon fick lite problem! Hon är så säker i spåret så det är bra när hon får tänka till lite och det inte bara går som på räls – det är ju det de lär sig av! Pinnarna hittade och apporterade hon kanon allihop!

Sen styrde vi kosan mot Värmdö BK. Om man åker in på skogsvägen som går in bakom skjutbanan kommer man till en stor äng där de har start o landningsbana för modellhelikoptrar. Där stannade vi för uppletande och budföring.

Vi började med att valla två korridorer ca 3x60 m på ängen. Det var ganska högt gräs som hade lagt sig ner. Två föremål i varje korridor på ca 50 o 60 m.
Både Faran och Diesel hade samma problem, det var tydligen svåra förhållanden! Hon fick jobba lääänge innan hon hittade något föremål och när hon hittade ett (det yttersta) valde jag att sluta där. Kände att det var för svåra förhållanden för Axxa så Annika och jag försökte hitta grejerna istället, ena fleecesaken missade vi men de andra fick vi in!

Valde att gå upp i skogen och valla ny korridor ca 3x50 m och lade ut tre föremål på ca 50, 47 o 45 meters djup.  Nu fick Axxa börja, hon fick hämta in två föremål och gjorde det superfint! Diesel fick hämta in tre och Faran valde jag att avstå med.  

Gick ner till gräset igen och körde budföringar med alla tre. Har bytt taktik och kör enligt samma princip som jag gjorde med Rasta på sin tid, förstår inte varför jag inte gjort det förut…
Finns flera fördelar med det, det ena är att Axxa slipper ta kontakt med figgen innan momentet – hon har ju inte alls det behovet, lite tvärtom. Gjorde så att jag höll dem i kort (!) koppel/halsband, gick fram till Annika, hälsade med vänster hand och lämnade då även över bollen och presenterade mig och hunden som man ju gör. Tjejerna fick inte hälsa. Att jag hälsar med vänster hand är ju att jag vill få dragningen till den sidan. Gick iväg ca 50 meter, ställde upp, kopplade loss och skickade när de fokuserade på mottagaren. På första fick de belöningen ”nerhissad” när de kom i full fart ca fem meter ifrån och på andra fick de göra ingångar. Körde två likadana skick var (började alltså om helt från början, med hälsning och allt på båda skicken) med båda tjejerna. Bra fart och dragning på första skicket och på andra skicket fällde båda öronen bakåt mycket tidigare och lade in en extra växel!

Sen var planen att vi skulle kört platsliggning huller om buller medan vi kommenderar vandra i fotgåendet utan hund, men jag var så trött och hade haft huvudvärk sen spåren så vi avslutade där. Får ta det nästa gång istället, både vi och hundarna var supernöjda med dagen!  Underbart väder och härligt sällskap!

Dagens reflektioner:
Faran: Det är inte bara Faran som hoppar över pinnarna och tycker spåret är roligare, det gör även jag! Självklart belönar jag pinnarna – mycket till och med, men inte med själen! Nu har jag dels gjort belöningarna lite mer sociala och dels lägger jag stort värde i pinnarna och belöningarna själv! Har märkt stor skillnad på bara två spår!
Axxa: Löste spåret jättebra, men jag behöver ju inte lägga in så många nyheter på en gång! Ny spårläggare, långt spår, terrängövergångar, spetsigare vinkel och förledningsspår - fem nyheter på ett och samma spår...

 

Noomi

22 november 2009 10:30

Ser att det är fler som har haft en härlig skogsdag ;) Det där med spår som blir alldeles för långa känns bekant. Själv gick jag och klagade på Hobbes uthållighet i spåren hela våren, ända tills jag tog med GPS:en och insåg att 500 m inte är ens hälften så långt som jag trodde...
Det där med sociala belöningar i spåret kanske vore nå´t för supersociala Hobbe. Har jag inte tänkt på, kör mest bara boll eller kamptrasa. Tål att tänkas på ;)
Kram, kram

http://www.dizzyweb.se

 

Lotta,Basse & Gilda

22 november 2009 22:56

En härlig och lyckad träningslördag här också ser jag! Himla skoj att läsa :)
Skulle gärna vilja ha en GPS och funderar på att skaffa mig en.
Smart lösning på budisen!

http://www.rottisweb.se

 

Malin

25 november 2009 10:33

Nä, nu får jag snart sluta läsa din blogg oxå :(
Vill inte läsa om alla lyckade spår & härliga heldagar i skogen!
Fick en diagnos igår på min värk.. efter 15 år!
Inget upplyftande precis...
Jag har ju ingen hund som älskar spåret & ingen kropp som orkar med heldagar :(

Men jag gillade att läsa om din "trasiga" gps :) Haha..

KRAM

http://pipi.info.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på: http://rackartygsaxxa.com/ ...

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motor...

Ja, ibland blir det inte som man tänkt... Min plan för närmsta framtiden var att jobba måndag och tisdag denna vecka för att sedan ta ut semester fram till Lillis anländer. Jag tänkte även se mig själv som fullt frisk och inte gå vidare med utredning...

Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran mas...

Idag är det exakt 21 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag har fått för mig att han kommer komma för tidigt, men jag är verkligen inte redo än. Vi får se hur det blir. :) Bilden nedan är från dagens skogstur med varmchoklad och Jennifers egenb...