Åhhhh, har haft en sån underbar dag! Blev hämtad av Annika och Diesel kvart i tio i lördags morse - är lite sen med inlägget - för att åka iväg och spåra! När vi sitter i bilen inser jag att gps:en har slut på batteri så det blev till att stanna på Vivo och köpa nya. Hinner knappt åka iväg innan jag inser att jag har glömt… spårpinnar! Snacka om att det var länge sen jag la spår… Jag hittade dock två pinnar i min väska och Annika tre i sin bil. Kvällen innan hade både jag och Annika farit omkring som yra höns och letat respektive spårattiraljer. Snacka om ringrostiga…  Har inte setts på ett bra tag nu – sen min födelsedag om jag inte är helt ute och cyklar, ojojoj… Hade med andra ord en hel del att prata om så när vi väl kom fram till spårmarkerna satt vi kvar i bilen och prata i någon timme innan vi ens hann börja gå ut spåren!

Axxa – liggtid lite över en timme
Axxa skulle fått ett ca 200-300 meter långt spår med 45-gradersvinklar för att träna på vinklar. Det blev… 600 meter och typ en 45 gradersvinkel sen var lite böjar och svängar och skarpare vinklar än så… Förstår inte vad som hände! Blev även spår i väta (lyckas alltid hamna i mindre träsk), över en massa ris, kalt berg (inklusive vinkel på berget – ja jag VET jag kan inte lägga spår som blir som planerat…), etc… Det längsta spåret hon har gått hittills är 300 meter och det var på appelltävlingen… Spårade klockrent ca 400 meter, sen fick hon ett tapp. Hjälpte henne faktiskt tillbaks då jag insåg att hon var rätt slut och hon inte gått så här svårt spår någon gång. Hon hittade på spåret själv igen och tuffade vidare. Tog första apporten kanon efter ca halva spåret, missade slutet men tog reservslutet. Jag lägger ju alltid två pinnar på slutet. Sen var hon slut! Och rynkan mellan ögonen blev väääldigt framträdande!

  
Risiga spår till båda tjejerna... Iofs bra då hon haft svårt för det förut,

men idag gick det klockrent, även vinkeln mitt i det värsta!

Faran – liggtid ca två timmar
Var rätt trött efter att ha gått/klättrat ut Axxas spår så hon fick bara 500 meter med slutapport. Sex eller sju vinklar och lite varierad terräng, men självklart lite väta och massa ris även i detta spår! Hon är ingen spårhund, precis som Annika sa så är hon rena spårmaskinen! Man sätter henne på spåret och så drar hon iväg i stadigt tempo! Underbart! Hoppas Axxa blir lite säker och pålitlig i spåret!

  
Detta fanns i Farans spår någon som vet vad det är??

När vi är vid Axxas tapp hör vi drevskall en bit ifrån - hade missat att det var älgjakt… Ooops… Är ju inte van vid att ha koll på sånt från Lidingö… Något att lägga på minnet, helt klart. Annika körde jeepen så vi kunde åka lite längre in än vi brukar vilket gjorde att ett par cyklister vände på skallen och såg alldeles häpna ut när de passerade.  När vi skulle åka ifrån spårstället skulle vi åka lite längre fram för att hitta ett bättre ställe att vända på. Plötsligt kom vi på den braiga iden att traktorstigen måste ju leda någonstans! Antingen till en annan väg eller till någon vändplats av något slag. Alltså fortsatte vi spåren rakt fram. Blev liiite offroad körning om man säger så! Skitkul!!! Men vid ett tillfälle slog det mig att ”kör vi fast här – hur fasiken ska vi komma här ifrån?!” Enda skulle vara att en traktor fäster en lina baktill i bilen och drar den baklänges, men vi var bara en kort bit ifrån en skarp kurva nedanför en backe och det fanns ingenstans att vända… Blev grymt imponerad av Annikas körning och bilens funktionsduglighet för fram kom vi och till slut kom vi fram till en väg vid en hästgård! På den sidan av skogen satt stora skyltar med ”jakt pågår” – de trodde nog ingen skulle komma på idén att köra där vi åkte och dessutom knata omkring i skogen därinne. Både Robban och Jocke tyckte vi var halvt galna, ingen av dem skulle ens komma på tanken att köra där…

 
Här är Annika på väg att backa upp ur gyttjan så fronten var längre ner än så här...

  

Måndagen var en ”härlig” dag! Jag och tjejerna gick till dagmamman och lämnade Jennifer och sen hem igen. Efter den 3 km rundan satte jag mig direkt på cykeln och det blev ca 6-7 km. Kastade mig sen in i duschen innan jag for vidare till en föreläsning som skulle hållas 13-16, (missade sista timmen) för att direkt därpå åka tvärs över stan för att skriva tretimmarstenta 16-19. Puh! Vad skönt det var när jag väl var hemma i soffan igen!

I onsdags började vi som vanligt med att gå till dagmamman och lämna Jennifer. Var hemma i ungefär en timme innan jag bestämde mig för att trotsa det blåsiga, gråa, kalla vädret och ge mig ut på en cykeltur med tjejerna. 8,5 km vart det. När vi kom ner till hästhagarna på Velam trodde jag vi skulle blåsa bort ett tag, men sen kom vi in i skogen igen! Snöa gjorde det också en sväng! Har bestämt mig för att köpa dubbdäck till cykeln i år så jag kan fortsätta cykla även under den lite halare perioden. Väl hemma igen fixade jag en latte, tände brasan och satte mig för att plugga. Underbart att mysa till det på höstkanten! Snart ska vi ut i blåsten igen för att hämta Jennifer.

Bye bye!