När jag hämtade Jennifer i förra veckan hade vi en rätt rolig diskussion i bilen. Hon inledde med: ”Mamma, nu är våren här!” och så tittade hon ut genom rutan och sa ”man kan inte tro det när man tittar men det är faktiskt vår, för Mars det är en vårmånad!”. Har ni pratat om det på dagis idag, frågade jag och de hade de såklart. ”Vet du mamma, att nu är det ju vår och sen, sen blir det april och då kommer min lillebror!!”. Två sekunder senare… ”Mamma, jag väntar och väntar… När kommer lillebror egentligen?? Kommer jag hinna bli vuxen först??!?!”. 

Efter ytterligare några sekunder så kom hon på att eftersom det var vår ville hon ut och cykla när vi kom hem! Visst, på vissa vägar och trottoarer har snön smält bort, men där vi bor var är det mycket snö och lite slask kvar på vägen men det var bara att ta fram cykeln och låta henne testa. Efter 10-15 meter gav hon upp och vi fick ta fram sparkcykeln istället. Det gick inte bra, men i vart fall bättre. Våren är här!


Stödhjulen är i backen och bakhjulet i luften vilket resulterar i att hon inte kommer någonstans...


Det gick bättre med sparkcykeln

Samma vecka var jag hemma från jobbet onsdag, torsdag och fredag. De dagarna bestämda jag mig för att pressa mig lite mer, det är underbart väder och jag ville dels vara ute i det härliga vårvädret och jag känner samtidigt att både jag och hundarna behöver röra på oss lite mer. Sammanlagt var vi ute 1,5 timme om dagen på våra förmiddagsturer, Jag lullade runt i skogen, satte mig på en stubbe, lullade runt lite till och så höll vi på.


När vi kom till berget vid vattnet hittade Axxa en finfin pinne och jag hörde måsarna skrika - vårtecken!!


Min stubbe i solen! Hundarna hittar dit själva nu :)


Under tiden jag satt på stubben gnagde Axxa på en pinne


och Faquera grävde en grop eller två, det var det där med passivitet...  

På fredagen bestämde jag mig för att köra lite vardagsuppletande också, något som hundarna verkligen uppskattade! Då fick de sitta och vänta under tiden jag gick iväg och slängde varsin boll åt dem en bit bort (på varsin sida om stigen) och så satte jag mig och vilade under tiden de letade i den ovallade terrängen. Det tog allt mellan några sekunder och 3-4 minuter för dem att hitta bollen på varje ”skick”. Underbart!


Axxa har hittat sin boll och är på väg tillbaka, Faran tänker "genskjuta"...


Faquera tycker inte att hon behöver sitta hela vägen när när hon väntar på sin tur att få leta...


Axxa är rätt nöjd efter dagens promenad och uppletande


och det är Faquera med

När jag sovit hämtade jag Jennifer från dagis och hon ville gå i skogen så då åkte vi dit igen och gick en sväng på 30 minuter. Sååå härliga dagar!! Härligt var att på eftermiddagssvängen gick (!) hundarna i stort sett hela tiden så det var rätt nöjda.


Jag uppskattar verkligen att folk kört omkring med sina fyrhjulingar, det gör det mycket lättare för mig att gå omkring i skogen!


Axxa har fått tag i både sin och Faqueras boll och ligger och lurpassar

Härligt var att hundarna har varit mycket mer harmoniska när vi varit längre i skogen så jag ska verkligen försöka vara ute längre stunder!


Faquera är nöjd med veckan!

trodde de att jag hade Leukemi. Jag var illamående dygnet runt i åtminstone ca 6 månader, sov med en hink bredvid sängen och kunde i perioder bara äta vitt bröd, vattenmelon och vindruvor. När det var som värst kunde inte ens läsa en bok för då mådde jag för illa och jag kunde inte se på tv mer än ca 3-4 minuter i taget, vid längre stund än så mådde jag så illa att jag var på väg att spy… Utöver det var jag oerhört trött, så trött att det inte går att jämföra med vanlig graviditetströtthet. Det togs vissa prover och de misstänkte Leukemi! Det var oerhört nervöst den dagen vi åkte in och tog ben(rygg?)märgsprover… Tack och lov var resultatet negativt!!! Det var lite tjall på andra prover men i övrigt var det ok.

Under denna period föddes Rackartygs A-kull… Det var tufft och jag lade all min lilla energi på att valparnas första åtta veckor skulle ge dem en riktigt bra grund för resten av livet. Sedan behöll jag Axxa och hade därmed Chili 7 år, Faquera 5 år och Axxa valp hemma. Ludde och Birre var med Robban på jobbet om dagarna, men tjejerna var hemma hos mig. Tyvärr fick Axxa inte den bästa starten i livet med en matte som låg på soffan dagarna i ända...

Förlossningen var, milt uttryckt, inte den enklaste och när Jennifer kommit ut och innan jag åkte in på operation grät jag och sa att jag aldrig, aldrig ville ha något mer barn.

Sen gick det fyra år…

Jennifer gillar att fota så nu har vi lagt vår lilla kamera så att hon alltid kan nå den. När jag sparade ner julens bilder på datorn hittade jag de här nedan. De på mig vet jag ju att hon tagit, "mamma, titta hit och säg skit skit" - ja i vår familj säger vi inte omelett... Andra hade jag ingen aning om att hon fotat. Enjoy!   

               

Julafton började med att Jennifer fick öppna sista luckan i chokladkalendern och kolla efter sista prylen i julstrumpekalendern. Sedan var det lite sorg över att kalendrarna är slut!... Därefter öppnades julstrumpan med första julklappen.

Vid frukost ringde Robbans pappa och berättade att hans farmor inte skulle komma med på julfirandet då hon någon gång melllan kvällen innan och julaftons morgon ramlat och brutit höften... 92 år gammal visste vi inte hur hon skulle klara operation etc som skulle ske inom 12 timmar... Sedan inträffade ett par småincidenter till som lade ytterligare lite ytterligare sordi på julstämningen...


Jennifer pyntar det sista på granen på julaftons morgon och vi lyssnar på "cool hoppmusik" (Eminem) :)

När våra familjer var på plats kom firandet igång ordentligt i vart fall och stämning var i stort sett på topp.


I år var morfar jultomte och det genomskådade Jennifer på lååångt håll när han kom gåendes på uppfarten...
Hon blev nog mest glad över det då hon ycker tomten är jätteläskig...


Bästa julklappen var nog, den vid det här laget mycket välanvända, "Spiduman"dräkten ;)

På kvällen kroknade både den yngsta och den äldsta tjejen...





På juldagen fixade Robban picknick och så åkte vi iväg till Velamsund för en promenad. Axxa drog Jennifer i pulkan vilka båda två uppskattade! Härligt med en hund som tycker allt är kul och gillar att ta i!


I uppförsbackarna var det lite tungt, men annars gled det på rätt bra






Fikadags med varmchoklad, läsk och skinkmackor


Under fikat tänkte jag att Axxa skulle få springa lite lös och röra lite ledigt på sig, det gjorde hon i typ 2 minuter sen...


... lockade vår matsäck mer!




Faran som tyckte att andra hundar inte hade något vid vår fikaplats att göra (fikade precis vid gångvägen pga snön)  fick finna sig i att sitta uppkopplad en bit ifrån...


En nöjd Axxa intog soffläge när vi kom hem några timmar senare

Senare under dagen fick vi veta att Robbans farmor klarat operationen vilket är otroligt skönt! Dessvärre mår hon inte så bra...

I lördags när jag och Jennifer var på Älvsjö Hundmässa (kommer i eget inlägg vid senare tillfälle) var Robban hemma och skottade och körde slungan mer eller mindre hela dagen, 3.5 timmar effektiv tid... I lördags kväll hörde vi 2-3 rejäla BRAK! Det var snön som rasade ner från taket, otroligt skönt att den rasade ner av sig själv men vår fint snöröjda altan var nu "lite" belamrad med snö...

Söndag morgon åt vi mysig frukost och sedan var det bara att ge sig ut och sätta fart! 90 kvm altan är underbart vår, sommar och höst! Men hur mycket snö håller den för? Det har vi ingen aning om...


Ja, ni ser ju mängden snö... Nu var ju inte hela altanen full tack och lov!


jag är med, jag är med, jag är... mitt i vägen hela tiden...


Åååå, ska du slänga snön över altanräcket?!?!?!....


Vänta på mig, vänta på mig, jag hinner!!!!


Okej, jag är beredd!!!




YES, jag tog den!!!


Jag tog den igen!


Å igen!!!!


Å igen...

Så höll hon på och sprang upp och ner, upp och ner och fångade snö... Emellanåt lade jag in henne för en paus, vill inte att hon ska få i sig för mycket kall snö och springa och hoppa på det för mycket på en gång...


Vad ska vi göra nu husse???


Å, köra slungan igen!


Jag är med!

Vad gjorde övriga familjen då???


I våra micropauser tog Jennifer över aktiveringen av Axxa. "Kom igen krigarhunden, kom igen krigarhunden!", ropade hon och slängde snö som Axxa skulle fånga...


Axxa var ju på, men Faquera var så där lagom road...


När Axxa "hjälpte till" med snöröjningen åkte Jennifer stjärtlapp i vår nygjorda backe


Inte så lång men rätt brant


Granntjejen kom över och de lekte i flera timmar både ute och inne


Faquera gick upp på komposten, det kan man ju inte göra sommartid...


Man blir väldigt trött av att röja snö hela dagen... 

Vi fick bort ca 3x3 meter av all snö under dagen så om det är någon som känner för ett fyspass utomhus med utomordentlig hjälp av en fyrbent så är det bara att hojta till! Bjuder gärna på kaffe, kaka och muntra tillrop!   

I onsdags var vi på Luciafirande på Jennifers dagis. Hon var sååå söt! När de sjungandes gick förbi publiken stod jag precis bredvid gången och när hon passerade mig sträckte hon ut handen och klappade lite på magen!   Efter firandet följde mamma med oss hem på middag och fick sedan vara lite barnvakt då jag mådde lite si och så och låg och vilade hela kvällen medan Robban fixade en del. Vid 19.30 gick jag och lade mig och somnade före kl 20! Snacka om trött... Vaknade tiiidigt och gick ut med hundarna en timme och fick till lite träning med Axxa på "vår" fotbollsplan. Underbart!! Har sovit katastrofdåligt senaste två veckorna så morgonpromenaderna har uteblivit. Både jag och hundarna njöt av vår promenad! Vi tränade:

Fotgående; gick lite si och så på den buckliga (oplogade) planen, men ändå ok
Inkallning; två med ställande på sträckan och en rak inkallning med belöning för farten
Utmaningen; stå, sitt, ligg under baklängesmarsch vilket gick toppen och jag var tyst!
Fjärrdirigering; ja... här har jag vääääldigt svårt att vara tyst... Jisses... Det märks stor skillnad på när jag berömmer och babblar mot när jag bara belönar så jag måste skärpa mig!

Överlag är jag nöjd med träningen. Dock kom jag på mig själv med att:
1. inte kunna hålla tyst... 
2. de flesta gångerna belönade jag genom att kasta iväg bollen - tabu! Må vara hänt någon gång ibland som variation, men inte v a r j e gång under ett träningspass! Hon blir lite lätt laddad då...

När jag duschat hade Robban dukat fram frukost och gjort thé till mig och det mina vänner är lyx en vardagmorgon, i vanliga fall slänger jag i mig 2 mackor och lite vatten till det. Tog det lite lugnt då vi var ute i god tid och hade lite mysfrukost. Sen började det... Ont lite här och där och frukosten kom upp... Kramade toaletten en längre stund innan jag en halvtimme senare kände mig såpass stabil att jag kunde ta mig till jobbet... Jobbade sex timmar innan jag kände att detta går inte längre... Åkte hem och när jag satt på bussen (som tur var inte motorvägsbussen) började jag må riktigt dåligt... Händer och armar började domna, jag kände mig extremt spyfärdig, svetten började rinna, det började svartna för ögonen och jag kände att "shit, nu svimmar jag", ringde Robban i panik och tog mig av bussen fler hållplatser för tidigt där jag satt och väntade tills Robban kom och hämtade mig. Otroligt skönt att han jobbar så nära! Väl ute i friska luften kändes det lite bättre i vart fall och jag klarade mig från att svimma. Hemma gick jag och lade mig direkt och där vart jag liggande resten av kvällen... Jag som verkligen ville åka iväg till Teamträningen men Robban gav mig utegångsförbud och det var lika bra det, jag var sängliggandes hela kvällen förutom när jag släpade mig ut till soffan för att se Criminal Minds.

Imorse vaknade jag strax efter 4, igen... och låg och velade, stanna hemma eller jobba... Hundpromenad fanns inte med på världskartan tyvärr... Bestämde mig för att åka och jobba och åkte extra tidigt så jag kunde ta bilen (Essingeleden) till jobbet, funkar ganska bra än så länge men det blir en luuugn kväll.

Imorgon ska jag och Jennifer till hundmässan i Älvsjö. Hon lääängtar!! "Vi ska åka buss, tunnelbana och tåg heeela dagen! Titta på en massa hundar och hejja på min kompis!". När jag frågade henne vem som är hennes kompis tittade hon på mig som om jag kom från en annan planet och svarade "Emma, Debbies mamma. Hon är jättesnäll och pratar massor med mig när jag vill hålla Debbie!". Tack Emma, du har ett litet fan här hemma!   

började fantastiskt! Farmor och farfar hämtade Jennifer tidigt på dagis och när de var och handlade gick Jennifer till blomavdelningen, pekade på en bukett blommor och sa " de här vill jag köpa till min mamma!". Farmor var snäll och betalade så när vi kom för att hämta Jennifer fick jag en stor bukett röda rosor av Jennifer!   

I övrigt har Robban fixat med snöröjning, vi har röjt och städat hemma och vi har gått i skogen med hundarna. Robban förundras ibland över mina brilljanta idéer kan jag säga! Han förstår inte riktigt varför vi ska åka till skogen och pulsa i snö som går över knäna när vi har lika mycket snö hemma... Birre är om möjligt ännu mer oförstående...

Först går Robban och i hans fotspår (!) går en plågad Birre...

Birre vill vända om igen...

Tjejerna busar på, som vanligt

Axxa hade lika gärna kunnat busa på tomten, hon blir ju nöjd av att engagera sig i all snöröjning medan...

Faquera, hon sprang mest av alla och njöööt av skogssvängen - det är väl hon och jag liksom... ;)

Vackra Faran

Morsan lyckades till slut sno leksaken från dottern

Härlig är i vart fall att  Faquera åtminstonde kan springa och röja rejält i skogen en timme i snöfri skog och hon kan rasa loss i djupsnön i ungefär en halvtimme och vi märker ingenting på henne efteråt! Hon är inte vare sig det minsta halt eller stel!    Hejja Faran!!

På söndagen fortsatte vi i lördagens spår men jag kapitulerade och istället för skogsprommis så tränade jag lite lydnad med Axxa. Vi tränade:

Inkallning med ställande; en variant där jag ställde henne och kastade bollen en millisekund efter hennes stopp och en variant där jag berömde och gick fram och gav henne godis när hon stannat för att sedan backa ut och kalla in på nytt där hon fick belöning för farten emot mig. Mycket nöjd!!
Körde ett par apporteringar där jag märkte av en fartnedsänkning och lite ökad "stress" efter träningen i torsdags. Note to self: inte träna apportering inne på korta avstånd, det får jag göra ute i så fall.
Fotgående med långa raksträckor, många vändningar, ett par halter och en hel del stegförflyttningar. Lite, lite ljud men då hade vi störning i att Jennifer var ute och husse skottade...
Sitt, ligg, stå under baklängesmarsch gick suuuuper och jag var tyst!
Vittring som gick strålande!! Jag tror dock att momentet är känsligt för väderbyte, platsbyte etc och för att hålla uppe säkerheten måste det repeteras minst en gång i veckan. Har varit lite slarvig där tror jag...

Min pinne låg i "luckan" lite till höger

På eftermiddagen kom delar av träningsgruppen med alla barn på adventsfika. Jennifer blev salig över bebisarna och kunde nog inte riktigt ta in att det skulle komma två stycken på en gång och inte "bara" en!

Jennifer, Emma, Debbie, Malena, Malenas sambo Jimmy, Helena, Julia och Axxa

Emma, Helena, Julia, Debbie och Axxa

Jennifer 4,5 år och Debbie 4 månader

Fikats yngste deltagare, Loke en månad, sov sig igenom hela tillställningen

Jennifer har ett nytt intresse och det är bokstäver och att skriva. Hon har till och med löst korsord själv!


Jennifer. Det ska alltid vara en prick i alla R, vet inte varför, och ibland är bokstäverna upp och ner eller bak och fram men det går hela tiden framåt.


Mamma


Axxa


Jag har aldrig hört talas om JEFIR men hon kanske har rätt, borde kanske kolla i SAOL...

Förra helgen behövde jag lugn och ro och bara vara med närmsta familjen. Vi gick i skogen med hundarna, åt lunch och fikade på Systrarna Delselius café, åkte till Lemshaga ponnystall så Jennifer fick rida, målade lite i Jennifers rum mm...

Bilderna, tyvärr otroligt dålig kvalité, får tala för sig själva.


Tjejerna springer


Jennifer målar om i sitt rum


Tillbaka efter en 15-20 minuters ridtur, vi fick inte följa med utan hon skulle rida iväg "själv"


Det är inte dimma utan Axxa som flåsar i väntan på ett "vardagsuppletande"


Det blir mörkt fort nu...

I tisdags och onsdags var jag hemma från jobbet, slutkörd och ont i huvudet... Axxa fick hålla mig sällskap på dagarna och vi gick tre korta svängar på ca 20 minuter i skogen och pyttelite lydnadsträning, det var allt... Mer orkade jag inte... Hon är dock helt underbar, så otroligt lätt att ha att göra med när inte hennes morsa är med... Så lyhörd och följsam. Måtte hon hålla sig frisk och skadefri för henne vill jag ha många, många år till med!! Allt regnande har gjort att det svämmar över lite här och där...


Nope, det är ingen sjö - det är en stig...