Kursen hölls på Lidingö BK och instruktör var Sofia Edlind. Sofia har 1:a pris i elitlydnad med, sin numera penisonerade, Irländsk setter Humla och tävlar SM, NM & VM i lydnad med sin BC Tia. Som kuriosa kan nämnas att Sofia är dotter till Tiffany och Linnies uppfödare och även är medlem i Lidingö BK.

Kursgång ett var den 25 mars och det jag ville fokusera på med Axxa var aktiviteten och fokussläpp.
Sofia tyckte inte att jag skulle vara på henne vad gäller fokussläppen utan att jag ska bestämma mer i/under vardagen och hoppas på att det följer med ni på planen. När vi började prata inför fotgåendet insåg jag allt mer att det jag behövde hjälp med just nu i huvudsak inte var själva momentet utan min inställning... Jag blir frustrerad när Axxa piper och tappar fokus såpass mycket som hon gör och går in med fel attityd varpå följden givetvis blir mer pip och aktivitet från Axxas sida osv.

Fotgående
Fokusera på att det är kul!
Ta musik i lurarna? Lyssna inte efter pip och ljud utan hitta rätt känsla, sedan kan vi ta ljuden.
Flying starter?
Kontaktövningar
Störningsträning

Rutan
Träna spring rakt fram
Träna att runda något
Lägg in ”stanna” på sträckan
– på väg ut = rutan stopp
– på väg in = inkallningsstopp

Fjärrdirigering
En av de andra hundarna rörde sig en del i fjärren och fick följande tips:

Träna stadga i stå.

Gör hunden medveten om tassarna, klappa och ta på tassarna under stadga.

Putta lite på hunden så den får anstränga sig att stå kvar och använda tassarna/benen mer aktivt i stadgan.
~
Under träningarna inför gång två som var 14 dagar senare fokuserade jag framför allt på att det är KUL att träna, startat henne flying i fotgåendet och belönat med godisuppletande och vilka framsteg!!!

Fotgående
Ingång med ”kommm” (”vardagsfot”) när vi ställde upp och under tiden tävlingsledaren rabblar betyg etcetera säger jag ”fot”, på så sätt blir det en paus mellan mitt kommando och det att vi går iväg. Sen när vi går iväg säger jag ingenting mer utan hon ska bara hänga med. I början får hon belöningen efter ett par meter. Gick suveränt! 

Jag tog upp Axxa flying och Sofia kommenderade. Vi fick bra vänstersväng, tappade blicken två gånger och på grund av det fick vi snett sättande i höger om halt. Jag ska ta hennes blicksläpp direkt. Inte genom att korrigera utan genom att lugnt lägga ner henne och säga typ ”näha, vill du inte vara med och jobba?...”. Hon vill ju vara med och jobba och det missar hon genom sina blicksläpp. Lämna henne en kort stund och hämta sedan upp henne lugnt igen och fortsätt/gör om.

Apportering
* För Axxas del ska inte apporteringen ta slut efter ingången. Efter ingången ställer jag mig framför henne och så får hon komma efter/följa en stund, sedan är det slut. Alternativt så går vi fotgående utan kommando (här kan det dock bli ”knas” då hon ju ska träna fotgåendets blicksläpp och fokus).
* Träna stadga i kast och kommendering!
* Träna att hålla när vi går, svänger, gör halter etcetera. Tuggar eller rullar hon där så ska jag bryta momentet. Måste träna det för sig så att hon verkligen förstår vad jag bryter för, jag kan inte lägga in det i en vanlig apporteringsträning.

Kursgång 2 fick vi även en teoretisk uppgift. Vi skulle tänka ut och skriva ner:
Hundens egenskaper; både positiva och negativa
Mina egenskaper; både positiva och negativa
Vad stör min hund?
Vad stör mig?

Det jag kom på lite fort var:

Vad gäller egenskaperna tycker jag att de allra flesta är både positiva och negativa, dels rent generellt och dels beroende på vilken nivå man befinner sig på i momenten…

Många gånger kan man se att hunden och föraren stör sig på samma saker och frågan är då vem som egentligen stör sig på ”saken” och vem som ”hänger upp sig” på att den andra blir störd… 

Därefter körde varje ekipage i ca 15 minuter och Sofia och resten av gruppen agerade störning på det sätt föraren ville. Susanne ville köra vittringsapportering med sin Shipperke Corinne som hon tävlar elitlydnad med.

Vittring är inget lätt moment i vanliga fall och Corinne klarade det med denna störning! Bredvid Springern låg Axxa och när Corinne skickades satt dessutom Sofia på huk snett bakom vittringspinnarna!! 

Den 3-4 december kom Andreas Rundquist upp och höll kurs för oss i teamet. Det var rusktigt kallt och blåsigt så de anteckningar jag har är det jag tagit ur minnet efteråt och de är med andra ord väldigt fåtaliga... 

Funderingar innan:
Aktivitetsnivån
Apportering – (tyst, aktivitetsnivån)
Vittring? Ta med pinnar och tång

Själva helgen - teori
Andreashelgen var väldigt annorlunda mot de flesta kurser jag gått. Detta då han inte i första hand såg till de moment vi tränade, de kom nästan i andra-tredje hand. Han pratade mycket om känslan och ur hundens synvinkel, hur den uppfattade och upplevde saker och ting. Dessutom har han uppenbarligen stor raskunskap och det var skönt att gå kurs för någon som inte bara tränar ett moment ur en, sin, ras synvinkel. När Columbus var på plan så pratade han lite om hur korthåriga muskelhundar var rent generellt, när Bandit äntrade plan pratade han lite mer om hur Kelpies fungerar etc.  Det är något jag uppskattar! Därav fick vi alla lite olika tips med oss trots att vi ibland tränade samma moment och hade ungefär samma problem. På grund av att hundarna var olika fick vi olika träningsförslag med oss. 

Samma sak gällde blicksläpp. Diskussionerna där rörde sig inte om blicksläppens vara eller inte vara samt hur man eventuellt ska jobba bort dem. Det var mer varför släpper just den här hunden blicken – även det varierar naturligtvis! På en eller ett par av hundarna tyckte han att vi absolut ska jobba bort dem då de tittar bort av en anledning och då gav han tips på hur.  En annan, t.ex Axxa, tittar bort av en helt annan anledning och där tyckte han att det inte var lika ”fel” med blicksläpp.

Andreas pratade lite om den forskning som finns:
Belöning
Forskningsmässigt har vi på oss 0,5 sekunder att belöna något precist. Men att vi (alltid) blir sena med belöningen gör inget då vi belönar allt, hela situationen; att vi har roligt, jobbar ihop samt själva momentet som vi tränar.
Minne
Forskning visar att tränar man något varje dag stannar det enbart kvar i närminnet och måste fortsätta repeteras frekvent. Det går inte vidare till långtidsminnet. Tränar man något mer sällan går det vidare till långtidsminnet och kräver inte lika frekvent träning. Det tar ca 14 dagar för något att vandra från närminnet till långtidsminnet.

Lite generella tankar

• Belöningen ska stå i relation/proportion till prestationen.
• Tappat godis är förlorat godis.
• Hundarna märker skillnad på om de får en godis eller flera godisar efter varandra (större belöning). De märker även om den ena hunden får mer godis än den andra (om man har flera hundar), något att tänka på…

Praktik

Axxa pass 1, inne
Axxa kom in i ”skyddsstänk” så fort hon såg hästarna, inte blev det bättre när vi kom in i ridhuset… Där satt hela gruppen på sina stolar när vi kom in och Andreas stod mitt på planen och pratade, precis som på vilken skyddsträning som helst... Alltså kunde vi inte träna något alls på det vi ville då hon låste upp sig helt på "figgen", hela passet tränade jag lydnad och Axxa tränade skydd!... 
Vi höll på med en övning för att få henne hamna på samma träningsplan som jag, tyvärr har jag inte skrivit ner och jag minns inte exakt så jag skriver inte ner det här.

Vi pratade en del om stress också. Det finns flera saker som kan leda till stress som vi kanske inte tänker på…
Temperaturväxlingar -> stress
Passivitet -> aktivitet -> stress
Aktivitet -> passivitet -> stress

Axxa, pass 2, ute
Apportering
Axxas bild av apportering är själva gripandet. Det gör att när jag säger ”apport” så är hon redan sen (!) till gripandet = stress och panik!!
Växla gärna mellan olika kommandon, t.ex aaaport, port, apport, sport med flera. Det ger fler bilder för hunden det är ingen lösning på problemet, men kan vara en av vägarna som bär dit i kombination med andra.

Kasta apporten en kort bit, ca 2-3 meter, kommendera när hon kommer mot mig med apporten, sträck ut händerna (tidigt) och ta emot den. Belöna snabbt med godis och hjälp henne sedan in i en ingång/utgångsposition och belöna snabbt igen. Så småningom ska jag köra hel apportering inklusive ingång. Skillnaden blir då att jag inte håller ut händerna framför mig, på så sätt vet hon när hon ska avlämna framför mig och när hon ska göra ingång.  Sen ska jag variera.
Detta gör jag för att undvika tugg/rull och osäkerhet vid ingång och avlämning.
Kort apportsträcka = lite muskelarbete = mindre stress
Lång apportsträcka = mycket muskelarbete = högre stressnivå samt att jakten kommer in…

Vittring
Godisar under pinnen
Stå på fyra meters håll = mittemellan
Står man för nära -> de vet att de ska göra något -> krav -> ”stress”?
Står man för långt bort (10 meter) -> stort muskelarbete -> aktivitet och stress

Hon måste kunna/förstå sluthandlingen innan jag kan träna början (backchaining) annars blir det osäkerhet -> stress -> ”felbeteenden”/fel aktivitetsnivå vid vittringspinnarna.

Skogspinne mellan vittringspinnarna = mycket bra men Andreas tyckte inte att det verkade fungera på Axxa.

1. Börja med att lära henne hantera pinnen (ta och håll lugnt) på nära håll, vid min sida.

2. Jag ska kunna hantera hennes mun (och pinnen) samt eventuellt lära in ”håll”-kommando, innan jag går vidare med själva vittringsträningen.

Fotgående
Blicksläpp (framför allt) i alla vändningar tror Andreas beror på hennes nyfikenhet, att hon tänker ungefär: ”vart går vi nu”?

Andreas tycker inte att jag ska bry mig om blicksläppen, de kommer nog bli bättre med tiden (han tycker inte att jag ska korrigera!), eventuellt ska jag prata med henne runt svängen.

Pipen kommer oftast kort efter en sväng/halt, beröm henne innan hon piper så får hon bekräftelse för at hon gjort rätt -> mindre pip.

Andreas tycker inte vi ska bry oss om Axxas pip, han tror det mest är osäkerhet (?) innan hon förstår/kan (del)momentet vi tränar och att det kommer att tunnas ut/försvinna ju säkrare hon blir.

Träna fot max 1,5-2 minuter per gång annars ökar risken för osäkerhet/pip, ungefär ”varför gör vi om allt flera gånger, gjorde jag inte rätt???”.

Positivt om fotgåendet är att Axxa har väldigt bra position hela tiden.

Andreas : ”käck hund”, ”Bra schäfer, som de var för 10-15 år sen”.

Numera ringer väckarklockan kl. 05.00 på morgnarna!
Det innebär att jag har ungefär en timme att tillbringa med hundarna innan jobbet. Nu går lite tid till att fixa med Axxas tass men så snart den är läkt kan vi gå lite längre istället för att pyssla med bandage etcetera. Då hon tog en "liten" otillåten springtur häromdagen så ser den tyvärr inte lika fin ut längre, men det vart inte fullt så illa som jag trodde det skulle vara. Jag har därför kortat ner morgonrundan i några dagar men istället har vi tränat lydnad i 10-15 minuter varje morgon. Underbart!!!

Det bästa av allt är att känslan bara blir bättre och bättre! Wow! Det är ju riktigt kul att träna hund igen!

Vi har tränat lite:
Fotgående

Fokus ligger på känslan och glädjen och den finns där! Hon har varit helt tyst och det mesta har varit väldigt bra! Förhoppningsvis blir exaktheten i position etcetera lite bättre när hon slipper bandage och plastpåsar.
Stanna

Jag kommer träna rutan med hjälp av godisskål och då kommer jag behöva kunna stanna henne när hon ätit godis och vänt upp, annars blir det bara spring in och ut ur rutan. Nu tränar jag därför på "stanna" inför rutanträningen villket går mycket bra! Nu tränar vi bara på korta avstånd på kastad frolic då jag inte vill ha för mycket spring och tvära vändningar pga tassen. Nästa pass kommer jag lägga in godisskålen och när tassen är bra kommer jag utöka avståndet, därefter kommer jag plocka in rutan. Vi tränar även ställande när hon är på väg emot mig på kort avstånd och under gång.
Fjärrdirigering

Testade jag idag och jag kan träna skiftet stå/sitt/stå samt stå/ligg/stå, stod på ca 1-2 meters avstånd och det gick mycket bra! Jag kan inte lägga in stå/ligg då hon blir störd av tassen, gör såklart ont när hon "dänger" ner den i backen som hon gör och jag vill inte få in fel sorts lägganden...

Ändrat fokus!
Börjar inse att när jag fokuserade på våra dåliga vänstersvängar så hade vi dåliga vänstersvängar... Nu när jag fokuserar på känslan och glädjen så är det just det vi har! Ska nu försöka fokusera på det som faktiskt är bra i våra moment och inte det som är dåligt. Sen är det mycket som kan blir bättre och självklart ska vi träna på det med, men inte lägga fokusen där!

Söndag morgon vaknade jag tidigt så strax efter 7 gick jag ut på en timmes promenad med hundarna. Det var rätt lugnt och skönt, gick promenaden där vi går på en stig längs med vattnet en del av sträckan.

Och så en bild i motljus, blir inte så effektfullt när man fotar med IPhonen...

När vi passerar ett hus som ligger precis vid stigen rycker hundarna till och jag säger till dem – är övertygad om att det är rådjur som stack iväg då jag hörde en massa spring… Tittar upp och inser att det är två jättehundar på tomten som rusar i full fart emot oss… Inte så just att korrigera hundarna för att de reagerar då inte… Ja, det gör inget annat än att titta (varken mina eller hundarna på tomten) fören vi kommer tills slutet av tomten och då gör de jordens mest rabiata utfall – jag blev rädd! Och det är inte ofta jag blir det när det är staket mellan en själv och hunden som gör utfall… Kände bara att måtte de stanna på sin sida av staketet och inte få för sig att hoppa över! Mina var super, de raggade men sa inte ett ljud! Jag fick för mig att det var den omtalade Ovcharkan men jag har ingen aning… Var ”tvungen” att fota och så jag satte ner hundarna en bit bort och gick tillbaka och insåg då att det var hundarna de var ute efter och inte mig…

Lite annorlunda brevlåda

Efter en timme var vi hemma igen och efter att ha ätit en mysig söndagsfrukost med familjen for jag runt som en tok! Skulle iväg och träffa Lindha för spår och uppletande – vart var alla spårsaker?? Vad behöver man ha när man spårar??? Det var lääänge sen nu… Den 10 oktober för att vara exakt, då fuskade vi från rehaben och spårade med Marie, gången innan dess var 3:e augusti…

Träffade Lindha med lilla Lussan och hundar vid Kummelbergets industriområde och efter lite snack och planering gick vi ut våra spår. Under tiden spåren la till sig fikade vi lite och körde uppletande i en korridor på ca 10x50 meter, vi lade ut två föremål var. Underbart!!!

Axxas spår – ca 250 meter, 3 vinklar, 2 apporter plus slut, liggtid ca 3 timmar
Axxa spårade suveränt! Hon var fokuserad, lugn och noga! Hon slog lite och på grund av en liten lov missade hon första apporten. De två andra kom hon in med i flygande fläng!

Farans spår – ca 250 meter, 2 vinklar, en godisburk plus slutapport, liggtid ca 3 timmar
Även Faran spårade mycket bra men väääldigt lugnt… Hon var dock mycket spårnoga och blev rätt nöjd med att hitta en godisburk i spåret. Vid slutpinnen överraskade hon mig rejält! Hon fick leta lite efter pinnen för att hitta den och svansen gick som 17! Lite lustigt, hon som tycker pinnar är ett (nödvändigt) ont i spåret annars även om kommer in med dem riktigt bra (de hon plockar), så även med denna!

Med näsan i "kakburken"  

Uppletande – 10*50 meter, fyra föremål till alla hundarna på samma legor

Axxa var outstanding! Hennes bästa uppletande någonsin! Hon for ut och plockade in tre av föremålen i en flygande fläng! Rakt ut och rakt in! Inga som helst problem med att gå ut på djupet. Det tredje föremålet (en skinnbit och hon gillar inte skinn…) hittade hon inte (eller ignorerade?) så jag slängde ut ett föremål på nära håll och även det tog hon fint!

Faran fick leta efter tre föremål, jag avslutade innan det fjärde. Hon letade helt ok men inte som hon brukar… Lite lågt tempo men hon hämtade och lämnade av fint och tyckte det var roligt.   

Roligt var att även Lindhas hundar gick som klockor! Efter fyra timmar med kanonträning och härligt sällskap var det dags att åka hem och ha familjetid. Efter lite fix och mat åkte vi in till Stockholms glass och pastahus för att njuta.

Jaaaa, vi ska åka till stan och äta glass!!!

Efter sju minuter i bilen tog orken slut...

Men väl framme kom humöret och aptiten fram igen!

Förra lördagen fick Axxa vara lös i skogen för första gången på 5 veckor! Lycklig tokrusade hon tills bandaget flög av så efter 10-15 minuter var vi tvungna att åka. Men vilken glädje!!! Faran var lycklig hon med då hon sprang och jagade Axxa som hon brukar.

Axxa med bandage innerst, plastpåse emellan och så vetflex för att påsarna ska hålla
och hon ska få bättre grepp och inte halka...

Den korta tiden i skogen utnyttjades till max så de var ändå rätt nöjda när vi åkte vidare på andra ärenden  

Senare på dagen var de lösa på tomten i några timmar. Jag insåg sen att det var en vecka sen kursdagen för Sofia och tänkte att vi testar att träna lite lydnad. Wow! Jag började med fritt följ och hon var helt tyst och fokuserad FRÅN START i fotgåendet, gjorde ett par apportinkallningar utan tugg och rullningar! Körde lite ljudlöst fritt följ med fokus igen och därefter lite rutan. Det var sååå roligt!   

Rutan är en liten akilleshäl men där har vi (jag och Robban disskuterade en stund på kvällen) kommit fram till att jag ska testa att köra som jag gjorde med Linnie och Mellon på deras tid, dvs tidigt 90-tal, och helt enkelt ställa en skål med godis i bakkant på rutan.  

Det är en fråga jag ställt mig ett antal gånger, nu senast på kursen tävlingslydnadskursen i söndags... Återigen var det en hund, av annan ras, som gjorde utfall på utfall mot Axxa... Ägarens kommentarer var: "Men oj, så här brukar hon inte vara... Det måste ha hänt något på dagis"... Det må så vara men det bryr jag mig inte om! Jag vill inte att mina schäfrar ska bli utsatta för utfall efter utfall på promenader och kurser! Hur kommer det sig att det är "helt okej" för vilken hund som helst att göra utfall mot en schäfer??? Hade det varit tvärtom hade det sannerligen inte varit ok! Vi med hundar av bruks- och kamptyp har betydligt högre krav på oss från omgivningen!

Flera års arbete med Axxa har gett resultat! För hur reagerade hon när hon blev utsatt för ovanstående? Jo, hon vände bort huvudet, hon viftade på svansen och efter ett tag lade hon sig ner med ryggen mot den andra hunden och halvsov!

Nu fungerar det att vi blir utsatta emellanåt, men hade det här varit för 2-3 år sen eller när hon var valp då hade det varit annorlunda. För er som inte känner Axxa så var hon rädd för och mycket osäker mot andra hundar förut, det räckte med att hon kände lukten av en hund för att hon skulle resa ragg och gå igång! Varje hundmöte var en pers och jag kände mig enormt misslyckad som hund- och schäferägare. Visst, hon är fortfarande osäker när främmande hundar kommer nära, nära och då framför allt intensiva hundar men det är mycket sällan en sådan situation uppstår. Nåja, trägen vinner och här står vi nu, fyra år senare!   

Vi som måste tåla allt...  

Två veckor höll tratten, nu är den i två delar... Hon är liksom inte så försynt "den lilla". När Axxa har tratten på springer Jennifer och ställer sig bakom en eller hoppar upp och ner och kräver att vi ska bära henne och - jag förstår henne! Då har hon inte tratten på särskilt mycket heller, så fort vi är hemma och någon av oss är vaken är tratten av. Hon vet så väl att hon inte får röra tassen så istället slickar hon på andra tassen, på glovet, på... Ja, om riktar om helt enkelt.

Igår fick hon frispel!! Drog en repa på tomten och två varv runt huset i full speed med Faran i släptåg...  När hon stannade lyfte hon upp tassen och stirrade förbryllat på den, då hade bandaget lossnat och påsen gått sönder och satt som en snygg grå benvärmare i plast. "Titta, där ligger Axxas bandage", sa Jennifer... Gick in i huset med tanken "shit, shit, shit" i huvudet, men det gick tack och lov bra. Fick hjälp av världens bästa hundskötare att hålla upp tassen från marken under tiden jag hämtade allt inför rengöring och bandagering. Fick dock frågan "måste jag tvätta händerna då" innan? Den frågan får vi nu 711 gånger om dagen, vet inte vad det är för "tvätta händerna"-fobi hon har just nu. När allt var fixat hade vi picknick på altanen jag, Jennifer och tjejerna - klart de ska ha pannkaka precis som vi!

"Axxa bet mig bara lite, lite, lite i handen men mest bet hon mig inte", meddelade Jennifer efter pannkaksutdelningen. Himla bra med raka besked! Ungefär som när hon berättade för grannen att våra hundar är snälla och inte bits - inte så mycket i vart fall...   

läker finfint! Så otroligt skönt!!!
Det har börjat växa fram ny trampdyna så även om såret fortfarande är stort och öppet så "krymper" det för var dag. Inte nog med det så belastar hon vänsterfoten, tjohoo!!! Jag kan tänka mig att det skavde enormt innan de klippte bort dynan för redan dagen efter började hon använda den lite. Nu går hon nästan som vanligt, lite avlastar hon men det är ju inte så konstigt. Huvudsaken är att hon går på alla fyra tassarna och inte kör trebensrace. Har föresten börjat förstå varför amerikanarna ibland väljer att amputera benen på sina hundar istället för att ta bort hunden, de klarar sig "lika bra" på tre ben som de gör med fyra.   

Våren är här och jag längtar tills tassen är såpass okej att vi kan börja ta våra promenader igen! Jag kan ju inte gå mina morgonpromenader nu när Axxa är skadad för då går "larmet" och resten av familjen behöver sin skönhetssömn...