I tisdags gick vi en morgonpromenad där jag stannade till vid skolan och tränade lite lydnad på fotbollsplanen. Började med fotgående där hon var tyst, lugn, fokuserad och hade en hääärlig attityd!! Wow, vilken känsla!
Vi tränade även lite fjärrdirigering nära, nära och det gick riktigt bra det med.

På kvällen åkte Robban och Jennifer iväg för att bada Birre så då passade jag på att träna lite lydnad på tomten. Jag började med en snudd på tävlingsmässig vittringsapportering, utan TL, där jag lade upp 10 pinnar på en rad med ca 1 dm mellanrum, min (märkta) pinne var nummer fyra eller fem. Gick tillbaka till Axxa, som hade rest sig, satte ned henne och ställde mig med ryggen mot pinnarna, vände mig sedan om och insåg att jag inte ser pinnarna alls, och skickade. Hon for ut som ett skott, med startskall, men kopplade på näsan suveränt och letade upp rätt pinne utan att ens peta på de andra pinnarna (de var helt orörda när jag gick för att plocka upp dem igen) och kom in till mig. Vilken underbar känsla!!!

Körde sen två apporteringar innan vi fortsatte med inkallning med ställande. Idag lade jag på handtecken och då fick jag till snudd på tvärnitar… Avslutade passet med lite, lite fotgående och stegförflyttningar vilka gick väldigt bra.

Igår, onsdag, vart det bara lite fjärrdirigering inne i hallen. Gick lite sådär, det är inte vårt starkaste "moment"... Just nu är det stå->ligg, stå->sitt och ligg->stå som går skit. Resten är ok. Ligg->stå var för en stund sen ett av våra säkraste skiften... Bara att traggla på...

I måndags morse fick Axxa skritta i 10 minuter på löpbandet och sedan träna lite fjärrdirigering i hallen.

På kvällen fick jag plötsligt ”ledigt” då Robban skulle fixa något och Jennifer skulle hem till farmor och farfar efter dagis. Då gäller det att passa på! Hann inte både cykla och träna lydnad så jag valde att träna lydnad, resultatet blir ju lite därefter… Åkte till kyrkoexpeditionen som tar ungefär 2 minuter att åka med bil och där de har jättefin, välklippt gräsmatta och undrade varför jag inte tränar där oftare. Väl framme så mindes jag… Välklippt fin gräsmatta men vattensjukt så det är blött och lerigt, bra om man vill träna på sånt underlag men det är inget som bekommer Axxa.

Momenten då…
Vi började med rutan, ojoj…
Tänkte börja på ca 15-20 meters avstånd då hon ju har lite svårt för fullt avstånd. Hon var ”bänglig” och lite ljudlig i framföringen, start-/kampskall på vägen ut, full rulle (!), far förbi rutan ca 5-10 meter till höger om den, kommer på sig själv, vänder när hon är ca 10-15 meter bakom rutan och rusar förbi den igen (!) någon meter till vänster om den och nitar när hon är någon meter snett till vänster framför rutan! Eh, jaha…
Körde några skick till och det blev bättre, ikväll hade hon inga problem med långa avstånd till rutan och då körde jag på ca 30 meter som längst. Dock startskall varje gång.

Inkallning med ställande, full speed men inga ställanden…

Två släta träapporteringar som var mycket bra! Liiite tugg på apportering två, inget alls på den första!
Hade lite ”skaller” på metallapporteringen men vet inte hur mycket som beror på Axxa och hur mycket som beror på att den hela tiden skruvar upp sig själv och därför är lös…

Avslutade med några sättanden under gång som hade bra framföringar och suveräna sättanden!!

Här tränas det väl inte riktigt lika flitigt som vanligt av olika orsaker men vi tränar ju lite nu och då i vart fall. Senaste tidens träning går sakta men säkert framåt vad gäller vissa moment, andra går sakta och osäkert framåt och en del går två steg fram och två steg bak och man undrar hur svårt en liten schäfertjej ska ha att förstå vissa saker...

Litet sammandrag
Fotgåendet går framåt igen och imorse hade vi en härlig känsla! Ett moment som är perfekt att träna på morgonpromenaden, dock lite mindre perfekt när Jennifer är med och vill leka med Axxa...

Inkallning med ställande har jag bara tränat kanske 15 gånger totalt senaste året men det går framåt. Jag vill ha ett mer distinkt stopp men det kommer förhoppningsvis med lite mer träning. Imorse körde jag inkallning på ca 20 meter med boll som jag kastade över huvudet på henne som belöning för stoppet. Sedan körde jag en med belöning utlagd bakom henne, hon såg när jag lade ut den, på ca 35 meter. Första var helt ok, den andra var mycket bra. Ska successivt öka avståndet.

Vittringen går framåt, oavsett vilken "arbetstemperatur" hon har så slår hon på näsan vid pinnraden och har hittills alltid tagit med sig rätt pinne in! Den rätta ligger 1-2 dm bredvid eller bakom den synliga raden, alltid gömt i lite högre gräs så att den inte syns. Vi är nu nere i ca 1/4 dels Icapåse i antaI. I helgen fick jag hjälp av Robban med att lägga ut alla pinnar så det vart lite mer tävlingslikt, skillnaden var att jag inte vände mig om vid utlägget då vi får ta en svårighet i taget. Axxa tyckte det var väääldigt annorlunda så det är bra att jag lägger in det i träningen redan nu. Hon vart lite orolig i "utlägget", sökte min kontakt och såg frågande ut, hade lite pip och sedan lite startljud. Skötte dock näsarbetet riktigt bra. På söndagen var även Jennifer med och då fokuserade Axxa väldigt mycket på henne, men det är nog bra att ta in, jag kan tänka mig att hon kan fokusera på TL i detta moment och TL och Jennifer kanske blir samma sorts störning? Jennifer var myyycket stolt över att få "hjälpa till". Ska nu minska ner antalet pinnar så och ha lite mellanrum mellan dem för att snart kunna plocka in min pinne i pinnraden. Parallellt får Robban lägga ut pinnarna åt mig någon gång ibland. Ser vittringen som en rätt kul utmaning just nu.   

Apporteringarna går strålande! Bara lite tugg och rullning numera, de andra "problemen" kommer så sällan att jag inte fokuserar på dem längre. Händer det något i utkastet får hon helt enkelt inte hämta apporten, that`s it. Tugget och kastet tror jag mitt "tjuvande" av apporten och bollbelöningen kan hjälpa till med. Vi kör vidare med detta.

Sitt i grupp och platsliggning har jag missat att träna "på slutet" så det får jag ta tag i...

Sättande under gång är kanon de gånger jag tränar det så det är inget jag fokuserar på, tar det på teamträffarna ibland när jag kan få någon som klickar åt mig och ser när hon sitter bra.

Rutan behöver jag träna mycket mer på för att få henne säker även på över 15 meters avstånd, men kan inte träna på tomten så det blir inte lika ofta som jag skulle behöva...

Å så var det då fjärren... Kör med koppel på hela tiden och inomhus har hon börjat förstå momentet, har lite svårt att låsa vänster bakben i skiftet ligg till stå, vilket fungerat tidigare...  I övriga skiften kan jag nu köra på ca 1,5 meters avstånd. I morse försökte jag dock träna momentet ute på promenaden efter att jag tränat fotgående och inkallning och plötsligt betydde visst "stå" "kom in till sidan och sitt fot"...   När jag stod precis, precis framför henne kunde jag i vart fall få till ett par skiften innan jag bröt och tränade fot, som hon ville istället.  


Arkivbild på Axxa Foto: Elin Berglund

I söndags tog vi en tur till en lekpark som ligger ca 1,5 km hemifrån för lite lek och picknick. Jennifer var dunderförkyld men behövde ändå lite aktivering utanför huset. För att förena nytta med nöje fick Axxa dra skrindan, vilket både hon och Jennifer uppskattar.

Svårigheten är att både Axxa och Jennifer vill hålla en betydligt högre takt än jag! På gångvägarna är det enkelt att hålla emot som på bilden, men när man går på en smal trottoar i nedförsbacke bredvid bilvägen... Jaja, det är andra gången Axxa drar skrindan och jag tycker det funkar fint.   


En del av klätterställningen, där man kan göra som brandmännen


När Jennifer lekte kunde hundarna ligga  i skuggan i utkanten en liten bit bort, parken funkar super för oss alla. Eftersom den är inhägnad finns heller ingen risk att främmande hundar kommer framspringandes. Skönt!

Vabbade i början av veckan och då vi har hantverkare hemma som håller på med badrummet flydde jag,Jennifer och Axxa hem till mina föräldrar och var där över dagen. Övriga hundar var med husse på jobbet. Eftersom Jennifer knappt äter någonting när hon är dålig fick hon lite "hjälp" av mormor vid lunchen.

Plötsligt dyker det upp lunchsällskap på pallen bredvid Jennifer...

Å vad är inte bättre än lite konkurrens?...

Konkurrensen verkar dessutom gilla spaghetti med köttfärssås

Efter ett tag funkar inte ens det utan mormor har bara ett barnbarn kvar att mata

Hon har inte det bästa bordsskicket dock  

Med tanke på alla matbilder i bloggen där hundarna får vara med vid bordet etc. är det kanske bäst att tillägga att det inte tillhör vardagen, men att vi ibland kör med undantag. Ungefär som den franska grammatiken i skolan... Inga regler utan undantag...   

På eftermiddagen var det dags för lässtund och lite lugna lekar och givetvis  var "lilla fröken mitt i vägen" med även där!


Mormor är dagisfröken, Jennifer mamma till alla barnen, jag var busschaufför när de åkte på utflykt och Axxa var bakgrundsrekvisita

Hade en underbar dag i vackert väder med Teamet i lördags; massa träning, konstruktiva diskussioner, lunch och uppflyttningstårta! 10-19 höll vi på!!!! Tack tjejer och Vidar! Fick en nytändning så nu gasar vi!   

Lite mindfullness mitt i fikat    Katta, jag och Helena

Diskussionerna handlade en del om hur vi tyckte det funkade med gruppen, har vi samma bild av hur vi vill att gruppen/träningarna ska fungera, hur vi ska lägga upp våra träningar, hur ska vi göra med tävlingar etc. Mycket givande!

Helena, Malena, Vidar och lilla Debbie 6 veckor

Sedan avhandlade vi även vilka mål vi har - alla har vi olika mål och det är bra för oss alla att veta vilka mål respektive person har. Själv har jag funderat igenom mina mål ett antal gånger men tack vare all   rehab vi haft så har jag fått revidera mina mål och planeringen för att uppnå dessa liiite för många gånger känner jag... Nu är dock nya mål satta och det känns skönt att veta vad jag i slutänden siktar på. Det känns fantastiskt skönt att ha ett gäng härliga människor som stöttar, peppar och hjälper mig på vägen!   

Sen pratade vi om en del moment bland annat platsliggning, sitt i grupp, apportering med dirigering och så var det så klart en massa allmänt snack också.

Rent praktiskt så körde jag och Malena först igenom Columbus och därefter var det Axxas tur. Vi gick igenom rutan, träapportering, metallapportering och något mer. Axxa var rätt nosig i rutan ett par av gångerna vilket jag aldrig har problem med annars, men vi kunde konstatera att hon inte är van vid fårskit mitt i rutan.   

Axxa i rutan

Emma kollade även en hel del av våra moment:
Apporteringen som är kanon numera frånsett det lilla tugget och rullningen precis innan ingången. Ska ge henne bollen som belöning lite oftare samt överraska henne och försöka rycka ut apporten ur munnen på henne. Dvs inte träna på att hålla och "peta" på den etcetera utan "kasta" mig över apporten och lyckas jag sno den får hon långnäsa och håller hon i blir det lite kamp.

Fjärrdirigeringen tittade vi på direkt efter att vi kört apporteringsmomenten och rutan då hon var som mest i gasen. Hon kunde ju inte hålla tassarna i styr etc. så då fick vi träna på detta. På tävling kommer ju fjärren sist... Ska jobba med förberedande signaler, att hon ska kunna vara "stilla" och förstå det kommandot, vilket jag även kommer kunna använda på tävling. Jag ska även köra med koppel på och försöka dra henne ur position så hon får anstränga sig för att bland annat stå kvar.

Vi testade första övningen på dirigering, inför apportering med dirigering, och det funkade kanon! Bara att köra på.

Vad gäller inkallning med ställande så ska jag inte gå över ån efter vatten. Har momentet kanon på 15 meter så nu är det "bara" att länga avståndet.

Elin och Tindra behövde störning under fotgåendet

I helgen insåg jag också att när vi har treans moment så har vi också elitens! Bara apportering med dirigering som tillkommer!   Och så konskick före rutan förståss.

Igår var vi iväg på teamträning där kvällen börjades med fika - Malena hade med sig massa nyheter från sitt jobb så det var bullar, längder och olika typer av wienerbröd med mera, mums!

Min och Axxas träning bjöd på ups and downs, hann inte ut med henne innan så hon var het! Hon var ungefär som en unghund på 10-18 månader med massa spring i benen och ingen hjärna men massa, massa arbetsvilja och stooor leklust! Fick hon bollen for hon omkring som en rodeohäst över plan och då hade hon bara fått den rakt ner i munnen, inga kast eller liknande. Ja ni kan ju tänka er...

Började med rutan där hon har jordens dragning, hon vill, vill vill! Pip och tjut på framföringen, startskall första metrarna och full sula de 20 metrarna ut men hon är inte helt klar över vad som förväntas av henne därute... Hon drar sig åt höger på utvägen, väljer sen vänster och hamnar då ibland utanför och väldigt nära främre linjen...

Fortsatte med Hopp apport x2 - bra men våldsamt! Het här med och som vanligt lite tugg vid sidan, dock rätt lite och helt stabil i utkast! Det tar sig, sade mordbrännaren!

Bestämde mig, trots allt, för att köra lite fotgående där hon givetvis också var lite för het vilket ledde till lite sned position och lite ljud emellanåt men överlag var det ändå ok med tanke på Axxas temperatur! Jag måste lära mig att "handskas" med henne även när hon är på detta "humör".

Fjärrdirigering  - fick till tre bra skiften på nära håll men sen brann det hos henne så då lade jag ner...

Inkallning med ställande på 15 meter - full fart, bra och snabb reaktion på mitt "stanna" men så gled hon på gräset... Jag är dock väldigt nöjd!

Tog hjälp av Emma med rutan och hon sade det så bra, att Axxa älskar rutan och vet i stort vad som gäller men det är det sista finliret som måste till där ute. Tog hjälp av en target som vi lade in i mitten av rutan vilket fungerade jättebra! För övrigt ska hon inte se när rutan ställs ut då det gör att hon "slår över" av förväntan och stänger av hjärnan och bara använder benen... I vanliga fall ska jag förbereda henne inför momentet men när hon är så här het ska jag inte gör de för då lyfter hon... Anledningen till att vi lägger targeten i mitten av rutan beror på hur Axxa svänger när hon stannar och att vi måste få henne att söka sig till mitten av rutan, jag kan inte ha dragningen för långt bakåt som är det vanliga då kommer hon hamna utanför.

Slänger in en arkivbild för att dela upp inlägget  

Vi hade givetvis Teamträning förra torsdagen med men då var hon ännu hetare... Startskall på väg till rutan och hon tog hopphindret på vägen ut för att sedan hamna 1-2 meter utanför rutan och inte kunna söka sig in i den sedan, vilket hon brukar göra om hon hamnar utanför...

Apporteringarna var bra och det är kul att se att stadgan i utkasten börjar komma även när hon är på detta humör!

Fot var bara att glömma så jag bestämde mig för att köra lite "freestyle-cirkusövningar" som åttan och slalom mellan benen, snurra, rulla runt och "mellan" vilket innebär att hon ska söka sig in i position mellan mina ben och sedan kunna gå där. Kom på att det var väldigt länge sen vi körde detta! I vart fall så brände hon massa enerig och sedan kunde jag återuppta träningen! Mycket bra att kunna ta detta med mig till framtida träningar!

Sedan kunde vi träna fritt följ en rätt lång stund med micropauser emellanåt! Kändes riktigt bra!

Ibland blir man så där härligt lycklig, en underbar känsla! Nu senast var det Axxas förtjänst. Vi var ute och cyklade härom kvällen och jag hade tänkt cykla en kortare runda med Axxa bara i koppel alt. springer men Axxa ville svänga åt andra hållet, dit vi brukar springa en sväng längs med vattnet och hon kan vara lös. Mig gjorde det detsamma så vi cyklade åt det håll Axxa ville.

Jag släppte henne där jag brukar och hon travade lös snett framför cykeln. När vi kom till slutet av promenadvägen och jag skulle vända cykeln är Axxa 2-3 meter ifrån mig och plötsligt far det upp och iväg en stor, fet hare några meter ifrån Axxa! Samtidgt som jag tänker att jag aldrig kommer få stopp på henne med den jätteretningen så finner jag mig och säger högt och tydligt "Axxa nej!". Och Axxa, hon tvärnitar (jag vet inte om hon tog något steg efter haren eller om hon "frös" direkt) och kastar sig om och kutar tillbaka till mig!!! WOW!!! Jag tar upp en näve frolic och kastar iväg, bort från harlöpan men tror ni Axxa bryr sig? Nej, hennes ögon lyser "bollen BOLLEN BOLLEN!!!", men ser ni eftersom vi skulle ta en kopplad runda så hade jag lämnat den hemma   Är det inte typiskt! Jaja, med lite jaktlek på frolicarna och lite pinnlek så fick hon storbelöning ändå. Lyckan höll i sig hela kvällen och morgonen därpå. 


Bilden är lånad här

Senast året har jag fått stopp på henne varje gång vi ser vilt/katt och hon är lös men då har de i 99 fall av 100 stått stilla och det är ju något helt annat. Men litar jag på att jag får stopp på henne? Nej inte alls, och därför är hon mest i koppel...

I söndags var det dags för mig och Axxa att möta Anna, Phoebe och Ruby hos Marie Söderström i Norsholm för en uppföljning av vårens inledande fysgenomgång med träningsupplägg. Vi hade bokat upp oss på 2-3 timmar men när jag satte mig i bilen för avfärd såg att jag vi hållit på i fyra (!) timmar. Det var otroligt givande!! Tanken med detta är att vi ska få hjälp, tips och råd på vägen samt träningsupplägg för att träna oss själva tillsammans med hundarna. Det vill säga att vi inte ”bara” är ute och motionerar och hunden får följa med utan även hur hunden ska få fysträning samtidigt samt andra komplement för hundarna, men även för oss. Vad är våra svagheter? Hur tränar vi upp dem? För varje gång vi ses går vi djupare på ämnet och vi har givetvis fler frågor och funderingar. Här kommer en liten sammanfattning av en del av det vi gick igenom i söndags.

Pulsmätare
Marie tipsar oss om att använda pulsklocka. Man ska inte använda den slaviskt som många (manliga tävlingslöpare  ) gör utan man ska ha den som ett hjälpmedel. Till exempel kan man träna intervaller efter pulsklockan, man kan utmana sig själv etc.

Vilopuls kan man testa själv, helst precis när man vaknat. Mät under en minut eller 2x30 sekunder. Vilopulsen ligger normalt på ca 60. Maxpulsen ligger normalt på ca 220-230 (minus ens ålder sägs det, men det stämmer inte för de flesta).

Pulsen går upp i början av passet och sedan planar den ut, därför känns det för många jobbigast i början av passet.

Det finns en applikation till smartphones ”Instant heart rate” som man kan ladda när och som mäter pulsen genom att man sätter fingret mot telefonens fotolins. Vet inte hur pålitlig den är, men den kan i vart fall ge en ledtråd.

Att träna i kyla
Ner till – 10 grader är det inga problem att springa i men då bör man ha en grund att stå på.

Det kan vara bra att ha något som värmer upp inandningsluften, typ något slags näsduk (även om den blir våt) när man springer i sådan kyla. Hundarna har normalt inga problem med att springa i denna kyla.

Vid kyla ute bör man sänka tempot. Intervallpass bör man inte köra under –5 grader.

Löpbandsträning för hund
Löpband används väl mest vid rehab och då oftast i vatten. Jag har dock turen (tack, tack, tack Annika!!!) att ha fått ett löpband som är lite större än de som normalt säljs i sportaffärerna och har då tänkt använda det som komplement ibland, vid tillfällen när man kan ha svårt att motionera hunden. De löpband som är tillverkade för oss människor har ett annat ”underlag” på själva bandet än det som är tillverkat för djur och därför sliter det mer på hundens tassar. Vid löpbandsträning bör man därför se över hundens tassar för att se om de klarar denna typ av träning eller ej. Om hunden får problem med tassarna kan man ha på sockar på hunden, men då måste hunden först vänja sig vid att ha dessa på sig så att inte rörelsemönstret ändras och man ”hårdkör” på löpbandet…

Invänjning: Låt hunden gå i ca fem minuter, stanna bandet men låt hunden stå kvar på bandet så att den inte lär sig att hoppa av så fort bandet stannar/saktar ner. Var noga med detta varje gång!

Det kan vara smart att låta Axxa skritta på löpbandet och inte bara tänka på trav/motion/kondition, framför allt då jag har väldigt svårt att få henne att skritta ute.

Skritt på bandet, Axxa skötte sig kanon för att vara första gången på ett löpband  

Utrustning för föraren
Man bör satsa på ordentliga kläder när man tränar löpning, oavsett nivå. Det kan vara bra att ha 2-3 uppsättningar, det som behövs är:
Sportbh – och den ska sitta tight!
Funktionströja – kort- plus långärmad
Funktionsjacka – ej för pösig
Tights
Kompressionsstrumpor är en trend (precis som plåster på näsan för att öka andningen var för några år sedan) sa Marie och menade på att folk med problem ev. kan behöva dessa, men inte vi vanliga.
Bra skor – kolla tillverkningsdatumet på skorna så att de inte har legat för länge i lager. Gummi torkar ihop och du får ett sämre löpsteg. Inte alltid det är bra att hitta billiga skor på utförsäljning med andra ord…

Midjebälte, gärna med vätskebehållare och småfickor för bajspåsar etcetera. Perfekta (http://www.perfekta.nu/) har ”vätskebehållare” med kardborrband som man kan sätta på sitt eget dragbälte så slipper man köpa nytt.
Expander – antingen finns det redan på midjebältet eller så köper man ett koppel/lina med expander i och annars kan man köpa en lös, kort expander att fästa mellan koppel och bälte för att minska rycken.
Lina/koppel – det bestämmer du själv vad du vill ha. Ska man tävla i barmarksdrag är det lina som gäller. Jag föredrar ett kortare koppel ca 1,20 långt då vi bor och rör oss i tätbebyggt område med många möten.

Utrustning för hunden
En bra sele, gärna en x-sele som är lite bredare fram om man har en lite bredare hund. Hurrttas sele är bra till vissa raser, men inte till andra. Noga att pröva ut så att selen sitter bra!

Paus på bandet, ser ni hur det knakar hos hundföraren?    

Träning
Distans är en typ av träning och tempo är en annan typ av träning. Tempoträningen behövs för att få upp flåset. Ex. på tempoväxling 100 meter fort (!), 100 meter jogg etc. I början kanske man lägger in ett 100 meters intervall i ökat tempo för att sedan öka på med fler och fler.
Tänk på: Snabb fart – lång vila, låg fart – kort vila

Vi har alla olika trösklar, men vi måste komma över dessa för att höja vår prestationsförmåga. Oftast är trösklarna mentala...

Ibland hör man folks om säger att det är svårt att andas när det t.ex är kvavt ute för att det är mindre syre i luften, men det är alltid 21 % syre i luften oavsett regn, sol, kvavt etcetera!

Det ska vara roligt att springa, byt runda ofta!

Kost
Vi ska prata mer om kosten nästa gång men gled in lite på detta ändå…
Frukost är dagens viktigaste mål! Ät långsamma kolhydrater som till exempel grovt bröd och gröt, det håller blodsockret i schakt och du håller dig mätt längre.

Vid jämn blodsocker nivå slipper du sötsuget men det tar ca 6-8 veckor för det att stabiliseras… Det behövs bara den där godispåsen så är blodsockret på gång igen… Det är helt okej att äta några bitar ibland, man ska inte vara slav under kosten.

Hundarna får sin energi från protein och vi får vår energi från kolhydrater. Hjärnan behöver kolhydrater för att fungera, galet att utesluta dessa från kosten!

Valp
Generellt kan man se på knogarna om hunden/valpen är färdigvuxen eller om den kommer bli högre. Är knogarna knöliga alternativt ”mycket” bredare än övriga benet kommer den att växa mer. Är knogarna ”jämna” med benet (som på en vuxen hund) är den färdigvuxen.

Hur länge ska man pausa när bandet stannat egentligen?

Genomgång av hundarna
Efter en hel del allmänt prat och frågor är det dags för hundarna att komma in. Phoebe och Axxa skulle få varsin genomgång samt en sväng på löpbandet och Ruby skulle kännas igenom lite för att kolla så inte benhinnorna ömmar, vilket de kan göra på unga hundar samt får lite hanteringsträning inför fysgenomgångar längre fram. Spontant tyckte Marie att Axxa var fin i kroppen, hon var i mycket finare form än senast (då hade vi ju haft lång vila på grund av tasskadan). Hon var fräsch i kroppen! Jag ska massera vid/framför skuldrorna. Hon var något, något stel på höger fram så jag ska stretcha henne där. Jag undrade över hennes muskeluppbyggnad då hon drar mig lite när vi joggar så tyckte jag det såg ut som att hon anstränger bakdelen men inte fronten och frågade om jag skulle träna den lite specifikt. Marie påtalade dock att då jag ser bakdelen men inte fronten när vi springer så är det en synvilla och hon har fin och jämn muskulatur över hela kroppen.     

Jag bad om övningar för att stretcha ryggen då Axxa har börjat dra lite mer nu, både när vi tränar Canicross och även lite när vi cyklar. Man stretchar den långa, raka ryggmuskeln genom att låta henne stå på bakbenen och ”dra benen” uppåt. Se bild nedan, det finns även bra bilder i stretchingboken sa Marie. Håll ihop mina knän ”runt” henne och håll ihop hennes framben.

Axxa är så skön, hon bara finner sig i allt... Och jag bara blundar på alla bilder... ;)

För att stretcha ryggsidorna ska jag ha henne mellan mina ben och böja hennes huvud/kropp åt sidorna med hjälp av godis. 

Axxa fungerade bra på löpbandet och skrittade jättefint, sen vart det passgång upp i åtminstone 9 km/timme innan hon gick över till trav. Marie tyckte att jag absolut kan träna henne på löpbandet hemma, som komplement.

Fyra timmar senare lämnade vi Marie och åkte till en restaurant som låg precis vid Göta kanal och åt god lunch innan det var dags att åka hem igen. Nästa träff blir ev. i mars och sedan i augusti/september, innan Anna och hundarnas jaktsäsong drar igång.

Vill man komma igång med sin egen och hundens träning kan jag verkligen rekommendera att kontakta Marie då hon kan både human- och hundsidan!

Här händer det visst inget mer...