I fredags kom jag hem till ett nystädat hus!!! Robban, hans mamma och moster hade städat hela eftermiddagen; dammat, damsugit, skurat, you name it!! Heeelt fantastiskt!! Dessutom hade Robban och hans pappa kört två stora lass, med vårt gamla badrum, till tippen! Vilken start på helgen!

I lördags åkte Robban och Jennifer iväg för ett dygn, en kompis till Robban skulle bort så de passade hästar, höns, katter, hundar med mera. Undertiden var jag hemma med tjejerna, egentid – vilotid! Eller nåt.Började med att åka till skogen där jag flanerade runt medan tjejerna sprang som tokar i lite över en timme innan vi åkte till Tyresö BK för att möta upp Helena med Storm för lite lydnadsträning. Ojoj, det märktes att vi tränat själva sista månaden… Jisses, vad Axxa var störningskänslig och kollade in vad alla andra gjorde! Hon hade full pejl på Helena och Storm, höll koll på de som tränade på planen bredvid samt allt som hände på gångvägen bakom… Att Faquera satt uppbunden och skrek ut hur orättvist livet var gjorde ju inte livet lättare för ”lilla Axxa”. Ändå lyckades hon ha koll på mig. Måste verkligen komma ut och träna med andra runt om igen! Vi snackade en hel del, har ju inte setts på en månad, och tränade minst lika mycket. Jag tog ingen hjälp av Helena förutom vid platsliggningarna, annars hjälpte de mest genom att träna själva bredvid.

Axxa

Axxa och jag tränade:
Fotgående - började dåligt men vi jobbade upp oss. Hade inga höga förväntningar pga. ovanstående men hon var mer okoncentrerad än jag trodde hon skulle vara. Det vart i vart fall bättre och bättre.
Platsliggning 30 sekunder – vill höja hennes förväntan lite då det dels var lääänge sen vi tränade detta och dels bara kört långa liggtider senaste… året? Gick bra! Hon lyssnade inte på Helenas kommenderingar vilket hon gjorde senast.
Rutan - Körde några repetitioner och sedan mätte jag upp mitt avstånd, närmare 40 meter… Hoppsan… Drog ner på avståndet till ca 25 meter och körde lite till. Måste få till sluthandlingen/placeringen/stoppet i rutan, fart och avstånd är inga problem. Möjligtvis att hon har högre fart än vad hon klarar av för att fixa placeringen i rutan.
Hoppapport – Körde en och den var suverän!! Ett litet, litet ”tugg” men det var allt.
Metallapport – Körde en och den var suverän!! Inte det minsta skaller från min lösa apport!
Rutan – Körde rutan några gånger igen, på ”regelavstånd”

Platsliggning – körde en till på mellan 20-45 sekunder. Hon kom på sig själv de gånger hon tappade ”fullt fokus” och riktade in sig fint igen.

Hopp sitt – Hon var helt inne på Storms träning, trött?, så jag avslutade med ett par hopp sitt vilka gick jättefint.

Jag var rätt trött på slutet så Faquera fick bara göra en ruta, men hon fick å andra sidan maxbelöning. Gjorde en del ärenden, badade Axxa och svimmade sen av i soffan för resten av kvällen medan tvättmaskinen fick sköta sig själv. Skönt att kunna vara iväg flera timmar och sedan slappa utan att ha dåligt samvete för Jennifer!

Faquera 

På lördagen åkte vi till skogen en sväng igen så att tjejerna skulle fått sitt innan vi åkte till Lidingö BK för att stå i serveringen några timmar under lägre spårtävlingen. Mycket trevligt med massa folk att snacka med och otroligt bra träning för Axxa, det tog ett tag innan både hon och Faquera varvade ner. Hallåååå!!! Vad gör vi här inne??? Massa att äta och inget får vi! När ska vi ut och trääääna?? Efter någon halvtimma, tror jag, insåg de dock att det var lika bra att lägga sig och slappa… När allt var klart gick jag och Sofia ner till plan och tränade lydnad. Jag började med Faquera som var hur träningständ som helst! Körde lite fot, ett par apporteringar och ett par rutor och insåg… att Faquera kör inte treans ruta längre, nej hon kör tvåans hon! Jag sa rutan hon sprang och ställde sig, jag sa ligg – två gånger – inte en tillstymmelse till att lägga sig… Bara att skratta och belöna och jaja, vi kör på Faquera vis numera. ”Skit i positioner och sneda sättanden, bara belöna morsan”! Massa glädjeljud/-pip hade vi också lät ungefär som ”ååååå vad kul vi har, åååå vad det är roligt att träna!”. Gullhund.  Det var länge sen som hon verkligen ville träna men nu ville hon inte ens gå av plan när jag tyckte vi var klara.

Faquera

Axxa och jag började med hoppapport och efter två slarviga gripanden fick jag till två ok->bra, metallen vart bra. Sedan mängdtränade vi rutan idag igen, det känns lite som att vi behöver kvantitet framför kvalitet på det här momentet. Galet i mina ögon, men jaja, så får det bli ett tag. Eller kanske man ska kalla det mängdträning för jag vill ju inte sänka kvaliteten på det vi har. Körde lite fotgående med bra position men lite ljud och typ noll kontakt. Insåg att jag inte var i fas idag för att träna momentet så vi lade ner. Även om hon var störd av Sofia och Aco var det inte närheten av igår vilket var bra i vart fall, hon brydde sig inte heller om vad som hände utanför planen. Tror det var allt, det tog sin lilla stund och jag var svimfärdig vid det här laget.

Axxa 

Något som var lite roligt vilket jag upptäckte vid en av alla de rutor där hon hamnade utanför var att jag kan dirigera henne på upp till 40 meters håll! Hon hamnar gärna ca 0,5 meter utanför rutan till vänster, ganska långt fram. Så jag kommenderade ”rutan” igen, då gick hon in i rutan. Jag visste inte om hon var helt i eller om en tass var utanför så jag kommenderade ”bort” varpå hon backar någon meter! Hon sätter sig ner (har tränat det vid fjärrens sitt på ca 2 meter ifrån mig (!)) men ställer sig när jag säger stå! Sen backar hon bakåt tills jag säger ”stanna”!! Blir 0:a på tävling med alla extra kommandon men kul att jag kan ”dirigera” henne på det avståndet, det är något vi aldrig tränat.

Efter träningen skjutsade jag hem Sofia, åkte och fick däcken bytta, köpte med Thaimat hem och umgicks med familjen en liten stund innan Jennifer skulle gå och sova.

Killarna som bytte däcken vart lite förvånade när de skulle ta ut däcken och försäkrade sig om att hundarna var snälla och att de inte blev berörda av att sitta i en guppande bil som det "tjongade" en del om 

Jennifer är så underbart go! När vi var i serveringen ringde Robban och sa att de var hemma, jag sa att detta drar ut på tiden… Men jag vill gärna träna lite efter ändå. Då tar Jennifer över luren och säger ”mamma du får träna lite innan du åker hem. Puss puss hejdå” och så lägger hon på! Underbart att ha det sanktionerat av dottern, även om hon visst inte hade någon tidsuppfattning och gick omkring som en äggsjuk höna hemma och väntade på sin mamma…   

Ojoj, idag går det trögt på jobbet... Är så trött så jag nästan håller mig i skrivbordet för att inte ramla omkull... Dricker på en cola och hoppas att jag sockerkickar snart...   

I veckan har jag sovit hela nätterna! Frånsett 1-2 kisspauser per natt och att Jennifer har vaknat och vart pratsugen en gång per natt... Det går framåt i vart fall! Igår natt hade hon en mardröm om löss för då vaknade hon och frågade om löss bits... Njae, svarade jag (man ska inte vara ärlig jämt) men de kliar. Fick som svar "Men OM de bits kan man blöda ihjäl då???", ja det blev inget jättekort samtal om bara löss... Inatt vaknade hon igen och hade en diskussion om... snorkråkor...

Nu är vårt badrum nästan, nästan klart! Vi måste köpa två lampor, sen ska elektrikern komma och fixa sitt innan kakelkillarna silikonar det sista! Just ja, sen ska vi köpa en duschvägg också, men det är ingen jättebrådska. Det blir så fint, så fint!! I vart fall fick Jennifer bada för första gången på några månader (ja allt har dragit ut väääldigt på tiden av olika orsaker...) och hon var sååå lycklig, eftersom vi inte har lampor hade vi massa tända ljus vilket höjde stämningen ännu mer. Hon låg i badet och sjöng högt: "Jag badar, jag badar" etc. Gullungen.   

Veckans träning då?
Ja det har inte blivit mycket inte...
I söndags röjde vi altanen, vi har haft hela vårt urrivna badrum ståendes där då Robbans axel hoppade ur led och jag inte får bära. Vi höstfixade även tomten lite och mitt i allt slängde jag en boll över altanräcket och in i ett buskage på tomten, sen sa jag åt Axxa att gå runt (vill inte riskera att hon hoppar ner från altan, ca 4 meter, känns som att man inte kan vara hundra...) och leta. Och leta gjorde hon! 20 minuter senare hittade hon bollen, med lite hjälp!! Hon gav inte upp i vart fall, även om hon försökte komma med en annan leksak vid ett tillfälle.

När vi var klara med "röjet" åkte jag och Jennifer till skogen med alla hundarna! Det är inte rikigt lika avkopplande, som att gå själv med tjejerna i skogen, när Jennifer och Birre är med... Phu! Ja, alla blev aktiverade i vart fall.

I övrigt har det blivit lite fjärrträning och något skrittpass på löpbandet... Jag kör skiftena stå->sitt och stå->ligg på nära håll och övriga är vi uppe på 3 meters avstånd. Tränar även lite bakåttänk i samband med detta och har tagit bort samtliga handtecken.

I onsdags var jag på ett jättebra och intressant föredrag om "Spårhunden och lukterna" som hölls av Jens Karlsson och Tobias Gustavsson från SWDI. Kan verkligen rekommendera det och det dyker upp igen!

Har känt mig rätt sliten ett tag och i torsdags fick vi mail om att ett av programmen jag arbetar med dagligen skulle uppdateras. Passade på att fråga bossen om jag kunde ta semester på fredagen vilket gick bra. Härligt med lite flexibilitet.  I fredags ställdes ingen klocka utan vi gick upp när vi vaknade, runt 06.30 Efter en lugn och skönt morgon lämnade jag Jennifer på dagis vid 9-tiden och åkte sen direkt till skogen med tjejerna. 1,5 timme gick vi omkring, ja jag gick, tjejerna racade rätt bra! Faquera är rätt roligt... Hon gillar INTE när jag plockar svamp! Varje gång jag böjde mig ner för att plocka, vi fick ihop en bajspåse idag med, så ställde/satte hon sig framför mig och började pipa/"knorra"! Axxa som undrar vad jag gör lyckades istället stjäla en trattis precis innan jag skulle ta den, det gjorde hon dock inte om igen så jag antar att det inte var så gott.  Efter skogssvängen åkte jag hem och käka lunch och softade lite innan jag åkte för att hämta Jennifer på dagis vid 14-tiden men då hade farfar redan hämtat. Istället blev det en sväng till i skogen för mig och tjejerna innan vi åkte vidare hem till mina föräldrar. Där blev jag bjuden på god middag innan jag blev bjuden på bio, vi såg en oväntad vänskap - en riktigt bra film!

På lördagen vaknade jag rätt tidigt men låg och drog mig lite, efter en stund kom pappa in och sa att han kunde ta morgonkissen med tjejerna så jag kunde ligga kvar. Jag hör hur han säger "sitt" och sedan hur dörren öppnades, han klev ut och sedan hörde jag ett "varsågod".  Ungefär 45 minuter senare kommer pappa upp och säger att han tänt en brasa och att frukosten är klar, om jag vill gå upp! Härligt! Visar sig att pappa varit ute över en halvtimme med tjejerna och det hade skött sig så bra! De drog inte ens hälften så mycket som med mig  och i alla hundmöten, de vart tydligen en del, så hade han kortat upp kopplen då han inte vet hur mina hundar beter sig men de hade knappt tittat på de mötande hundarna, än mindre brytt sig! Däremot hade de mötande hundägarna håvat in sina snabbt som 17 och hållit sig undan! Mycket skönt tyckte pappa. 

Det var helt fantastiskt, underbart att få ett helt dygn "för mig själv"!! Vet inte när det hände senast...

      

Efter frukosten kom Robban och lämnade Jennifer då han skulle iväg på ett ärende, hon fick dock inte veta att jag sovit hos mormor och morfar utan fick tro att jag sovit hos en kompis för familjefridens skull... Jag tänkte att Jennifer kunde vara hos mormor och morfar ett tag så kunde jag och tjejerna åka själva till BK och träna, men se det tänkte inte Jennifer! "Jag vill vara med min mamma! Jag har inte träffat min mamma på jätte, jättelänge!!!". Vad säger man då?? För första gången sedan hon var liten bebis fick hon hänga med till BK och träna med mig. Jag undviker det då jag känner att jag inte kan fokusera varken på hundträningen eller på Jennifer när hon är med vilket gör att det bara blir soppa av alltihop och det är bättre att avstå. Denna gång pratade vi dock igenom innan hur vi skulle göra och kom överens om att först tränar mamma Axxa och Jennifer får stå och titta på/fika och sedan skulle hon få träna med Faquera.

Väl på BK så började allt bra; vi ställde ut en ruta, Jennifer hoppade i vattenpölar (en fördel med blöt plan!), hämtade Axxa och rastade henne, plockade fram fikat och jag började träna rutan. Själva rutanträningen gick sådär, avståndet var inget problem, men "avsluten" i rutan var inga höjdare... Introducerade en hel treas ruta för första gången och frånsett "detaljen" med att hamna rätt i rutan så gick det mycket, mycket bra!

Sedan hittade dock Jennifer en boll med snöre i träningsväskan som hon började leka med! När Axxas bästa lekkompis far omkring på plan och viftar och slänger en snörboll hej vilt gick det inte riiiktigt att koncentrera sig... Jag bad jennifer om hjälp med träningen istället vilket hon blev jätteglad och stolt över. Hon fick hjälpa mig med att räcka mig apportbocken vid hindret inför hoppapport vilket hon skötte jättebra. Dock hade hon bollen i andra handen och Axxa har ju redan stooor dragning till TL i dessa moment så denna störning blev waaay to much! Jag lade ner träningen.. Sen kom jag att tänka på att nästa gång Jennifer kommer med när jag tränar ska jag låta henne leka på men köra lätta, basicövningar med Axxa då detta är maximal störning för henne vore ju det superträning!

Jag lade in Axxa i bilen och tog ut Faquera istället som vi kommit överens om. Här kommer en lång bildserie med kommentarer.    


Jennifer ställer upp för att köra hopp apport som ju jag och Axxa gjorde och frågar hur hon ska göra...


Under tiden har Faran sprungit in i rutan och ställt sig!


Jennifer springer fort, fort till rutan för att belöna samtidigt som hon ropar "Braaaa"...


Nästan framme och Faran står stadigt hela tiden!


Lek med bollen


Vet inte vem som har roligast...


Jennifer eller Faran, men båda har kul och det var huvudsaken!


Delad glädje är dubbel glädje!


Med lite hjälp från "en vän" släpper Faran bollen och träningen fortsätter

Nästa moment är givetvis hopp apport och då säger Jennifer till mig att "jag och Faran ska träna, du får stå där borta!" och så pekar hon på en punkt lååångt bort... Faquera är dock sååå invand på att träna med mig att hon lyssnar ju "inte riktigt" på Jennifer... Så jag måste stå lite närmare så hon fattar att hon får hoppa på Jennifers kommandon etc...


Uppställning inför momentet - ni ser ju vart Faran har fokus...


Tredje eller om det var fjärde gången gilt och några framflytt senare "man får faktiskt stå här mamma", så kommer apporten över hindret... Fortfarande fokus på bollen i handen och inte på apporten...


Å hopp! Faran är på väg över hindret, men skiter så klart i apporten när hon landar och tar bollen istället men vad gör väl det???

Efter lydnaden fortsatte vi till agilityplanen där jag fick förklara skillnaden på lekplatsen där barnen får träna och agilityplan där hundarna får träna - hundarna får inte leka på lekplatsen och inte barnen på agilityhindren... Även om jag kan tycka att det är lite fånigt, nu när jag själv har barn, att inte en 15 kg unge får hålla på med hindren när betydligt tyngre fyrbenta kolosser får hålla på, men men... Så länte det sker på föräldrarnas ansvar, men det antar jag att det är på lekplatser också?


En lerig tunnel fick hon dock krypa igenom, har dock för mig att hon avstod när hon kände lukten i tunneln!

Faran fick hoppa över några riktigt låga hinder, ta några tunnlar och sedan springa hur som. Jennifer såg några stooora vatten- och lerpölar och dessa lockade betydligt mer än hundträningen!! Alltså vart det en hel del hopp och skutt i dessa innan vårt genomblöta (det regnade ju hela tiden) och totalt nerlerade gäng hoppade in i bilen och åkte hem till mormor och morfar igen, där lunchen stod redo på bordet - härligt!! Jennifer och jag hade ett par toppentimmar på BK och jag insåg att även om jag emellanåt måste åka själv för att få kvalitet i träningen och egentid så ska hon få hänga med någon gång ibland! Bara att anpassa allt efter förutsättningarna.

Igår slutade jag tidigare för att gå till läkaren och då jag inte skulle hinna jobba mer än 20-30 minuter om jag åkte till jobbet så åkte jag hem istället. Hämtade upp hundarna på Robbans jobb och åkte till skogen,fantastiskt skönt att bara vara hundarna och jag! Tanken var att de skulle få springa av sig och så tänkte jag träna lite "stanna" i vardagsmiljö med Axxa. Insåg rätt snabbt att det inte var läge för någon "avancerad" träning utan bäst att bara låta hundarna vara hundar och bränna energi.

Tjohej! Ända bilden med någotsånär skärpa i...


Först kommer "haren" Axxa och sedan kommer Faran med drevskall och emellanåt "irriterat"skall när hon blev förbannad för att hon inte hängde med...

När Axxa pausade under en gran, jag hade bara en boll med till tjejerna så Axxa (med bollen) var lovligt byte och då gäller det att välja rätt "pausställen" så ser jag något vid hennes tassar...

Hon lägger sig ner och jag går närmare...

Fullt med trattisar - tack snälla Axxa! 

Snygga markeringar vi har va!   

Efter närmare en timme med fullt ös och nästan en hel bajspåse med trattisar så åkte vi vidare för att hämta upp Jennifer på dagis.

Veckans träning so far:
Har tränat lite snabba stopp på mitt "stanna" genom att låtsas kasta iväg bollen och när hon springer i väg så kommenderar jag. Fungerar bra. Har där även lagt in ett "ligg" emellanåt för att få in att det kan hända saker efter att jag sagt "stanna".

Vi har tränat lite fjärrdirigering i hallen och i tisdags lade jag in lite högre krav, det leder till en viss frustration med bieffekter som jag inte vill ha och därför är det något jag känner lite sisådär inför att göra. Ibland måste jag dock "våga" testa att jobba igenom hennes frustration och osäkerhet för att vi ska komma framåt. Efter det passet låg Axxa och stirra in i väggen och flåsade. Plötsligt måste man lyssna noga och tänka hårt på vad man ska göra... Jobbigt! Efter en halvtimmes vila gick vi ner och körde igen och det gick lite bättre men, men kändes inte 100.
Igår gick vi ner igen och jisses, nu hade hon vilat in informationen! Kunde köra en treans fjärrdirigering på 2,5 meters avstånd! Enda framflyttet var ca 0,5 dm totalt sett (vänster baktass som är mitt kriterie, rumpan vet jag inte då jag avslutade med ett ställande)  och hon har inte flyttat sig framåt genom att röra baktassen utan antingen är det i något stå -> ligg men jag tror att hon har glidit fram på mattan, det såg jag att hon gjorde någon gång. Tror det är lättare på  lite strävare gräs...

Bilderna är inga höjdare, jag vet... Men tänkte att det är roligare med lite bilder än inga alls...

I slutet av förra arbetsveckan (fredags?) körde jag vittringsapportering igen. Körde först en med 10 pinnar och jag duttade bara i marken längst till vänster, min pinne var nummer 7 av 10. För första gången körde jag med en ingång på slutet och med lite hjälp (vill inte ha osäkerhet och tugg) tycker jag det gick bra. Hon fick godis hos mig och sen leta lite godis på annat håll som belöning. Hon jobbade jättefint men jag tycker att hon gick direkt från mitten och sen till höger. Funderade på om jag lagt min pinne lite för "ofta" ute på högerkanten. Under tiden hon letade godis flyttade jag pinnarna till annan plats på tomten och så körde vi en till. Denna gång var min pinne nummer två av åtta,annars gjorde vi allt likadant. Gick mycket bra.   

I lördags var Robban snäll och cyklade ca 6 km med Axxa för att därefter gå upp i lillskogen på baksidan och köra ett uppletande med henne. När de kom in packade jag och Axxa oss in i bilen för att åka och träna en timme för Sofia Edlind. De moment jag ville titta på var rutan, inkallning med ställande och fjärrdirigeringen. Tack vare Robbans insats på morgonen var hon lugn och behaglig att träna med, huvudet var med hela tiden!

Rutan ställde Sofia ut och när jag frågade om avståndet sa hon att det var 25 meter - jag blev jätteförvånad och insåg att jag nog tränat på både 35-40 meter, minst... Detta var ju nära, tyckte både jag och Axxa! Så, avståndet är inget problem och ingången i rutan gör hon bra, det som är kvar är att "snabba upp" hennes stopp i rutan. Får vi till det så är rutan typ fix och färdig. Pratade även lite om hur jag ska kunna rädda rutan om hon hamnar utanför, jag kommenderar "fel", etc.

Inkallning med ställande insåg vi var i stort sett obefintligt, eller snarare - hon har jättebra fart, det behöver jag inte oroa mig för men stoppet finns inte... Sofia tyckte att jag i vart fall ska lägga mer krut på att hon ska förstå bakombelöning(sord)... Nu lyssnar hon på när leksaken landar vid utläggningen av externbelöningen och låter det så stannar hon, låter det inte så stannar hon inte... Jag tycker dock att jag tränat massor på detta... Vet inte hur jag ska göra... Det känns inte som att Axxa fattar... 

Fjärrdirigeringen fungerade jättefint på kort avstånd och Sofia blev till och med lite avundsjuk på hur Axxa utförde en del av skiftena.  Vi måste få ut avståndet och Sofia tycker att jag ska göra Axxa mer medveten om bakbenen och då framförallt det vänstra, som ska vara still enligt mitt kriterie. Jag kan inte göra det genom att peta på bakbenet etc., det uppfattar hon som en korrigering... Fick tips om att jag kan ha vänster bakben lite "upphöjt" genom att ha det på en liten, låg "kloss" av något slag så att hon märker en skillnad om hon flyttar tassen. Hon tyckte även att jag inte ska belöna ur handen då Axxa är väldigt dragen till mina händer. Kanske bakom belöning?

I onsdags kväll fick Axxa skritta 12 minuter i olika tempo på löpbandet. Testade på trav också men jag tror att det är lite för kort för att hon ska kunna ta ut steget... Hon gillar sitt löpband i vart fall! Så fort jag öppnar dörren till garaget springer hon ner och ställer sig på löpbandet och väntar.  Jag tänkte försöka skritta henne på bandet ca 3 gånger i veckan, totalt ca 30 minuter. Det blir bra träning eftersom hon inte skrittar så värst ofta när vi är ute och går... Funderar på att ställa "tant" på löpbandet också men hon kommer nog tycka att det är lika värdelöst som att simma i pool, om inte ännu värre... Men även hon skulle behöva skrittränas då hon är en värre "passare" än Axxa...

Efter skritten tränade jag lite på vårt sämsta skifte i fjärren stå/sitt och det gick jättebra på upp till ca 1,5 meters håll!   

I torsdags gick jag en morgonprommis i rask takt med hundarna men hann tyvärr inte träna någon lydnad... Robban körde uppletande med alla hundarna i skogen ovanför huset på eftermiddagen för att Axxa skulle få bränna lite energi till kvällens teamträning. Det var tydligen väldigt jobbigt och hon sprang förbi ett plaströr flera gånger innan hon hajjade till och tycktes tänka "jahaaaa, är det här också med"... Mycket nyttigt, med husse letar de alltid efter bollar "i vanliga fall". Tyvärr mådde jag inte alls bra på kvällen så det blev ingen lydnadsträning för vår del...

att gå en härlig morgonpromenad med hundarna, vika av in till fotbollsplanen för att träna lite fritt följ och Axxa går sååå bra!!! Wow!! Hon gick med full kontakt och sån intensitet att man kunde nästan ta på energin som strålade från henne till mig! Helt tyst, fullt fokus, postionen kändes perfekt - wow!! Stegförflyttningarna åt alla tre håll var i stort sett lika bra de. Att ha fullt fokus med den intensiteten tog energi! Efter 3-4 minuter, inklusive belöningspauser, orkade hon inte fokusera längre. Det är skillnad på att gå fot och gå fot!

Fortsatte promenaden hem och väl hemma bestämde jag mig för att utnyttja flextiden och träna lite vittringsapportering, det var länge sen nu... Åtta dagar för att vara exakt. Några dagars för lång paus. Körde som förra gången, lade ut 10 pinnar varav en var min. "Kladdade" på marken brevid de båda yttersta samt bakom pinnraden som jag brukar. När hon går ut slår hon på näsan men verkar sen tänka "äsch, va fan!" och så tar hon en pinne och kommer in. Fel pinne. Jag ser att det var fel då hon tog den yttersta så jag går lugnt emot henne tar pinnen och lägger ner henne. Sedan gör vi om från början. Gör om, gör rätt - och det blev det. Hon fick leta lite godis och sedan gick vi över till andra gräsmattan och så körde vi en till. Denna gång duttade jag bara i marken någon dm till vänster om yttersta pinnen. Gick kanon!!

Eftersom jag ändå var sen kunde jag lika gärna bli lite senare, framförallt eftersom Jennifer vaknade och var ledsen så vi satt och mös en "rätt lång" stund framför tv:n innan jag åkte iväg.

  

I söndags träffade jag Lindha med Ajax & Devil för uppletande och lydnad på Värmdö BK. Det var sååå länge sen vi träffades nu, fastän vi varje gång säger att det inte ska dröja så länge till nästa gång… Vi hade fantastiskt väder, helt underbart, men tyvärr glömde jag kameran hemma… Tog dock några bilder med Iphonen, men glömde mina fota mina egna hundar… Roligt var att vi har fyra schäfrar, två tikar och två hanar och alla jobbar heeelt olika i rutan och har olika svårigheter!

Lindha står i leran (!) och kollar in när Ajax letar

Lindha och Ajax

Vi började med en timmes snack vid den blivande basen till uppletanderutan! Därefter vallade vi, lade ut fem föremål och så körde vi hundarna i följande ordning:
Axxa, Ajax, Devil, Faquera, Ajax, Axxa, Ajax. Ajax fick gå några skick efter mina tjejer då han kan ha lite svårt för att det varit andra hundar tidigare i rutan, dessutom var det många terrängskiften vilket även det kan vara en svårighet. Det var många svampplockare i vår ruta till och från och man kan väl tycka att vi borde kunna få ca 20x60 meter för oss själva när de har hela skogen, men men… Det resulterade i att vi hade en massa färska ”spårupptag” överallt i rutan…

Lindha och Devil

Faquera fick leta upp tre föremål och det gjorde hon i makligt tempo. När hon kom in med första föremålet gjorde hon något som hon aldrig gjort. Hon släppte det på marken (!), backade bak och gjorde massa lekinviter!!! På tredje föremålet följde jag långsamt med henne ut i rutan, inte alls som det brukar vara men jag märkte redan i somras att hon börjar tappa i uppletandet. I fortsättningen ska jag nog köra henne på ett föremål, belöna och leka massor med det. Och sedan ta ut henne för flera uppletanden med ett skick/föremål i taget, tror hon skulle uppskatta det mer än att leta efter flera på en gång. Hon gillar uppletande, men det känns som att det generellt är leken/belöningen hon vill ha och inte jobbet numera! Min lilla forna arbetsnarkoman! Men visst, är det så hon vill ha det så gärna för min del!

Axxa, phew!... Hon var som en orkan i rutan! For fram som en trimmad turbo utan varken vett eller sans! Jag är glad att hon inte skadade sig… Näsan hade hon nog med sig men noll fokus på uppgiften, hon tog upp en massa spårupptag och for iväg utanför vallningen så jag fick ropa in henne mer eller mindre konstant… Hon kom dock som ett skott varje gång och det får man vara glad för! Mellan springet och spårupptagen fick vi dock in fyra av föremålen om jag inte minns fel… Därav körde jag ett uppletande till med henne på slutet där hon tog in tre föremål och även om vi hade samma legor som förra gången så hade hon noll koll på var de låg… Denna gång var hon lite mer sansad i vart fall… Som uppletande betraktat var det en ”smärre” katastrof men som ”energitömning” inför lydnadsträningen var det kanon!

Devil på G

Efter uppletandet tog vi en lååångfika i solen på appellplan och Faquera fick agera sällskapstant. När hon väl slutade tigga genom att gnälla… fick hon smaka ett par bitar – numera är det tydligen som så att en tyst tiggande Faquera kan få det hon vill ha… Har väl liksom ändrat lite prioritering där. ;) Sen fick hon köra en vanlig apportering, en hoppapport på låg höjd samt gå på bruksstegen. Allt med fokus på belöningarna och inte så mycket på hur momenten utfördes. När vi skulle gå av plan såg jag hur hon gick och sneglade förväntansfullt på rutan så det är klart hon fick avsluta med den!

Axxa då… Jomen efter uppletandet var hon rätt sansad! Började med två korta fotgåenden som kändes riktigt bra! Sen körde vi:
Bruksstegen, för den älskar hon, och den gick mycket bra – belöning när hon står på nedersta steget
Inkallning med ställande – testade några olika varianter och pratade en hel del med Lindha efteråt och har nog en plan för hur jag ska gå tillväga här
Rutan – avståndet har vi inga som helst problem med nu… Körde på upp till 30-35 meter och det fungerar, dock måste hon lära sig att hitta rätt i rutan även på detta avstånd… Fokus på denna detalj nu. Tränade även lite ”helhet” på så sätt att när hon efter skicket stod stilla i rutan så gick jag fram och belönade, sade därefter ”ligg” och gick resterande av ”trekanten” för att därefter kalla in och avsluta med fotgående. Första gången verkade hon tro att det var en luring när jag sade ligg… Sen gick det bra och resten av momentet med!
Hoppapport var jag mycket nöjd med
Korta apporteringar med fokus på inget tugg = inget tugg! Mycket bra! Ska fortsätta träna detta genom att försöka stjäla apporten!
Generellt hade hon usel stadga! Vet inte hur många gånger jag vände mig om för att köra en inkallning enbart för att se att hon stod upp… Vid ”eftersnack” med Robban tror han att det beror på hennes generella aktivitetsnivå just nu och det är inte omöjligt…

Devil på väg in

Efter träningen vart det någon timmes eftersnack innan vi åkte hem var och en till sitt med löften om att det inte ska gå lika lång tid till nästa gång vi ses! Kändes riktigt bra att träna med Lindha idag, inte bara för att Lindha är Lindha, utan även för att det är första gången på läääänge jag tränar med någon annan som har schäfer! Alla kurser jag gått senaste åren har också varit för BC:ägare och säga vad man vill men alla raser är olika och schäfrar fungerar inte som BC:s… Dessutom tränar jag och Lindha rätt olika, men ändå lika. Hon är bättre än jag på att ”rama in” hundarna vilket dessa kära fyrbenta kan behöva… Kändes riktigt bra att prata om ett par av momenten och få Lindhas syn på det hela. Det är ju inte heller intet för intet som både Ajax och Devil bland annat är lydnadschampions och tävlar elitbruks!