Idag flexade jag ut lite tidigare och åkte till skogen och lade spår till tjejerna i halvstormen.    Axxa fick ett på 650-700 meter, 8 pinnar och (minst) ett förledningsspår då jag krockade med en svampplockare när jag lade ut spåret. Det fick ligga till sig i ca 1,5 timme och hade fyra 90-gradersvinklar, två böjar och en spetsvinkel. Dessutom råkade jag lägga ena apporten i en vinkel upptäckte jag senare på gps:en. Hon apporterade alla pinnarna kanon! Ringade i de två första vinklarna och tänkte gena i spetsvinkeln, men ångrade sig! Gick med hög näsa där jag krockat med svampplockaren,men det var också öppnare där och flera stigar så... Jag är sååå suuupernöjd!

Farans spår fick ligga i ca 2,5 timme och jag har ingen riktig koll på hur det gick då gps:en inte gick igång… Hon var rätt het efter att ha suttit i bilen och gafflat när jag spårade med Axxa och så har hon ju inte fått gjort nåt på länge. Det gick alldeles för fort i början och där hade jag lagt tre vinklar inom ca 30 meter så det vart pannkaka. Hon brukar vara bra på att hitta tillbaka om hon av någon anledning går av spåret, men nu började det skymma och hon var lite ”rusig” så jag satte henne på spåret igen. Hon brakade vidare och hon fick med sig en boll och en (slut)apport och jag fick med mig en apport i farten, resten blev kvar. Jaja, vi ska ju inte tävla så shit the same. Huvudsaken är att hon får använda huvudet! Kanske blir det bättre med lite mer övning igen. Nåja, kul hade vi och tack och lov klarade vi oss precis från mörkret.  

Under tiden spåren låg till sig var jag hemma hos familjen och åt middag. Härligt att ha bil och att dessutom bo så nära skogen! Funderade lite på vad jag skulle säga när jag skulle åka hemifrån för att ta spåren då Jennifer inte alltid tycker det är så kul när jag åker iväg... Det löste sig dock då jag började nämna att jag skulle iväg en kort stund avbröt hon mig och sa "Aha, du tjäna tjejerna?". Sen var det inget mer med det. Gullunge!

I fredags hördes jag och Shadya via Facebook och hon frågade om jag ville hänga på till Södertälje på exteriörbeskrivning, sagt och gjort. Jag mailade och frågade om jag kunde vara med och vi 15-tiden ändrades helgens planer.

I lördags sågade vi upp delar av träd i mindre bitar, vi har tre tallar att såga i mindre delar men vi kom bara en halv kanske, sen ska de klyvas också… Jennifer var jätteduktig och hjälpte till att samla ihop smulorna (sågspånen som blev efter motorsågen) och bära små delar av träden till uppsamlingsplatsen. Hon blir så glad när hon får hjälpa till. Vi låg och vilade i en timme och 40 minuter innan vi gav upp och insåg att Jennifer inte tänkte sova middag den dagen… Därefter åkte vill grillen (som inte säljer pomm fitt  ) och köpte med oss middag som vi tog med oss till skogen. Den avancerade och mycket välplanderade picknicken   intogs i solen på ett berg med fyra tiggande hundar runt oss. Jennifer orkade inte äta upp allt korv och potatismos så hon doppade maten i ketchup och matade hundarna med gaffel! Mycket populärt hos allihop.   Självklart gömde vi godis i träd nu också, det går visst inte att gå i skogen utan att göra det längre men även det är ju populärt hos alla under 11 år så...

I söndags packade vi in oss i bilen och åkte till Södertälje BK för Axxas exteriörbeskrivning.  Det var utbildning samtidigt, vilket jag inte visste om, så det kryllade av brukshundar! Jennifer fick syn på en Briard och pekade med hela armen och utbrast ”Titta mamma, den hunden ser ingenting!”, vad ska man säga? "Men titta ja, vad långt hår den har"… ”Titta mamma, vilken pytteliten hund” osv.  Det var ca 15-20 schäfrar som delades in i flera grupper, dobermann, briard, collie, ett gäng boxrar, rottweiler och ett antal hundar och raser till. Mycket nyttig träning för Axxa som ju har lite svårt för andra hundar… Så blev det dags för vår exteriörbeskrivning och jag vart skitnervös för hanteringen… Axxa gillar inte hantering och är inte så förtjust i främmande, även om hon inte gör något annat än att hon på sin höjd försöker dra sig undan. Hon är dock superduktig och ställer upp på allt, veterinärutredningar (för knäet) och sjukgymnaster etc. Beskrivaren höll på som 17 med en chipläsare med dåligt batteri och Axxas chip har vandrat… Sen grävde han henne djupt i munnen och efter det var det dags för mätning… Hon köpte allt! När det var dags att springa runt var det en tös som sprang med hög, viftande svans – hade hon varit vacker (i utställningsmått mätt) hade hon varit en kanonhund då hon gillade att showa! Nu fick hon bra omdöme, har inte bedömningen här, men hon fick nerslag för ”långa” tassar, kort och brant kors, ljus i färgen. Han flinade och nämnde hennes svans som stod rakt ut (den ska väl ”hänga ned”) som var aaaaningens dominant när hon sprang… Annars var hon av bra typ tyckte han och hon fick godkänt! Härligt!

Hem och städa och sen kom Robbans familj och ett par kompisar på födelsedagsfika på eftermiddagen. Jättetrevligt!

Igår satt Jennifer bredvid Faran i soffan, hon ger Faran en bamsekram och utbrister:  ”Ja ällsar dej Fajan!”!
Sedan vänder hon sig mot oss och säger ”Ja ällsar henne!” !
Robban frågar ”Älskar du mig med”?
”Nej”, svarar Jennifer, ”jag ällsar mammas vovvar!”...

Det var första gången Jennifer sa at hon älskade någon, förutom när vi sufflerat.

Jennifer   Fajan