Det är flera som undrar om vi tävlat lägre och jag kan ju inte direkt påstå att vi tävlat lägre, däremot har vi nu startat lägre i vart fall.   

Några veckor innan Faran kom hem från Annika igen efter valpkullen anmälde jag henne till ett lägrespår på hemmaklubben. Sedan var hon ju inte helt ok varpå jag avanmälde henne från tävlingen, men istället för att stryka oss frågade jag om jag fick tävla med Axxa istället. Två veckor innan start fick jag ok på det! Jag visste att vi inte var, och inte heller skulle hinna bli, så pass klara att vi skulle klara uppflyttning. Vi skulle avstå platsliggningen och framförgåendet så bara där losade vi 80 poäng,  men det är över ett år sen vi tävlade senast så jag tänkte att det var nyttigt. Kul att gå tävlingsspår och att kolla av hur vi fungerar ihop på tävling och hur vi ligger till i de moment vi har.

Jag började med att ladda kanon kvällen innan… Uppslukad av två Twilight-filmer kommer jag i säng alldeles för sent… På tävlingsdagen var det lite segt att komma upp, men upp och iväg kom vi. Kom fram i lagom tid och anmälde oss, drog startnummer 12. Spelar mig inte så stor roll vilket startnummer jag får etta, mitten eller sist – det gör detsamma.

Efter två timmars väntan åkte vi ut till spårmarkerna, då allt drog ut på tiden fick vi vänta ytterligare någon timme innan det var dags för oss att få gå vårt spår. Jag tar ut Axxa ur bilen och selar på innan vi gör sällskap med domarna, spårläggaren och tävlingsledaren till spårstarten. Vi går fram till spårstarten och jag sätter ner Axxa, som jag alltid gör och sedan släpper jag på. Jag förväntar mig det sedvanliga rycket i linan och en Axxa som gör allt för att försöka gallopera ut, men… Inget händer, hon masar sig ut och jag undrar hur lång tid det kan ta att gå ut 10 meter... Väl på 10 meter börjar jag följa efter. Hon slår lite i, gör några cirklar, äter lite djurskit vi snurrar oss igenom en vinkel och på något sätt lyckas vi vimsa oss fram till första apporten! Jag känner mig som ett stort frågetecken – vad händer?? Efter apporten känner jag nästen igen henne då hon faktiskt drar iväg mig ca 20-30 meter men sedan - ingenting! Vi vimsar runt ett tag men hon kommer inte på spåret och jag får ringa tävlingsledaren och meddela att vi bryter!

Jag tar inte så allvarligt på det. Jag måste säga att det slog mig aldrig att vi inte skulle komma runt spåret! Visst, någon pinne bort kanske, men jag trodde det var lydnaden som skulle bli svår (att vi inte var klara). Men det var svåra förhållanden... Regnet öste ner och spåret hade nog lång liggtid (vilket hon har svårt för) inga 60-80 minuter, det var främmande spårläggare, många stigar, mycket vilt etc. Visst har vi tränat på det mesta av detta, men inte i det ösregnet och inte med alla svårigheter på en gång. Ofta tränar man på en eller ett par svårighet i taget, inte alla på en gång! Hon har uppenbarligen inte den kunskapen/erfarenheten som krävs för att klara det, eller så var det helt enkelt inte vår dag bara. Men vi tar nya tag till våren och då ska vi försöka ha lydnaden klar också. Ska nog åka ut till Lidingö och spåra en del sedan då "vår" skog är alldeles för "orörd".

Vi åkte i vart fall tillbaka till klubben och Axxa fick massa miljö-/socialträning då jag hade med henne in i stugan, utanför appellplan etc. Lidingös stuga är ju inte stor och i rummet med sofforna var det som mest 5 hundar utöver Axxa varav två gjorde rejäla utfall rakt emot Axxa. Vad Axxa gjorde? Lade sig ner med huvudet mellan tassarna och suckade!!! WOW!    Lycklig blev jag.
Utanför planen pep hon och ville ininin! Förklarade att hade hon tagit sig runt spåret hade hon fått träna hon med men inte nu. Tänk om hon kunde göra den kopplingen!
 
Blev ju även skotträning då såklart och hon hörde inte ens skotten, och då stog vi närmare skytten än hundarna som sprang på budföringen. Kanon. Hon är ju väldigt skottovan så det är skönt att hon utsätts för det lite nu och då. Nu blev det ju ingen lydnad för oss men när de låg sin platsliggning så kände jag att min plan varit kanon! Jag hade ju valt att avstå platsen och det är jag glad för! Fyra hundar låg platsen, en av dessa satte sig, ställde sig och lade sig igen pga skotten... klart berörd, en annan hund (som jag var 100 på skulle ligga, har sett den på onsdagsträningar) satte sig upp och lade sig igen (ej pga skotten, troligtvis regnet). TÄNK om jag bestämt mig för att lägga och hon hamnat mellan dessa... Det hade hon iofs inte gjort, hon hade hamnat bredvid en stabil hund på ena kanten, men... Ska träna mycket ligg kvar både själv och med andra samt med skott så att hon blir tvärsäker innan jag lägger henne på en lägretävling. Man vet ju aldrig hur de kopplar de bredvidliggande hundarnas reaktioner och skotten...
 
Så, jag är supernöjd med söndagen även om jag såklart blivit nöjdare om jag fått fullfölja tävlingen.   

 

Anita, Aquila och Acke

28 oktober 2010 16:46

Lägger gärna ett lägre spår åt er på Lidingö. Vi kan väl lägga åt varandra, lägger ej själv längre...Hur har du det på söndag? / Kram A

http://www.aquila.dinstudio.se

Anna Östervall

28 oktober 2010 21:17

Vore kanon! Kan dock inte i helgen... Å inte nästa helg. Har varit hemifrån så mycket senaste veckorna att jag måste/vill ägna mig åt familjen och det "ganska" eftersatta hemmet...

 

Malin

29 oktober 2010 08:43

Precis sådär som P gjorde när vi startade lägre.. Fast hon kunde ju knappt gå ur skogen efteråt :(
Redan då började det ju egentligen.

Jaja.. härlig att det blev socialträning av det iaf :)

Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på: http://rackartygsaxxa.com/ ...

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motor...

Ja, ibland blir det inte som man tänkt... Min plan för närmsta framtiden var att jobba måndag och tisdag denna vecka för att sedan ta ut semester fram till Lillis anländer. Jag tänkte även se mig själv som fullt frisk och inte gå vidare med utredning...

Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran mas...

Idag är det exakt 21 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag har fått för mig att han kommer komma för tidigt, men jag är verkligen inte redo än. Vi får se hur det blir. :) Bilden nedan är från dagens skogstur med varmchoklad och Jennifers egenb...