Dagen började med att det stod en fin orkidée med jättegulligt kort från min jobbarkompis J på mitt skrivbord när jag kom till jobbet!   Härlig start på dagen! 

Familjen firade min födelsedagen på söndagen, men på onsdagen (riktiga födelsedagen) när jag hämtat Jennifer på dagis ville hon fira lite mera. När vi kom hem ville hon gjorde hon i ordning fruktsallad och till det drack vi Jennifers favorit - ljummen varmchoklad med sugrör... Även den fixade hon!

När Robban kom hem berättade han att han sagt till Jennifer att vi kunde fixa middagen när vi kom hem då han skulle jobba över. Då hade hon svarat att: "det är ingen bra idé", när Robban frågade varför det så hade hon svarat: "för att mamma inte kan laga mat"...   

Såå... Robban fixade middagen och under tiden frågade Jennifer om hon fick skura golven! Visst fick hon det, så hon skurade hela vardagsrummet, lilla hallen och köket!

 

Till efterrätt hade Robban köpt hem glass. En härlig födelsedag med andra ord!

I tisdags gick vi en morgonpromenad där jag stannade till vid skolan och tränade lite lydnad på fotbollsplanen. Började med fotgående där hon var tyst, lugn, fokuserad och hade en hääärlig attityd!! Wow, vilken känsla!
Vi tränade även lite fjärrdirigering nära, nära och det gick riktigt bra det med.

På kvällen åkte Robban och Jennifer iväg för att bada Birre så då passade jag på att träna lite lydnad på tomten. Jag började med en snudd på tävlingsmässig vittringsapportering, utan TL, där jag lade upp 10 pinnar på en rad med ca 1 dm mellanrum, min (märkta) pinne var nummer fyra eller fem. Gick tillbaka till Axxa, som hade rest sig, satte ned henne och ställde mig med ryggen mot pinnarna, vände mig sedan om och insåg att jag inte ser pinnarna alls, och skickade. Hon for ut som ett skott, med startskall, men kopplade på näsan suveränt och letade upp rätt pinne utan att ens peta på de andra pinnarna (de var helt orörda när jag gick för att plocka upp dem igen) och kom in till mig. Vilken underbar känsla!!!

Körde sen två apporteringar innan vi fortsatte med inkallning med ställande. Idag lade jag på handtecken och då fick jag till snudd på tvärnitar… Avslutade passet med lite, lite fotgående och stegförflyttningar vilka gick väldigt bra.

Igår, onsdag, vart det bara lite fjärrdirigering inne i hallen. Gick lite sådär, det är inte vårt starkaste "moment"... Just nu är det stå->ligg, stå->sitt och ligg->stå som går skit. Resten är ok. Ligg->stå var för en stund sen ett av våra säkraste skiften... Bara att traggla på...

I måndags morse fick Axxa skritta i 10 minuter på löpbandet och sedan träna lite fjärrdirigering i hallen.

På kvällen fick jag plötsligt ”ledigt” då Robban skulle fixa något och Jennifer skulle hem till farmor och farfar efter dagis. Då gäller det att passa på! Hann inte både cykla och träna lydnad så jag valde att träna lydnad, resultatet blir ju lite därefter… Åkte till kyrkoexpeditionen som tar ungefär 2 minuter att åka med bil och där de har jättefin, välklippt gräsmatta och undrade varför jag inte tränar där oftare. Väl framme så mindes jag… Välklippt fin gräsmatta men vattensjukt så det är blött och lerigt, bra om man vill träna på sånt underlag men det är inget som bekommer Axxa.

Momenten då…
Vi började med rutan, ojoj…
Tänkte börja på ca 15-20 meters avstånd då hon ju har lite svårt för fullt avstånd. Hon var ”bänglig” och lite ljudlig i framföringen, start-/kampskall på vägen ut, full rulle (!), far förbi rutan ca 5-10 meter till höger om den, kommer på sig själv, vänder när hon är ca 10-15 meter bakom rutan och rusar förbi den igen (!) någon meter till vänster om den och nitar när hon är någon meter snett till vänster framför rutan! Eh, jaha…
Körde några skick till och det blev bättre, ikväll hade hon inga problem med långa avstånd till rutan och då körde jag på ca 30 meter som längst. Dock startskall varje gång.

Inkallning med ställande, full speed men inga ställanden…

Två släta träapporteringar som var mycket bra! Liiite tugg på apportering två, inget alls på den första!
Hade lite ”skaller” på metallapporteringen men vet inte hur mycket som beror på Axxa och hur mycket som beror på att den hela tiden skruvar upp sig själv och därför är lös…

Avslutade med några sättanden under gång som hade bra framföringar och suveräna sättanden!!

I söndags hade vi familjen här på lite tidigt födelsedagsfika; mamma & pappa, Robbans mamma & pappa samt hans morbror och moster. På förmiddagen var Robban och Jennifer iväg och handlade lite, bland annat köpte de en varsin blombukett till mig. Robban berättade att Jennifer valt sin alldeles själv! Hon hade gått runt tillsammans med blomsterförsäljaren och pekat på de blommor hon ville ha i buketten och sagt: Jag vill ha en sån, tre sånna och så vidare. Hon var mycket bestämd med hur hon ville ha det. Gullunge!   

Delar av buketten syns här

     

I lördags var vi ute på en skogsprommis, skulle egentligen bara låta hundarna rusa av sig det värsta men då jag bara hittade fler och fler trattkantareller så blev det inte så mycket egen motion men vi var ute över en timme så hundarna vart rätt nöjda.

Jennifer klättrar och klättrar och Faran...


... hon tar berget i ett stort skutt...

"Vad är den här stenen värd matte?"

Otroligt suddig bild, men jag gillar den då man ser Axxa i sitt rätta jag; lite halvt om halvt galen i full språng med bollen i mun...

Jennifer på väg in med sin boll och Axxa hoppas att husse ska slänga iväg hennes.

Det vart en del svamp på vår "låt hundarna rusa av sig"-runda... Tur man har bajspåsar i fickorna...

Här tränas det väl inte riktigt lika flitigt som vanligt av olika orsaker men vi tränar ju lite nu och då i vart fall. Senaste tidens träning går sakta men säkert framåt vad gäller vissa moment, andra går sakta och osäkert framåt och en del går två steg fram och två steg bak och man undrar hur svårt en liten schäfertjej ska ha att förstå vissa saker...

Litet sammandrag
Fotgåendet går framåt igen och imorse hade vi en härlig känsla! Ett moment som är perfekt att träna på morgonpromenaden, dock lite mindre perfekt när Jennifer är med och vill leka med Axxa...

Inkallning med ställande har jag bara tränat kanske 15 gånger totalt senaste året men det går framåt. Jag vill ha ett mer distinkt stopp men det kommer förhoppningsvis med lite mer träning. Imorse körde jag inkallning på ca 20 meter med boll som jag kastade över huvudet på henne som belöning för stoppet. Sedan körde jag en med belöning utlagd bakom henne, hon såg när jag lade ut den, på ca 35 meter. Första var helt ok, den andra var mycket bra. Ska successivt öka avståndet.

Vittringen går framåt, oavsett vilken "arbetstemperatur" hon har så slår hon på näsan vid pinnraden och har hittills alltid tagit med sig rätt pinne in! Den rätta ligger 1-2 dm bredvid eller bakom den synliga raden, alltid gömt i lite högre gräs så att den inte syns. Vi är nu nere i ca 1/4 dels Icapåse i antaI. I helgen fick jag hjälp av Robban med att lägga ut alla pinnar så det vart lite mer tävlingslikt, skillnaden var att jag inte vände mig om vid utlägget då vi får ta en svårighet i taget. Axxa tyckte det var väääldigt annorlunda så det är bra att jag lägger in det i träningen redan nu. Hon vart lite orolig i "utlägget", sökte min kontakt och såg frågande ut, hade lite pip och sedan lite startljud. Skötte dock näsarbetet riktigt bra. På söndagen var även Jennifer med och då fokuserade Axxa väldigt mycket på henne, men det är nog bra att ta in, jag kan tänka mig att hon kan fokusera på TL i detta moment och TL och Jennifer kanske blir samma sorts störning? Jennifer var myyycket stolt över att få "hjälpa till". Ska nu minska ner antalet pinnar så och ha lite mellanrum mellan dem för att snart kunna plocka in min pinne i pinnraden. Parallellt får Robban lägga ut pinnarna åt mig någon gång ibland. Ser vittringen som en rätt kul utmaning just nu.   

Apporteringarna går strålande! Bara lite tugg och rullning numera, de andra "problemen" kommer så sällan att jag inte fokuserar på dem längre. Händer det något i utkastet får hon helt enkelt inte hämta apporten, that`s it. Tugget och kastet tror jag mitt "tjuvande" av apporten och bollbelöningen kan hjälpa till med. Vi kör vidare med detta.

Sitt i grupp och platsliggning har jag missat att träna "på slutet" så det får jag ta tag i...

Sättande under gång är kanon de gånger jag tränar det så det är inget jag fokuserar på, tar det på teamträffarna ibland när jag kan få någon som klickar åt mig och ser när hon sitter bra.

Rutan behöver jag träna mycket mer på för att få henne säker även på över 15 meters avstånd, men kan inte träna på tomten så det blir inte lika ofta som jag skulle behöva...

Å så var det då fjärren... Kör med koppel på hela tiden och inomhus har hon börjat förstå momentet, har lite svårt att låsa vänster bakben i skiftet ligg till stå, vilket fungerat tidigare...  I övriga skiften kan jag nu köra på ca 1,5 meters avstånd. I morse försökte jag dock träna momentet ute på promenaden efter att jag tränat fotgående och inkallning och plötsligt betydde visst "stå" "kom in till sidan och sitt fot"...   När jag stod precis, precis framför henne kunde jag i vart fall få till ett par skiften innan jag bröt och tränade fot, som hon ville istället.  


Arkivbild på Axxa Foto: Elin Berglund

I torsdags var jag på en clinic i ”Fritt följ – från grundträning till precisionsarbete” som Eva Bodfäldt anordnat med Ditte Andersson som föreläsare. Ditte är med i landslaget i lydnad och fick under semifinalen (?) i VM helgens högsta poäng.

Tyvärr blev jag rätt besviken då nästan 3 timmar bestod av valp- och grundträning och ungefär en kvart blev över till elithunden... Visserligen är grunden oerhört viktig men har man en tränad hund så gav det inte så mycket... Det jag hade velat höra om är just träning/tävling i de högre klasserna, stegförflyttningar (utan att få stress och ljud etc.), hur behålla glädjen i elit år efter år etc. Men, men... Precis efter clinicen var jag oerhört besviken (inte på Ditte utan på nivån) och kände att jag hade avböjt en träningskväll med min egen hund och teamet för detta...Med lite distans så känns det ändå okej. Alltid får man med sig något. Hon hade en del tänkvärda saker och det hon verkligen poängterade var glädjen och känslan, vilket jag kommer försöka ta med mig mer.

Tänk inte så mycket på resultatet utan ta det lite pö om pö och ha jätteroligt på vägen!!

Superseriös vid träning men inte allvarlig

Fritt följ är ett långt moment med många detaljer, man hinner känna väldigt mycket och väldigt länge till skillnad mot t.ex hopp apport som är över fort.
Varför tar vi fritt följ och tävlingslydnad så himla, himla allvarligt??
Vi får se glada ut, ingen domare i världen kommer döma ner oss för att vi ser glada ut!

Ditte tittar/sneglar på hunden även på tävling och har aldrig fått något neddrag för detta! Hon vill kunna se sin hund och ha ett spel dem emellan även på tävlingsplan.

Dittes grundord
Tävlingslydnad = glädje!
Både jag och min hund ska tycka att det är roligt!

Känslan – hur känner jag när jag tränar min hund?
Feeling – kunna känna av var är vi, vart ska vi? Ha känsla för detaljer och för hundens känsla!
Ditte vill att hunden ska ha självförtroende!

Fotgående – Glädje, känsla, detaljer och teknik

Ditte vill inte att tekniken ska gå ut över känslan.

Vad vill vi ha av hunden i fotgåendet?
- Hunden måste ha glädje, fokus, engagemang, självförtroende/självsäkerhet (den måste våga göra fel), följsamhet, rak hund, uthållighet, störningstålig, miljösäker (kunna klara olika miljöer som ridhus, inomhusmiljö, väta, ojämna underlag etc.).

Och föraren?
- här hade folk lite olika åsikter men jag personligen tycker jag att föraren måste ha och klara samma saker som hunden!

I tävlingslydnad ska man bara vara artig mot sin hund, ingen annan! Inte tävlingsledaren eller domaren.

Tänk på
Läs hunden, tima belöningarna, Belöningsplacering!
Hitta ett sätt att gå som passar min hund – tempo etc.

Grunden
Hur är vi med våra hundar i vardagen?

- Har min hund lätt till ljud?
Tyst och lugn hund får göra; vänta innan den får mat, får vara lös, får hoppa ur bilen, får träna etc.

- Trampig hund?
Hunden ska ha tassarna stilla i vardagen vid tillfällen som ovan

Var observant på när ”olater”, t.ex ljud, tramp med mera, dyker upp från första stund

95 % av de som kommer till Ditte på kurs och har klickertränat (Behöver inte vara just klicker, utan kan vara ett ord, men som tränar på det sättet) har missat att träna stadgan så deras hundar testar saker hela tiden  och är därför stressade.

Valpövningar
Lugn hund får belöning i aktivitet
Aktiv valp får belöning när den är stilla och har kontakt.

När hunden söker kontakt, släng en godis bakom hunden som den får springa och ta, när hunden vänder huvudet emot mig och rör sig emot mig – beröm och rör mig ifrån hunden. Bjud hunden vänster sida och låt hunden ”jaga” ikapp belöningen vid vänster sida. Låt hunden gå där och äta belöningen under tiden vi går så att belöningen kommer i rörelse.
Belöningen hos mig kan även bli kamp/lek

Lär hunden att vara vid sidan i fotposition (men strunta i positionen, dvs. om den sitter/ligger/står är inte intressant) och mata, håll en hand emot sidan på hunden och klappa eventuellt lugnt. Detta kan man sen ha som en lugnande signal – hunden ska bli lugn och trygg.

Väggträning – ska jag kunna träna hunden att backa, gå fot rakt etcetera vid en vägg så måste jag först lära hunden att det är trevligt att vara vid en vägg.
Samma sak kan vi göra med människor, hundar etc. Om jag ska träna hunden att gå längs med/ träna nära hundar så måste jag givetvis kolla upp noga vad det är för hund så att det går bra.
– Släng en godis mot hunden/väggen/människan som hunden får springa och ta. Sen slänger vi godiset så att hunden springer parallellt med väggen, människorna etc. Längre fram ska hunden kunna gå parallellt med väggen med flera.

Träna på belöningar, hunden ska kunna ta det jag erbjuder. Vill den inte ha den kastade godisen så blir det ingen kamp, se högst upp under valpträning.

Längre fram ska hunden hitta in till vänster sida från olika håll och få kämpa för att komma in till sidan. Ditte jobbar mycket med hunden mitt emot sig (näsa mot nos) – rak hund.

Bakdelskontroll
Träna bakdelskontroll genom att:
Backa upp för trappor – hunden blir mycket medveten om sin bakdel/sina bakben.
Backa
Snurra
Klossen

Starter
Starta inte bara med att gå rakt fram, hunden koppla lätt bort huvudet och ”bara” går. Starta mycket åt olika håll! I elit kan det mycket väl starta med vänster om språng marsch.

Gå mycket i zick-zack/slalom för att få upp följsamheten (och uthålligheten).

Elithunden
Vad krävs av elithunden som kanske inte krävs innan?
– Olika tempo, uthållighet, detaljer, mycket störningar på plan; exempelvis många koner
Kanske inomhustävlingar = annat underlag, annat ljud, högtalare med mera
Petigare bedömning
Kan vara svårt att behålla glädjen hos förare och hund!

Ta tid på fria följet! Det kan vara 5-7 minuter på en elittävling…

Låt hunden anstränga sig för att få belöningen

På tävling
En del tänker:
”Vad får jag göra och vad får jag inte göra?”.

Ditte tänker:
”Vad hör domaren och vad hör domaren inte?”. Vill kunna uppmuntra sin hund även under tävling om den gör något riktigt bra.


Jag & Axxa Foto: Elin Berglund

I söndags tog vi en tur till en lekpark som ligger ca 1,5 km hemifrån för lite lek och picknick. Jennifer var dunderförkyld men behövde ändå lite aktivering utanför huset. För att förena nytta med nöje fick Axxa dra skrindan, vilket både hon och Jennifer uppskattar.

Svårigheten är att både Axxa och Jennifer vill hålla en betydligt högre takt än jag! På gångvägarna är det enkelt att hålla emot som på bilden, men när man går på en smal trottoar i nedförsbacke bredvid bilvägen... Jaja, det är andra gången Axxa drar skrindan och jag tycker det funkar fint.   


En del av klätterställningen, där man kan göra som brandmännen


När Jennifer lekte kunde hundarna ligga  i skuggan i utkanten en liten bit bort, parken funkar super för oss alla. Eftersom den är inhägnad finns heller ingen risk att främmande hundar kommer framspringandes. Skönt!

Vabbade i början av veckan och då vi har hantverkare hemma som håller på med badrummet flydde jag,Jennifer och Axxa hem till mina föräldrar och var där över dagen. Övriga hundar var med husse på jobbet. Eftersom Jennifer knappt äter någonting när hon är dålig fick hon lite "hjälp" av mormor vid lunchen.

Plötsligt dyker det upp lunchsällskap på pallen bredvid Jennifer...

Å vad är inte bättre än lite konkurrens?...

Konkurrensen verkar dessutom gilla spaghetti med köttfärssås

Efter ett tag funkar inte ens det utan mormor har bara ett barnbarn kvar att mata

Hon har inte det bästa bordsskicket dock  

Med tanke på alla matbilder i bloggen där hundarna får vara med vid bordet etc. är det kanske bäst att tillägga att det inte tillhör vardagen, men att vi ibland kör med undantag. Ungefär som den franska grammatiken i skolan... Inga regler utan undantag...   

På eftermiddagen var det dags för lässtund och lite lugna lekar och givetvis  var "lilla fröken mitt i vägen" med även där!


Mormor är dagisfröken, Jennifer mamma till alla barnen, jag var busschaufför när de åkte på utflykt och Axxa var bakgrundsrekvisita