Funderar på det här med smällare, raketer och rädda hundar… Vi lämnar övriga djur, illa berörda och miljöaspekter åt sidan.  

Jag har haft två skottberörda hundar där den ena var riktigt rädd och fick fullkomlig panik varje nyårsafton och även reagerade på andra ljud än skott och fyrverkerier, som till exempel när pucken åkte i sargen på hockeyplan i närheten av där vi bodde.  Den andra låg ”bara” på skalan mellan berörd och rädd… Det har gjort att jag i alla år tyckt att det är fel med fyrverkerier, de borde förbjudas etc. etc. Nu sitter jag dock här med tre skottfasta hundar som inte bryr sig ett dugg om skott, dundret som blir när snön rasar av taken, åska eller fyrverkerier…

Är det verkligen rätt att förbjuda fyrverkerier, för hundarnas skull??
Varför ska majoriteten av Sveriges befolkning avstå från något som de uppenbarligen vill roa sig med och betala för alldeles själva? För att en minoritet av Sveriges befolkning har hundar och tycker det?? Av alla Sveriges hundägare är det ju inte heller alla som vill förbjuda detta.

Istället för att klaga på vad folk väljer att göra på nyår och försöka förändra omvärlden kanske vi istället borde se om vår egen rygg? Det är bara att inse att i den värld vi lever i idag så händer det saker. Bilar får avgasknallar, det skjuts puckar i sargar, det applåderas, smälls och åtminstone en gång om året så skjuts det raketer. Kanske vi borde börja hos oss själva genom att fundera över de avelsdjur som används. Rädslor generellt har stor nedärvbarhet, skotträdsla ingår där. Kanske borde det ställas som kvar på SAMTLIGA avelshanar/-tikar, oavsett ras, att dessa ska vara skottfasta för att få registrera valparna… Brukshundarna har i vart fall sina MH:n och korningar där blivande valpköpare kan få en större insikt i vilka och hur starka rädslor föräldradjuren har, vad har sällskapshundarna??   Det är alltid lättare att skylla på andra och vilja att de ska förändra sig, istället för att börja med sig själv!

Bara några tankar så här på nyårsnatten när den skottberörda matten (Ja ca 15 år med skotträdda hundar har satt sina spår…)väckte hundarna 23.50 för att ge dem ben att gnaga på över 12-slaget…

Jag kan inte heller förstå alla hundar som försvinner på nyårsaftonskväll och –natt… Rasta hunden i god tid innan och om du måste ut med  din berörda hund senare så ha den i ett kraftigt koppel och stryphalsband, ett stryp kan det inte ta sig ur vilket går ur andra halsband och selar. Och framförallt, ha den inte lös! Framförallt för hundens skull, men även för din och omvärldens.  För några år sedan hade mina dåvarande grannar sin skotträdda hund lös, i stan, strax före 12-slaget. Inte helt ovanligt... Hunden drog över vägar och ner i tunnelbanan… Hur många människor hade inte kunnat gå åt i den vevan? Istället för att ha den vanligtvis så lydiga hunden i koppel, en dag per år…

På flera FB-trådar diskuteras det nu även huruvida det är arv, miljö eller sjukdomar (t.ex. öroninflammation, anaplasma med flera) som gör hunden skottberörd/-rädd. Det behöver inte diskuteras, rädslor har otroligt stark nedärvbarhet! En skott(ljud)berörd tik kan dessutom ge valparna dåliga förnimmelser redan i valplådan… Då har du både arv och miljö… Självklart kan saker hända som skrämmer den mest skottfasta hunden (genetiskt sätt) och självklart blir en del hundar otroligt påverkade av ljud under diverse sjukdomar och annat. Men faktum kvarstå, aveln har en otroligt stor del i det hela. Det pratas så mycket om Hd och Ad etcetera men ljudrädsla påverkar hunden något otroligt mycket i hundens vardagliga liv det med…

Jag tycker givetvis att det är bra att man har kampanjer mot smällare och raketer och allt ”det där” och det är bra att kennelklubben går ut med lite ”tankeställarinformation” men jag tycker även att de borde se till sig själva och vad de kan göra för att påverka aveln i en sådan riktning att våra fyrbenta familjemedlemmar får ett mindre otrevligt nyår.

Själv har jag som jag skrev ovan haft två skotträdda hundar (mor och dotter, ej schäfrar). Tillsammans med dem har jag haft totalt fem andra hundar genom åren och när de blivit rädda och till och med "freakat ur" vid skott har de andra, både som valpar och vuxna, tittat på dem som om de vore dumma i huvudet och inte fattar vad de reagerat på. Hade någon av de andra däremot varit predisponerade för skotträdsla hade utgången kanske blivit en annan...

Får frågan hur jag mår rätt ofta och svarar i stort sett alltid att jag mår bra, utan att egentligen "tänka efter". Jag mår bra. Illamåendet har i stort sett gett med sig helt, kommer tillbaka ibland och då oftast i samband med frukosten. 1-2 gånger i veckan får jag inte behålla frukosten men mår egentligen inte dåligt. Vad jag kan äta till frukost skiftar, ibland är det grovt bröd för att ett par dagar sedan enbart kunna äta vita frallor - märkligt det där, och svårt att handla...

Så illamåendet har gett med sig och även den värsta tröttheten, istället kom halsbrännan och foglossningen som ett brev på posten. Barnmorskans tips var: gå med små korta steg, gå inte långa promenader utan hellre två korta än en lång, gå i trappor med små steg i taget, sitt inte med benen i kors, inte springa utan gå lugnt etc. Längskidåkning som jag längtat efter är bara att glömma, det får jag spara till nästa vinter. Ni vet ju hur jag älgar fram i full fart med mina jättekliv och alltid sitter med benen i kors... Jag har lite att jobba på nu... Men, hellre foglossning (på denna nivå) än illamående!! Is och slask gör det ännu värre så jag hoppas att det blir ett snölager snart igen! Eller barmark, men allra helst mera vinter! Barnmorskan föreslog även foglossningsbälte så är det någon som läser detta som har ett sådant att låna ut eller sälja så är jag intresserad!

Igår gick jag ju en sväng på 1,5 timme med Sofie och Fanny och resten av dagen gick jag som en 80-årig gubbe,  Robban flinade och frågade om han skulle hämta rullatorn... Sjysst sambo man har...   På kvällen behövde jag även lite hjälp med att resa mig upp och komma ur soffan... Därför får jag välja vilka aktiviteter som ska utföras, kan inte göra allt jag vill. Tänk, nu har det gått 2/3 av graviditeten - det är sååå häftigt att få uppleva det en gång till och skönt att ändå må helt okej under tiden! Han sparkar och lever rövare så vi kommer ha att göra om några månader...   

Avslutar med några bilder, vi ägnar oss en del åt soffmys numera :)

På annandagens morgon rasade ett nytt lass snö från taket… Vi hade hunnit får bort ca 1/3 av det från förra raset så nu var det ännu mer… Det är dock otroligt skönt att snön inte är kvar på taket! Ni kan ju gissa vad vi gjort i mellandagarna – härlig semester…

Här har vi hållt på några timmar så ni ser ju...

På bilden ovan har vi hållit på några timmar... Jag får inte skotta alltför mycket, även grannen som jobbar på neontalen kom förbi en dag och sa att hon vill inte gärna träffa mig på jobbet... Men vad gör man, Robban kan inte fixa allt själv. Jag skottar i en halvtimme-timme sover middag i 1,5-2 timmar! Ut och skottar någon timme till, in och vila och så håller vi på. Det har inte varit bättre av att jag fått en manlig förkylning! Ja, något annat kan det inte vara för jag har haft ont i halsen, snuvat lite och nyst och varit helt däckad... Hundarna har fått stå tillbaka, pallar inte att både skotta och promenera tyvärr, de är dock rätt bra på att roa sig själva.

Axxa springer fortfarande upp och ner till altan och fångar snö

"Gamlingarna" har roat sig med att leka under tiden!

Birre 8.5 år och Faquera 10.5 år vet hur man roar sig

Kolla in mördarflatens struptag på lilla, söta , oskyldiga Faquera


En inzoomning för bevisningens skull  


Tjohej!

I lördags åkte jag, Jennifer och Axxa till Lidingö. Jag släppte av Jennifer hos mina föräldrar och åkte vidare till norra ön för att träffa Sophie för en promenad. Jag har inte träffat hennes nya hund så jag visste att det var ungefär ett halvår sedan vi sågs – det visade sig dock att vi inte setts sedan vi vandrade Norge, i augusti förra året! Skandal! Sophie är en av mina bästa vänner så det måste vi ändra på!! Äntligen "fick" jag träffa lilla Fanny, en suuupertrevlig springervalp på… 6-8 månader… Nästan så man blev sugen på springer igen - höll på att bli med en springertik, som bodde hos oss i ungefär tre veckor, för  8-10 år sen... Hundarna fick vara kopplade hela svängen men fungerade jättebra ihop! Så skönt! När Fanny ”spann upp sig” alternativt hoppade mot Axxas sida/rygg för mycket räckte det med att Axxa visade sina finfina tänder för att hon skulle säga ”ooops!” och lugna sig. Jättefint hundspråk verkar hon ha. Enda tråkiga är som sagt att det är en springer och inte irländare… Det var ju genom våra settrar som vi lärde känna varandra för ca 15 år sedan! Vi var ute i ca 1,5 timme och halkade fram på isgatorna…

Efter promenaden åkte jag till mamma och pappa där vi tillbringade resten av dagen. Tror Axxa tyckte det var en lyxdag!

Soffmys, finns det hjärterum så finns det stjärterum

Jennifer vispar pannkakssmet till middag

Idag, söndag, har jag varit iväg och tränat lite lydnad med Marion från träningsgruppen. Hon var iväg och kollade plan igår och det såg bra ut, idag hade vi dock att välja på en pool eller en "bucklig skridskobana"... Vi valde skridskobanan och fick anpassa träningen därefter. Det var på en ridvolt så det var lite hästskit här och där också. Vi började med en kort sitt i grupp, belönade och ställde upp för platsliggning på samma ställe. Jag lämnade Axxa 5-10 steg och gick sedan tillbaka och belönade. Vi har fungerande sitt i grupp och fungerande platsliggning, men när jag först kör sitt i grupp och sedan ska lämna henne för platsliggning så sätter hon sig upp under tiden jag går iväg och därför ville jag belöna att hon låg bra när jag lämnade. Det gick bra, behöver dock mer träning så klart. Testade lite fotgående men underlaget passade oss inte alls så det avstod jag. Körde en inkallning med ställande i snön i kanten av banan som gick mycket bra. Fjärrdirigering med hjälp av ridpisk (har den som en förlängd arm) gick mycket bra då det går åt rätt håll. Körde vissa skiften på fullt avstånd och stå->sitt på ca 5 meter - det tar sig! Det vart inte så mycket mer träning än så för vår del. Sedan kommenderade jag Marion och Vessla genom en klass 2, de moment som gick att köra. Nyttigt att vara på ett helt nytt ställe och kul att Axxa var helt med på lydnadstänket trots att vi var på ridvolten och att det kom fram häst och ryttare och pratade med oss emellanåt! Kanske vi kan ta tag i ridhusträning så småningom.

   
Axxa i full fart in med bollen efter ett lydnadspass på uppfarten

Julafton började med att Jennifer fick öppna sista luckan i chokladkalendern och kolla efter sista prylen i julstrumpekalendern. Sedan var det lite sorg över att kalendrarna är slut!... Därefter öppnades julstrumpan med första julklappen.

Vid frukost ringde Robbans pappa och berättade att hans farmor inte skulle komma med på julfirandet då hon någon gång melllan kvällen innan och julaftons morgon ramlat och brutit höften... 92 år gammal visste vi inte hur hon skulle klara operation etc som skulle ske inom 12 timmar... Sedan inträffade ett par småincidenter till som lade ytterligare lite ytterligare sordi på julstämningen...


Jennifer pyntar det sista på granen på julaftons morgon och vi lyssnar på "cool hoppmusik" (Eminem) :)

När våra familjer var på plats kom firandet igång ordentligt i vart fall och stämning var i stort sett på topp.


I år var morfar jultomte och det genomskådade Jennifer på lååångt håll när han kom gåendes på uppfarten...
Hon blev nog mest glad över det då hon ycker tomten är jätteläskig...


Bästa julklappen var nog, den vid det här laget mycket välanvända, "Spiduman"dräkten ;)

På kvällen kroknade både den yngsta och den äldsta tjejen...





På juldagen fixade Robban picknick och så åkte vi iväg till Velamsund för en promenad. Axxa drog Jennifer i pulkan vilka båda två uppskattade! Härligt med en hund som tycker allt är kul och gillar att ta i!


I uppförsbackarna var det lite tungt, men annars gled det på rätt bra






Fikadags med varmchoklad, läsk och skinkmackor


Under fikat tänkte jag att Axxa skulle få springa lite lös och röra lite ledigt på sig, det gjorde hon i typ 2 minuter sen...


... lockade vår matsäck mer!




Faran som tyckte att andra hundar inte hade något vid vår fikaplats att göra (fikade precis vid gångvägen pga snön)  fick finna sig i att sitta uppkopplad en bit ifrån...


En nöjd Axxa intog soffläge när vi kom hem några timmar senare

Senare under dagen fick vi veta att Robbans farmor klarat operationen vilket är otroligt skönt! Dessvärre mår hon inte så bra...

Efter att ha jobbat över närmare tre timmar varje dag veckan före jul konstaterade jag att jag nu kan vara ledig hela julhelgen! Hade fått det beviljat av chefen sen länge men man måste ju hinna med allt innan bokningsstopp i januari… Nu är jag leeedig till 7 januari! Det firades bland annat med lite efterlängtad lydnadsträning med Axxa dagen för julafton. Jag skulle egentligen hjälpa Robban med att skotta lite men tänkte bara köra en inkallning med ställande då det var ett tag sen nu, fast… Har man väl börjat så är det otroligt svårt att sluta! Vi tränade:

Inkallning med ställande och på den första fick jag tala om för henne att ”stanna” betyder ”stanna”, sedan gick det som smort. Körde flera på raken men varierade mycket.  Har ju insett att det är vägen att gå med mina damer.
Sedan fortsatte vi med lite fjärrdirigering och där drog jag ut avståndet rätt rejält på vissa skiften vilket medförde en del rörelse men det kändes ändå riktigt bra. Vid rörelse uteblev beröm/belöning och jag bad henne ”backa” och vi fick till ett par bakåtsättande med bra bakåttänk på nära nog 10 meter! Tränade samtliga skiften och körde även 3-4 fyra skiften på raken (kortare avstånd) utan beröm/belöning.
Lite stå, sitt, ligg under baklängesmarsch lade jag in också.
Jag körde en vittringsapportering där vi bytte plats och jag lade pinnarna i en ring för första gången och det gick super! Robban frågade om jag ville ha hjälp med en vittring så då flyttade vi oss upp till parkeringen och körde en tävlingsmässig utan kommendering. Jag blev osäker då vi är vana vid att träna det själva och pinnarna låg mycket tätt. Axxa tyckte det (och jag) var lite konstigt, fick pip och startskall med hon sorterade bra och kom in med rätt pinne! Måste ta hjälp av Robban lite oftare så vi kan komma ut på plan med momentet, det blir ju aldrig tävlingsklart om vi bara tränar det själva på vår tomt…
Avslutade med lite fotgående där vi körde lite sträckor, snurrar på stället med mera och det gick bra. Hon hamna lite långt ifrån i en högersnurr annars fin position och aktivitet.
Hela träningspasset kändes super!!


Min pinne låg i "luckan" högst upp


Ni ser hur nära pinnarna låg varann! Axxa kom åt 2 av pinnarna därav ligger de lite snett men tog rätt - den med svarta ändar - utan att tveka!

På eftermiddagen ugnsbakade Robban julskinkan med proffshjälp! Faquera har ju flera års erfarenhet nu!





Efter närmare tre timmars passning valde Faquera att backa undan lite, då hon började bli lite trött - det är ett tufft jobb att passa skinkan! Hon låg dock kvar i köket med blicken på ugnen men en liten bit ifrån och Axxa fick ta över den främsta placeringen.





Jennifer kunde bara inte somna utan fick komma upp i soffan och ligga där och vila så hon somnade inte fören efter klockan 22! Det var ju sååå spännande med julafton dagen efter och alla julklappar som låg under granen.

I onsdags jobbade jag, återigen, över närmare tre timmar och för att Jennifer och jag skulle kunna få lite kvalitetstid ihop mötte de upp mig vid infartsparkeringen och så överraskade Robban med att styra bilen mot hans jobb. Där har de enorma snöhögar så vi åt köttbullemackor, drack varmchoklad och åkte stjärtlapp i snöhögarna istället för att bara läsa godnattsaga. Vad glad jag blev!

För de av er som har mig som vän på Facebook kanske ni såg mina senare inlägg från den kvällen. På vägen hem var jag ca 2 mm ifrån att köra på en hund, scary…   En liten springerliknande hund traskade ut från snövallen och korsade vägen. Jag tvärnitade, slängde på varningsblinkersen och tog med mig ett retreiverkoppel för att kunna koppla upp hunden då trafiken är rätt tät på den vägen. TUR jag har bra bromsar och däck å höll hastigheten!! När jag kopplat upp hunden kom en Golden springande och jag insåg att hundarna kände varandra. Ringde Robban som kom och hjälpte mig då jag stod med två hundar i ett retriverkoppel med min egen bil parkerad med varningsblinkers mitt i min fil, kändes inte jättesäkert…

Då några av mina FB-vänner bor i närheten och dessutom har retrievrar postade jag nedanstående på Facebook ihop om att någon av dem skulle vara inne på FB och känna igen hundarna:

Någon som känner igen dessa hundar?? Var 2 mm från att köra på dem lille när den sprang ut framför bilen... Inga telefonnummer på.

Ropade och letade i säkert en halvtimme efter hundägaren och frågade förbipasserande med hund men ingen kände igen hundarna…

Tanken var att jag skulle åka hem i min bil med våra hundar i och natta Jennifer då klockan blev långt efter läggdags, medan Robban skulle ringa och vänta in polisen. När Jennifer hörde att riktiga (!!!) polisen skulle komma (vilka annars?! ) bad hon så snällt att få stanna så jag hade inte hjärta att åka hem med henne… Vi ringde polisen vilka var vid Nacka Forum och kom jättefort! Precis när vi stod och försökte lasta in Golden i polisbilen (vilket tog lite tid då den INTE ville in i bilen) så tvärnitar en bil bakom polisbilen. Det är hundarnas matte som åkte förbi av en händelse! Familjen var tydligen hemma men det verkade som att ingen märkt att hundarna smitit.
Hon berättade att hon såg direkt att det var hennes hundar då den mindre var det en riktig gatukorsning så hon tänkte att det kunde inte vara några andra än hennes!  

Jennifer fick vara uppe "mitt i natten" och träffa riktiga polisen! Å hundarna kunde lämnas till en mycket glad matte! Slutet gott! Nu ska denna familj däcka och mysa med våra egna hundar -  skrev jag.

Ett par dagar senare var Robban ute med snöslungan, igen, när han efter en liten stund kommer in med ett paket i handen.  Utanpå sitter denna lapp:

I finner vi nedanstående innehåll:

Rackarns att jag inte får dricka alkohol på typ ett år… Tycker det ser väldigt gott ut jag. Chokladen fick vi inte heller smaka för den drog Faquera i sig under natten, utan att bjuda!... Tur tanten har stålmage!

Hundarnas matte hade alltså bemödat sig med att ta reda på vilka vi var och var vi bodde för att kunna tacka oss. Otroligt gulligt tycker jag!   

På lördagen åkte jag och Jennifer för att möta Lindha och Lussan på hundmässan i Älvsjö. Jennifer hade sett fram emot detta rätt länge då vi skulle åka buss, tunnelbana och tåg heeela dagen! Hon uppskattade verkligen resan dit, enda besvikelsen var att tåget (pendeltåget) såg så konstigt ut! "Mamma, vad har tågen för konstigt där fram??", "var är den där (visade i luften) som all röken kommer ur??" Insåg att på de flesta barnprogram är det ju ånglok på tågen! Detta var en besvkikelse men nu vet vi att vi ska till Mariefred (?) och åka ångtåget någon dag i sommar.

De lydnadsekipage vi ville se gick bland de sista sågs vi inte fören vid 12.30-tiden, en mycket bra tid då det bara var att promenera rakt in, inga köer! Vi bestämde oss snabbt för att göra det till en mamma-dotterdag och låta shopping stå tillbaka och bara försöka se tre lydnadsekipage.  Vi kunde dock se många fler än så under tiden tjejerna lekte, vi hann även kolla in lite freestyle, shoppa liiite och snacka mycket. Tjejerna var så söta ihop och roligt var att de hade så himla kul ihop trots att det skiljer ca 3 år mellan dom!


Först ut var Sofia med Tia som placerade sig som trea av 25 ekipage - riktigt bra!


Emma & Plätt fick dagens högsta betyg på fria följet, hejja!!



 

Även Annika och Indy gjorde ett fint program men de fastnade tyvärr inte på någon bra bild.

Tjejerna fann varandra direkt och hade jättekul! När de ekipage vi ville se skulle entra plan var utställningarna slut i den hallen och tjejerna kunde få ”busa fritt”, kanon! Vi kunde se det vi ville se, snacka en massa och tjejerna busa.  Tyckte det gick bra för alla 3! Minns inte placeringarna men det såg finfint ut och Emma och Annika fick med sig bra erfarenheter till vidare (internationella) inomhustävlingar. Domaren var hård men otroligt rättvis så det var kul att få se både Sofias och Emmas betyg efteråt för att få se vad domaren drog ner för.


Jennifer och Lussan leker katt och råtta-lek, även Lindha fastnade på bild


Dagens shopping! En clicker för 15 kr och strumpor till Jennifer för 20 kr!

Sex timmar senare lämnade vi mässan och åkte kommunalt hela vägen hem igen!!

Härom morgonen vaknade jag tidigt då jag vaknade av att någon hund trampade fram och tillbaka i vardagsrummet, trodde denna någon behövde gå ut men när jag kom ut i v-rummet så tittade 3 fån på mig och drog sig mot köket... Gick och lade mig igen... Ca 45-60 minuter senare var det dags igen, nu var det någon som rände fram och tillbaka så jag tänkte att det var nog någon som behövde gå ut i alla fall så jag for upp. Tre överlyckliga idioter mötte mig och ruuusade ut i köket! Hundmaten tog slut häromdagen så vi hade köpt en säck Pedigree på Willys som de får äta ett par dagar tills lönen kommer och vi har tid att åka och köpa ny svindyr på hundaffären. Tydligen är Pedigree suuupergott för det var uppenbart att ingen var nödig men alla ville ha mat, mat, mat...    gav idioterna mat och gick och lade mig igen.

Kunde inte somna om och bestämde mig för att trots allt ta en morgonsväng med hundarna istället. Dock en kort en i lugnt tempo. Fick börja med att skotta för att överhuvudtaget få upp grinden och efter ett tag gick jag trött och svettig iväg. Hundarna har fortfarande inte gett upp sitt äppelletande/-ätande men nu får de använda näsan och sedan gräva för att få upp sina fynd.


Suddig bild på äppelfyndaren Faquera

Väl hemma så fortsatte jag med lite lydnadsträning med Axxa på uppfarten. Det blev lite:
Fritt följ med fokust på intensitet och kontakt i starter men även lite svängar, främst vänster - bra
Stå, sitt, ligg under baklängesmarsch - mycket bra!
Fjärrdirigering:  skiftet stå/sitt/stå, där är jag nöjd då det går åt rätt håll. Sitt->stå fungerar 9/10 på fullt avstånd, 1/10 lyfter hon vänster baktass lite, lite. Stå->sitt kör jag på lite kortare avstånd men försöker utöka här med, gick helt ok. Fick lite väl mycket bakåttänk ibland, men just nu är det ok. Jag berömde lite i början men kom på mig själv och slutade! Sitt/ligg/sitt fungerar på fullt avstånd. Stå/ligg/stå blandar jag inte in just nu.
Avslutade med en vittring på 7-10 meters avstånd som gick super! Denna gång låg pinnarna på rad.


10 små pinnar ligger på en rad, nr 4 eller 5 var min

Väckte familjen som vanligt varpå Jennifer säger att det är mitt i natten, då skan man sova och drar täcket över huvudet igen... Ja, hände en massa mer denna morgon men nu hinner jag inte skriva mer.