I måndags var första arbetsdagen… Uppe med tuppen kl. 5, ut med hundarna en timme och sen iväg till jobbet. Jennifer blev enligt önskan hämtad av farmor och jag stack ut och sprang med Axxa. Tanken var att gå/springa Velamrundan men försöka hitta en väg genom skogen så att jag kommer ut närmare oss och på så sätt kan få en runda på 9-10 km, mest på grus, där jag både startar och slutar hemma. Tanken var så alltså… Första 5 km sprang jag ”som vanligt” men sen, strax efter kilometer 6 börjar det strula till sig… Jag svänger in på en stig som ”känns” som att det kommer blir rätt, men sen börjar det kännas fel… Som att jag springer åt fel håll och jag måste pausa och ta fram gps:en lite då och då.

 

Mycket riktigt, jag vill springa snett mot hörnet på det ljusare fältet ovanför ä:et i (Kummelnäs)vägen och ni ser ju hur jag springer… Strax efter 7 km inser att jag inte kommer orka vända och springa hem – 14 km blir liiite mycket…  
Jag ringer Robban för att kolla om de är kvar hos farmor eller om de har åkt…
Jag: Jag är lite vilse…
Robban: Var är du?
Jag: Jag vet inte riktigt, i skogen…
Robban: Hur har du sprungit då?
Jag: Jag sprang lite mer till höger än till vänster…

Yes, där satt den!! Jag är så otrooooligt bra på att förklara saker och ting… Efter någon minut ringde jag upp och visste var jag var och de skulle hämta upp mig och Axxa på vägen. 9 km blev dagens tur och det kändes riktigt bra, trist bara att jag inte kunde hitta hem…
Dock otroligt skönt med nya abonnemanget så att jag har täckning och därmed gps samt kan ringa och säga att jag är vilse!! Efteråt strechade Jennifer tillsammans med mig!   

Tisdag kväll tillbringade jag och Axxa på Nacka BK tillsammans med Anita, Acke & Aquila. Både jag och Axxa var under isen av trötthet men vi försökte ändå. Vi fick till ett superduperfint hopp-sitt, men det var det… Resten var uselt... Tränade därför väldigt lite och hjälpte Anita lite mer istället.

På onsdagen hade vi en välförtjänt vilodag! Det enda vi tränade var lite fjärrdirigering, skiftet stå/sitt.


Bild från morgonpromenaden, när jag fotade såg jag det högra rådjuret och nu när jag lägger upp bilden ser att där var ett till. Uppe till vänster i bild.

På torsdagkvällen var det träning med EgoDogs igen och när vi gick igenom vad var och en ville träna på så sa jag att Axxa var lite trött så vi fick se vad hon orkade. När näste gick igenom vad den ville lade sig Axxa ner på bredsidan och blundade… Lite fick vi gjort och jag fick lite ”aha” och det är ju alltid bra! Vi tränade:
Rutan x3 – super!! Samtliga på ca 25 meters avstånd! Jag stoppade köttbullar i fickan och fick en hund som fokuserade till 1000! Sprang fram och belönade i rutan. När jag sprang fram för att belöna ruta 2 ser jag hur hon står som fastfrusen och… dreglar! Samma sak vid ruta 3 som vi körde senare på kvällen, stod som fastfrusen och dreglade. Sötnöt!   
Hopp apport – köttbullar här med och det gick super.
Metallapport – köttbullar och det gick super det med.
Fotgående – katastrofalt, här fungerar det inte med köttbullar… Eller så var hon för trött för att fokusera, troligtvis båda delar…
Fjärrdirigering körde vi lite på mycket kort avstånd och det gick helt okej.
Kvällens ”aha” är således köttbullar = dreglande hund, och så här ska jag testa med rutan!  

På fredagen åkte jag hem till mina föräldrar direkt efter jobbet, Jennifer hade sovit över där så vi skulle äta middag och hämta henne. Även Robban kom dit och jag och Axxa passade på att ta en gång/springrunda runt Kottlasjön. Jag tänkte att ”det blir lätt, det är ju alldeles flakt runt sjön” – tji fick jag, jisses vad backigt… Vid ena backen var det brant utför och jag missade att backen kom, Axxa kastade sig utför branten och man kunde nästa höra hur hon förtjust ropade ”tjohooo” när hon gav sig av i full galopp… Jag hängde inte riktigt med, försökte ropa stanna eller nåt men vet inte vad jag sa, inte lyssnade hon i vart fall. Försökte samtidigt få loss kopplet från kroken i midjebältet (urenkelt, bara att ”skjuta över kanten”) men lyckades inte med det heller så jag kan ärligt säga att jag sprang för livet!! Som tur var var inte backen så lång…


Axxa vid Kottlasjön



Att Axxa är så trött är inte så konstigt, dels har semestern varit ganska intensiv men nu har även hundarna börjat jobba heltid igen och på Robbans jobb är det inte direkt lugnt och skönt... Det är mycket och höga ljud så hundarna blir rätt slut innan de vant sig...