Jaha, i lördags åkte jag ut till Drottningholm för att möta upp Lindha med Ajax & Devil samt Annelie med rottisen Lotus. I dag stod det spår på schemat, vilket mina tjejer inte verkar uppfattat… Jag lade ut ett spår på ca 350 meter till Faran och ett på ca 850-900 meter till Devil medan Lindha lade ut ett till Axxa på mellan 500-800 meter och några apporter. Devils spår gick bra trots möte och kortare pratpaus med svampplockare. Jag tycker han var kanonduktig med tanke på att vi var ute och spårade i Baltiska havet, enligt min gps…

Faran… Ja, nu är jag inte riktigt 100 men hon vimsade lite och jag tror att hon bytte spår. Jag bröt henne och gick tillbaka till där jag visste att jag lagt spåret någonstans i närheten (ja, jag hade glömt starta gps:en när jag gick ut det…) och då tog hon upp det igen och så kom vi till spåret helt rätt och riktigt där hon hittade sin kära boll.

Axxas spår vet jag inte vad som hände med för till sist gav jag upp, vi bröt och så gick vi tillbaka till bilen. Jag vet att: spåret låg i två timmar, det var ny spårläggare vilket hon inte är van vid, det var fullt med svampplockare i skogen och det var även uppbökat här och var. Jag vet inte om det var svårigheterna eller varför det gick galet. Snart ska vi ses igen och då ska Lindha lägga några kortare spår med kortare liggtid och förhoppningsvis lite mer orörd mark så får vi se hur det går, bra att försöka ”nolla” och sen öka på med svårigheter en i taget för att se var det brister.

På söndagen skulle jag och Axxa ut och jogga igen, planen var att hitta genvägen så jag kan få ihop min långrunda… Inte heller idag gick det som planerat då jag efter ca 2 km tycker det ser ut som att Axxa haltar, efter 2,5 km är det kristallklart att hon inte är ren i gången fram och jag får ringa Robban… Han är schysst och kommer och hämtar upp Axxa, jag  avbryter långrundan men joggar ensam tillbaka hem… Shit, vad det kändes konstigt, tråkigt och helt oinspirerat att jogga utan bästa joggingkompisen! När jag kom hem sa Jennifer att hon trodde det var en ”strekning”, de hade då sköljt alla tassar och kollat igenom noggrant. Eftersom jag numera har ett rätt bra katastroftänk vad gäller hundarna satt jag givetvis och bläddrade i ”rehab för hund”- och ”fysträning för hund”böckerna en stor del av kvällen och undrade om det var någon gammal skada eller någon ny… Funderade på ny valp etc. etc…

Måndagen tog vi det lugnt med bara vanliga ,dock något kortare, promenader och då tyckte jag hon markerade något i början men inte sen och på tisdagen var hon som vanligt igen vad jag kunde se. Så jag hoppas att det bara var något väldigt tillfälligt!