Denna gång bestämde jag mig för att lämna Axxa hemma och ta med Faran istället, då kunde vi träna lite i vart fall tänkte jag. OM vi tränade! Faran var lycklig! Ikväll gick vi igenom DUMRUTAN, jag och Emma hade lite lika tänk, känns bra att få sina egna tankar bekräftade. Eftersom jag tränade massa hann jag inte anteckna något så vi får se vad jag minns…

Emma delade upp momentet i tre delar.
1. Själva fotgåendet runt rutan där fokus ligger på vändningarna runt konerna då det dras mycket poäng där om man rundar konen istället för att gå i 90-gradersvinklar. Detta tränar hon genom att helt sonika gå runt rutan med hund och ofta med kommendering men hon kommenderar inte hunden utan de kör bara fotgåendet. På detta sätt får inte hunden samma förväntan på att stå/sitta/ligga på kommenderingen samt att något ska hända mitt emellan konerna.
2. Stå/sitt/ligg – utförandet av rörelserna. Prio ett är att vi förare måste bestämma HUR vi vill att vår hund ska utföra rörelsen och därefter enbart belöna det vi vill ha.
3. Stadgan – hunden får inte röra en tass när den stannat. Detta tränas mycket med omvänt lockande, störningar etc. De flesta hundarna rör sig när föraren är bakom dem varför detta tränas extra mycket. Ett tips var även att vi lär hunden ett ”frys”-kommando vilket innebär att när jag säger det ordet vet hunden att den ska förbli i exakt samma ställning tills föraren ger ett bryt-kommando. Detta kommando kan man sedan använda sig av i bland annat detta moment.

Med Faran tränade jag stå/sitt/ligg. Ligg vart kanon och även sättandena var riktigt bra om jag hörde rätt, ja hon satte sig rätt ljudligt.   Ställandet som hon brukar göra kanon mindes hon inte. Efter ett par repetitioner kom minnet tillbaka för att försvinna igen när hon blev trött i slutet av passet.

Tränade även:
Fotgående, mest vänstersvängar och vänsterhalter o raka halter pga. att hon låg på (både framåt och på mig) rätt rejält. Hade en del ljud också så hon var ganska i gasen!
Stegförflyttningar framåt, åt vänster och höger vilka var helt ok
Stegförflyttningar bakåt vilka hon måste vilat in för jisses vad bra de var!!!  Mkt bättre än förut.
Inkallning med ställande där jag bröt vid ställandet – på 10 meter, gick fram och gav henne Frolic.
En hel treas inkallning (mycket kort avstånd, ca 15 meter) efter både stå och ligg gick jag fram till henne och belönade med godis innan jag gick tillbaka till min plats och fortsatte momentet.

Sen var hon trött! Jag tror vi var lika lyckliga båda två över att äntligen träna igen! Min härliga, härliga tjej!  

I normala fall pensioneras de äldre hundarna från tävling och träning och sedan förblir det så. Dock inte här hemma... Jag har haft starka funderingar på om jag inte ska pensionera Faquera från tävling då jag tycker hennes rygg tagit lite stryk de senaste träningstillfällena och vi har därför inte tränat på lite över en månad*. Hon verkar dock klara fjällvandring utan problem så det skulle bli ett mycket aktivt pensionärsliv. Men... i tisdags var det dags för fjärde gången på tävlingslydnadskursen och jag bestämde mig för att ta med Faran istället för Axxa då Faran i vart fall kan få göra någonting och Axxa ingenting. Faran var gasad till 1000 och ööööverlycklig!!!       

Hon är ju en suuuperhärlig hund att träna med och Emma sa typ "men kom igen Anna, anmäl henne till tävlningarna på Tyresö istället (Teamet ska tävla där), vi peppar varandra!".  Och så blev det! Faquera är nu anmäld till en lydnadstrea den 1 oktober! Och vi måste ta tag i lydnadsträningen igen, det var över en månad vi tränade senast...

I tisdags tränade vi intensivt (rapoprt kommer) och jag märkte ingenting på henne varken på kvällen eller dagen efter! Jag har ju misstänkt att det största slitaget ligger i belöningarna så i tisdags bytte jag ut alla belöningar till godisbelöningar, bollen fick hon (jag kastade inte någongång) enbart vid 3-4 tillfällen då hon gjorde något extra bra och jag är supernöjd med resultatet!

Håll tummarna!
* Har en del att göra med Axxas skada också...