Ikväll var det dags för Teamträff igen! Vi började med att äta tårta och fira Julia och Ajax 1:a pris i klass ett samt att Malena och Columbus fått dispens för hans mediciner så att de får tävla! Stort grattis till er båda!!! Kul att första Teammedlemmen sen vi startade har varit ute och tävlat och med bra resultat dessutom!  Vi planerade även kvällens upplägg. Vi som ska tävla den 1 oktober körde intensivt på våra problemmoment med Emma och de andra tränade för sig själva.

VI började passet med en sitt i grupp (övriga körde platsliggning) i en minut vilken gick bra. Sedan gick jag tillbaka, gick en dubbelt helt om halt innan jag lade ner henne för platsliggning utom synhåll. Hon satte sig upp! Vet inte vad det berodde på; att vi kört sitt i grupp innan, att jag gick in i skogen för att gömma mig, att vi inte tränat det på länge eller något annat… Jaja… Jag och Faran fokuserade på vittringen och tittade även lite på fjärren. Jag tränade även själv på rutan och inkallning med ställande (korta avstånd).

Rutan går bra ibland och ibland inte, bättre än i tidsdags dock – fortsätter att berömma och belöna när det blir rätt och korrigera när det blir fel. Jag bryter alltid efter att hon stannat, hon ska dock förbli stående tills jag säger något annat.
Fjärren börjar jag få stadga i, Emma tycker jag ska lära in mer bakåttänk och ”backa”, jag måste fundera lite här. Givetvis kan jag lära in ett ”backa” men jag är lite tveksam till det övriga då jag kämpat som 17 för att få låsta bakben och stadga. Kanske kan köra en kombo …
Inkallning med ställande gick super! Körde dock bara korta avstånd.
Vittringen… Ja, det är ju helt klart vår akilleshäl. Tränade som jag skrivit tidigare, men antingen ryckte hon till och slet åt sig en pinne så fort hon kunde eller ignorerade pinnarna och gick hon (perfekt) fot… Vi testade därför att köra en väääldigt annorlunda variant vilken fungerade bra när Emma körde med henne men inte när jag gjorde det… Det känns dock som ett bra sätt, men vi får se… Istället för att gå med henne i koppel stod vi gränsle över henne och höll henne i halsbandet. Sedan gick vi bara framåt, samtidigt som vi berömde, när hon hade näsan på annars stod vi stilla och var tysta. Lite förenklat beskrivet så höll vi upp huvudet så att hon inte kunde ta fel utan lät henne bara ta rätt. Körde likadant i högt gräs och då gick det bättre. Jag kan inte köra mer än ett par på raken för då känns det som att hon börjar fundera på varför vi gör om och blir tveksam. Oavsett om det kommer fungera eller inte så är det härligt att träna för någon som kan tänka utanför boxen!

Vi hade en jättetrevlig kväll i det något omväxlande vädret, allt mellan uppehåll och ösregn med vad gjorde väl det? Två timmar intensiv och mycket givande träning vart det! Dessutom bestämdes det att vi ska ha träningstävling på söndag.

Avslutar med ett gäng dåliga bilder från vittringsträningen, tagna i mörker med min Iphone...

Undrar hur många som skulle kunna tänka sig att detta är träning av vittringen??
   
Liiite annorluna träningssätt..   
             

Tisdag
I dag fokuserade vi på vittringsapporteringen. Vi körde som jag skrev i tidigare inlägg. Faran fattade ingenting och försökte antingen ta varenda pinne eller gå (perfekt) fot… Ändå känns det här som ett riktigt bra sätt!
Jag och Faran tränade även lite rutan-skick och det gick lite si och så. Ibland hamnade hon i och ibland utanför… Märkte att så länge jag inte sa till henne när det blev fel tog hon allt som belöning – hon fick ju göra nya skick oavsett = superkul!! Än se om hon inte fick godis/boll, spring till ruta alt. matte är ju superkul! Hmmm… Tog damen i hampan och talade om vad jag tyckte att hon hamnade utanför och då började poletten ramla ner… Belönade givetvis massor när hon placerade sig i rutan. Jag har här bytt ut ”kast med boll över huvudet”-belöning till att jag går fram och ger henne godis i rutan, hon måste stå kvar i rätt position (stadga) annars blir det ingen belöning. Ibland får hon bollen i rutan och vi leker hennes favoritlek.
Emma gick även igenom lite metallapportering och jag insåg varför jag tycker hon håller apporten löst så att den skallrar men varför jag aldrig får avdrag för det på tävling – det är min apport som är ”skramlig”!! Måste skruva ihop den lite hårdare, den har ju några år på nacken… Körde tävlingsmässiga metallapporteringar blandat med lite ”hetsapporteringar” men där jag bröt på varierande ställen, allt från precis vid gripandet till är hon nästan är helt framme hos mig. Bröt genom ett ”bra, varsågod” följt av att hon får springa och rycka snörbollen ur min vänsterhand.  Mycket, mycket bra!!
Hon var hur go och glad som helst! Inga besvär varken direkt efter träningen eller dagen efter, trots rutan- och apporteringsträning! Underbart!!

Onsdag – hemmkväll och muffinsbak
Robban var iväg till skyttebanan och jag och Jennifer var hemma. Bestämde oss för att baka muffis och hon yttrade: ”Mamma, när vi baka havrekakor blev det inga havrekakor men är vi baka muffis så blev det muffins!!”. Ja, där ser man – huvudet på spiken! Det är spännande att vara i köket med mig, man vet aldrig vad det blir är det blir klart…