På förmiddagen tog vi en lägre promenad, ur Axxasynpunkt, med lite vila/fika/lunch vid en lekpark framförallt för Jennifers skull, men även för att Axxa skulle få vila. Totalt var vi ute ungefär två timmar – superhärligt! Jag saknar verkligen våra skogsutflykter med promenader och picknick! Förhoppningsvis får vi en lång, fin höst så vi hinner med lite sånt också innan vintern…

Bilderna från dagen kommer i annat inlägg, här kommer istället en bild från förra helgens rehabträning, Axxa har redan waterwalkat i sjön hos oss. Nu simmar Faran och Birre och kvar på land är två besvikna som inte fick bada... Fler bilder längre ner i inlägget.

På eftermiddagen åkte jag ut till Värmdö BK för att träna lydnad med Faran. Måste tyvärr erkänna att det bar emot lite… Det är inte så kul att åka iväg helt själv och det känns inte så roligt att lämna Axxa hemma… Väl på Värmdö så träffade jag Lotta som höll på att märka upp planen inför lägrespåret dagen efter och vi pratade en hel del. Sedan frågade hon mig och hon fick kommendera igenom mig och Faran genom ett lägrefotgående och det tackar man ju inte nej till! Fick beröm för vårt fina fot vilket gladde mig mycket!

Sedan tränade vi :
Rutan – Ett frivilligt inspring som jag belönade, ett kanon skick på ca 25 meter. Tränade lite annat emellan, sedan ett skick då hon hamnade utanför men jag lyckades få in henne - kan vara bra att kunna ”rädda” momentet, körde sedan ett par gånger till och fick till ett par bra skick på 25-35 meter!
Hopp-apport, hon ville inte hoppa ut de två första… Varningsklockan ringde men jag sket i det. Jag tror inte hon har ont. Vi har inte tränat det på länge… Har vi ens kört apporteringar så har det varit vanliga raka. Ställde mig närmare hindret och körde två till som var klara 10:or. Slutade där.
Vittringen – känns som att vi har/får en massa skit här som jag inte vill ha…  Hon blir frustrerad och bara står och vrålar rakt ut och Faran är ingen stressad/ljudlig hund! Provade istället att gå bredvid med lite slakt koppel men då trodde hon det var kryp och kröp så kanon så jag börjde träna det istället. Ska kolla med Emma imorgon.
Kryp - Kanon! Bra position, låg i kropepn och rätt attityd!
Stegförflyttningar – suveräna!
Inkallning med ställande på tävlingsavstånd och då stannar hon inte… Ska nog flytta mig bakåt successivt… och inte dubbla avståndet… Körde en från stå till ligg och hon har bra lägganden under inkallningen så de behöver vi inte träna, enbart repetera någon gång ibland. Körde även flera inkallningar från ligg på nära avstånd för att få upp farten, här traskar hon gärna in till mig så det behöver vi träna en hel del.

Tror det var det, efter en låååång härlig eftermiddag/kväll på BK åkte vi hem och mös med familjen.

Jennifer hittade en fåtölj!       
  

I fredags var det äntligen dags för återbesöket på Strömsholm! På torsdagkvällen badade jag Axxa i antiseptiskt schampo ifall det skulle bli operation. Jag klev upp 05.30 och åkte så att jag skulle hinna dit till 8.30 Anmäler mig i receptionen precis på utsatt tid, varpå hon tittar på mig och säger att ja, då kan du komma tillbaka till 9.30??!? Japp, tror ni inte jag tagit fel på tiden och var där en hel timme för tidigt!!! Suck… Jaja, hellre en timme för tidigt än för sent!

Väl tillbaka fick vi träffa Sivert igen och jag gillar honom verkligen! Axxa var dock lite mer tveksam… Vi gjorde ett gångprov som såg bra ut! Sedan klämde och kände han igenom henne och hon reagerade ingenting när han tryckte på och provocerade bogleden!!! Tjohoooo!!!!! Hon är dock fortfarande lite öm i övre triceps (om jag inte minns fel namn…) samt att högermuskeln är lite tunnare än vänster. Dessutom är hon lite kort i de musklerna. Vi pratade en del och kom överens om att:
1. Det var ingen idé att göra titthålsoperation och titta på lederna då hon inte reagerade något. Onödigt att störa något som i stort sett läkt…
2. Vi ska inte göra något åt OCD:n. Det är ju en tillväxtskada som hon haft länge och vi har aldrig märkt att hon har haft besvär med vänster fram. Vi kanske inte märker av något fören hon är 7-8 år, kanske till och med aldrig. Varje operation innebär en risk och varför försöka laga något som inte är ”trasigt”…
3. Vi valde även att inte röntga henne på grund av ovanstående

och…

Hon är i stort sett att betrakta som ”frisk/utläkt”!!!
Hon ska vila september ut, för att det ska ha gått två månader sedan skadan, och vi ska fortsätta med rehab. Jag och Axxa ska sedan, i samråd med vår fysioterapeut Charlotte, sätta igång henne successivt igen under oktober månad med både motion och träning!!! Jag fick dock ett varningens finger då Sivert sa att led- och muskelskador inte är att leka med och sätter jag igång henne för hårt, för fort är risken stor för återfall.

Det är en lycklig Anna som skrivit detta inlägg kan jag säga!!

Ikväll var det dags för Teamträff igen! Vi började med att äta tårta och fira Julia och Ajax 1:a pris i klass ett samt att Malena och Columbus fått dispens för hans mediciner så att de får tävla! Stort grattis till er båda!!! Kul att första Teammedlemmen sen vi startade har varit ute och tävlat och med bra resultat dessutom!  Vi planerade även kvällens upplägg. Vi som ska tävla den 1 oktober körde intensivt på våra problemmoment med Emma och de andra tränade för sig själva.

VI började passet med en sitt i grupp (övriga körde platsliggning) i en minut vilken gick bra. Sedan gick jag tillbaka, gick en dubbelt helt om halt innan jag lade ner henne för platsliggning utom synhåll. Hon satte sig upp! Vet inte vad det berodde på; att vi kört sitt i grupp innan, att jag gick in i skogen för att gömma mig, att vi inte tränat det på länge eller något annat… Jaja… Jag och Faran fokuserade på vittringen och tittade även lite på fjärren. Jag tränade även själv på rutan och inkallning med ställande (korta avstånd).

Rutan går bra ibland och ibland inte, bättre än i tidsdags dock – fortsätter att berömma och belöna när det blir rätt och korrigera när det blir fel. Jag bryter alltid efter att hon stannat, hon ska dock förbli stående tills jag säger något annat.
Fjärren börjar jag få stadga i, Emma tycker jag ska lära in mer bakåttänk och ”backa”, jag måste fundera lite här. Givetvis kan jag lära in ett ”backa” men jag är lite tveksam till det övriga då jag kämpat som 17 för att få låsta bakben och stadga. Kanske kan köra en kombo …
Inkallning med ställande gick super! Körde dock bara korta avstånd.
Vittringen… Ja, det är ju helt klart vår akilleshäl. Tränade som jag skrivit tidigare, men antingen ryckte hon till och slet åt sig en pinne så fort hon kunde eller ignorerade pinnarna och gick hon (perfekt) fot… Vi testade därför att köra en väääldigt annorlunda variant vilken fungerade bra när Emma körde med henne men inte när jag gjorde det… Det känns dock som ett bra sätt, men vi får se… Istället för att gå med henne i koppel stod vi gränsle över henne och höll henne i halsbandet. Sedan gick vi bara framåt, samtidigt som vi berömde, när hon hade näsan på annars stod vi stilla och var tysta. Lite förenklat beskrivet så höll vi upp huvudet så att hon inte kunde ta fel utan lät henne bara ta rätt. Körde likadant i högt gräs och då gick det bättre. Jag kan inte köra mer än ett par på raken för då känns det som att hon börjar fundera på varför vi gör om och blir tveksam. Oavsett om det kommer fungera eller inte så är det härligt att träna för någon som kan tänka utanför boxen!

Vi hade en jättetrevlig kväll i det något omväxlande vädret, allt mellan uppehåll och ösregn med vad gjorde väl det? Två timmar intensiv och mycket givande träning vart det! Dessutom bestämdes det att vi ska ha träningstävling på söndag.

Avslutar med ett gäng dåliga bilder från vittringsträningen, tagna i mörker med min Iphone...

Undrar hur många som skulle kunna tänka sig att detta är träning av vittringen??
   
Liiite annorluna träningssätt..   
             

Tisdag
I dag fokuserade vi på vittringsapporteringen. Vi körde som jag skrev i tidigare inlägg. Faran fattade ingenting och försökte antingen ta varenda pinne eller gå (perfekt) fot… Ändå känns det här som ett riktigt bra sätt!
Jag och Faran tränade även lite rutan-skick och det gick lite si och så. Ibland hamnade hon i och ibland utanför… Märkte att så länge jag inte sa till henne när det blev fel tog hon allt som belöning – hon fick ju göra nya skick oavsett = superkul!! Än se om hon inte fick godis/boll, spring till ruta alt. matte är ju superkul! Hmmm… Tog damen i hampan och talade om vad jag tyckte att hon hamnade utanför och då började poletten ramla ner… Belönade givetvis massor när hon placerade sig i rutan. Jag har här bytt ut ”kast med boll över huvudet”-belöning till att jag går fram och ger henne godis i rutan, hon måste stå kvar i rätt position (stadga) annars blir det ingen belöning. Ibland får hon bollen i rutan och vi leker hennes favoritlek.
Emma gick även igenom lite metallapportering och jag insåg varför jag tycker hon håller apporten löst så att den skallrar men varför jag aldrig får avdrag för det på tävling – det är min apport som är ”skramlig”!! Måste skruva ihop den lite hårdare, den har ju några år på nacken… Körde tävlingsmässiga metallapporteringar blandat med lite ”hetsapporteringar” men där jag bröt på varierande ställen, allt från precis vid gripandet till är hon nästan är helt framme hos mig. Bröt genom ett ”bra, varsågod” följt av att hon får springa och rycka snörbollen ur min vänsterhand.  Mycket, mycket bra!!
Hon var hur go och glad som helst! Inga besvär varken direkt efter träningen eller dagen efter, trots rutan- och apporteringsträning! Underbart!!

Onsdag – hemmkväll och muffinsbak
Robban var iväg till skyttebanan och jag och Jennifer var hemma. Bestämde oss för att baka muffis och hon yttrade: ”Mamma, när vi baka havrekakor blev det inga havrekakor men är vi baka muffis så blev det muffins!!”. Ja, där ser man – huvudet på spiken! Det är spännande att vara i köket med mig, man vet aldrig vad det blir är det blir klart…   

Både på väg till badet för vattenträning i helgen och på väg in till djursjukhuset i måndags betedde sig Axxa som en Rodeohäst! Hon slängde sig ut i kopplet, med nosgrimman tack och lov, hoppade och krumbuktade, jisses vilken galning! Hon älskar verkligen vatten! Sen gör hon det de efterföljade promenaderna också, då vi passerar stigen ner till badet på alla våra promenader...

I måndags var det dags för Rehab igen. När vi kom in på sjukhuset kastade sig Axxa fram i sin nosgrimma (yes, hon ska bli bra nu och får absolut inte dra det minsta i kopplet!) och vrålskällde när hon fick syn på Charlotte. Alla vände sig om och tittade på den hemska schäfern… Tills Charlotte började skratta och prata med Axxa, då insåg folk att hon inte var ilsk utan bara ooootroligt glad och förväntansfull! Numera ÄLSKAR hon Treadmillen! (gick 2x6,5 minuter).
Charlotte sa: Vilken energi, det lyser ju om henne! Man kan ju nästan se en aura av energi runt henne -  det går ju nästan att ta på den!!
Jo, hon är pigg och full av energi min tjej. 

Hon blev även behandlad med laser och Charlotte kände igenom henne. Jag har svårt att strecha hennes bakben framåt, framför allt det vänstra... Det är det ben hon skadade minisken i förut och då försöker jag strecha det varje morgon... Charlotte fick inte heller strecha det men vi tror båda två att det beror på att hon dels är rädd om benet sen det var skadat och dels att jag var lite försiktigare när jag strechade det när det var dåligt och att det har blivit en inlärd "grej". Synd, för det skulle behöva strechas men det är heller inget jag vill bråka om. Vi får fortsätta hålla på och för hoppningsvis släpper det så småningom.

Det bästa av allt idag var ändå att Charlotte tyckte att hennes bogproblem verkade mycket bättre!! Blir spännande att se vad de säger på Strömsholm på fredag!

I söndags var vi ute i skogen med hundarna i någon timme. Vi fikade och hundarna letade torrfoder. Efteråt lämnade vi hem tjejerna innan vi tog en båttur med Robbans föräldrar, underbart! Idag blir det en bilderblogg.

Faran, klart förväntansfull! Varför leta torrfoder när man kanske kan få en kaka??


Jennifer äter upp det godaste och... ger resten till Faran


Hundarna blir törstiga av allt torrfoder

Bästa tjejen hjälper givetvis till. Hundarna får först...
  ... sen dricker hon själv
  Axxa

Axxa igen

Å igen...
  Jennifer klättrar i träd, med viss assistans av pappa
  Hmmm... festade hårt igår??
  Sen bar det iväg med båten i strålande solsken
  Bästa svärmor!
  Framme på Getfoten gungar Jennifer och farfar gungbräda
  med pappa som motvikt

Det börjar mulna på så efter maten åker vi hem direkt

Fortare farfar, fortare - skrattar Jennifer

Så var årets första och sista båttur över för i år...

        Yes, getterna går lösa på gårde de med

Även efter kör-/ridturen ska hästarna tas omhand, på bilden nedan tittar Jennifer efter så att det inte fastnat några stenar under Jazzo. Hon missade visst infon om att de kan fastna under hovarna...   

 
   
Är man van vid att gå med schäfrar i koppel är det väl igen större skillnad att ha en häst i snöret? ;) 


Johanna, Pontus och "tanterna"


Redo för ridturen

Jennifer och Pontus, gårdens minsta häst 

   
Mamma, du behöver inte hålla i mig, jag kan rida, sa Jennifer. Jo tack!

 
Även getterna stjäl! Ni som följer bloggen vet att Johannas hundar gärna tar för sig "ibland". Den ena geten håller vakt medan den andra ställer sig på bakbenen, tar ner hinken med tändera och sedan käkar de så fort de kan! 

Stort tack för en underbar dag Johanna!!!!
Vi kommer snart tillbaka!
   

I lördags åkte jag och Jennifer till Enköping för att hälsa på Johanna, Jennifers gudmor. Jennifer var full av förväntan då hon skulle få åka häst och vagn idag! Vi började med att luncha och fika, var mycket att ta igen då vi inte setts på någon månad eller två och hela ”Bonde söker fru”-grejen är igång. Jennifer höll på att förgås, men hon var jätteduktig ändå måste jag säga.

Himla kul att se Johanna och Jennifer ihop, de har inte setts på jättelänge och Jennifer är ju väldigt blyg… Men hon var riktigt framåt idag! Hängde med Johanna in i stallet, ställde frågor, valde ryktborste etc. utan att jag var i den direkta närheten! Inte var hon ett dugg rädd för hästarna heller! Visserligen är shettsarna små, men de är ju stora i jämförelse med Jennifer… Fåren däremot, de hade hon väldig respekt för! Kanske inte så konstigt då de är nästan lika stora som hästarna - det vill säga nästa lika höga som Jennifer, kommer i en flock på fem (?) och vill gosa, gosa, gosa...   

Fåren går lösa på tomten och vid stallet/hästhagarna så de är "överallt" och supersociala!

Nåja, här kommer ett gäng bilder från hästskötsel, häst och vagn samt ridtur.
  

Jennifer och Jazzo, troligtvis världens snällaste och tålmodigaste häst!
 
Jennifer frågar på, full av förväntan...

Hos Johanna får man redan från början lära sig att man måste ta hand om djuren både före och efter det roliga, det ska borstas....
 
... vilket man blir trött i armen av
 
 
Hovar ska kratsas med "nagelborsten", Johanna instruerar, förklarar och visar

Därefter får Jennifer hjälpa till
 
Man får ta i!
 
En liiiiten tjej i det "stora" shettisstallet
 
Sen ska alla "attiraljerna" ut

Två de två minsta är klara för körning
   
De kommer bra överens
 
Observera Jennifers hund "Jennifer" som givetvis ska med! 

 

Efter hästaktiviteterna var det dags för middag, lite fika och sen åkte vi hem seeent… Ett lass med bilder kommer i eget inlägg!

På väg!