I torsdags var det träff med EgoDogs igen. Jag och Julia började med en platsliggning utom synhåll – Faran satte sig upp efter ca 30 sekunder… Jag gick fram och sa vad jag tyckte om det och sedan låg hon som ett ljus resterande tid.

Under kvällen körde jag vittring som gick skit, jag blev bara mer och mer frustrerad kände jag. Emma kom och tog över träningen och vi var lite ”bryska”. Det vill säga hade hon rätt aktivitetsnivå och tog hon rätt pinne fick hon beröm. Hade hon fel aktivitetsnivå eller tog fel pinne så ignorerades det inte utan vi korrigerade. Faran har kört det här momentet på så många olika sätt under åren att vi tror att på nåt sätt bara snurrar runt i skallen på henne plus att hon tänker aaaalldeles för mycket apportering… Eller egentligen tänker hon nog inte alls men hon apporterar av frustration. Det ”märkliga” med Faran är att hon tycker det är så ruskigt kul ändå… Hon gjorde fel, fick en korrigering som hon tog åt sig av, Emma ställde upp igen och Faran sa typ ”Jag fattar verkligen nada men jisses vad kul vi har!”… Snacka om tacksam träningshund! Ikväll testade vi även att spika fast vittringspinnarna på appellplan för att det inte skulle vara lika lätt för henne att ta fel, men hon har en jäkla teknik där hon lyckas få in klorna under apporten, får loss den och "slänger" in den i munnen! Och då har vi henne i kort koppel! Jag hade en lite jobbig känsla då detta inte kändes helt rätt men jag kan heller inte komma på hur fasen vi ska lösa knuten… Emma tyckte likadant och hon sa att hon skulle komma förbi mitt jobb under fredagen och lämna et "vittringsspel" som vi kan använda i den vidare träningen.

Hmm inser att folk korrigerar på olika sätt och det kan bli missuppfattningar när jag skriver att vi korrigerat... Vad jag menar med korrigering här och även i texten nedan är att vi talar om för henne att vi är missnöjda. Ev. kan jag ta henne lite i nacken, som att jag håller henne still när jag pratar missnöjt med henne.

Körde inkallning med ställande och läggande på långa avstånd och fick till flera bra samt en där hon inte stannade vilket jag korrigerade. Emma tyckte inte jag skulle korrigera de gånger hon inte stannar utan istället se till att hon stannar men inte genom att kommendera igen utan genom t.ex ge handtecken, springa emot henne, ropa något så hon reagerar och sedan när hon stannar får hon belöning i vart fall för att hon stannar.  Oavsett så tycker jag att våra ställanden börjar bli bättre nu när jag tagit bort kast- och bakom belöningar och bara belönar genom att gå emot henne och belöna henne där hon står.  Vi har mycket kvar att jobba på här; bättre stopp, jag måste lära mig att kommendera tidigare, inkallningen efter ställandet och läggandet mm. Tyvärr känner jag att detta är ett moment jag verkligen måste träna men som jag även känner att jag inte vill träna för mycket då jag tror det sliter mycket på henne…

Lite fjärrdirigering där jag fortsatte träna in nytt handtecken för stå -> ligg på nära hålls samt övriga skiften på lite längre håll.

Fotgående där jag fick spontanberöm av Julia för att det såg så fint ut vilket var jätteroligt! Kändes bra gjorde det också.  

Det blev en seeen kväll som bjöd på lite blandad kompott...

 

Malin

26 september 2011 15:41

Haha.. "jag fattar ingenting men fasen vad kul vi har", jäkla skön inställning.
Förstår hur du tänker med korrigering när hon inte förstår, men å andra sidan.. hur kommer man tillrätta med problemet?
Ja, inte är det lätt alla gånger att få ihop det som man vill...

Anna Östervall

26 september 2011 15:54

Ja, sån är Faran - livet är en fest!
Hur vi kommer tillrätta på problemet - ingen aning... Vi har lite andra tankar som kommer i ett inlägg rätt snart. Detta lär bli en följetong! Näe, det är verkligen inte lätt att få ihop det som man vill alla gånger!

 

Annika, Diesel o Indy

26 september 2011 19:07

Vad frustrerande med vittringen!!!! Inge kul!!Men det är härligt att hon har så fin attityd och vill fortsätta! Såg att du vabbade idag, ska du gör det i morgon också? Lite sugen på att träffas.

http://annikasvardag.bloggplatsen.se

Anna Östervall

26 september 2011 19:32

Ja, verkligen! Men... för att försöka se något positivt i det hela så får man i vart fall en massa nya problemlösningsidéer att lagra inför framtiden. ;) Det sköna är att Faran ändå är en hund man kan testa mycket med pga hennes attityd och arbetsvilja. Nej, imorgon blir det jobb igen...
Verkligen dags att ses igen! Ev. är jag ledig på fredag pga planeringsdag hos dagmamman, men vi får se hur det blir.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på: http://rackartygsaxxa.com/ ...

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motor...

Ja, ibland blir det inte som man tänkt... Min plan för närmsta framtiden var att jobba måndag och tisdag denna vecka för att sedan ta ut semester fram till Lillis anländer. Jag tänkte även se mig själv som fullt frisk och inte gå vidare med utredning...

Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran mas...

Idag är det exakt 21 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag har fått för mig att han kommer komma för tidigt, men jag är verkligen inte redo än. Vi får se hur det blir. :) Bilden nedan är från dagens skogstur med varmchoklad och Jennifers egenb...