I fredags hann inte Emma och Vidar komma förbi mitt jobb och lämna vittringsspelet som planerat… På fredagskvällen skulle de till Ärla i Sörmland på spårläger och vad gör de? Jo, de tar den nätta omvägen via Kummelnäs, Nacka för att lämna av vittringsspelet och köra en genomgång med mig och Faran! Wow, snacka om engagerad coach!!! Ut med Faran och gå igenom Emmas nya plan för vår vittring, jo hon hade tänkt så det knakade på hur vi ska lyckas knäcka denna nöt! Och detta mina vänner, det tror jag på! Har ni hört den förut? *skrattar* Jaja, det sista som överger människan är hoppet heter det ju.  
 

Vi har egentligen ett stort problem med vittringen som i sin tur leder till flera ”småproblem”. Nu vet man ju inte exakt hur hon tänker men det känns som att hon har fått en jäkla frustration kring vittringspinnarna. Jag tror det har att göra med att jag har dragit upp henne som fasen på pinnarna då vi har problem med dem i spåret, spårmotivationen tar överhanden och hon går över pinnarna. Därför har jag tränat som 17 i många år på att hon ska äääälska dessa pinnar, både i och utanför spåret. Sedan började vi med vittringen och då ligger det ju flera pinnar där – skitsamma om de luktar eller ej, det är ju pinnarna man höjs till skyarna för om man kommer in med dem till matte! Sedan har det varit svårt att få henne att ha rätt aktivitetsnivå (hon går ju givetvis upp enormt i varv så snart hon ser dessa) och slå på näsan. Vi har trots allt haft en ok (men inte bra) vittring men någonstans på vägen har det strulat till sig och så har jag gått kurs för flera olika instruktörer och haft lite gammal kunskap och egna tankar i bakfickan som jag också tränat efter så jag tror att dt blivit en jäkla soppa av alltihop.  Det jag tror förstört mest av allt är nog tipset att lägga godis mellan pinnarna, vilket flera föreslog. Det har nog ökat hennes frustration och därmed aktivitetsnivå något enormt då hon inte kunnat göra övergången mellan att leta och äta godis och sedan låta det övergå i att nosa efter en pinne att komma in med. Detta leder till att hon ofta springer ut, slår på näsan en halv sekund och ibland mer för att sedan ta en eller ett gäng pinnar i munnen och komma in med… Ibland är rätt pinne med och ibland inte… Kommer inte göra så med någon mer hund!

Det vi nu måste göra är att få bort frustrationen, då kan vi förhoppningsvis få rätt aktivitetsnivå och få henne att slå på näsan och ”orka/vilja/kunna” leta längre än en halv sekund innan frustrationen slår till.

Nu kör vi med vittringsspelet och små, små skogskvistar så får vi se om det här kan fungera. Vittringspelet är en träbräda med några vittringsapporter fastskruvade (de går att flytta och det finns plats att skruva fast fler om man vill). Jag ställer ut vittringsbrädan (bär den inte med händerna) och sedan tar jag en liten skogskvist som jag håller i en kort stund, sedan lägger jag den någonstans på vittringsbrädan innan jag går tillbaka till Faran och skickar på ”leta”. Om hon i frustration går upp i ljud eller försöker ta någon av vittringspinnarna så hårt att hon lyfter brädan eller tar tag i själva brädan så säger jag till henne. Annars säger jag ingenting fören hon har tagit kvisten och kommer in till mig. Jag byter kvist efter varje skick då kvisten enbart ska dofta av mig och inte Faranslem, hundgodis eller något annat.

Vittringsspelet

Steg 1
De första passen körde jag först en liten leta-övning där hon fick leta efter enbart kvisten i lite högre gräs, utan vittringsbrädan i närheten. Sedan lade jag ut kvisten på brädan och så fick hon leta upp den och komma in till mig. Jag och Faran står ca 1-2 meter ifrån brädan närjag skickar henne.
Steg 2
Nu kör vi inte lilla ”gräsletandet” innan då det inte kommer finnas kvar sedan utan jag kör direkt att hon får leta efter kvisten på brädan. Först 1-2 skick på ca 2 meters avstånd och sedan backar vi så att vi hamnar ca 7-10 meter ifrån brädan och kör ett par skick till.
Steg 3
Där är vi nu, då sätter jag ner Faran på ca 10 meter, går fram till brädan och lägger ner skogskvisten på eller i närheten av brädan (brädan ska ju bort) och går tillbaka och kommenderar ”leta”. När hon har tagit kvisten berömmer jag henne lugnt hela vägen in och byter mot massa godis.  Vi kör inga ingångar då de är oviktiga i sammanhanget.

Jag har märkt att jag bara kan köra 1-2 skick mot brädan innan jag måste flytta den och jag kan bara köra 3-4 skick totalt per träningspass annars blir hon frustrerad och ”går på” vittringspinnarna. Nu ska vi köra så här tills vi har Teamträff igen på tisdag kväll, då ska Emma titta på det och så utvärderar vi hur vi ska gå vidare.

Jag tror dock på denna metod då det blir som ett helt vittringsmoment, skillnaden är att hon inte ska ta pinnarna utan kvisten. Problemet med Faquera är generellt att hon har väldigt lätt för att lära sig ett sätt och sedan har svårt att ”generalisera om”/vidareutveckla det. I söket var det till exempel inga problem att lära henne ta lösrullen, men att byta ut lösrullen mot fastrulle, puh! Därför tror jag hon hade extremt svårt att köra godismetoden i vittringen och därför kan det även bli problem här om hon kopplar ihop momentet till vittringsspelet, skogskvistarna etc. Det gäller att gå fort fram så att hon inte tror att de ska ingå i momentet och därmed inte fattar och blir frustrerad när de försvinner. Samtidigt måste ju detta sätta sig innan vi kan gå vidare så vi kan inte skynda för fort – en skitsvår balansgång med andra ord…

Det lustiga i allt detta är att Faran ääälskar vittringsmomentet! Hur knasigt är inte det? Frustrationen har med andra ord inget att göra med obehag kring själva momentet utan att hon inte förstår själva handlingen kring pinnarna där ute.

 

Marie, Troya o Tyra

26 september 2011 21:11

Ska bli spännande att följa hur ni går vidare med detta..förstår att det är ett knepigt moment-Lycka till!

http://www.troyatyra.se

Anna Östervall

26 september 2011 21:32

Ja, det tycker jag med. ;)
En del har superenkelt för det och andra har problem med det och sedan har vi Faran...
Tack!

 

Noomi

26 september 2011 23:25

Återigen ett bevis för att hundar är individer och det som funkar på en går käpprätt åt skogen på en annan... Jag var nog en av dem som tipsade om godis bland pinnarna misstänker jag. Vittringen var ett riktigt strulmoment för Dizzan också och för henne var det korv mellan pinnarna som gjorde susen till slut och som faktiskt gav oss flera 9:or i momentet på tävling. Många vägar bär till Rom ;)
Hoppas att den nya metoden funkar så att ni löser knuten snart!! GULD med en så engagerad coach :)
Kram

http://www.dizzweb.se

Anna Östervall

27 september 2011 09:26

Eller hur!
Jag vet inte om du var en av dem, vet att två instruktörer gav mig tispet och även andra, så det kom från flera håll. :)
Skönt att det fungerade för Dizzan i vart fall! Hade önskat att det fungerade för Faran med. Hoppas verkligen att denna metod fungerar!!
Ja, Emma är guld!!
Kramar

 

Annika, Diesel o Indy

27 september 2011 07:38

Hoppas, hoppas, hoppas att det går vägen nu! Måste kännas underbart med så bra stöd. Kram

http://annikasvardag.bloggplatsen.se

Anna Östervall

27 september 2011 09:44

Tack! Ja, det vore så skönt om vi kan få det att fungera! Känns lite lönlöst att gå ut och tävla med en given nolla i protokollet... Men jag tävlar ändå, mycket för träningsmoroten.
Ja, Emma är guld värd!
Kram

 

Malin

28 september 2011 08:22

Åh herregud.. vilken coach!!
fiffigt spel det där!
Det känns som om det är en grej som kan funka.. eller?
Nu känner jag ju inte Faran personligen, men tycker mig fått en uppfattning om hur hon är efter att ha följt er i "några" år :)

Hoppas nu det funkar!
KRAm

Anna Östervall

28 september 2011 10:55

Eller hur, Emma är fenomenal! :D
Ja, skitsmart! Tror det kommer fungera - kommer ett inlägg ang. fortsättningen så snart jag hinner skriva det. :)
Tack! Ett första utvärdering kommer på lördag... Poäng eller inte poäng, det är frågan. ;)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på: http://rackartygsaxxa.com/ ...

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motor...

Ja, ibland blir det inte som man tänkt... Min plan för närmsta framtiden var att jobba måndag och tisdag denna vecka för att sedan ta ut semester fram till Lillis anländer. Jag tänkte även se mig själv som fullt frisk och inte gå vidare med utredning...

Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran mas...

Idag är det exakt 21 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag har fått för mig att han kommer komma för tidigt, men jag är verkligen inte redo än. Vi får se hur det blir. :) Bilden nedan är från dagens skogstur med varmchoklad och Jennifers egenb...