Morgonpromenad med hundarna, damsög golven och åkte sedan iväg och jobbade. Idag kommer Robban och Jennifer hem!   Skulle träffat Annika och träna men istället blir det familjehäng och sedan träning med Team Ego Dog`s.

Nu har jag kollat med Emma och då hon tycker det är okej att jag skriver mer utförligt om hur vi tränar etc. så kommer här lite sammandrag från både förrförra och förra gången vi sågs.

Ikväll tränade vi vidare på det vi gick igenom förra gången – ingen idé att gå igenom för mycket nytt då allt måste ”sätta sig” ordentligt hos hundar och förare.

Vi började med en platsliggning, där jag körde utom synhåll – gick kanon! Inget rumpskifte alls!

Vi gick sedan igenom och tränade på belöningar, att ha en belöning bakom hunden som har ett ord (t.ex. ”Ja” – kort a) och att ha en leksak hos sig som har ett ord (t.ex. ”Ta” – långt a). Oavsett hur långt vi kommit i vår ”Ja”-träning så backar vi alltid tillbaka lååångt när vi lär in ”ta”. Kanske en sträcka på två meter och hunden i mitten. Den i man har i handen ska till en början vara synlig för hunden. Titta på hunden, INTE på sakerna! Hon ska ju lära sig att gå på mitt ord och inte på min blick. Vi ska lära hunden att hålla reda på de olika orden för att kunna variera våra belöningar mer och att hunden ska VETA vart belöningen finns. När vi lär in belöningen bakom hunden, "ja",  är det även viktigt att vi har ett ljud eller ett ord som betyder att det finns en belöning bakom hunden, t.ex "pssst" eller "nu är det inkallning" eller liknande ord så att hunden vet att saken ligger bakom. Annars är det svårt att gå från synintryket när vi lägger ut belöningen till att hunden inte är med när vi lägger ut den.

”Ja” lär vi in genom att lägga en sak bakom hunden och sedan ställa oss någon meter framför hunden. Successivt ökar vi avståndet mellan oss och hunden – variera sedan avståndet hela tiden.
Hunden ska kunna detta från sittande, liggande och stående position.
När hunden kan detta ska vi kunna kalla in hunden och ropa ”ja” under inkallningen, då ska hunden kasta sig om och springa till leksaken. Tänk på att variera var någonstans på sträckan ”ja” kommer.
Hunden ska även kunna springa hela vägen in och göra en ingång innan den får ”ja” och springa och hämta leksaken. Detta görs varje gång som hunden springer långsamt pga att den förväntar sig ett ”ja”.
Så småningom lägger vi in ett ”stanna” innan vi säger ”ja” för att få till ett ställande.
Senare: Lägg ut bollen, kör några moment, gå och ställ upp framför bollen och säg ”ja”. Öka tid och svårighet vid ”ja”.
Ännu senare: Lägg ut bollen, hämta hunden, träna några moment, gå och ställ upp framför bollen, kalla in och ropa ”ja”. Fungerar detta så kommendera ”stanna” innan ”ja” kommer, men vi vill först se så att hunden verkligen köper belöningsordet så att vi inte gör som ovan men ropar stanna och när vi ska belöna så fattar inte hunden…

Vi tränade vidare på rutan och så tränade vi två och två och kommenderade varandra i fritt följ. Axxa gick ömsom jättebra och ömsom tyckte jag att hon släppte blick och fokus. Vi har även strul i vänster om marsch och vänster halt. I VOM tycker jag att hon inte är helt med alla gånger och saktar jag in så är hon snabb på att sätta sig. I VH sitter hon snabbt och rakt med rumpan men sätter gärna framtassarna på eller framför mina fötter. Vi var fler som hade problem med halter och svängar så vi pratade en del om det, Emma körde med Plätt och vi tittade och kommenterade och därefter tränade lite extra på just detta. Jag ska försöka vara tydligare med vad som är vad VOM eller VH samt att när hon sätter sig med tassarna framför mina fötter ska jag testa att bara ”skyffla bort” dem med mina.

Fjärrdirigeringen gick vi igenom förra gången, se nedan, och nu gick vi igenom de frågor vi hade och där några hade fastnat. Jag och ett par till har svårt att få till skiftet stå till sitt… Här skulle vi tänka mer på hur/var vi höll godisen och hur vi rörde godisen.

Förra gången vi sågs och sa Emma följande angående fjärrdirigeringen:
Dela upp momentet i flera delar och träna de olika delarna/skiftena på olika pass. Ett pass ligg till stå, ett pass sitt till stå, ett pass sitt till ligg etc.
Träna på nya skiften nära och vid de skiften hunden kan drar vi ut på avståndet.
Med hunden som skiftar själv, kryper, fixar och har sig: Beröm när den gör rätt MEN om hunden gör något av ovanstående ska vi gå fram emot hunden missnöjt mumlande och lyfta upp den (om den satt och sedan lade sig självmant), korrigera och beröm hunden när den sitter i rätt ställning igen innan du lämnar den på nytt. Fortsätt övningen.
Det är jätteviktigt att man efter en korrigering lyfter upp hunden genom att berömma den när det gör rätt, annars får man in osäkerhet och det vill vi inte ha. Allt ska vara tydligt för hunden svart och vitt.

Det jag och Axxa kunde göra ikväll var platsliggning, fotgående och skiftet stå ->sitt och sitt ->stå. Det kan vara därför hon var lite ”flaxigare” i fotgåendet än hon brukar då hon inte fått träna, inte fått busa och inte fått motionera ordentligt på lite över en vecka… Ska nog inte ta så hårt på det…

Just nu är det flera omkring mig som har tankar ang. LP eller inte och de har även frågat mig vad jag tycker. Jag är bergfast i min åsikt. LP = nej tack! Två av mina tidigare hundar tog jag LP med, Mellon hade LPI och Linnie hade LPII men jag kommer inte göra det med någon av de hundar jag har nu eller nästkommande hund.

En av anledningarna till att folk vill ta LP är för att känna/visa att hunden verkligen kan momenten, men handen på hjärtat – om man tar LPI på låga poäng (160-170 poäng), innebär det att den hunden kan momenten bättre än hunden som tagit 1:a pris i de lägre klasserna med poäng som ligger över 185-190 poäng? Dessutom – varför måste klass 1 hunden kunna alla momenten så otroligt bra (ja, jag vet att jag motsäger mig själv här…  ) då flera av momenten inte finns högre upp (t.ex. ettans apportering, , tandvisning, raka skick till rutan, rak inkallning mm)… För att inte tala om ettans osäkra platsliggningar, har både sett och hört om ett och annat och skulle aldrig riskera ett fortsatt tävlande och ev. mer än så för att få LPI.

En annan av de vanligaste anledningarna till att folk vill ta LP är meriten/titeln.  Med Linnie var det roligt då jag kände att vi aldrig kommer komma till Elitklass, av den enkla anledning att jag hade dåliga tävlingsnerver och Linnie var som tjuren Ferdinand, ”Ooooo, tittar alla på mig???”. När vi fick vårt 3:e första pris i klass två började jag gråta (!), så mycket betydde det för mig – det var också sista tävlingen i vår lydnads”karriär”. Till och med tjejen som vann elit och vars hund blev lydnadschampion på samma tävling kramade om mig och gratulerade!  Det kommer jag aldrig att glömma. Samtidigt känner jag att ett LP1 – vad är det för merit? I mina ögon är det som att ha en titel som inte betyder något. Som att tävla appellen med uppflyttningsresultat 3 gånger – varför? Är jag uppflyttad så är jag uppflyttad. Att man vill ha championattitlar av alla dess slag, det kan jag däremot förstå!

En annan anledning verkar vara att man själv vill ha tävlingserfarenhet. Det kan jag absolut förstå! Idag finns det dock gott om träningstävlingar så jag skulle hellre försöka delta på sådana – då kan jag ingripa om något händer på ett sätt som jag inte kan göra på tävling. Dessutom får jag ju tävlingserfarenhet även i de högre klasserna.

Att jag inte tar LP innebär inte att jag har bråttom till nästa klass, ett LP kan man ju ta på 2-3 dagar tävlingarna ligger bra tidsmässigt och ”kostar” därmed inte mer i tid. Däremot kostar det pengar att starta på två tävlingar till i varje klass, om man klarar LP:t på första försöket blir det 900 kronor extra, vill jag dessutom ha ut diplomen kostar det ännu mer…

Nej, LP imponerar inte på mig – jag känner mer ett ”jasså” när någon berättar att de har LP. Däremot har jag verkligen inget emot om någon vill ta LP med sin hund, oavsett anledning, det är helt upp till var och en! Jag blir även glad för personens skull, kanske inte för att de fått LP utan för att det gått bra på en tävling - till.

Något som inte heller imponerar, det är vilken placering man får. Vad spelar det för roll om jag vinner ”hela skiten” om jag vinner med ett 3:e pris?? Eller om jag blir etta med 1:a pris på 160 poäng? Då kommer jag hellre 2:a med 194,5 poäng!   Självklart blir jag imponerad om man får bra placeringar på SM/NM/VM, men då har man också riktigt bra medtävlande. Det är nämligen så jag ser det. Jag konkurrerar inte mot de som tävlar i samma klass som jag. Jag börjar konkurera först när det gäller SM-platser eller cert:en i brukset, om jag ens gör det då. Nu har jag inte kommit dit (än  ) men det är då det spelar en verklig roll hur det går för mig och min hund jämfört med hur det går för övriga ekipage. Innan dess kan vi alla få våra 1:a priser och uppflyttningar, oavsett varandras prestationer. 

Någon som imponerar på mig, det är Anna & Torsten som klarade 1:a pris i klass 1 på 196 poäng och även fick 1:a pris i klass 2 på 196 poäng! Den hunden anser jag kan momenten!

I onsdags slutade jag också tidigare på jobbet och åkte direkt hem och hämtade upp hundarna för vidare färd ut till Värmdö BK där jag skulle träffa Annika. Eftersom Axxa har spårförbud vart det en lycklig Faquera som fick spåra idag, på samma äng där Axxa fick sitt spår i måndags. Faquera är en riktig guldhund!

Spåret var 670 meter långt, 10 st. 90-gradersvinklar, 7 apporter och hade en liggtid på ca en timme. Det var mycket blandad terräng, torrt i markerna och stekande sol. Inte nog med det så hade vi påhälsning av rådjur i spåret under tiden det lade till sig.

Bild på Axxa i spårmarken, från i måndags

Under tiden spåret lade till sig körde vi ett frispår med Indy där han fick se Annika gå iväg, idag väntade vi väntade 5 minuter och sedan släppte jag honom. Körde även kort budföring där vi skickade honom 5 gånger fram och tillbaka mellan oss.

Faquera spårade superbra! Hon fick lite strul i vinkel nummer 8 och 10. Jag vet inte om det berodde på rådjuren (vet inte exakt var de varit, men det brukar inte större henne så) eller något annat. Klart var att hon blev trött så det spelade såklart in! Hon är inte van vid denna typ av spår heller, vi kör ju mest terrängspår i skogen och inte hårda/"torra" spår i denna värme! Något vi ska köra mer av, helt klart!   I vinkel 10 hade vi inte kommit runt om jag inte haft ett hum om var spåret gick, jag fick säga åt henna att skärpa sig och sätta henne på spåret igen. Hade det varit tävling hade vi förmodligen inte kommit runt, det är andra gången på 9 år (!) som det händer - det var med andra ord svårt men nyttigt! Det var en mycket lycklig matte som räknade pinnarna vi fått med oss in när jag insåg att ALLA pinnar var med och jag hade inte plockat en enda - wow! Det är nog första (!) gången, förutom på appellspåret som det händer!   

En till bild från spårmarken, här på det det knähöga gräset/blommorna

Efter träningen for jag till mina föräldrar där jag gick en sväng med hundarna under tiden de lagade middag. Efter några timmar med mat och korsordslösning, prat och fika var det dags att åka hemåt. Kunde dock inte lämna ön utan att köra förbi brukshundklubben för att träna lite framför de grymma speglarna! Nu var det Axxas tur att komma ut och vi körde lite kontakt, vänsterhalter, raka halter och stegförflyttningar bakåt. Gick helt okej men finns en del att förbättra, framför allt i kontakten, stegförflyttningar bakåt och att hon i halterna sitter rakt med rumpan men sätter framtassarna snett, in framför mig... Inte snyggt. Ska se om vi (=Robban) inte kan fixa några speglar hem...

I tisdags städade jag ett par timmar både inne i huset (jag vet, vi bor inte stort men jisses vad man kan rensa, röja och städa!) och i bilen. Gick en halvtimmessväng med hundarna och lade mig en stund i hammocken med lunch, kaffe och en bok. Det blev inget jobb den semesterdagen!   

Hundarnas fysioterapeut har varit fullkomligt fantastisk!!! Vi har haft kontakt via sms och telefonsamtal, flera gånger om dagen VARJE DAG inkl. lördag och söndag sedan olyckan hände!! I måndags kväll mailade jag på hennes begäran över filmen på ”krocken” och hon tittade på den flera gånger för att analysera! När jag berättade att hon pep till två gånger i söndags och dessutom vart halt efter den lilla lydnadsträning vi gjorde så sa hon att hon ville träffa oss och känna igenom Axxa. I tisdags åkte hon in till sitt jobb där vi möttes upp. Hon kände igenom nacke och rygg noga och satt att det verkade helt ok – otroligt skönt att få höra det även av henne! Sedan kände hon igenom bogleden samt musklerna omkring bogen. Axxa reagerade ingenting när hon kände igenom musklerna, däremot reagerade hon kraftig vid själva bogleden... Tyvärr fick Charlotte även reaktioner vid armbågsled och handled… Råden jag fick med mig var:
Behåll den bokade tiden hos ortopeden på Strömsholm!
Gå inga promenader längre än 35 minuter fören vi varit hos ortopeden
Träna INTE spår (hunden bär upp större delen av sin kroppsvikt på frambenen och vid spårning stretar de och tynger ännu mer på frampartiet
Träna ingen lydnad som belastar bogen – det jag mao kan träna är fotgående (då tittar hon upp och avlastar frampartiet), stadga samt sitt/stå/sitt i fjärrdirigeringen!
Givetvis inget spring, bus, lek, simning etc…

Vi pratade en hel del och pratade även en lite om Faquera, hur hon mår och vad jag kan träna med henne och hur ofta etc. Skönt att kunna prata lite om henne också. Vad jag fick betala för besöket – INGENTING! Hon hade ju inte gjort någon tyckte hon!! MY GOD, jag vart tårögd! Vilken gullig människa! För mig gjorde hon massor!   

Samtidigt som jag var otroligt lättad över att Charlotte känt igenom Axxa samt även hon sagt att nacke/rygg är okej så var det en mycket nedslagen matte som åkte därifrån…

Vi avrundade kvällen med lydnadsträning på SSBK med några tjejer, de flesta nya bekanskaper för mig. Mycket trevligt! Tyvärr lite tråkigt då jag var avslagen efter besöket hos Charlotte samt att jag inte fick träna något med Axxa… Nåja, lite gjorde vi i vart fall.

Axxa
Vi började med platsliggning med för Axxa helt okända hundar och på min begäran (!) vart det tre minuter istället för två som de tänkt. Jag och en tjej till gömde oss och då fick vi gå in i skogen och över en kulle för att gömma oss, ny situation för Axxa och mycket nyttigt! Bakom våra hundar var de livat med hundar som skällde och sprang (de tränade så det var kontrollerat, men ändå stort störning). Enligt rapporter från de andra bytte Axxa skinka två gånger, i övrigt låg hon lugnt och stilla!
Vi fortsatte med sitt i grupp, en minut, 20 meter – första gången för Axxa. Nu var hundarna som tränade bakom oss riktigt livade! Axxa satt helt stilla med tassarna men vred sig mycket för att titta på de på planen bakom. Jag var mycket nöjd med båda momenten men har en del att fortsätta träna på.
Fotgående: Tränade kontakt, halter och stegförflyttningar åt höger. Det gick helt okej ändå tills jag tränat lite för länge… Då hade hon svårt att hålla kontakten.
I övrigt var de mycket ”bara vara” på planen när de andra tränade, jag kommenderade Annika etc.

Faquera
Sättande under gång: Tränade tre gånger och alla gick mycket bra!
Fotgående: Kortare sträckor där jag klickade och belönade vid bra position och halter.
Stegförflyttningar: Höger och bakåt – blir bättre och bättre, stora framsteg!
Inkallning med ställande: Två på lite avstånd (ca 20-30 meter) och några på riktigt nära håll.
Fjärrdirigering: Alla skiften på nära håll – mycket bra, utom stå till ligg då hon lägger sig något framåt. Ställde henne även ”manuellt” några gånger för att träna på skiftet stå till ligg specifikt, får backa lite i det skiftet så kommer det förhoppningsvis bli bra det med.
Läggande under gång: Smack i backen - kanon!

Åkte hem och gick en kort sväng till med tjejerna innan det var tack och god natt för denna semesters sista semesterdag.

I söndags kväll sms:ade jag chefen och frågade om det var okej om jag åkte in och jobbade några timmar på måndagen!     Japp, tänkte det var onödigt att städa bort en hel semesterdag! Gick en sväng med hundarna och åkte sen in och jobbade fyra timmar. Efter jobbet träffade Annika för lite träning på Värmdö BK, då jag bara  hade en timme på mig pga  hundmatsleverans i Älvsjö kl.17 så vart det till att vara lite effektiva!

Jag lade ut ett ängsspår till Axxa, 390 meter, 4 apporter, 5 st. 90 gradersvinklar och en spetsvinkel. Liggtid ca 35-40 minuter. Äng och äng, det var blandat högt ängsgräs, ren jord och tätväxande blommor och så allt däremellan.

Under tiden spåret lade till sig körde vi ett frispår med Indy där han fick se Annika gå iväg, vi väntade 3 minuter och sedan släppte jag honom. Gick mycket bra! Körde även en kort budföring på ca 20 meter med honom som även den gick bra.

Nu var det dags att gå Axxas spår. Hon slog lite på jorden och spårade med ömsom hög och ömsom låg nos men tog oss fram, hyffsat i kärnan! Hon fick lite strul i andra vinkeln, men där valde jag att stanna när jag märkte att hon inte hade spåret helt i näsan och sedan stod jag helt still tills hon tog upp spåret igen. Tro det eller ej, men hon gjorde faktiskt en bakåtlov för att fånga upp spåret! Visserligen i full galopp men ändå! Femte vinkeln trodde jag att hon gick för långt och bromsade upp (ibland tror ju matte att hon vet bäst...), Axxa övertygade mig dock om att hon hade rätt vilket hon mycket riktigt hade! Spetsvinkeln, som var den sista vinkeln, tog hon jättebra! Genade inte. Alla pinnarna apporterades finfint till matte!

Idag höll jag medvetet ner tempot och det kändes mycket bättre.Suuuperhärlig eftermiddag!

På söndagkvällen åkte jag och tjejerna till Värmdö BK. Jag tog ut Axxa ur bilen och började gå mot planen. Tjejerna brukar vara lugna i bilen och vi har ju inte ens galler... Det ska givetvis sättas in men eftersom det inte behövts har det liksom dragit ut på tiden...

Men denna kväll var det en "dam" som vrålade i bilen! När jag vände mig om ser jag att hon är halvvägs utanför! Och som hon låter! Jävlar i min lilla låda, "tanten" är 9 år och borde kunna uppföra sig så hon fick sig en åthutning därefter! Sen vart det tyst och lugnt...

Jag började med att träna lite med Axxa:
Apportering - ingångar, mkt bättre när jag tränar dem för sig.
Skall: MInns inte vad jag tränade exakt eller hur...
Fot: halter, vändningar, stegförflyttningar,hålla blickkontakt (sittandes vid sidan samt under gång).

Sen var det Farans tur
Rutan: 10-50 meter (vid långt avstånd stod jag närmare rutan)
Fjärrdirigering: Tränade samtliga skiften å ca 1,5meters avstånd = kanon, frånsett att hon lägger sig lite framåt.
Fjärrdirigering: Tränade ligg till stå samt ligg till sitt en gång vardera på ca 10-12 meter = kanon!
Tränade lite fotgående där jag belönade rätt position med kontakt
Sättande under gång: bra tror jag, lite svårt att se hur fort hon sätter sig...
Rak inkallning bakifrån: 10-50 meter. På ca 10-20 meter går det kanon  men på längre avstånd kommer hon inte...I och för sig behövs inte längre avstånd då det endast sker vid inkallning från rutan.
Inkallning med ställande: ca 25 meter - ok! Hade bollen i handen.

Invigde vår nya ruta!

På vägen hem stannade jag till vid Sågtorpsskolan och lade ett hårt spår till Axxa på fotbollsplanen. Tror att det är det första "riktiga" hårda spåret jag lägger åt henne. Grusspår, ca 75-100 meter långt, en 90 graders vinkel, ca 7.5-8 minuters liggtid, 3 apporter (en liten läderbit, stor som två tumnaglar), en 10-kronors Ikeamus och en halv spårapport lade bakom en liten grästuva i plankanten. Frånsett att hon vart störd av en hund som stormskällde på tomten bredvid så tycker jag att det gick riktigt bra för att vara första gången! Något jag definitivt ska köra igen, så enkelt att lägga och så nyttigt för hunden!

Tyvärr vart Axxa halt efter kvällens milda träning...

I lördags åkte Robban, Jennifer & Birre iväg på en veckas semester med hans föräldrar. De hade hyrt en stuga i Dalarna för att delvis bevista Classic Car Week i Rättvik, men även för att göra andra utflyter. Huset låg precis vid Siljan med utsikt över bergen. Det var ganska spartanskt men låg på en stor tomt med egen strand, det var visst ca 30 meter mellan huset och stranden… De har haft det fantastiskt! Badat, lekt på stranden, åkt på bilsightsing mm. Två dagar var de på Classic car, varav det ena dagen var familjedag med medeltidstema! Där fick barnen fick måla egna dalahästar och ta med sig hem, rida på ponnies (Jennifer red två gånger) mm. En dag åkte de till Orsa för att titta på Dragracing och även där skulle Jennifer få rida, men som hon sa ”vi letade men vi hittade inga hästar”!

Jag då?

Jo, jag skulle börja jobba i början av veckan men bara jobba deltid då jag inte hade någon hundvakt. Planen var alltså att ha det lugnt och skönt, gå långa promenader och träna massor med hundarna! Men… Axxa vart ju skadad och får inte träna. Inte gå heller… Fredag och lördag fick hon bara vara på tomten OM hon tog det lugnt, fick inte ens gå en femminuters sväng! Jag blir ju galen och börjar klättra på väggarna såklart… 2,5 timmar efter att de åka hemifrån hade jag damsugit och skurat alla golv, tvättat och hängt två maskiner tvätt och plockat undan Jennifers leksaker och börjat rensa i skåp och lite allmänt… Jag lyckades lägga mig och läsa lite i hammocken också, men bara korta stunder i taget…

Mmmm, lunchen bestod av majs, fetaost, körsbärstomater, paprika, kaffemémjölk och en god bok i hammocken!

Axxa sysselsätter sig så gott hon kan - stjäl ved och flisar...

På söndag fick vi börja promenera lite så då gick jag 3 promenader på 1,1 km vardera. På kvällen höll jag på att bli galen! Jag ville träna och Axxa var hemsk! Jag har alltid trott att hon gillar att träna men inte behöver utan lika gärna kan vara ”gårdshund”. Jo mors du!     Vid 18-tiden stod jag inte ut längre utan då åkte vi iväg till Värmdö BK.

Axxa är sådär lagom uttråkad...

Här kommer ett gäng bilder på Rapports Frost, en hane som jag blev riktigt förtjust i. Först tyckte jag att han såg liten ut, men vilken kropp! Kompakt och ser ut att kunna hålla hur bra som helst. Dessutom hade han pondus och verkade vara både riktigt miljöstark och stabil med självförtroende. Det är inte ofta jag "faller" för hundar hur som helst, men det gjorde jag för denna hane!