Igår var jag på Strömsholm med Axxa för att kontrollera bogskadan som hon fick vid skyddsträningen den 27 juli. Eftersom jag alltid målar fan på väggen hade jag bestämt mig för att försöka ändra min inställning och se det positivt denna gång! Jag har inte märkt något alls på henne på 1-2 veckor, hon har dock endast fått korta koppelpromenader och varit "stilla" så jag hade faktiskt mer eller mindre förväntat mig att hon skulle bli friskförklarad och förhoppningsvis få följa med på nästa veckas eskapader. I fortsättningen kommer jag förmodligen fortsätta måla fan på väggen istället...

Veterinären gick igenom henne väldigt noga under 45 minuter! Han pratade med mig samtidigt som han klämde, kände, gjorde böj- och gångprover samt tittade på videofilmen av olyckan två gånger! Inte nog med att han var oerhört noggrann, han var hela tiden väldigt mjuk och gullig mot Axxa och berättade för mig vad han kunde se och känna samt vad det innebar.

När han tittade på videon tyckte han det såg ut som att även vänster sida träffade figuranten. Böj- och gångproven visade ingenting men han tyckte sig känna att höger bogled är påverkad, samt även vänster... Därav ville han röntga både höger och vänster boge samt vänster armbåge och själv är jag av den åsikten att jag hellre tar ett par plåtar för mycket än någon för lite. Under tiden hon var påverkad av det lugnande, innan vi tittat på plåtarna, hämtade han en annan ortoped för att kontrollera sina "fynd" och diskutera eventuell titthållsoperation då han kände sig lite tveksam. Även denne ortoped var fundersam.

Bilden på armbågen visade ingenting förutom den lindriga pålagringen på armbågen (etta) jag vet att hon har, positivt att det inte verkar blivit sämre i vart fall. Det tråkiga är att på röntgenbilden av den vänstra bogen (bra med noggrann veterinär som kollade båda sidor!) ser man tydligt att hon har osteochondros... Det är ingenting som uppkommit vid skadan utan något hon haft länge... Veterinären frågade flera gånger om jag inte märkt något på henne, om hon haltat etcetera. Han verkade märkbart bekymrad över OCD:n,men det märkliga är att jag aldrig märkt någonting av det! På något känns det därmed som att det var lite "tur i oturen" att hon blev skadad under skyddsträningen så att vi kunde upptäcka OCD:n i tid och nu kan åtgärda det.

Hon får nu gå promenader på 5-10 minuter per gång 4-6 gånger om dagen - inget mer! Sedan får vi öka promenaderna med 5 minuter i veckan... Hon ska även äta Canidryl och den 15 september har vi tid för återbesök, mer röntgen (ska bland annat kontrollera höger bogled noggrannare för osteochondros) samt titthålsoperation... Efter det blir det mer rehab och vila etc etc... Jag känner mig rätt knäckt just nu...

Här är två länkar om ni vill veta mer om OCD:
Regionsjukhuset/OCD
Veterinären.nu

Ikväll har jag mailat och avbokad kurserna och privatlektionerna jag bokat in hos Frida och jag har även avanmält oss från de tävlingar vi var anmälda till... Jag har dock bestämt mig för att gå klart tävlingslydnadskursen för Emma. Man lär sig mycket på teorin, jag vill fortsätta vara "aktiv" och vi kan alltid träna vittringsapportering, platsliggning och lite längre fram fotgående etc. Jag har även mailat Emma för att kolla hur vi gör med Team Ego Dog´s då jag väldigt gärna vill fortsätta i gruppen men varken kan träna eller tävla enligt den plan det var tänkt... Gissa om jag blev glad av hennes svar!

Urklipp:
"Vad glad jag blir när jag läser ditt mail!
Inte för att Axxa har skadat sig, utan för att du vägrar sluta träna, det finns alltid saker att träna på [...] Du kan ju faktiskt köra båda hundarna om du vill, fjärr, platsliggning, vittring etc med Axxa, och mer hela moment med Faran? Du gör som du själv vill, men vill du komma ut och tävla för att få tävlingsrutin och va me när vi tävlar kan du ju anmäla Faran?"

Jag är faktiskt rörd över den omtanke många visat oss! Tack alla!!