Gick ut på tomten och tränade lite med Axxa. Började med vittringsapportering. Körde med en pinne i högre gräs gick bra, hon började redan nu koppla på näsan! Testade att lägga in den bland 5 andra pinnar och då gick det inte. Hon hade näsan på till och från (framgång!) men fattade inte och blev lite frustrerad. Ska nog köra ett tag med bara en pinne. Men… handen på hjärtat så kan jag nog inte kräva att hon ska fatta poängen på träningspass 2…

Fortsatte sedan med lite fotgående med fokus på vänsterhalter och de har blivit mycket bättre! Återstår lite filande men ”trycket” ska jag nog lägga på helhet och kontakt.

Efter det körde vi lite fjärrdirigering stå/sitt/stå, ren teknikträning, där jag står precis framför nosen. Ska nog köra liter mer inne där hon är lugnare men det gick riktigt bra tycker jag.

Avslutade med lite belöningsträning ”ja”. Eftersom vi inte varit på återbesök på Strömsholm vill jag inte köra för mycket/belastande så jag ställde mig ett par meter framför henne och kommenderade ”ja” från stillastående och stillasittande där hon bara skulle vända sig om och ta den. Det gick kanon! Körde då en inkallning på ca tre meter där jag kommenderade ”ja” efter ca halva sträckan och det gick kanon det med. Avslutade där.

Igår var det dags för första gången på kursen tävlingslydnad klass 3 och Elit för Emma Willblad. Förutom Emma kände vi även Team-deltagaren tillika Emmas kille Vidar med lilla Koala samt Anita med sin rottis Aquila. Resterande tre ekipage var för mig nya bekantskaper.

Igår gick Emma igenom inkallning med ställande och läggande samt lite fjärrdirigering, framför allt rörelsen ligg till stå (tror jag det var) vilken de flesta hade problem med. Jag och Axxa får ju inte göra något av ovanstående men jag var redan förberedd på att ha en ”teorikväll”. Gulliga Emma hade dock tänkt på oss och gick igenom vittringsapporteringen separat med mig så att vi skulle få göra något också – TACK! Det är ju ett moment som jag ruttnat ur på då Faquera och jag har sådana knutar vad gäller det momentet… Med andra ord, dags att ta tag i det redan nu med Axxa för annats kommer väl vårt lydnadstävlande avstanna innan det knappt hunnit börja. Emma hade ett för mig helt nytt sätt att träna in detta och det känns verkligen som en bra metod! Tanken är att man gör lite som vid ID-sök.

Något jag insåg igår var hur otroligt lika jag och Axxa är! Precis som jag och Rasta var på vår tid, även om jag inte insett det fören på sista tiden... De hundar som ligger mig extra varmt om hjärtat är nog de hundar som är av samma skrot och korn som jag. Emma sa till mig några gånger under kvällen och det var preciiis det jag hade sagt till Axxa om jag kunnat! I bilen på väg hem insåg jag att min korta presentation av Axxa lika gärna kunnat vara en presentation av mig själv. Märkligt.  
Vad Emma sa till mig? ”Ta det lugnt Anna, gå inte så fort, sakta ner, det gör inget om det blir fel, bli inte frustrerad!!!”…
Jag vill ha kontroll, vill veta exakt vad som förväntas av mig och gärna ha facit i förhand. Hatar att göra fel, vill inte behöva lära mig utan vill göra rätt på en gång. Vi är ganska mjuka och gillar inte konflikter samtidigt som vi kan gå genom eld och över berg om det är något vi vill. Precis likadan är Axxa! När vi inte vet vad som förväntas blir vi lätt frustrerade. Jaha, det vart ett längre sidospår. Tillbaka till kursen.

Vittringsapportering
Emma: Till att börja med behöver du ett gäng pinnar och en tärning. 
Jag: ??? Men… jag har inga pinnar med mig.
Emma: Det har jag tagit med mig, däremot har jag ingen tärning.
Jag: Men… Det har jag…
Emma: VA??! Har du en tärning med dig??
Jag: Ja, i fickan.
Emma: ??!! Har du en tärning i fickan?!! Är du synsk??? Vem går omkring med en tärning i fickan?? *gapskrattar*  
Jag: Det gör jag… Mamma till en treåring vet du…

Riktigt roligt hade vi och det tog en liten stund innan vi kom igång och jag fick svaret på vad jag skulle med tärningen till. Så jäkla smart, istället för att själv bestämma vilken plats den vittrade pinnen ska ligga på så slår man tärningen. Sex pinnar = sex sidor på tärningen och slumpen avgör varje gång vilken plats den hamnar på.

Det märks att Emma börjar känna mig och vet att jag alltid har 1000 följdfrågor (vill ha facit  ) så jag hann inte ens öppna munnen fören jag fått svar på alla frågor! Vid början av inlärning av vittringen sätter ner hunden, går iväg en bit och lägger ut sex pinnar på en rad, varav en är den vittrade pinnen. Sedan går vi lite fram och tillbaka vid pinnarna och gör hunden nyfiken/uppmärksam på raden innan vi återgår till hunden. Då tar vi hunden i kort koppel (hur kort beror hunden) och går tillsammans till pinnarna där vi går bredvid/över pinnarna med hunden i koppel.

• Går hunden förbi pinnarna berömmer vi lugnt, tar en runda och går samma väg igen.

• Tar hunden fel pinne gör vi ingen grej av det utan plockar bara ur pinnen ur munnen och gör som ovan.

• Tar hunden rätt pinne går vi lugnt vidare, berömmer hunden lugnt och byter sedan pinnen lugnt mot en godis.

• Hinner hunden tugga sönder pinnen under den lilla promenaden så gör vi ingen grej av det utan gör som ovan då den ju tagit rätt pinne och det är det vi tränar på just nu.

• Så fort hunden tagit en pinne är den förbrukad då vi vill få hunden att gå på vår vittring och inte sin slemdoft.

Här gick alltså både jag och Axxa alldeles för fort och blev smått frustrerade båda två. Axxa för att hon inte fattade vad hon skulle göra och jag för att det gick för fort och Axxa inte fattade vad hon skulle göra!

Trots att det inte gick särskilt bra känns det som en väldigt bra metod tycker jag! Jag har full kontroll på hunden, vi går förhoppningsvis i en sansad takt och jag kan berömma hunden direkt när den tar pinnen och jag är bredvid hunden när den bär pinnen. På så sätt kan jag berömma och belöna hunden utan att få in hög fart/motivation att skynda till mig i momentet! Det känns som att hunden får en förståelse för momentet på det här sättet. Den lär sig även hur den ska bete sig där ute. Emma berättade att Plätt alltid springer ut till pinnarna och börjar nosa från vänster och nosar sig sen ut till höger. Ibland tar hon rätt pinne så fort hon får den i näsan men ibland vänder hon och tar den ”bakifrån”. Men man slipper en massa stress då hon vet vad hon ska göra, det blir mer metodiskt. En fråga hann jag faktiskt ställa och det är hur länge Emma låter pinnarna ligga och vila innan/om hon återanvänder dem. Ett dygn ungefär var svaret på den frågan. Hon tycker det räcker då hunden ska gå på mycket färsk vittring, i Eliten är det ca 4-5 sekunder vi får hålla i pinnen.

Eftersom det inte fungerade för mig och Axxa ska jag köra likadant men med skillnaden att jag sätter ner henne, går ut och lägger en pinne i lite högre gräs. Jag gör sedan samma procedur som jag kommer göra när jag lägger ut sex pinnar på en rad så att hon känner igen proceduren senare och vet att hon ska koppla på näsan. Sedan hämtar jag henne och vi går kopplat över platsen jag markerat och efter att hon tagit pinnen gör vi som andra stycket ovan. Efter ett par gånger ska vi börja passet så här för att på samma pass sedan lägga ut sex pinnar på en rad. Det känns som att det här kommer skapa en förståelse för momentet på ett sätt som de andra metoderna jag provat inte gjort.

Jag tror att problemet jag och Faquera inte faktiskt har så mycket att göra med pinngalenhet som jag trott utan helt enkelt har att göra med att hon, trots all träning, inte förstår vad hon ska göra! Poängen har gått förlorad. Blir sugen på att köra så här med Faquera med! Undra om man kan önska sig ett stooort gäng vittringspinnar i ”välkommen hem-present” nästa vecka?