Igår var jag på Strömsholm med Axxa för att kontrollera bogskadan som hon fick vid skyddsträningen den 27 juli. Eftersom jag alltid målar fan på väggen hade jag bestämt mig för att försöka ändra min inställning och se det positivt denna gång! Jag har inte märkt något alls på henne på 1-2 veckor, hon har dock endast fått korta koppelpromenader och varit "stilla" så jag hade faktiskt mer eller mindre förväntat mig att hon skulle bli friskförklarad och förhoppningsvis få följa med på nästa veckas eskapader. I fortsättningen kommer jag förmodligen fortsätta måla fan på väggen istället...

Veterinären gick igenom henne väldigt noga under 45 minuter! Han pratade med mig samtidigt som han klämde, kände, gjorde böj- och gångprover samt tittade på videofilmen av olyckan två gånger! Inte nog med att han var oerhört noggrann, han var hela tiden väldigt mjuk och gullig mot Axxa och berättade för mig vad han kunde se och känna samt vad det innebar.

När han tittade på videon tyckte han det såg ut som att även vänster sida träffade figuranten. Böj- och gångproven visade ingenting men han tyckte sig känna att höger bogled är påverkad, samt även vänster... Därav ville han röntga både höger och vänster boge samt vänster armbåge och själv är jag av den åsikten att jag hellre tar ett par plåtar för mycket än någon för lite. Under tiden hon var påverkad av det lugnande, innan vi tittat på plåtarna, hämtade han en annan ortoped för att kontrollera sina "fynd" och diskutera eventuell titthållsoperation då han kände sig lite tveksam. Även denne ortoped var fundersam.

Bilden på armbågen visade ingenting förutom den lindriga pålagringen på armbågen (etta) jag vet att hon har, positivt att det inte verkar blivit sämre i vart fall. Det tråkiga är att på röntgenbilden av den vänstra bogen (bra med noggrann veterinär som kollade båda sidor!) ser man tydligt att hon har osteochondros... Det är ingenting som uppkommit vid skadan utan något hon haft länge... Veterinären frågade flera gånger om jag inte märkt något på henne, om hon haltat etcetera. Han verkade märkbart bekymrad över OCD:n,men det märkliga är att jag aldrig märkt någonting av det! På något känns det därmed som att det var lite "tur i oturen" att hon blev skadad under skyddsträningen så att vi kunde upptäcka OCD:n i tid och nu kan åtgärda det.

Hon får nu gå promenader på 5-10 minuter per gång 4-6 gånger om dagen - inget mer! Sedan får vi öka promenaderna med 5 minuter i veckan... Hon ska även äta Canidryl och den 15 september har vi tid för återbesök, mer röntgen (ska bland annat kontrollera höger bogled noggrannare för osteochondros) samt titthålsoperation... Efter det blir det mer rehab och vila etc etc... Jag känner mig rätt knäckt just nu...

Här är två länkar om ni vill veta mer om OCD:
Regionsjukhuset/OCD
Veterinären.nu

Ikväll har jag mailat och avbokad kurserna och privatlektionerna jag bokat in hos Frida och jag har även avanmält oss från de tävlingar vi var anmälda till... Jag har dock bestämt mig för att gå klart tävlingslydnadskursen för Emma. Man lär sig mycket på teorin, jag vill fortsätta vara "aktiv" och vi kan alltid träna vittringsapportering, platsliggning och lite längre fram fotgående etc. Jag har även mailat Emma för att kolla hur vi gör med Team Ego Dog´s då jag väldigt gärna vill fortsätta i gruppen men varken kan träna eller tävla enligt den plan det var tänkt... Gissa om jag blev glad av hennes svar!

Urklipp:
"Vad glad jag blir när jag läser ditt mail!
Inte för att Axxa har skadat sig, utan för att du vägrar sluta träna, det finns alltid saker att träna på [...] Du kan ju faktiskt köra båda hundarna om du vill, fjärr, platsliggning, vittring etc med Axxa, och mer hela moment med Faran? Du gör som du själv vill, men vill du komma ut och tävla för att få tävlingsrutin och va me när vi tävlar kan du ju anmäla Faran?"

Jag är faktiskt rörd över den omtanke många visat oss! Tack alla!!

Gick ut på tomten och tränade lite med Axxa. Började med vittringsapportering. Körde med en pinne i högre gräs gick bra, hon började redan nu koppla på näsan! Testade att lägga in den bland 5 andra pinnar och då gick det inte. Hon hade näsan på till och från (framgång!) men fattade inte och blev lite frustrerad. Ska nog köra ett tag med bara en pinne. Men… handen på hjärtat så kan jag nog inte kräva att hon ska fatta poängen på träningspass 2…

Fortsatte sedan med lite fotgående med fokus på vänsterhalter och de har blivit mycket bättre! Återstår lite filande men ”trycket” ska jag nog lägga på helhet och kontakt.

Efter det körde vi lite fjärrdirigering stå/sitt/stå, ren teknikträning, där jag står precis framför nosen. Ska nog köra liter mer inne där hon är lugnare men det gick riktigt bra tycker jag.

Avslutade med lite belöningsträning ”ja”. Eftersom vi inte varit på återbesök på Strömsholm vill jag inte köra för mycket/belastande så jag ställde mig ett par meter framför henne och kommenderade ”ja” från stillastående och stillasittande där hon bara skulle vända sig om och ta den. Det gick kanon! Körde då en inkallning på ca tre meter där jag kommenderade ”ja” efter ca halva sträckan och det gick kanon det med. Avslutade där.

Igår var det dags för första gången på kursen tävlingslydnad klass 3 och Elit för Emma Willblad. Förutom Emma kände vi även Team-deltagaren tillika Emmas kille Vidar med lilla Koala samt Anita med sin rottis Aquila. Resterande tre ekipage var för mig nya bekantskaper.

Igår gick Emma igenom inkallning med ställande och läggande samt lite fjärrdirigering, framför allt rörelsen ligg till stå (tror jag det var) vilken de flesta hade problem med. Jag och Axxa får ju inte göra något av ovanstående men jag var redan förberedd på att ha en ”teorikväll”. Gulliga Emma hade dock tänkt på oss och gick igenom vittringsapporteringen separat med mig så att vi skulle få göra något också – TACK! Det är ju ett moment som jag ruttnat ur på då Faquera och jag har sådana knutar vad gäller det momentet… Med andra ord, dags att ta tag i det redan nu med Axxa för annats kommer väl vårt lydnadstävlande avstanna innan det knappt hunnit börja. Emma hade ett för mig helt nytt sätt att träna in detta och det känns verkligen som en bra metod! Tanken är att man gör lite som vid ID-sök.

Något jag insåg igår var hur otroligt lika jag och Axxa är! Precis som jag och Rasta var på vår tid, även om jag inte insett det fören på sista tiden... De hundar som ligger mig extra varmt om hjärtat är nog de hundar som är av samma skrot och korn som jag. Emma sa till mig några gånger under kvällen och det var preciiis det jag hade sagt till Axxa om jag kunnat! I bilen på väg hem insåg jag att min korta presentation av Axxa lika gärna kunnat vara en presentation av mig själv. Märkligt.  
Vad Emma sa till mig? ”Ta det lugnt Anna, gå inte så fort, sakta ner, det gör inget om det blir fel, bli inte frustrerad!!!”…
Jag vill ha kontroll, vill veta exakt vad som förväntas av mig och gärna ha facit i förhand. Hatar att göra fel, vill inte behöva lära mig utan vill göra rätt på en gång. Vi är ganska mjuka och gillar inte konflikter samtidigt som vi kan gå genom eld och över berg om det är något vi vill. Precis likadan är Axxa! När vi inte vet vad som förväntas blir vi lätt frustrerade. Jaha, det vart ett längre sidospår. Tillbaka till kursen.

Vittringsapportering
Emma: Till att börja med behöver du ett gäng pinnar och en tärning. 
Jag: ??? Men… jag har inga pinnar med mig.
Emma: Det har jag tagit med mig, däremot har jag ingen tärning.
Jag: Men… Det har jag…
Emma: VA??! Har du en tärning med dig??
Jag: Ja, i fickan.
Emma: ??!! Har du en tärning i fickan?!! Är du synsk??? Vem går omkring med en tärning i fickan?? *gapskrattar*  
Jag: Det gör jag… Mamma till en treåring vet du…

Riktigt roligt hade vi och det tog en liten stund innan vi kom igång och jag fick svaret på vad jag skulle med tärningen till. Så jäkla smart, istället för att själv bestämma vilken plats den vittrade pinnen ska ligga på så slår man tärningen. Sex pinnar = sex sidor på tärningen och slumpen avgör varje gång vilken plats den hamnar på.

Det märks att Emma börjar känna mig och vet att jag alltid har 1000 följdfrågor (vill ha facit  ) så jag hann inte ens öppna munnen fören jag fått svar på alla frågor! Vid början av inlärning av vittringen sätter ner hunden, går iväg en bit och lägger ut sex pinnar på en rad, varav en är den vittrade pinnen. Sedan går vi lite fram och tillbaka vid pinnarna och gör hunden nyfiken/uppmärksam på raden innan vi återgår till hunden. Då tar vi hunden i kort koppel (hur kort beror hunden) och går tillsammans till pinnarna där vi går bredvid/över pinnarna med hunden i koppel.

• Går hunden förbi pinnarna berömmer vi lugnt, tar en runda och går samma väg igen.

• Tar hunden fel pinne gör vi ingen grej av det utan plockar bara ur pinnen ur munnen och gör som ovan.

• Tar hunden rätt pinne går vi lugnt vidare, berömmer hunden lugnt och byter sedan pinnen lugnt mot en godis.

• Hinner hunden tugga sönder pinnen under den lilla promenaden så gör vi ingen grej av det utan gör som ovan då den ju tagit rätt pinne och det är det vi tränar på just nu.

• Så fort hunden tagit en pinne är den förbrukad då vi vill få hunden att gå på vår vittring och inte sin slemdoft.

Här gick alltså både jag och Axxa alldeles för fort och blev smått frustrerade båda två. Axxa för att hon inte fattade vad hon skulle göra och jag för att det gick för fort och Axxa inte fattade vad hon skulle göra!

Trots att det inte gick särskilt bra känns det som en väldigt bra metod tycker jag! Jag har full kontroll på hunden, vi går förhoppningsvis i en sansad takt och jag kan berömma hunden direkt när den tar pinnen och jag är bredvid hunden när den bär pinnen. På så sätt kan jag berömma och belöna hunden utan att få in hög fart/motivation att skynda till mig i momentet! Det känns som att hunden får en förståelse för momentet på det här sättet. Den lär sig även hur den ska bete sig där ute. Emma berättade att Plätt alltid springer ut till pinnarna och börjar nosa från vänster och nosar sig sen ut till höger. Ibland tar hon rätt pinne så fort hon får den i näsan men ibland vänder hon och tar den ”bakifrån”. Men man slipper en massa stress då hon vet vad hon ska göra, det blir mer metodiskt. En fråga hann jag faktiskt ställa och det är hur länge Emma låter pinnarna ligga och vila innan/om hon återanvänder dem. Ett dygn ungefär var svaret på den frågan. Hon tycker det räcker då hunden ska gå på mycket färsk vittring, i Eliten är det ca 4-5 sekunder vi får hålla i pinnen.

Eftersom det inte fungerade för mig och Axxa ska jag köra likadant men med skillnaden att jag sätter ner henne, går ut och lägger en pinne i lite högre gräs. Jag gör sedan samma procedur som jag kommer göra när jag lägger ut sex pinnar på en rad så att hon känner igen proceduren senare och vet att hon ska koppla på näsan. Sedan hämtar jag henne och vi går kopplat över platsen jag markerat och efter att hon tagit pinnen gör vi som andra stycket ovan. Efter ett par gånger ska vi börja passet så här för att på samma pass sedan lägga ut sex pinnar på en rad. Det känns som att det här kommer skapa en förståelse för momentet på ett sätt som de andra metoderna jag provat inte gjort.

Jag tror att problemet jag och Faquera inte faktiskt har så mycket att göra med pinngalenhet som jag trott utan helt enkelt har att göra med att hon, trots all träning, inte förstår vad hon ska göra! Poängen har gått förlorad. Blir sugen på att köra så här med Faquera med! Undra om man kan önska sig ett stooort gäng vittringspinnar i ”välkommen hem-present” nästa vecka?

Här händer det inte mycket just nu...

Får inte motionera och inte träna Axxa och eftersom jag måste lägga om Faqueras träning en del så får också hon stå tillbaka tills jag klurat färdigt så det blir lite stiltje här. Jag och Axxa har tränat lite vänsterhalter och fjärrdirigering stå/sitt/stå hemma i vardagsrummet. I vänsterhalterna måste jag får henne att sätta sig lite "långsammare", hon börjar sätta sig redan i svängen och har inte jag mina fötter på rätt ställen då så blir det ett sättande med automatisk inrättelse vilket inte är så snyggt... Jag vill att hon ska svänga in rumpan först och sedan sätta sig istället för att göra det samtidigt, även om det iofs blir ett snabbt sättande. vad gäller fjärrdirigeringen så står jag precis framför näsan på henne och från sitt till stå blir oftast väldigt bra men i rörelsen stå till sitt flyttar hon ibland fram ena baktassen lite, lite grann...

Ikväll har Axxa och jag första gången på Tävlingslydnadskurs klass III & Elit för Emma Willblad! Ska bli jättekul!   

Igår kväll var det dags för en träff med Ego-teamet igen, denna gång var vi på Tyresö Ridskola vilket var en ny plats. Vi gick igenom hur träningen gått sedan sist vi sågs och därefter gick Emma igenom ekipagen ett och ett för att se hur det gick med "ja"-träningen, dvs belöning bakom hunden. Axxa var lagom sugen på att få köra racet hon med men fick finna sig i att ligga bredvid mig och titta på...

Därefter körde vi gemensam platsliggning i 4 minuter och 10 sekunder, jag och två till körde med dold förare och gick iväg för att gömma oss bakom en dunge. Emma gick omkring lite och slog sig på benen, pratade högt etcetera som störning lite då och då. Axxa slog med tassarna en gång och bytte skinka två gånger. Jag är jättenöjd med det med tanke på hur det gick senast samt att hon även nu var uppdragen... Jag ska träna mer med förväntan för att få henne att ligga mer fokuserad.

Därefter delade vi in oss två och två och kommenderade varandra genom två moment, där vi kedjade så att vi berömde efter första men belönade först efter det andra. Jag körde fritt följ och apportering med Axxa. I det lååånga fria följet körde vi språng marsch, långsam marsch (måste träna mer då hon försökte sätta sig hela tiden i början), alla varianter av svängar men enbart halter på raksträckor. Detta pga aktivitetsnivån så vill jag inte tjaffsa med sneda sättanden i halterna, kan lika gärna vänta med att köra halter tills vi får komma igång och träna regelbundet igen. Hon gick bättre än det kändes men var lite för "på" samtidigt som hon tappade kontakten till och från. Kommenderingen brydde hon sig inte om. Efter fria följet ställde vi upp för en tävlingsmässig apportering med kommendering, men där bröt jag efter kastet och belönade att hon satt kvar. Mycket nyttig träning som jag ska köra mer av så hon inte lär sig att när vi tränar själva blir det variation och när det är kommendering får man springa varje gång...

Sedan avslutade de andra med att träna rutan, djurplågeri! Tyckte Axxa som återigen bara fick titta på... Hade som vanligt en jättetrevlig och givande kväll. Längtar tills vi med får vara med och träna för fullt!

vad de säger på tv:n, men Faquera drömmer så högt att volymen blir hööög...

Det är tufft att jobba på verkstan, första fredagen efter semestern!   

I tisdags åkte jag till Lidingö Bk direkt efter jobbet för att fika ett par timmar med Sofia och gänget, alldeles för länge sen! Vill försöka ta mig dit lite oftare, hur nu det ska gå till…

På kvällen var det träning med tisdagsgruppen så strax före 18 gick jag ner på plan och började träna lite lydnad med en övertaggad Axxa… Det vi kunde träna var fotgående, fjärrskiften och platsliggning… Fokuserade på vänsterhalter och vänstersvängar och det gick inget vidare alls… När resten av gruppen kom skulle de köra platsliggning jag tänkte avstå men efter lite diskussion så hoppade jag på och vad jag ångrar mig! Visst låg hon på sin plats hela tiden (3,10) men bytte skinka säkert 6-10 gånger och slog med framtassarna ett par gånger… Så jäkla onödigt! Jag måste lära mig att lita på min magkänsla! Efter platsen körde jag lite halvusel foträning igen… Tränade dessutom alldeles för länge, på ett moment… Fjärrskiftena hoppade jag över då jag visste att de inte skulle fungera, det blir mycket rörelser när hon är på det här humöret och här vill jag ha in lugn och stadga från början.

Satte in Axxa i bilen och tog ut Faran som inte hade en aaaaning om vad rutan var idag… På andra skicket sprang hon bakom min rygg istället och jag insåg att hon nosade efter mig och Axxa för att kolla vad vi gjort så då tog jag tag i henne och talade om att det är inte okej! Sen gick det lite bättre. Men även hon var överladdad så även om hon sprang in i rutan så hade hon för hög fart (för att det ska bli bra för henne) och stannade därmed senare och väldigt nära höger rutkant, även om det visserligen var innanför… Belönade med boll precis som jag brukar. Vi körde även lite fotgående, även här mest vänster om marsch och vänster om halt för att komma fram till om det är något jag gör. Kom fram till att båda tjejerna sitter rakt med rumpan men med framtassarna in framför mina så något har jag gjort galet där… Dock är Farans fel mycket mindre än Axxas. Hon var dock övertaggad hon med och fick en hel del ljud! Det har hon enbart när hon är i aaaalldeles fel sinnesstämning/förväntan… Det vill säga de gånger jag satt igång henne efter min graviditet samt efter hennes ”sjukskrivningsperioder” nu på sista tiden samt någon gång till. Problem med ljud har jag aldrig haft med henne annars. Suck och stön… Körde en bruksstege som gick kanon! Minns inte om jag tränade något mer med henne… Däremot flörtade hon glatt med Pebbles (BC-tik), lekte lite med lilla Sigge (4-årig Bishon Havanais) och röjde järnet med Indy (10-månaders labbehane). Det och fikat var helt klart värt att åka till Lidingö för, men träningen borde jag skippat helt! Det är så härligt att ha en hund (Schäfer) som är så öppen och glad mot andra hundar som hon är!

När jag kom hem diskuterade jag lite med Robban och insåg snabbt varför Axxas aktivitetsnivå/förväntan var så extremt hög. Största anledningarna är troligtvis:
1. Semestern är slut – hon är nu van vid att vara ute på tomten kl.8-22 och iväg på aktiviteter och nu ligger de hemma på dagarna igen och har inte kommit tillbaka till de vanorna…
2. Hon gick på Canidryl sedan några dagar tillbaka så hon kände inte av bogleden.
3. Hon har inte fått göra något vettigt på väldigt länge! Ingen motion, ingen träning, inget ”utepåtomtenheladagarna-liv”…

TÄNK om jag kunnat tänka på ovanstående innan, då hade jag förmodligen kunnat lägga upp träningen på ett annat sätt...

Ang. Faran gäller samma sak henne frånsett att hon inte går på några tabletter, hon har ju inte ont. Däremot tycker jag att hon gick med lite ”svaga bakben” till bilen efter träningen/hundleken… Tyckte hon gjorde det sist när vi tränade ett längre pass på SSBK också och det bekymrar mig väldigt… Dagen efter på morgonprommisen var hon dock som vanligt igen.

Några dåliga bilder (tagna med Iphone i skymning) på Farans och Pebbles flört. Båda hundarna skulle ligga ner på "vardagskommando" men ställde sig upp och flörtade etc. ett antal gånger...

Kolla in Farans talande blick!  Hon tänker nog Jennifers standardfras just nu: "Jag vill ha en bättre och snällare... matte som låter mig leka med vem jag vill när jag vill!"

När vi lär in belöningen bakom hunden, "ja",  är det viktigt att vi har ett ljud eller ett ord som betyder att det finns en belöning bakom hunden, t.ex "pssst" eller "nu är det inkallning" eller liknande ord så att hunden vet att saken ligger bakom. Annars är det svårt att gå från synintrycket när vi lägger ut belöningen till att hunden inte är med när vi lägger ut den.