Året som kommer medför stora förändringar! Jag har lagt upp en "plan" för första halvan av 2013, det är svårt att planera när man inte vet hur saker och ting kommer bli, hur man kommer må etcetera... Jag har en del planer och mål för 2013 men de håller jag för mig själv så länge.

Januari-februari
Har lagt upp en träningsplan (moment, ej tidsplan) för januari och februari. Hoppas på att kunna debutera i lydnadsklass 3 i februari. Beror dock på hur mycket det är på jobbet (bokslut, implementering av nytt ekonomisystem mm), hur jag mår samt underlaget utomhus – hinner vi träna ordentligt? Målet är i första hand att få poäng på samtliga moment och stämma av hur vi ligger till tävlingsmässigt.

Februari-mars
Förhoppningsvis tävling och sedan tränar vi vidare på de moment som behöver tränas mest och som fungerar bra att träna. Jag planerar att gå på mammaledighet den 25 mars.

Mars-april
Beräknat födelsedatum för lillebrorsan är 6 april och vi kommer trappa ner och ”gå i ide” en period. Axxa kan ju inte tränas ordentligt om hon inte fysas så därför blir det en naturlig viloperiod. Inte helt fel det heller. Kommer även bli en omställning att gå från ett barn på 5 år till tvåbarnsfamilj med en nyfödd...

Maj
Hoppas komma igång med, långa, promenader och viss träning igen.

Juni
Påbörja uppbyggnad av mig och Axxa igen

Världes bästa storasyster väntar och väntar och väntar och...

Januari

Skrev på pappren på nya huset
Axxa blev friskförklarad efter att ha varit skadad och under rehab i närmare 7 månader!!!
Tjejerna börjar jobba heltid på husses jobb och har allt som oftast sällskap dygnet runt

Februari

Vi flyttade till nya huset, vårt HEM!
Lidingö BKs årsmöte och Axxa vann vandringspriset för Årets bästa lydnadsklass 1-prestation
Axxa skar upp tassen på ett, av förra ägaren kvarlämnat dricksglas ute på vår nya tomt… Syddes med 7 stygn men var efter någon vecka att åka in och klippa bort hela trampdynan… Närmare tre månader med vila och sedan återuppbyggnad följde…

Mars

Endagars kurs i lydnad för Sofia Edlind

April

Jennifer fyllde fyra år
Vi tillbringade mycket tid till att åka till tippen, mest röjde vi efter gamla husägaren…
Endagars kurs i lydnad för Sofia Edlind
Gick en endagars kurs om ”Fysträning och hållbarhet för arbetande hundar” för Marie Söderberg
Jag och Anna åkte till Marie Söderberg på Norsholms Djurklinik  för en privat fyratimmars fysgenomgång där vi gick igenom hundarna och även fick individuella träningsupplägg

Maj

Axxa helt återställd efter tasskadan i februari
Debuterade i lydnadsklass 2 med Axxa, resultatet blev 150,5 poäng och ett 2:a pris
Besökte Arlas koutsläpp, något Jennifer inte tyckte om då det luktade så illa!

Juni

Tävlade lydnadsklass 2 med Axxa och resultatet blev 189 poäng, ett 1:a pris och en 1:a placering!!!
Faquera fyllde 10 år!
Kennelläger med Äventyrs kennel.; lydnad, spår och uppletande
Endagarskurs för Towa Lindh, arrangerat av Äventyrs kennel

Juli

Kennelläger med Källstugans kennel; lydnad, spår och uppletande

Augusti

Har varit rätt duktig och först joggat i någon månad för att sedan börja träna Canicross (man springer och hunden drar i sele och lina) under vår och sommar men den 14 augusti tog det stopp på grund av lillkillen i magen. Sista passet var tungt och jag mådde illa hela tiden…

September

Axxa fyllde 5 år
Heldagsträning med träningsgruppen hemma hos Emma och Vidar
Gick en clinic i ”Fritt följ – från grundträning till precisionsarbete” för Ditte Andersson
Uppföljning hos Marie Söderberg på Norsholms Djurklinik  för en privat fyratimmars fysgenomgång där vi återigen gick igenom hundarna och vidareutvecklade våra individuella träningsupplägg

Oktober

Oktober försvann i illamående och trötthet...

November

Gick fler och längre morgonpromenader igen och var rätt duktigt med att träna lydnad med Axxa
Heldagsseminarium som Svensk Bruksschäferförening anordnade med föreläsningar om fysträning och friskvård, pågående forskning där schäfrar och malinois i tjänst studeras avseende rörelser samt Leif Carlsson skulle prata om hundens mentala egenskaper och arbetsförmåga.

December

December kantades av förkylningar, sjukdomar, olycksfall inom familjen, foglossning och snöskottning

Generellt under året har jag jobbat med och blivit mycket bättre på att balansera hundaktiviteter och familjeliv, något som jag kommer fortsätta jobba med under nästa år. Vi har även gjort mycket hela familjen ihop; Axxa har dragit Jennifer i skrinda och pulka på våra utflykter, vi har åkt båt, fikat, gått i skogen, badat och gjort mycket mer än så ihop alla sex.

Igår möttes jag och Helena från träningsgruppen för ett lydnadspass. Vi bestämde oss för att träna på hennes sambos jobb där det var snö- och isfritt på parkeringen och så hade vi sån tur att på baksidan fanns en snöfri gräsplätt på ca 5x5 meter där vi kunde träna apportering, vi kastade apporterna så de hamnade där då jag inte vill att Axxa ska göra sina våldsamma upptag och vändningar på asfalt. Vi kunde även placera rutan där så vi kunde träna det momentet. Vi tränade en i taget och hjälpte varandra med det vi ville ha hjälp med.

Jag och Axxa tränade:
Övergång sitt i grupp till platsliggning: Tränade sitt i grupp ca ½ minut, samt utgången för platsliggning där jag berömde när jag var ca 4-5 meter ifrån henne och och när vi kom ut på ca 20 meters avstånd stannade vi bara till några sekunder innan jag gick tillbaka och belönade.
Fritt följ där Helena skulle kolla hur positionen ser ut nu när magen växer så att jag inte belönar fram fel position. Vi gick ett rätt långt fritt följ där hon fick ett beröm, annars var jag knäpptyst. Fina stegförflyttningar åt höger och bakåt, gjorde ej åt vänster. Dock satta hon sig inte i halten efter baklängesmarschen. Det är jag som brukar träna längre sträckor och jag är nog dålig på att "halta" här, det måste jag lägga in. Hon var knäpptyst och lugn! Pendlade lite i position men det var inte så farligt, lite blicksläpp men annars mycket bra.
Träapportering: Det var länge sen nu och det märktes… Bra stadga etcetera i utkast men startskall när hon drog iväg och tugg i ingången och jag belönade med toppbelöning… Fick lite välbehövlig ”bassning” av Helena! Inte belöna sånt man inte vill ha och inte dra upp en redan varvad hund!! Körde några lugna övningar på korta avstånd och då gick det bättre, jag måste backa bandet när vi gjort uppehåll i vissa moment.
Metallapportering: Lite ”skaller” i ingången, annars bra
Rutan ca 17 meters avstånd med lite ”störning” på sträckan, mycket bra! Dock kom jag inte ihåg när jag skulle säga ”ligg”, det kom jag på när jag var halvvägs på väg till rutan så det vart avslut där. Snacka om att jag tappar när jag inte tränar vissa moment på länge…
Hon gjorde en helt suverän vittringsapportering på ca 7 meters avstånd!! Hon var superhet efter apporteringarna och rutan, var till och med på väg att tjuvstarta! Jag matade henne med några Frolicar innan jag skickade och hon genom förde ett jättefint nosarbete med helt rätt aktivitetsnivå och koncentration för momentet, wow! Helena stod bredvid som ”TL” men sa inget och gjorde inget. Jag lade ut apporterna eftersom vi var på ny plats.
Övergång: Avslutade med ca 30-45 sekunders sitt i grupp med ca 30 sekunder-1 minuts platsliggning utom synhåll. Känns som att problemet är löst nu, hon har hajjat att det är ok att ligga plats efter sitt i grupp. Nästa gång ska jag berömma henne på utvägen och sedan köra en full plats. Efter 3-4 mycket korta platser har hon nu för hög belöningsförväntan. Variera tiden.

Otroligt nöjd med dagens träning!!

Efter mitt pass körde vi igenom Storm innan vi gick in och fikade.  

Funderar på det här med smällare, raketer och rädda hundar… Vi lämnar övriga djur, illa berörda och miljöaspekter åt sidan.  

Jag har haft två skottberörda hundar där den ena var riktigt rädd och fick fullkomlig panik varje nyårsafton och även reagerade på andra ljud än skott och fyrverkerier, som till exempel när pucken åkte i sargen på hockeyplan i närheten av där vi bodde.  Den andra låg ”bara” på skalan mellan berörd och rädd… Det har gjort att jag i alla år tyckt att det är fel med fyrverkerier, de borde förbjudas etc. etc. Nu sitter jag dock här med tre skottfasta hundar som inte bryr sig ett dugg om skott, dundret som blir när snön rasar av taken, åska eller fyrverkerier…

Är det verkligen rätt att förbjuda fyrverkerier, för hundarnas skull??
Varför ska majoriteten av Sveriges befolkning avstå från något som de uppenbarligen vill roa sig med och betala för alldeles själva? För att en minoritet av Sveriges befolkning har hundar och tycker det?? Av alla Sveriges hundägare är det ju inte heller alla som vill förbjuda detta.

Istället för att klaga på vad folk väljer att göra på nyår och försöka förändra omvärlden kanske vi istället borde se om vår egen rygg? Det är bara att inse att i den värld vi lever i idag så händer det saker. Bilar får avgasknallar, det skjuts puckar i sargar, det applåderas, smälls och åtminstone en gång om året så skjuts det raketer. Kanske vi borde börja hos oss själva genom att fundera över de avelsdjur som används. Rädslor generellt har stor nedärvbarhet, skotträdsla ingår där. Kanske borde det ställas som kvar på SAMTLIGA avelshanar/-tikar, oavsett ras, att dessa ska vara skottfasta för att få registrera valparna… Brukshundarna har i vart fall sina MH:n och korningar där blivande valpköpare kan få en större insikt i vilka och hur starka rädslor föräldradjuren har, vad har sällskapshundarna??   Det är alltid lättare att skylla på andra och vilja att de ska förändra sig, istället för att börja med sig själv!

Bara några tankar så här på nyårsnatten när den skottberörda matten (Ja ca 15 år med skotträdda hundar har satt sina spår…)väckte hundarna 23.50 för att ge dem ben att gnaga på över 12-slaget…

Jag kan inte heller förstå alla hundar som försvinner på nyårsaftonskväll och –natt… Rasta hunden i god tid innan och om du måste ut med  din berörda hund senare så ha den i ett kraftigt koppel och stryphalsband, ett stryp kan det inte ta sig ur vilket går ur andra halsband och selar. Och framförallt, ha den inte lös! Framförallt för hundens skull, men även för din och omvärldens.  För några år sedan hade mina dåvarande grannar sin skotträdda hund lös, i stan, strax före 12-slaget. Inte helt ovanligt... Hunden drog över vägar och ner i tunnelbanan… Hur många människor hade inte kunnat gå åt i den vevan? Istället för att ha den vanligtvis så lydiga hunden i koppel, en dag per år…

På flera FB-trådar diskuteras det nu även huruvida det är arv, miljö eller sjukdomar (t.ex. öroninflammation, anaplasma med flera) som gör hunden skottberörd/-rädd. Det behöver inte diskuteras, rädslor har otroligt stark nedärvbarhet! En skott(ljud)berörd tik kan dessutom ge valparna dåliga förnimmelser redan i valplådan… Då har du både arv och miljö… Självklart kan saker hända som skrämmer den mest skottfasta hunden (genetiskt sätt) och självklart blir en del hundar otroligt påverkade av ljud under diverse sjukdomar och annat. Men faktum kvarstå, aveln har en otroligt stor del i det hela. Det pratas så mycket om Hd och Ad etcetera men ljudrädsla påverkar hunden något otroligt mycket i hundens vardagliga liv det med…

Jag tycker givetvis att det är bra att man har kampanjer mot smällare och raketer och allt ”det där” och det är bra att kennelklubben går ut med lite ”tankeställarinformation” men jag tycker även att de borde se till sig själva och vad de kan göra för att påverka aveln i en sådan riktning att våra fyrbenta familjemedlemmar får ett mindre otrevligt nyår.

Själv har jag som jag skrev ovan haft två skotträdda hundar (mor och dotter, ej schäfrar). Tillsammans med dem har jag haft totalt fem andra hundar genom åren och när de blivit rädda och till och med "freakat ur" vid skott har de andra, både som valpar och vuxna, tittat på dem som om de vore dumma i huvudet och inte fattar vad de reagerat på. Hade någon av de andra däremot varit predisponerade för skotträdsla hade utgången kanske blivit en annan...

Får frågan hur jag mår rätt ofta och svarar i stort sett alltid att jag mår bra, utan att egentligen "tänka efter". Jag mår bra. Illamåendet har i stort sett gett med sig helt, kommer tillbaka ibland och då oftast i samband med frukosten. 1-2 gånger i veckan får jag inte behålla frukosten men mår egentligen inte dåligt. Vad jag kan äta till frukost skiftar, ibland är det grovt bröd för att ett par dagar sedan enbart kunna äta vita frallor - märkligt det där, och svårt att handla...

Så illamåendet har gett med sig och även den värsta tröttheten, istället kom halsbrännan och foglossningen som ett brev på posten. Barnmorskans tips var: gå med små korta steg, gå inte långa promenader utan hellre två korta än en lång, gå i trappor med små steg i taget, sitt inte med benen i kors, inte springa utan gå lugnt etc. Längskidåkning som jag längtat efter är bara att glömma, det får jag spara till nästa vinter. Ni vet ju hur jag älgar fram i full fart med mina jättekliv och alltid sitter med benen i kors... Jag har lite att jobba på nu... Men, hellre foglossning (på denna nivå) än illamående!! Is och slask gör det ännu värre så jag hoppas att det blir ett snölager snart igen! Eller barmark, men allra helst mera vinter! Barnmorskan föreslog även foglossningsbälte så är det någon som läser detta som har ett sådant att låna ut eller sälja så är jag intresserad!

Igår gick jag ju en sväng på 1,5 timme med Sofie och Fanny och resten av dagen gick jag som en 80-årig gubbe,  Robban flinade och frågade om han skulle hämta rullatorn... Sjysst sambo man har...   På kvällen behövde jag även lite hjälp med att resa mig upp och komma ur soffan... Därför får jag välja vilka aktiviteter som ska utföras, kan inte göra allt jag vill. Tänk, nu har det gått 2/3 av graviditeten - det är sååå häftigt att få uppleva det en gång till och skönt att ändå må helt okej under tiden! Han sparkar och lever rövare så vi kommer ha att göra om några månader...   

Avslutar med några bilder, vi ägnar oss en del åt soffmys numera :)

På annandagens morgon rasade ett nytt lass snö från taket… Vi hade hunnit får bort ca 1/3 av det från förra raset så nu var det ännu mer… Det är dock otroligt skönt att snön inte är kvar på taket! Ni kan ju gissa vad vi gjort i mellandagarna – härlig semester…

Här har vi hållt på några timmar så ni ser ju...

På bilden ovan har vi hållit på några timmar... Jag får inte skotta alltför mycket, även grannen som jobbar på neontalen kom förbi en dag och sa att hon vill inte gärna träffa mig på jobbet... Men vad gör man, Robban kan inte fixa allt själv. Jag skottar i en halvtimme-timme sover middag i 1,5-2 timmar! Ut och skottar någon timme till, in och vila och så håller vi på. Det har inte varit bättre av att jag fått en manlig förkylning! Ja, något annat kan det inte vara för jag har haft ont i halsen, snuvat lite och nyst och varit helt däckad... Hundarna har fått stå tillbaka, pallar inte att både skotta och promenera tyvärr, de är dock rätt bra på att roa sig själva.

Axxa springer fortfarande upp och ner till altan och fångar snö

"Gamlingarna" har roat sig med att leka under tiden!

Birre 8.5 år och Faquera 10.5 år vet hur man roar sig

Kolla in mördarflatens struptag på lilla, söta , oskyldiga Faquera


En inzoomning för bevisningens skull  


Tjohej!

I lördags åkte jag, Jennifer och Axxa till Lidingö. Jag släppte av Jennifer hos mina föräldrar och åkte vidare till norra ön för att träffa Sophie för en promenad. Jag har inte träffat hennes nya hund så jag visste att det var ungefär ett halvår sedan vi sågs – det visade sig dock att vi inte setts sedan vi vandrade Norge, i augusti förra året! Skandal! Sophie är en av mina bästa vänner så det måste vi ändra på!! Äntligen "fick" jag träffa lilla Fanny, en suuupertrevlig springervalp på… 6-8 månader… Nästan så man blev sugen på springer igen - höll på att bli med en springertik, som bodde hos oss i ungefär tre veckor, för  8-10 år sen... Hundarna fick vara kopplade hela svängen men fungerade jättebra ihop! Så skönt! När Fanny ”spann upp sig” alternativt hoppade mot Axxas sida/rygg för mycket räckte det med att Axxa visade sina finfina tänder för att hon skulle säga ”ooops!” och lugna sig. Jättefint hundspråk verkar hon ha. Enda tråkiga är som sagt att det är en springer och inte irländare… Det var ju genom våra settrar som vi lärde känna varandra för ca 15 år sedan! Vi var ute i ca 1,5 timme och halkade fram på isgatorna…

Efter promenaden åkte jag till mamma och pappa där vi tillbringade resten av dagen. Tror Axxa tyckte det var en lyxdag!

Soffmys, finns det hjärterum så finns det stjärterum

Jennifer vispar pannkakssmet till middag

Idag, söndag, har jag varit iväg och tränat lite lydnad med Marion från träningsgruppen. Hon var iväg och kollade plan igår och det såg bra ut, idag hade vi dock att välja på en pool eller en "bucklig skridskobana"... Vi valde skridskobanan och fick anpassa träningen därefter. Det var på en ridvolt så det var lite hästskit här och där också. Vi började med en kort sitt i grupp, belönade och ställde upp för platsliggning på samma ställe. Jag lämnade Axxa 5-10 steg och gick sedan tillbaka och belönade. Vi har fungerande sitt i grupp och fungerande platsliggning, men när jag först kör sitt i grupp och sedan ska lämna henne för platsliggning så sätter hon sig upp under tiden jag går iväg och därför ville jag belöna att hon låg bra när jag lämnade. Det gick bra, behöver dock mer träning så klart. Testade lite fotgående men underlaget passade oss inte alls så det avstod jag. Körde en inkallning med ställande i snön i kanten av banan som gick mycket bra. Fjärrdirigering med hjälp av ridpisk (har den som en förlängd arm) gick mycket bra då det går åt rätt håll. Körde vissa skiften på fullt avstånd och stå->sitt på ca 5 meter - det tar sig! Det vart inte så mycket mer träning än så för vår del. Sedan kommenderade jag Marion och Vessla genom en klass 2, de moment som gick att köra. Nyttigt att vara på ett helt nytt ställe och kul att Axxa var helt med på lydnadstänket trots att vi var på ridvolten och att det kom fram häst och ryttare och pratade med oss emellanåt! Kanske vi kan ta tag i ridhusträning så småningom.

   
Axxa i full fart in med bollen efter ett lydnadspass på uppfarten

Julafton började med att Jennifer fick öppna sista luckan i chokladkalendern och kolla efter sista prylen i julstrumpekalendern. Sedan var det lite sorg över att kalendrarna är slut!... Därefter öppnades julstrumpan med första julklappen.

Vid frukost ringde Robbans pappa och berättade att hans farmor inte skulle komma med på julfirandet då hon någon gång melllan kvällen innan och julaftons morgon ramlat och brutit höften... 92 år gammal visste vi inte hur hon skulle klara operation etc som skulle ske inom 12 timmar... Sedan inträffade ett par småincidenter till som lade ytterligare lite ytterligare sordi på julstämningen...


Jennifer pyntar det sista på granen på julaftons morgon och vi lyssnar på "cool hoppmusik" (Eminem) :)

När våra familjer var på plats kom firandet igång ordentligt i vart fall och stämning var i stort sett på topp.


I år var morfar jultomte och det genomskådade Jennifer på lååångt håll när han kom gåendes på uppfarten...
Hon blev nog mest glad över det då hon ycker tomten är jätteläskig...


Bästa julklappen var nog, den vid det här laget mycket välanvända, "Spiduman"dräkten ;)

På kvällen kroknade både den yngsta och den äldsta tjejen...





På juldagen fixade Robban picknick och så åkte vi iväg till Velamsund för en promenad. Axxa drog Jennifer i pulkan vilka båda två uppskattade! Härligt med en hund som tycker allt är kul och gillar att ta i!


I uppförsbackarna var det lite tungt, men annars gled det på rätt bra






Fikadags med varmchoklad, läsk och skinkmackor


Under fikat tänkte jag att Axxa skulle få springa lite lös och röra lite ledigt på sig, det gjorde hon i typ 2 minuter sen...


... lockade vår matsäck mer!




Faran som tyckte att andra hundar inte hade något vid vår fikaplats att göra (fikade precis vid gångvägen pga snön)  fick finna sig i att sitta uppkopplad en bit ifrån...


En nöjd Axxa intog soffläge när vi kom hem några timmar senare

Senare under dagen fick vi veta att Robbans farmor klarat operationen vilket är otroligt skönt! Dessvärre mår hon inte så bra...

Efter att ha jobbat över närmare tre timmar varje dag veckan före jul konstaterade jag att jag nu kan vara ledig hela julhelgen! Hade fått det beviljat av chefen sen länge men man måste ju hinna med allt innan bokningsstopp i januari… Nu är jag leeedig till 7 januari! Det firades bland annat med lite efterlängtad lydnadsträning med Axxa dagen för julafton. Jag skulle egentligen hjälpa Robban med att skotta lite men tänkte bara köra en inkallning med ställande då det var ett tag sen nu, fast… Har man väl börjat så är det otroligt svårt att sluta! Vi tränade:

Inkallning med ställande och på den första fick jag tala om för henne att ”stanna” betyder ”stanna”, sedan gick det som smort. Körde flera på raken men varierade mycket.  Har ju insett att det är vägen att gå med mina damer.
Sedan fortsatte vi med lite fjärrdirigering och där drog jag ut avståndet rätt rejält på vissa skiften vilket medförde en del rörelse men det kändes ändå riktigt bra. Vid rörelse uteblev beröm/belöning och jag bad henne ”backa” och vi fick till ett par bakåtsättande med bra bakåttänk på nära nog 10 meter! Tränade samtliga skiften och körde även 3-4 fyra skiften på raken (kortare avstånd) utan beröm/belöning.
Lite stå, sitt, ligg under baklängesmarsch lade jag in också.
Jag körde en vittringsapportering där vi bytte plats och jag lade pinnarna i en ring för första gången och det gick super! Robban frågade om jag ville ha hjälp med en vittring så då flyttade vi oss upp till parkeringen och körde en tävlingsmässig utan kommendering. Jag blev osäker då vi är vana vid att träna det själva och pinnarna låg mycket tätt. Axxa tyckte det (och jag) var lite konstigt, fick pip och startskall med hon sorterade bra och kom in med rätt pinne! Måste ta hjälp av Robban lite oftare så vi kan komma ut på plan med momentet, det blir ju aldrig tävlingsklart om vi bara tränar det själva på vår tomt…
Avslutade med lite fotgående där vi körde lite sträckor, snurrar på stället med mera och det gick bra. Hon hamna lite långt ifrån i en högersnurr annars fin position och aktivitet.
Hela träningspasset kändes super!!


Min pinne låg i "luckan" högst upp


Ni ser hur nära pinnarna låg varann! Axxa kom åt 2 av pinnarna därav ligger de lite snett men tog rätt - den med svarta ändar - utan att tveka!

På eftermiddagen ugnsbakade Robban julskinkan med proffshjälp! Faquera har ju flera års erfarenhet nu!





Efter närmare tre timmars passning valde Faquera att backa undan lite, då hon började bli lite trött - det är ett tufft jobb att passa skinkan! Hon låg dock kvar i köket med blicken på ugnen men en liten bit ifrån och Axxa fick ta över den främsta placeringen.





Jennifer kunde bara inte somna utan fick komma upp i soffan och ligga där och vila så hon somnade inte fören efter klockan 22! Det var ju sååå spännande med julafton dagen efter och alla julklappar som låg under granen.