I tisdags var Jennifer dunderförkyld så hon fick stanna hemma från dagis. Vi (jag) roade oss med att skotta en gång från altandörren och sedan nedför trappan till tomten så att hundarna har en motorväg raka vägen ut och vi skulle få upp dörren. Sedan skottade jag trapporna ner till parkeringen, innan jag tog slut. Under tiden lekte Jennifer lite i snön och sedan gick vi in och bakade pepparkakor och mös framför barnprogram och bara tog det lugnt.

Axxa fick några "vardagsuppletanden" på tomten och letar här efter en boll


Full fart upp till mig med den funna bollen


Jag är redo!!!

Pepparkaksbaket började på sedvanligt sätt; vi knådar, kavlar, trycker ut figurer som vi lägger på plåten och sedan in i ugnen. Efter ett, väldigt litet, tag tröttnade dock fröken på att kavla och tyckte att det räckte med att trycka ut degen...



För att sedan tycka att istället för att trycka ut figurer kunde vi lika gärna rulla bollar av degen...



Inte helt lätt att få alla pepparkakor klara, det skiljde från ca 1 mm till ca 1,5 cm på pepparkaksfigurerna... Goda blev de i vart fall. Om någon undrar kan jag berätta att runda "fotbollar" smälter lite och inte är runda längre när de kommer ut ur ugnen till den unga bagerskans stooora besvikelse. Att sedan pappa trodde att de ihop"smälta" fotbollarna var en Musse Pigg gjorde inte saken bättre!...


Den trötte, trofaste ligger under bordet när vi bakar

På söndagen vaknade jag strax efter kl 06 och såg att Robbans sänghalva var tom! Tittade ut genom fönstret och såg att han höll på att skotta! Det hade ju kommit enorma mängder snö under natten ochhan hade klivit upp vid 05.30 för att skotta. Då han inte "vågade" köra snöslungan vid den tiden så skottade han hela vår uppfart för hand! Uppfarten är två bilar bred och ca 50 meter (?) lång med parkering för 3-4 bilar högst upp... Vid 7-tiden kom han in för att duscha och äta frukost. När det var avklarat tittade vi ut och såg att allt redan var igensnöat!! Man kunde inte ens ana att han varit ute i flera timmar och skottat... Snabbt bestämde vi att jag skulle vabba idag igen, vi brukar försöka köra varannan dag i vanliga fall. Men det kändes säkrare att Robban skulle köra de ca 3 km till sitt jobb än att jag skulle ta mig fram och tillbaka till mitt med antingen bil (vilket jag inte ville) eller kommunalt med inställda bussar och annat. Robban gav sig ut och körde skottning och snöslunga för andra gången denna morgon...


Snömannen och Axxa fastnade på samma bild


Wow, man måste stå och kissa nu! Eller så väntar hon på bättre tider, djup är snön i vart fall!

Finns det något roligare än att springa/gå och sedan ramla i snön???








Axxa försöker få mig att engagera mig i hennes pinne...

Att vabba är något som verkligen tar på Axxas krafter... Framförallt när hon tillhör familjens snöpatrull! Hon är gaaalen när man skottar snö och kör slungan... Vi fasar för den dagen då vi måste åka in akut till djursjukhuset och förklara att vi slagit ut alla tänder på hunden med en spade... Hon hugger i snön vi slänger iväg och även i spaden om vi inte hinner "emellan" och ibland dyker hon upp från "ingenstans" och man råkar smälla spaden i huvudet på henne... Visst kan vi stänga in henne, men det känns inte heller rätt... När Robban kör slungan så går/hoppar hon parallellt i djupsnön 1-2 meter bredvid och försöker fånga upp all snö som sprutar ut...

 
Egentligen har vi hundförbud i soffan, frågan är då om Axxa är en hund eller inte?... Fast det spelar ingen roll för Axxa är "sååå söööt" så hon kommer undan med allt så länge Jennifer är i närheten.



Robban är ute på dagens tredje skottnings-/slungpass vid 15-tiden och detta följdes sedan av ytterligare två till! Själv hade jag fortfarande ont i ryggen och lite sammandragningar sedan dagen innan så jag var skottningsbefriad, vilket kändes lite så där...


Hundarna fick ett par märgben var under vabdagarna och tyckte det var helt okej att ligga ute i kylan och gnaga, Faran hamnar nästan i trans när hon försöker komma åt märgen i mitten

Var länge sen uppdaterade angående våra träningar... Får se vad jag kommer ihåg...

För tre(?) veckor sedan kom Malena med vår yngste maskot och hälsade på när vi sågs på Haninge BK, jättekul att träffa Malena igen och att få träffa Loke!



Vi fikade givetvis och snackade ikapp lite med Malena innan vi gick ut och tränade, körde kvarsittning en minut och sedan platsliggning om jag inte minns helt fel. Sitt kvar gick lysande men på platsliggningen satte sig Axxa upp! När jag lade ner henne låg hon fint resterande av tiden. Minns inte riktigt vad jag tränade övrig tid förutom fotgåendet som gick bra.

Jag har även träffat Emma och Helena en gång, i ösregn för träning på Haninge BK. Vi började med att fika för att se om regnet skulle avta men efter lite catch up och träningsplanering var det bara att inse att regnet snarare ökade än minskade i styrka! Ut och träna i ösregn, blåst och kyla! Vi körde en hund i taget på några utvalda moment. Jag fokuserade på inkallning med ställande och vi insåg att precis med så många andra moment så måste jag variera, variera och variera! Jag kan inte träna moment tävlingslikt och inte heller enbart delar alt. helhet utan måste hela tiden försöka vara lite oförutsägbar, annars falierar momentet... Rutan gjorde hon med bravur! Körde fotgående som gick lite si och så, lite pip som eventuellt berodde på min stela kroppshållning och mimik etc. och eventuellt något moment till men är inte 100 på vad... Hon bryr sig dock inte det minsta om regn och vattenpölar  då hon kunde sätta sig i en 1 dm djup vattenpöl utan att bry sig och Emma utbrast till och med "nu förstår jag varför man väljer schäfer"...   


Lite blött var det även om vi höll till på övre planen för att slippa simma...

Vi har träffats i Emmas lokal en gång och då tränade jag fotgående, fjärr och sitt/stå/ligg under gång med Axxa gåendes framför mig. Gick mycket bra och trots att vi alla var inne på liten yta så var hon supertyst och fokuserad!

Hemmavid har det inte blivit så mycket träning då jag inte fått sova ordentligt och nu prioriterar jag sömnen framför att ställa väckarklockan för att gå ut och promenera samt träna på morgonen... Ska jag träna när Jennifer är vaken och hemma har jag en mycket villig medhjälpare men det är inte alltid jag har bra uppgifter som hon kan hjälpa till med. Så bästa passen får vi helt klart på våra morgnar.

Helgen
I lördags var jag iväg på Luciacup och hejade på de 2/3-delar av teamet som tävlade! Det gick lite si och så för alla, dels var hundarna ovana vid kylan och snön och dels var planen inte plogad utan de hade bara skottat gångar. Upplägget på tävlingsplanerna var sådär och tyvärr följde inte tävlingsledarens kommendering de plogade banorna så ibland fick ekipagen ut och pulsa i djupsnön. Det må va hänt om man har typ schäfer (höga, pälslösa ben) men för t.ex vår lilla håriga Pumi Tindra som tillsammans med sin matte var ute på sin andra tävling någonsin vart det alldeles för svårt att försöka gå/hoppa fram ett snyggt fritt följ i djupsnön...

Ett ekipage jag blev grymt imponerad av var Emma och Plätt, snacka om väl genomtränad hund och proffsig förare! Deras lägsta nivå är otroligt bra! Och trots dagens förutsättningar så vann de eliten med ett 1:a pris! Ett ex. var när de skulle köra dirigeringsapporteringen, då var det skottat som ett T med en mittgång fram till konen och mittenapporten och sedan låg alla apporter på en plogad rad. Har man dock lärt hunden att gå ut i en båge (vilket ju alla har) innebär det att hunden inte ser var apporterna ligger då de låg "långt" under snönivån... I mina ögon utförde Plätt momentet med bravur! Vill ni läsa mer kan ni se Emmas blogg.

Det var en mycket trevlig tävling som trots många starter samtidigt flöt på hur bra som helst och vilket fint prisbord!! Jag kommer dock inte tävla där på grund av att förutsättningarna inte var de bästa för ekipagen, pga skottningen...


Stockholm i söndags, sååå vackert!  

Efter tävlingen åkte jag hem till mamma och pappa som hade Jennifer fredag-lördag och hängde där resten av dagen innan vi åkte hem till Robban. På söndagen var vi på utflykt, Robban vill ju ha ett projekt att mecka med och det fanns en bil i Upplands Väsby som vi åkte och tittade på. Jennifer tyckte vi ska köpa bilen då den är blå, Robban ser möjligheterna och jag såg att det var mer hål än plåt på bilen... Men det är inte jag som ska fixa så vi får se vad Robban beslutar. Åkte till Barkarby outlet för lite inhandling av hjälm, täckbrallor jag kan växa i, julsaker och fika för att sedan komma hem till "vår skog" igen. Jag som aldrig släpper tjejerna efter skymning gjorde avkall från mina principer och lät dem röja loss i någon timme under tiden Robban och Jennifer lekte med pulkan i skogen. De hade ju legat i bilen hela dagen och hade liiite energi att göra av med. Om jag släpper dem i mörkret någon mer gång ska jag dock se till att de har både reflexer och lampor på för det hade vi inte med oss nu, hade inte räknat med att bli så sena... Härlig dag vart det i alla fall.

Mörkt i skogen!

Jennifers reflexer på overallen syns i vart fall bra

Suddig Axxa, men Faquera kan ni ju leta efter...

Äppelskruttar
Så till äppelskruttarna... Våra hundar, tjejerna men inte Birre, var dåliga i magen i förra veckan och jag var uppe 2-4 gånger per natt för att släppa ut dem i olika/samma omgångar... På det hade Jennifer mardrömmar så det var en hääärlig vecka, not. Jag funderade lite på varför de var dåliga i magen eftersom de sällan eller aldrig blir det, eftersom inte Birre var dålig förstod jag att det inte smittade. Inte nog med att jag var tvungen att släppa ut dem lite då och då som kom de =&/(#&/(=% när jag ropade heller utan varje utsläpp tog 5-20 minuter och ibland fick jag gå ut i morgonrock och stövlar för att få in de rackarna! Robban fick dock svaret när han släppte ut Faran en natt... Fick en fotoserie på hundarna när jag upptäckte dem på dagtid i helgen.

Axxa på väg upp för vedtraven som är dold under snön undrar vad jag tittar på...

Väl uppe på förrådstaket börjar hon leta efter frusna äppelskrutt!

Höstäpplen har de ätit som 17 och det håller magarna för, men tydligen inte frusna.


Birre däremot plockar enbart direkt från trädet och får därför inte i sig lika mycket! Så kan det gå...

Tänk att jag hörde den här låten, som jag hört så många förut, men denna gång lyssnade jag på texten och kunde inte låta bli att LE! Helt underbar och stämmer så väl in på delar av/personer i mitt liv senaste tiden! Bestämde mig för att nu får det vara slut, nu ska jag må bra igen! Tänker inte ligga ner och låta mig sparkas på! Det är inte jag.

Har lyssnat en hel del på låten, pratat med goa vänner på jobbet, på fritiden, träffat hela och delar av teamet och tränat hund, följt med och hejjat på teamtävlingar (Lucia Cup), försökt sova - vilket gått sådär pga två- och fyrbenta, varit hemma från jobbet ett par dagar och bara vilat då jag tog slut och se, nu är jag på G igen! Jag mår mycket bättre igen, julstämningen har infunnit sig, träningslusten är tillbaka och Jennifer har en gladare mamma och Robban en gladare "fru" igen.

Jennifer har ett nytt intresse och det är bokstäver och att skriva. Hon har till och med löst korsord själv!


Jennifer. Det ska alltid vara en prick i alla R, vet inte varför, och ibland är bokstäverna upp och ner eller bak och fram men det går hela tiden framåt.


Mamma


Axxa


Jag har aldrig hört talas om JEFIR men hon kanske har rätt, borde kanske kolla i SAOL...

Förra helgen behövde jag lugn och ro och bara vara med närmsta familjen. Vi gick i skogen med hundarna, åt lunch och fikade på Systrarna Delselius café, åkte till Lemshaga ponnystall så Jennifer fick rida, målade lite i Jennifers rum mm...

Bilderna, tyvärr otroligt dålig kvalité, får tala för sig själva.


Tjejerna springer


Jennifer målar om i sitt rum


Tillbaka efter en 15-20 minuters ridtur, vi fick inte följa med utan hon skulle rida iväg "själv"


Det är inte dimma utan Axxa som flåsar i väntan på ett "vardagsuppletande"


Det blir mörkt fort nu...

I tisdags och onsdags var jag hemma från jobbet, slutkörd och ont i huvudet... Axxa fick hålla mig sällskap på dagarna och vi gick tre korta svängar på ca 20 minuter i skogen och pyttelite lydnadsträning, det var allt... Mer orkade jag inte... Hon är dock helt underbar, så otroligt lätt att ha att göra med när inte hennes morsa är med... Så lyhörd och följsam. Måtte hon hålla sig frisk och skadefri för henne vill jag ha många, många år till med!! Allt regnande har gjort att det svämmar över lite här och där...


Nope, det är ingen sjö - det är en stig...  

För ett tag sedan började jag försöka rensa ur min garderob… Jag har rätt mycket i min garderob som jag av olika orsaker valt att stänga dörren om. De senaste åren har jag börjat må otroligt bra, något som jag, ensam, kämpat med. För att jag inte fått stöd. För att jag inte velat såra. Det är så jag valt att gå vidare med mitt liv. Jag har kämpat för att vara positiv och jag tycker att jag lyckats riktigt bra. I perioder mår jag inte bara bra, jag är till och med lycklig. Nu har jag dessutom en person i mitt liv som finns där och ställer upp på ett sätt som jag aldrig förr upplevt. Det är fantastiskt!

I mitt försök att rensa en del av min garderob har jag tagit kontakt med en person för att antingen ha kontakt eller också få till ett avslutat kapitel, utan att börja gräva… Det gick inte så bra. Det ledde till att jag ifrågasatte i sak, med ett ”personangrepp” då jag kallade personen löjlig. I gengäld fick jag höra, här ”sammandraget”, att: jag är en feg egoist som anser att folk ska rätta sig efter mig hela tiden, att jag inte har resptekt för andras åsikter/vilja. Att jag ställer krav, att jag ger mig in i en lek som jag sen drar mig ur, att jag stoppar huvudet i sanden.
För mig är det inte sak, utan personangrepp. Jag gillar inte konflikter och undviker dem in i det längsta men i min värld är inte att undvika konflikter samma sak som att stoppa huvudet i sanden. I min värld är att undvika konflikter att man ser ”saker” men att man av olika orsaker väljer att inte ta tag i dessa, att låta det bero och istället gå vidare. Stoppar man däremot huvudet i sanden så ser man dem inte alls…

Det är möjligt att denna person har rätt. Det kanske är sån jag är. I så fall känner jag mig själv inte alls och har en hel del att ta tag i… Är det så, så hoppas jag att mina vänner är vänliga nog och talar om det för mig, för sådan vill jag inte vara.

Min förra graviditet var ett rent helvete både fysiskt och psykiskt medan denna varit ”normal” i alla avseenden. Nu har jag rasat… Att börja ifrågasätta sig själv är tufft. Det har lett till en otrolig stress, sömnproblem och sammandragningar. Dock ska sammandragningar sluta när man sätter/lägger sig och vilar vilket dessa inte gör… Att vara gravid och plötsligt få en värk då det känns som att någon sticker en kniv rakt in i magen på en ett par gånger, att få ont i magen med otroliga kramper som håller i sig i flera timmar, trots vila och sänggående, gjorde att vi blev fruktansvärt oroliga, vilket inte gjorde saken bättre men ett besök på BVC lugnade oss.

I vanliga fall när skriver jag personliga ”inlägg” väljer jag att inte lägga ut dem, utan antingen raderar jag dem eller så sparar jag word-dokumentet ifall det är något jag vill kunna minnas. Detta för att jag inte vill blotta mig själv eller andra på det viset eftersom det är en öppen blogg och jag inte har en aning om vilka som läser. Den beskrivning jag fått, inte ordagrant men som i ett abstract, av mig själv är dock anledningen till att jag valt att lägga ut detta inlägg, trots att det är otroligt personligt. Av denna anledningen är detta inlägg skrivet för över en vecka sedan men inte inlagt på bloggen förrän nu. Vi får se hur det blir i fortsättningen kanske blir det en ”vanlig” blogg utan djupare inlägg, kanske blir det fler personliga inlägg, kanske låser jag bloggen… Jag vet inte än… Kan tänka mig att det är flera av mina vänner som tycker att jag just nu är värre än vanligt när det gäller att inte höra av mig men här har ni då förklaringen…

Häromdagen tog Jennifer på sig en vit tröja, tog sitt lasersvärd och tillverkade en mask som tog på sig. Sen gick hon runt och sjöng "jag är en astronat, jag är en astronat" - ni minns väl Linus Wahlgrens låt?

När jag började sjunga med "jag är en astronaut" så blev jag tillrättavisad. "Mamma, heter inte astronaut, det heter astronat!".

Vet ni inte vad en astronat är? Det gjorde inte jag hellermen det vet jag nu. Det är en superläskig rymdvarelse!

Vaknade lite sent idag så hundarna fick bara en halvtimmesprommis med massa "äppelätarpauser", de älskar att äta falläpplen som ligger utanför de tomter vi passerar och idag lät jag dem hållas en del. På ca 50-100 meters avstånd "mötte" jag en människa ute med sina två småhundar som gjorde rediga utfall i sina koppel när de fick syn på oss... Sedan kom de ifatt oss två gånger, först hundarna i flexi runt hörnorna... Och samma utfall alla gånger... Undrar hur många hus de väckte? Mina blåste upp sig lite första gången men det lade sig när jag bad dem "tagga ner" och övriga gånger var de totalt ointresserade. Skönt. Vart såklart ingen lydnadsträning idag, men Axxa löste det genom att träna fotgående i stort sett hela hemvägen! Sötnöt.  

Hemma igen låg jag tre minuter före min tidsplan så jag bestämde mig för att köra en vittringsapportering på altanen. Jag lade pinnarna "typ" i en lite rörig ring med en pinne i mitten (inte min). Det blev nog en helt annan vittringsbild på altanen för Axxa for ut, nosade, tittade undrande på mig som inte gjorde något, nosade igen och plockade rätt pinne och kom in. Yes! Kan också vara så att hon reagerade på att den i mitten inte luktade något... Då vi körde med en Icapåse med pinnar i en stor ring var alltid hennes i mitten... I så fall var det ännu bättre att hon faktiskt nosade reda på rätt pinne! Med lite dk fick hon till en finfin ingång utan minsta tugg. 

På jobbet råkade jag se mina skor och insåg att jag fått på mig mina superleriga hundskor istället för mina vita jumpadojjor, whooops... Inte för att det spelar någon större roll, men det känns ju lite sådär.