I söndags mötte jag upp Marie med Äventyrs LaTyra och blandisen Troya för spår på Bogesundslandet. Anledningen till rubriken är att Axxa har ju egentligen spårförbud i en vecka till, men... Jag kunde inte hålla mig! Tycker vi har varit duktiga med vila och rehab ändå så lite måste vi få fuska.   


Marie och Äventyrs LaTyra, 8 månader  

Började med att babbla massa innan vi letade oss ut till ett ställe där det gick att parkera två bilar bland alla svampplockares… Spåren lades ut och sedan vart det trevlig fika.

      Faran och Axxa under fikat...

Därefter följde jag med Marie och Tyra på deras spår och vilken spårhund! Wow, wow, wow!

          
Marie hängde med mig och Axxa, sen gick vi Troyas spår och avslutade dagen med Faqueras spår.


Axxa och jag på väg mot spåret; spårsele och nosgrimma - liiite motsägelsefullt men hon får ju fortfarande inte dra!  Jag försökte minimera draget i vart fall...

Axxa
Liggtid ca 1,5 timme, ca 150 meter, en mjukisråtta och en spårapport. 3 st 90-graders vinklar, en spets och en böj.  Mycket bra spårat! Bra koncentration och fokus, slog i alla vinklar utom spetsen om jag inte minns fel… Fin avlämning av apporter. Jättenöjd!


Hmmm, inte dra var det... Men det är ju sååå roligt att äntligen få spåra!!!
  
Hon har härligt intresse för spårpinnarna och, i mina ögon, underbara avlämningar
  
Vilket givetvis lönar sig!  

Faquera
Liggtid ca 2 timmar, ca 240 meter, två apporter och en skål med godis under (glad överraskning för Faran!). En spetsvinkel och 3-4 andra vinklar… Spåret gick i lätt terräng men eftersom jag lade de första 3 vinklarna otroligt tätt och intill ett berg så slog vinden hit och dit och nu i efterhand är det inte heeelt omöjligt att jag korsade mitt eget spår vid ett tillfälle… Jag hade i detta virrvarr även stannat för att plocka svamp på vissa ställen då det kryllade av stora trattisar! Ja, inte var det lätt inte men hon skötte det okej. Mitten gick bra och på slutet vart det strul igen. Kan bero på svampplockare eller på att marken var uppbökad av vildsvin, inte vet jag, men shit happens. Hon löste allt i vart fall.


Faran i sitt lätta, krångliga spår...
  
Givetvis utdelning för pinnarna även här, mumsfilibabba!  


Ca 2-3 liter svamp fick jag ihop utöver den liter jag gav Marie. All svampen plockades under tiden jag lade Farans spår, samt när jag gick med Maries i Troyas spår!

När vi skiljts åt åkte jag till Waxholms BK för att träna lite lydnad. Där rådde febril aktivitet inför morgondagens DM i agility men de var väldigt trevliga och tillmötesgående och så länge jag stod ut med deras fixande och skällande hundar var jag varmt välkommen att träna!  På grund av stöket valde jag dock att avstå från att träna med Axxa, för Faran var det bara bra störning.

Platsliggning x2, ca 5-10 sekunder med skål bakom stugan – mkt bra och började få in belöningstänk och rätt inställning till momentet. Problemet är dock inte när hon ligger själv utan med andra hundar, men det tåls att träna själv ändå.

Fritt följ och nu tänkte jag att jag skulle köra utan belöningar!!! När jag gjorde en vänsterhalt efter ca 30 meter tänkte jag att den var så bra att hon kan få en belöning men så kom jag att tänka på att ”nej just det, inga belöningar var det ju” och det var då det slog mig! Som en blixt från klar himmel! På denna 30-meters sträcka hade jag redan gett henne två godisar!!! Snacka om att jag har problem… Bröt fria följet och körde en ruta som jag ställt ut när hon inte såg. Jag skickade henne på 25-35 meter och det gick skiiitbra!!! Körde en tävlingsmässig men jag slängde in ett ”bra” när hon ställde sig i rutan och så gick jag hela alltet tillbaka till utgångspunkten men istället för att kalla in där så gick jag tillbaka till rutan och belönade och bröt där. Suuuupernöjd. Körde ingen mer ruta sen.

Körde en träapportering som var suverän frånsett lite tugg/rullande precis innan hon skulle lämna av.

Körde sedan fotgående utan belöningar och jag lyckades nästan!! Belönade ett par raksträckor, men inga halter. Jisses, vad hennes belöningsförväntan är tydlig…  Utan belöning höll hon motivation och fokus upp ändå men pipet försvann väääldigt fort. Jag körde på-stället-vänster-om-halt, där piper hon mest och då körde jag på stället vänster om halt tills hon var tyst, då sa jag "bra" och gick vidare. 3:e repetitionen var hon tyst!
Inkallning med ställande  och läggande gick mycket bra. Lång sträcka, ställde henne efter ca 10-15 meter, röstkommando och handtecken, hon stannade bra! Gick fram till henne och belönade, kallade in igen och hon hade bra fart igen. Lade henne ner med hjälp av röstkommando och handtecken och hon lade sig fort utan tvekan! Gick fram till henne och belönade och avbröt där. Ska nog köra det så ett tag och sedan plocka bort handtecknen igen.

Sen var jag nöjd och vi gick till bilen och åkte hem.
Stort tack för en underbar dag Marie, detta måste vi göra om snart igen!

  

Kvällen började med championattårta och blom-och presentutdelning. 1:a priser och lydnadschampionat måste ju uppmärksammas!    Sedan pratade vi lite om träningsupplägg för kvällen och generellt. Fick även i läxa att sätta upp mål, ett för hösten, ett för året och ett långsiktigt. Jag ska sätta mål för båda hundarna.

Vi körde två platsliggningar för Faran på ca 5 sekunder utom synhåll. Vi lade ner hundarna, gick bakom planket och där placerade jag ut en godisskål och väntade några sekunder innan vi sedan gick tillbaka. Jag kopplade Faran, sa varsågod och jajajaja som kommer bli vårt belöningskommando här och så sprang vi tillsammans bakom planket där hon fick sin belöning.  

Därefter kommenderade Vidar oss genom ett låååångt fritt följ där Emma sagt INGA BELÖNINGAR!!! My god!  Faran klarade det rätt bra, lite pip i vändningar och stegförflyttningar, men jag har allvarliga belöningsmissbrukarproblem! Finns det någon AB (Anonyma Belöningsmissbrukare)??? Hon vart lite störd över kommenderingen när vi var nära Vidar men var vi en bit ifrån brydde hon sig inte.

Jag tränade även:
Rutan
Inkallning med ställande och läggande samt någon rak
Hopp apport
Fjärrdirigering på kort avstånd

Överlag är jag nöjd med träningen och detta sätt att träna platsliggning på känns bra, hon måste bara förstå belönings”ritualen” först.

Vi pratade även lite angående Farans uppvärmning på tävling. Beroende på vilket startnummer vi får så ska jag gå en promenad med henne ett par hundar innan vår tur så hon hinner bli lite uppvärmd. Sedan kan jag träna lite fotgående ungefär när hunden innan går sitt fria följ men jag ska inte träna något precis innan vi ska in. Då ska jag istället ”höja” henne lite, kanske köra slalom och åttan mellan benen och/eller bara peppa henne lite och teama ihop oss mer. Strax före 22 rullade bilen tillbaka mot Nacka igen.  

Uppladdningen inför lördagens tävling var inte den bästa. Jennifer hade hög (!) feber på fredagskvällen och jag var osäker på om jag ens skulle kunna åka iväg… Efter att ha fått en dos Alvedon och ett par timmar senare få en dos Ipren så hade hon en temp. på 38,4 grader! Då kan man ju fundera på vad hon skulle haft utan febernedsättande… Hon låg i soffan med huvudet först i Robbans knä och sedan i mitt och sov 5-10minuter och var vaken 5-10 minuter och så höll det på hela kvällen. Så fort hon rörde sig det minsta skrek hon rakt ut att hon hade så ont i huvudet… Har aldrig varit med om något liknande tidigare så vi ringde sjukvårdsupplysningen… De sa att så länge hon är kontaktbar och inte yrar kan vi vara kvar hemma, annars är det akuten pronto som gäller. Liiite nervös var man… Vi slapp dock åka till akuten och jag och Faran kom iväg och tävlade dagen efter.

Tävlingen då?
Jag har skrivit ner Emmas och mina tankar moment för moment och domarkommentarerna står inom parantes.

Här är filmen och nedanför den massa tankar etc. Tyvärr var det motljus på enda platsen det gick att filma men det vart helt ok ändå tycker jag.



Generellt: När jag kommer in på plan och får vittringspinnen etcetera av tävlingsledaren så ska jag inte ha Faquera i fotposition för hon sitter jättefint i början men tappar efter en stund. Dessutom är vi inget team då utan hon utestängs och ”teamet” blir jag och tävlingsledaren – bättre att då ”pausa” henne så att vi inte tappar känslan och fokuset vi ska ha vid sidan.

Sittande i grupp – 10

Platsliggning – 0 (går upp, gnäll)
Hon gäspade när jag gick iväg och gnällde sen. När jag kom tillbaka låg hon jättefint så jag trodde det gått bra, frånsett pipet. Domaren sa dock att hon ställt sig upp, satt sig och sedan lagt sig ner igen… Hon har blivit osäker i momentet och jag vet inte varför, har vridit och vänt lite innan jag bestämde mig för att det spelar ingen roll varför. Hon är osäker och vi måste få henne trygg i momentet igen. Både för hennes och för betygens skull. Punkt slut.

Fotgåendet – 6 (gnäll, ojämnt)
Emma: Tappar henne helt i starten på grund av vår ingång på plan och tävlingsstart och det tar ett tag innan hon kommer igen. Pip i stegförflyttningar och vändningar på stället på grund av belöningsförväntan. Grym språngmarsch.
Jag: kände att hon inte var med helt, jag brukar gå med händerna på ett visst sätt men nu gick inte det emellanåt då hon gled lite bak, hon som i vanliga fall har problemet att hon kan ligga lite långt fram… Hon pendlade i position och kändes oengagerad emellanåt.  Jag gick i ett lagom tempo (har dragit ner på farten) men ska försöka minska ner steglängden, inte lätt inte… Mycket nöjd med språng marsch och långsam marsch är på väg åt rätt håll. Hade ingen bra känsla även om den blev lite bättre efter hand…

Sättande under gång – 8 (långsamt)
Emma: Var nöjd.
Jag: Ja, jag tror vi får vara nöjda så här. Verkar inte kunna få till det snabbare, kanske blir det bättre automatiskt när jag slutar belöna så mycket och hon blir ännu säkrare i momentet? Eller så får det fortsätta vara så här. Kommer inte lägga ner krut på det.

Inkallning med ställande och läggande – 6,5 (ngt långsamt, dk sent ligg)
Jag: Dåååligt läggande i starten, hon brukar lyfta tassarna och ”ramla” ner…
Avståndet kändes lååångt och det var mycket längre från inkallningskommandot till ställandet än vad vi tränat… Ok ställande för att vara Faran. Jag hade röstkommando och säkrade upp med handtecken då hon inte stannat varje gång de senaste träningarna. Domaren var dock så fokuserad på Faran att han missade det.
Läggandet lade hon sig inte… Fick ta till dk. Har varit så lite på slutet tyvärr då de alltid varit bra innan. Tror det beror på att jag dels tränar mer helhet i momentet nu och dels för att jag nog tränat det på för korta avstånd tidigare.
Jag är nöjd med tempot i början men sedan sackar det av för mycket, kan bero på att det blev som det blev med läggandet.

I transporten mellan inkallningen och rutan får hon syn på Emma & Vidar och är på väg dit.

Rutan – 9 (In från sidan)
Emma: Bra!
Jag: Först trodde jag inte att hon såg rutan (de flesta hundarna på tävlingen nollade rutan, troligtvis pga solen i ögonen sa förarna) men jag tror snarare att hon springer till punkten där vi avslutade inkallningen. Nu när jag analyserat lite så inser jag att det inte är första gången det händer. Måste träna på detta. Stod och väntade på att TL skulle kommendera at jag skulle lägga ner henne (har ni hört den förut… ;) ) men kom på mig själv inom hyfsad tid i vart fall.  Jag är jättenöjd med momentet.

Hopp apport – 6,5 (islag, något tugg)
Emma: Fel avstånd till hindret.
Jag1: Ja, hon slog i men efteråt inser jag också att jag hade fel avstånd för henne. Antingen ska jag stå lite närmare eller också lite längre ifrån. Viktigt för alla hundar, men framförallt för Faran. Att hon glider bak i avlämningarna är något jag ständigt får jobba med…

Metallapport – 8 (något tugg)
Något tugg var det men det låter värre än det var, det var en skramlig, löst skruvad apport. Samma bakåtglid i avlämningarna här.

Vittring – 0 (fel pinne)
Ja, det har gått sååå bra på träning men här vart det lite tilt igen… Dock mycket mindre än vad det varit så det känns ändå som att vi är på rätt väg. ”Normalt” sett tar hon ett gäng pinnar i mun och så spottar hon ut någon och klyver något så… Framsteg…
När Tl lägger ut pinnarna är en kvinna med hund på väg in på appellplan... TL får stopp på henne en bit in på plan och hon vänder om. Jag blev störd (då jag var "rädd" att hon skulle fortsätta gå under vårt akilleshälmoment) men inte Faquera.

Fjärrdirigering – 5 (många kommandon, något framåt)
Vad hände?! Hon brukar skifta på första kommandot men röra sig framåt lååångt, ca en hundlängd. Nu rörde hon sig knappt framåt men skiftade ej. Mycket nöjd med skiftena till stå, resterande rör hon sig framåt på. Måste teknikträna plus avståndsträna.

Generellt:
Emma och Vidar har helt rätt angående schäferdunkarna! De är helt och hållet för min skull (belöningsberoende som jag är) och Faran tappar koncentrationen av dem…
Transporterna var inga höjdare och de brukar vara ok. Jag var mer fokuserad på TL och tävlingen i sig än på mig och Faran – vårt team och samarbete. Verkligen något att tänka på! Jag lät henne glida iväg alldeles och tappa emellanåt på ett sätt som jag inte brukar… inte bra… Till nästa gång ska jag försöka bounda mer på plan, det är jag och Faran, tävlingen kommer ”i andra hand”.
Jag tycker det ser ut som att hon går lite krumt med ryggen och har tassarna inunder sig. Detta plus islag i hindret och att hon inte stannar på inkallning utan dk numera gjorde att jag ringde Charlotte och bokade en tid. På måndag ska vi dit på en ordentlig genomgång. Håll tummarna.

Hur gick det då?
Jo vi fick ihop 185,5 poäng och 0 pris! Ändå fick vi placering 2 av 7!!! Vinnaren slog till med 290 poäng så det var lite skillnad mellan ettan och ”skrapet”.   

ROLIGT var att övriga i teamet körde storslam!
I klass 1 vann Vidar & Koala (176 p.) och Malena & Columbus kom 3:a (166 p.), båda med första priser!
I klass 2 kom Julia & Ajax på 2:a placering (165,5 p.)med ett första pris!
I Eliten kom Emma & Plätt på 3:e placering (267,5 p.) med ett första pris och lydnadschampionat!!!

Stort grattis till er alla!!!

Torsdag

Vakande klockan 4! Kunde som vanligt inte somna om så jag gick upp, gjorde alla morgonrutiner inkl. hundpromenad och var på jobbet 6.45, jobbade in lunchen och slutade 14.30 Åkte till Värmdö BK och tränade lydnad.

Faran tränade lydnad 40 minuter i sträck, utan paus
Kvarsittning
1,5 minut, mycket bra!
Platsliggning  
4,5 minuter, mycket bra!
Hopp apport x3 med metallen
Islag på 1:a annars bra, justerade avståndet och de två andra var mycket bra.
Inkallning med ställande och ibland läggande och ibland inkallning igen
Hmmm, hon stannade någon gång men annars fortsatte hon bara… På en inkallning låg hon kvar som berget och jag fick inte upp henne! Aldrig hänt…
Rutan
Körde flera rutor, varvat med andra moment. På ett av skicken hamnade hon precis utanför men då kunde jag lätt dirigera in henne. Resten var suveräna!
Fjärrdirigering
Körde några stycken och hon rörde sig ca en hundlängd framåt varje gång… Problemet är att det är skitsvårt för mig att se när hon rör sig framåt… Hon gör det så ”fint”… Ligg/sitt->ståskiftena gör hon kanon varje gång med låsta bakben.
Fotgående
Körde mycket och långa fotgåenden. Försöker dra ner på belöningarna, men det är svårt… Jag älskar att belöna!... Överlag gick de mycket bra, lite problem med ljud vilket antagligen beror på att jag ökade sträckan och drog ner på belöningarna…

Axxa
Tog ut Axxa en sväng också. Hon var som en vild rodeotjur! Hoppade och bockade och gjorde allt som hon inte får enligt rehabschemat…
Tränade lite fot vilket resulterade i massa ljud, hopp och skutt, sneda sättanden, ojämn position och allt man inte kan tänkas vilja ha på en aktiv hund… Testade lite stadga och det var väl samma där, herreguuuud… Är du inte klok matte, ska jag staaanna och dessutom stå stilla???!!! Ja, jag bröt träningen där, aningen missnöjdoch med en klump i magen…

Insåg på vägen hem vilken idiot jag var! Jag tränar alltid Axxa som första hund då hon blir alldeles för hetsig om hon får vänta på sin tur. Jag kör alltid ur henne lite innan jag börjar med koncentrationsmoment i vanliga fall, av samma orsak som ovan. Nu är det första besöket på en BK på åtminstone sex veckor och dessutom tar jag henne som sista hund och kan inte ”pysa ur” henne innan. Idiot! Vad hade jag förväntat mig???
Kommer inte ta med henne till någon BK på ett bra tag utan kommer sätta igång henne lite försiktigt hemma; inomhus och på tomten. Där är hon lugnare.

Fredag
Rehab på Animalen med water treadmill och en ordentlig genomkänning inklusive laserbehandling. Hon kändes mycket bättre! Dock är musklerna kring bogen (ffa nedre biceps om jag inte minns fel namn) fortfarande väldigt korta och spända. Vi får köra igång med lättare lydnadsträning, gå promenader på ca 30 minuter som sedan ökas med 5-10 minuter per vecka. Dessutom… Hon är så pass bra nu att vi inte behöver gå i water treadmillen utan hon får börja simma!! Charlotte hade ringt och pratat med veterinären på Strömsholm för att se om han samtyckte, vilket han gjorde tack vare att Axxa är en så bra simmare. Hade hon plaskat med frambenen eller varit hög fram och låg bak hade hon inte fått simma men eftersom hon ligger plant i vattnet och simmar bra var det okej. Till att börja med får hon simma 3x1 minut, att jämföra med att hon simmade 40 minuter i streck efter jollen innan skadan… Men det är stora framsteg! Dels är det skönt för att jag än så länge kan gå de ca 300 metrarna ner till sjön och simma henne istället för att åka till Södertälje för att gå i treadmill! Dels är det då betydligt billigare samt att simningen är en mer allsidig träning. Mycket bra!

Nu ska vi inte träffa Charlotte fören måndagen den 17 oktober och då ska Axxa få ultraljudsbehandling. Känns skönt att få henne ordentligt behandlad, genomgången och uppföljd av ett omtänksamt proffs!

För ett år sedan fick jag en timmes massage på Björknässalongen i födelsedagspresent av Annika och Jocke, denna har jag ännu inte utnyttjat... Anledningen till att jag inte gått dit tidigare är för att jag väntat in rätt tillfälle. Ni vet, efter en lugn skön morgon/dag åker man dit utvilad och får en timmes härlig avslappnande massage för att sedan åka hem och fortsätta relaxa. Jo tack, i något annat universum i ett annat liv hade det kanske gått men inte i det liv jag lever! Efter jobbet åkte jag hem för att äta middag och hänga en kort stund med familjen innan jag och Faran hoppade in i bilen och åkte vidare. Sprang in på salongen just in time. Det tog ungefär 45 minuter innan jag började slappna av och jag kan inte heller säga att det var särskilt skönt och avslappnande men det var desto mer välbehövligt. Jisses, vad många knutor jag hade vad ömma mina muskler var aj aj aj… När jag på slutet började kunna uppskatta det hela tänkte jag att hundarna kan säga bye bye till sina friskvårdspengar – de kommer gå till mig nu! Herregud, hundarna har varit på massage ett antal gånger, hos chiropraktor, på laserbehandlingar och annat, treadmillat och simmat och jag… Ja, för mig var det första gången jag fick massage så det hela började med att jag lade mig med fötterna där jag skulle ha huvudet! Nåja, när jag skulle gå därifrån sa massagetjejen att jag nu skulle åka hem och ta det lugnt, slappna av och dricka massa vatten. Mmm, sa jag och kastade mig i bilen för att köra till kvällsträningen med Team EgoDogs.

Ego dogs-träning
Jag och Emma började med en sittande i grupp på en minut, sedan kom Julia och Ajax in och så fortsatte vi med tre minuters platsliggning. Faran låg hela men precis när jag kom bakom planket så pep hon en kort stund… Vete 17 vad som händer här… Därefter hjälpte Helena oss med tre tävlingsmässiga vittringar. Vi körde dock med vittringsspelet och en liten kvist som min apport. Alla tre gick suveränt! Alla applåderade vår vittring så det är inte bara jag som ser det otroliga framsteget. Hon sprang ut och slog på näsan ett par meter innan, gick lugnt ”runt” vid pinnarna, nosade och analyserade, tog rätt pinne och sprang in till mig.  
Sedan fortsatte vi kvällen med att köra igenom de ekipage som skulle tävla på lördagen lite mer tävlingsmässigt.  Emma kommenderade oss igenom respektive klass och på slutet kommenderade jag Emma och Plätt i vissa av deras moment.  VI gick även igenom hur jag ska fortsätta med vittringen fram till tävlingen.  I stort sett ska jag fortsätta som jag gör nu, men på torsdag ska jag byta ut kvisten mot 1/4 vittringsapport, vi ska alltså klyva den på längden. Sedan kör jag med dessa på torsdag och fredag. Övriga moment gick lite blandat.

Fotgående helt ok men lite för hög belöningsförväntan vilket resulterar i ljud…
Sättande under gång Bra, mycket bättre nu sedan jag slutat belöna tycker Emma…
Inkallning med ställande och läggande Bra för att vara Faran, vi är nöjda
Apporteringarna hoppade vi över för att spara på henne
Fjärrdirigering Rörde sig framåt en hundlängd men förutom framdriften så var det bra
Vittring körde vi ej då vi kört det tidigare på kvällen
Vi fick alla med oss lite tips och råd på vad vi ska fokusera på fram till tävlingen.

I fredags hann inte Emma och Vidar komma förbi mitt jobb och lämna vittringsspelet som planerat… På fredagskvällen skulle de till Ärla i Sörmland på spårläger och vad gör de? Jo, de tar den nätta omvägen via Kummelnäs, Nacka för att lämna av vittringsspelet och köra en genomgång med mig och Faran! Wow, snacka om engagerad coach!!! Ut med Faran och gå igenom Emmas nya plan för vår vittring, jo hon hade tänkt så det knakade på hur vi ska lyckas knäcka denna nöt! Och detta mina vänner, det tror jag på! Har ni hört den förut? *skrattar* Jaja, det sista som överger människan är hoppet heter det ju.  
 

Vi har egentligen ett stort problem med vittringen som i sin tur leder till flera ”småproblem”. Nu vet man ju inte exakt hur hon tänker men det känns som att hon har fått en jäkla frustration kring vittringspinnarna. Jag tror det har att göra med att jag har dragit upp henne som fasen på pinnarna då vi har problem med dem i spåret, spårmotivationen tar överhanden och hon går över pinnarna. Därför har jag tränat som 17 i många år på att hon ska äääälska dessa pinnar, både i och utanför spåret. Sedan började vi med vittringen och då ligger det ju flera pinnar där – skitsamma om de luktar eller ej, det är ju pinnarna man höjs till skyarna för om man kommer in med dem till matte! Sedan har det varit svårt att få henne att ha rätt aktivitetsnivå (hon går ju givetvis upp enormt i varv så snart hon ser dessa) och slå på näsan. Vi har trots allt haft en ok (men inte bra) vittring men någonstans på vägen har det strulat till sig och så har jag gått kurs för flera olika instruktörer och haft lite gammal kunskap och egna tankar i bakfickan som jag också tränat efter så jag tror att dt blivit en jäkla soppa av alltihop.  Det jag tror förstört mest av allt är nog tipset att lägga godis mellan pinnarna, vilket flera föreslog. Det har nog ökat hennes frustration och därmed aktivitetsnivå något enormt då hon inte kunnat göra övergången mellan att leta och äta godis och sedan låta det övergå i att nosa efter en pinne att komma in med. Detta leder till att hon ofta springer ut, slår på näsan en halv sekund och ibland mer för att sedan ta en eller ett gäng pinnar i munnen och komma in med… Ibland är rätt pinne med och ibland inte… Kommer inte göra så med någon mer hund!

Det vi nu måste göra är att få bort frustrationen, då kan vi förhoppningsvis få rätt aktivitetsnivå och få henne att slå på näsan och ”orka/vilja/kunna” leta längre än en halv sekund innan frustrationen slår till.

Nu kör vi med vittringsspelet och små, små skogskvistar så får vi se om det här kan fungera. Vittringspelet är en träbräda med några vittringsapporter fastskruvade (de går att flytta och det finns plats att skruva fast fler om man vill). Jag ställer ut vittringsbrädan (bär den inte med händerna) och sedan tar jag en liten skogskvist som jag håller i en kort stund, sedan lägger jag den någonstans på vittringsbrädan innan jag går tillbaka till Faran och skickar på ”leta”. Om hon i frustration går upp i ljud eller försöker ta någon av vittringspinnarna så hårt att hon lyfter brädan eller tar tag i själva brädan så säger jag till henne. Annars säger jag ingenting fören hon har tagit kvisten och kommer in till mig. Jag byter kvist efter varje skick då kvisten enbart ska dofta av mig och inte Faranslem, hundgodis eller något annat.

Vittringsspelet

Steg 1
De första passen körde jag först en liten leta-övning där hon fick leta efter enbart kvisten i lite högre gräs, utan vittringsbrädan i närheten. Sedan lade jag ut kvisten på brädan och så fick hon leta upp den och komma in till mig. Jag och Faran står ca 1-2 meter ifrån brädan närjag skickar henne.
Steg 2
Nu kör vi inte lilla ”gräsletandet” innan då det inte kommer finnas kvar sedan utan jag kör direkt att hon får leta efter kvisten på brädan. Först 1-2 skick på ca 2 meters avstånd och sedan backar vi så att vi hamnar ca 7-10 meter ifrån brädan och kör ett par skick till.
Steg 3
Där är vi nu, då sätter jag ner Faran på ca 10 meter, går fram till brädan och lägger ner skogskvisten på eller i närheten av brädan (brädan ska ju bort) och går tillbaka och kommenderar ”leta”. När hon har tagit kvisten berömmer jag henne lugnt hela vägen in och byter mot massa godis.  Vi kör inga ingångar då de är oviktiga i sammanhanget.

Jag har märkt att jag bara kan köra 1-2 skick mot brädan innan jag måste flytta den och jag kan bara köra 3-4 skick totalt per träningspass annars blir hon frustrerad och ”går på” vittringspinnarna. Nu ska vi köra så här tills vi har Teamträff igen på tisdag kväll, då ska Emma titta på det och så utvärderar vi hur vi ska gå vidare.

Jag tror dock på denna metod då det blir som ett helt vittringsmoment, skillnaden är att hon inte ska ta pinnarna utan kvisten. Problemet med Faquera är generellt att hon har väldigt lätt för att lära sig ett sätt och sedan har svårt att ”generalisera om”/vidareutveckla det. I söket var det till exempel inga problem att lära henne ta lösrullen, men att byta ut lösrullen mot fastrulle, puh! Därför tror jag hon hade extremt svårt att köra godismetoden i vittringen och därför kan det även bli problem här om hon kopplar ihop momentet till vittringsspelet, skogskvistarna etc. Det gäller att gå fort fram så att hon inte tror att de ska ingå i momentet och därmed inte fattar och blir frustrerad när de försvinner. Samtidigt måste ju detta sätta sig innan vi kan gå vidare så vi kan inte skynda för fort – en skitsvår balansgång med andra ord…

Det lustiga i allt detta är att Faran ääälskar vittringsmomentet! Hur knasigt är inte det? Frustrationen har med andra ord inget att göra med obehag kring själva momentet utan att hon inte förstår själva handlingen kring pinnarna där ute.

I torsdags var det träff med EgoDogs igen. Jag och Julia började med en platsliggning utom synhåll – Faran satte sig upp efter ca 30 sekunder… Jag gick fram och sa vad jag tyckte om det och sedan låg hon som ett ljus resterande tid.

Under kvällen körde jag vittring som gick skit, jag blev bara mer och mer frustrerad kände jag. Emma kom och tog över träningen och vi var lite ”bryska”. Det vill säga hade hon rätt aktivitetsnivå och tog hon rätt pinne fick hon beröm. Hade hon fel aktivitetsnivå eller tog fel pinne så ignorerades det inte utan vi korrigerade. Faran har kört det här momentet på så många olika sätt under åren att vi tror att på nåt sätt bara snurrar runt i skallen på henne plus att hon tänker aaaalldeles för mycket apportering… Eller egentligen tänker hon nog inte alls men hon apporterar av frustration. Det ”märkliga” med Faran är att hon tycker det är så ruskigt kul ändå… Hon gjorde fel, fick en korrigering som hon tog åt sig av, Emma ställde upp igen och Faran sa typ ”Jag fattar verkligen nada men jisses vad kul vi har!”… Snacka om tacksam träningshund! Ikväll testade vi även att spika fast vittringspinnarna på appellplan för att det inte skulle vara lika lätt för henne att ta fel, men hon har en jäkla teknik där hon lyckas få in klorna under apporten, får loss den och "slänger" in den i munnen! Och då har vi henne i kort koppel! Jag hade en lite jobbig känsla då detta inte kändes helt rätt men jag kan heller inte komma på hur fasen vi ska lösa knuten… Emma tyckte likadant och hon sa att hon skulle komma förbi mitt jobb under fredagen och lämna et "vittringsspel" som vi kan använda i den vidare träningen.

Hmm inser att folk korrigerar på olika sätt och det kan bli missuppfattningar när jag skriver att vi korrigerat... Vad jag menar med korrigering här och även i texten nedan är att vi talar om för henne att vi är missnöjda. Ev. kan jag ta henne lite i nacken, som att jag håller henne still när jag pratar missnöjt med henne.

Körde inkallning med ställande och läggande på långa avstånd och fick till flera bra samt en där hon inte stannade vilket jag korrigerade. Emma tyckte inte jag skulle korrigera de gånger hon inte stannar utan istället se till att hon stannar men inte genom att kommendera igen utan genom t.ex ge handtecken, springa emot henne, ropa något så hon reagerar och sedan när hon stannar får hon belöning i vart fall för att hon stannar.  Oavsett så tycker jag att våra ställanden börjar bli bättre nu när jag tagit bort kast- och bakom belöningar och bara belönar genom att gå emot henne och belöna henne där hon står.  Vi har mycket kvar att jobba på här; bättre stopp, jag måste lära mig att kommendera tidigare, inkallningen efter ställandet och läggandet mm. Tyvärr känner jag att detta är ett moment jag verkligen måste träna men som jag även känner att jag inte vill träna för mycket då jag tror det sliter mycket på henne…

Lite fjärrdirigering där jag fortsatte träna in nytt handtecken för stå -> ligg på nära hålls samt övriga skiften på lite längre håll.

Fotgående där jag fick spontanberöm av Julia för att det såg så fint ut vilket var jätteroligt! Kändes bra gjorde det också.  

Det blev en seeen kväll som bjöd på lite blandad kompott...