Ser ni??

Ser ni den enorma skillanden?!?
Vi har fått framgångar med vittringsapporteringen och det känns som att vi är på rätt väg!   

Jag har tränat enligt Towas tips som jag fick på kennellägret och det kändes helt rätt och har fungerat  men så vid en punkt kände jag att om jag fortsätter så här kommer allt med säkerhet braka... Mao har sommaren inte bara bestått av träning utan jag har, med hjälp av Robban, klurat en hel del på ett par moment varav det ena då är vittringen. Of course.

Istället för att lägga pinnarna i en ring lägger jag en hel Ica-påse med vittringspinnar på en ca en meters lång rad och så gömmer jag min pinne bakom, eller på någon av sidorna. Det har gett att hon nu springer i 190 fram till pinnraden där hon slår på näsan och börjar leta, noga. Hittills har hon hela tiden letat sig fram till min dolda pinne och inte en enda gång tagit någon av de i raden! Trots att hon ibland fått leta bra länge... Igår hade hon starttjut (yes, hon börjar bli pigg igen!) och var het som synden, trots det slog hon på näsan och analyserade noga och kom in med rätt pinne!

Så... Svaret på den inledande frågan är jag igår gick ner till en halv kasse pinnar när vi körde vittring nummer två och även det fungerade! Nu ska vi successivt banta bort antalet pinnar etc. etc....

I måndags var första arbetsdagen… Uppe med tuppen kl. 5, ut med hundarna en timme och sen iväg till jobbet. Jennifer blev enligt önskan hämtad av farmor och jag stack ut och sprang med Axxa. Tanken var att gå/springa Velamrundan men försöka hitta en väg genom skogen så att jag kommer ut närmare oss och på så sätt kan få en runda på 9-10 km, mest på grus, där jag både startar och slutar hemma. Tanken var så alltså… Första 5 km sprang jag ”som vanligt” men sen, strax efter kilometer 6 börjar det strula till sig… Jag svänger in på en stig som ”känns” som att det kommer blir rätt, men sen börjar det kännas fel… Som att jag springer åt fel håll och jag måste pausa och ta fram gps:en lite då och då.

 

Mycket riktigt, jag vill springa snett mot hörnet på det ljusare fältet ovanför ä:et i (Kummelnäs)vägen och ni ser ju hur jag springer… Strax efter 7 km inser att jag inte kommer orka vända och springa hem – 14 km blir liiite mycket…  
Jag ringer Robban för att kolla om de är kvar hos farmor eller om de har åkt…
Jag: Jag är lite vilse…
Robban: Var är du?
Jag: Jag vet inte riktigt, i skogen…
Robban: Hur har du sprungit då?
Jag: Jag sprang lite mer till höger än till vänster…

Yes, där satt den!! Jag är så otrooooligt bra på att förklara saker och ting… Efter någon minut ringde jag upp och visste var jag var och de skulle hämta upp mig och Axxa på vägen. 9 km blev dagens tur och det kändes riktigt bra, trist bara att jag inte kunde hitta hem…
Dock otroligt skönt med nya abonnemanget så att jag har täckning och därmed gps samt kan ringa och säga att jag är vilse!! Efteråt strechade Jennifer tillsammans med mig!   

Tisdag kväll tillbringade jag och Axxa på Nacka BK tillsammans med Anita, Acke & Aquila. Både jag och Axxa var under isen av trötthet men vi försökte ändå. Vi fick till ett superduperfint hopp-sitt, men det var det… Resten var uselt... Tränade därför väldigt lite och hjälpte Anita lite mer istället.

På onsdagen hade vi en välförtjänt vilodag! Det enda vi tränade var lite fjärrdirigering, skiftet stå/sitt.


Bild från morgonpromenaden, när jag fotade såg jag det högra rådjuret och nu när jag lägger upp bilden ser att där var ett till. Uppe till vänster i bild.

På torsdagkvällen var det träning med EgoDogs igen och när vi gick igenom vad var och en ville träna på så sa jag att Axxa var lite trött så vi fick se vad hon orkade. När näste gick igenom vad den ville lade sig Axxa ner på bredsidan och blundade… Lite fick vi gjort och jag fick lite ”aha” och det är ju alltid bra! Vi tränade:
Rutan x3 – super!! Samtliga på ca 25 meters avstånd! Jag stoppade köttbullar i fickan och fick en hund som fokuserade till 1000! Sprang fram och belönade i rutan. När jag sprang fram för att belöna ruta 2 ser jag hur hon står som fastfrusen och… dreglar! Samma sak vid ruta 3 som vi körde senare på kvällen, stod som fastfrusen och dreglade. Sötnöt!   
Hopp apport – köttbullar här med och det gick super.
Metallapport – köttbullar och det gick super det med.
Fotgående – katastrofalt, här fungerar det inte med köttbullar… Eller så var hon för trött för att fokusera, troligtvis båda delar…
Fjärrdirigering körde vi lite på mycket kort avstånd och det gick helt okej.
Kvällens ”aha” är således köttbullar = dreglande hund, och så här ska jag testa med rutan!  

På fredagen åkte jag hem till mina föräldrar direkt efter jobbet, Jennifer hade sovit över där så vi skulle äta middag och hämta henne. Även Robban kom dit och jag och Axxa passade på att ta en gång/springrunda runt Kottlasjön. Jag tänkte att ”det blir lätt, det är ju alldeles flakt runt sjön” – tji fick jag, jisses vad backigt… Vid ena backen var det brant utför och jag missade att backen kom, Axxa kastade sig utför branten och man kunde nästa höra hur hon förtjust ropade ”tjohooo” när hon gav sig av i full galopp… Jag hängde inte riktigt med, försökte ropa stanna eller nåt men vet inte vad jag sa, inte lyssnade hon i vart fall. Försökte samtidigt få loss kopplet från kroken i midjebältet (urenkelt, bara att ”skjuta över kanten”) men lyckades inte med det heller så jag kan ärligt säga att jag sprang för livet!! Som tur var var inte backen så lång…


Axxa vid Kottlasjön



Att Axxa är så trött är inte så konstigt, dels har semestern varit ganska intensiv men nu har även hundarna börjat jobba heltid igen och på Robbans jobb är det inte direkt lugnt och skönt... Det är mycket och höga ljud så hundarna blir rätt slut innan de vant sig...

Robban åkte bort i fredags kväll och skulle komma hem sent på lördag kväll så jag tog alla hundarna och Jennifer och åkte hem till mamma och pappa under dagen. På morgonen frågade jag lite halvt på skämt om hon ville ha hästsvans (hon vill alltid ha utsläppt) varpå hon svarar "nej, jag vill ha flätor"!!! 

Jennifer frågade om jag skulle vara med dem heeela tiden? Och det framgick tydligt att hon ville vara själv med dem ett tag och att jag skulle sjappa, så... Det gjorde jag givetvis till hennes glädje!   Men först skulle jag kolla på henne när hon satt i mormors cab, då de skulle åka och handla lite lunchingredienser.


Checka lilltjejen; flätor OCH kjol!!!

Åkte iväg till Lidingö BK för en skogspromenad med de fyrbenta och efterföljande lydnadsträning med Axxa. Det var varmt vilket syntes på uthålligheten och resultatet! Vart en del pauser…

Vi tränade nedanstående i den ordning de kommer på tävling:
Sitt kvar 35 sekunder – hon satt så otroligt bra och fokuserat! Hon flämtade när jag lämnade henne men efter ca 5 sek knep hon ihop munnen och stirrade ut mig, den attityden ville jag belöna!
Platsliggning 5 minuter utom synhåll – precis som förra gången vi var här… Vickade på rumpan, slog med tassarna ett par gånger och kollade sig omkring… Tror jag vet vad det beror på men ska kolla en gång på Lidingö under andra förutsättningar och en gång på annan plats, sen har jag förhoppningsvis "facit" för mina funderingar.
Fot
Sättande under gång – kanon!
Rak inkallning 30-35 meter – jisses vilken fart!
Rutan – körde 6 rutor vid olika tillfällen under träningen på varierande avstånd, gick sådär…
Hopp apport – suverän!
Metallapport – suverän! När jag sa ”bra” på vägen in så ökade hon tempot ytterligare!
Fotgående/stegförflyttningar – framför speglarna, gick lite si och så

På kvällen när Jennifer sov tränade jag lite fjärrdirigering, skiftet stå/sitt, ökade avståndet till ca en meter.

På onsdagen skulle jag gå/jogga från Robbans jobb och hem till oss. Jag går en bit för att värma upp och börjar precis jogga och funderar på om jag ska ha Axxa i sele/koppel eller om jag ska släppa henne men bestämmer att hon får vara kopplad tills vi kommer till skogen. TUR var det! Efter ca 400 meter kommer en hanhund (!) utfarande som en målinriktad missil i 190 från en industritomt under höga skall/morrningar och flyger rakt på Axxa! Jag halar mig fram de ca 2 metrarna och får isär dem varpå han flyger på igen. Även en tik kommer springande men hon flyger inte på. Jag får bort honom och får tag i halsbandet som han tack och lov har på sig! Ägaren kommer springande och ropar men hunden bryr sig inte, märkligt nog så så fort jag fått bort honom från Axxa och håller i halsbandet blir han hur lugn och ”snäll” som helst… Ägaren tar honom och flyttar sig några meter bort, då kommer tiken fram. Hon ser visserligen snäll ut men jag tar ingen risk utan kickar till henne och säger åt henne att försvinna, vilket hon gör. Ägaren är lugn och trevlig och kommer med en massa snack att han bara ville leka men är rädd då han blivit påflugen etc… Jada jada jada… Axxa ”tomskäller” som en del schäfrar gör emellanåt, men frånsett skallen så lugnar hon sig otroligt fort. Jag snackar lite med ägaren som ber om 100 gånger om ursäkt, får hennes namn och nummer etc. och Axxa får coola ner ytterligare. Jag ser ett litet jack under hakan på Axxa men kollar inte igenom henne mer för att inte ”förvärra” situationen. Något som jag tycker är otroligt skönt är att Axxas reaktion inte var att fly utan att stanna och försvara sig. Hon gjorde dock inte mer än vad nöden krävde vilket jag kände var otroligt sunt. Efter vad som känns som en evighet men bara måsta tagit max 5 minuter går vi vidare, Axxa verkar nu helt oberörd och jag börjar jogga igen. Att se och höra denna misil komma emot oss... Det var hemskt!!

Vi får ett hundmöte på vägen (jag plockar snabbt upp en pinne från vägen och distraherar Axxa), hunden gör jordens utfall men Axxa har fullt fokus på mig och pinnen jag har i handen och bryr sig inte det minsta! Nästan hemma gör lilla schnauzern ”attacker” inne på sin tomt bakom häcken, varpå Axxa byter sida bakom min rygg så att jag hamnar mellan henne och hunden. Hon lägger fullt fokus på mig och visar ingen ragg, ingenting. Så otroligt skönt! Hemma igen, 5 km senare, kollar jag igenom Axxa noga och hon verkar inte tagit det minsta stryk varken psykiskt eller fysiskt. Phu!

På kvällen har vi träning med Ego Dogs på Tyresö BK och vi tränar momenten i följande ordning:
Fotgående, Sättande under gång, rutan, Fjärrdirigering, tasstarget, sitt fint och avslutar med lite kryp.

Hemma igen körde jag ett kort pass vittringsapportering.

Fredagen var vilo- och städdag, våra fd grannar kom hit och hälsade på och tjejerna fick leka lite.

På lördagen åkte jag i rasande takt iväg till Forum och köpte ny Iphone, denna gång med abonnemang hos Telia. Är så vaaansinnigt trött på 3 som ”aldrig” har täckning… Sedan kom Robbans föräldrar och hans farmor hit. Robbans mamma hade med sig jättegod lunch och hemkokta kräftor, mums! Sen följde Jennifer med dem hem en sväng varpå jag och Robban åkte iväg och gick en kort sväng på Värmdöleden, som vi upptäckte häromdagen, med hundarna och åt glass på Bullandö glassfabrik – igen.   

Gräver upp potatis till dagens lunch

På onsdagen hade jag stämt träff med Marie (Troya och Tyra) för lydnadsträning på Waxholms BK. Det var otroligt varmt och ingen skugga på plan... Vi började med massa snack och sedan tittade jag lite när Marie tränade med Tyra. Därefter tog jag ut Axxa för att träna lite:
Rutan, hopp apport, metall, sitt kvar 2x1 minut. Körde även ett mycket kort men intensivt pass på agilitybanan, otroligt roligt! Tänk om jag hade tid för lite mer agility...

Marie filmade hopp apporten som ni kan se nedan. Börjar bli riktigt bra även om det såklart är lite kvar till 10:an.    Det som stör mig mest är "kastet"/vändningen med apporten som hon gör precis innan ingången...

Efter en långfika körde vi uppletande med alla hundar. Axxas var skitdåligt, Farans var lite si och så men hon var i vart fall suuupernöjd över att få leta, busa och äta godis.


Tyra slappar när vi fikar  

När vi sagt hej då till Marie åkte jag vidare till Ellboda där jag gick en timmes promenad med tjejerna i skogen – härligt!

Styrde bilen mot Lidingö där jag skulle hämta upp Jennifer men gjorde en avstickare till Lidingö BK först för att träna lite… lydnad. Tyckte passet på WBK gick sådär och så ville jag köra platsliggning utom synhåll. På Lidingö körde jag i nämnd ordning:
Sitt kvar 1 minut – belönade detta och gick sedan direkt på
Platsliggning utom synhåll 4 minuter, hon låg hela tiden men var rätt "orolig", bytte skinka, slog med framtassarna någon gång och rörde mycket på huvudet (hon har inte hakan i backen)... 
Körde tre rutanskick, stegförflyttningar framför speglarna, kort kryp framför speglarna där hon har bra teknik men kröp väldigt snett. Otroligt bra med speglar!!!

Efter träningen åkte jag hem till mamma och pappa för att äta middag och hämta Jennifer.   

Måndagen började med ungefär en timmes off road-promenad i skogen, sen åkte jag och Axxa hem så att hon fick vila i någon timme innan vi gav oss ut på 7 km gång/jogging. Hon rusar på rätt bra i skogen så hon behövde verkligen vilan innan vi gav oss ut igen...

På tisdagen kom mina föräldrar och hämtade Jennifer, som skulle sova över hos dem, så jag passade på att åka till Värmdö BK för att träna lydnad med Axxa, vi tränade:
Rutan, fritt följ/stegförflyttningar, Hopp apport och fjärrdirigering (stå/sitt och stå/ligg). Träningen gick ganska bra men jisses vad det var varmt! Halva tiden var träning och halva tiden var vila... På det var det fruktansvärt mycket små bromsar...

Robban mötte upp mig efter någon timme och vi gjorde lite ärenden, åt Thaimat och bara var vi två en stund innan vi åkte tillbaka till Värmdö BK efter några timmar för att träna ett kort lydnadspass till med Axxa, då tränade vi:
Rutan, Hopp apport, metallapport, stegen och sitt kvar. Nu var det svalare ute och träningen gick toppen!

På kvällen när vi var hemma tränade jag ett pass vittringsapportering med... just det - Axxa.

Igår kväll var det dags för teamträning igen, men innan dess var jag tvungen att jobba över en timme och jag är glad att det inte blev mer! Väl hemma åt jag middag och berättade för Jennifer att jag skulle åka iväg med Axxa om en liten stund och... det blev RAMASKRI! Hon skrek och grät och ville INTE att jag skulle åka, i så fall ville hon följa med... Att lämna sitt barn då är rätt jobbigt... I vart fall kom jag iväg och lämnade en gråtande Jennifer vinkandes och kastandes luftpussar som jag skulle fånga... Robban lyckades så småningom lugna henne, men helt bra blev det inte...

Väl framme vid Tyresö så var det ääääntligen min tur att bjuda på tårta! Tänk, att man kan längta efter en sån sak.  Det är underbart att äta god tårta och fira sina framgångar med andra! Jag har verkligen en fantastisk träningsgrupp där alla hjälper varandra och blir genuint glada när det går bra för en! Det var något Robban verkligen uppskattade och faktiskt förvånades över när han var med på vår tävling. Den genuina attityden och glädjen över de andras framgångar är verkligen äkta och "grattis" sägs inte bara för att man ska göra det vilket jag tycker är rätt vanligt. Samma sak gäller om det går dåligt för någon, då stöttar man och hjälps åt med att klura på hur man ska lägga upp vidare träning/tävling för att det ska gå bättre nästa gång. Ingen "elak" kritik utan rent konstruktivt och vi fokuserar också på det som faktiskt gick bra och försöker få den föraren att även se det bra och inte bara det som inte gick som tänkt... I vart fall var tårtan supergod! Vart ingen från varken Konsums eller Ica Maxis bageri (de brukar vara suveräna!!) då ingen föll mig i smaken utan istället vart det Frödinges chokladmoussetårta - mums!


Vi som var där av härliga träningsgruppen 2012.07.05  Foto: Marion Tannergren  

Vi pratade igenom lite vad vi skulle träna under kvällen och om överens om att vi gemensamt skulle köra igenom rutan samt fjärrdirigeringen, skiftet stå till sitt var fokus då det för många är det absolut svåraste skiftet. Utöver det tränade vi en och en eller två och två på det som behövdes.

Rutan
Här jobbade vi med att få ut avståndet mellan Axxa och rutan. Med Vidar bakom mig som slängde ut belöningen på mitt "braaa" gick det kanon - tänk om man kunde kasta så där långt och rakt...

Fjärrdirigering
Här fokuserade jag och Axxa helt och fullt på skiftet stå -> sitt med hjälp av omvänt lockande. Axxa är väldigt rörlig och testar mycket när jag flyttar mina händer (från tidigare lydnads- och tricksträning) så det gäller att hålla tungan rätt i mun och föra händerna bra och få henne att förstå. Fick fick flow efter ett tag. Har inga kommandon och säger absolut ingenting, bara matar med godis när hon utför rörelsen som jag vill.

Hoppapport
På första kastet lyfte hon rumpan så då gick jag och hämtade apporten och så gjorde vi om. Då satt hon stabilt och jag körde 2 stycken under kvällen, hon slänger apporten/byter grepp precis innan/i ingången varje gång lite demonstrativt ("kolla vad ball/bra jag är") känns det som men hon tuggade inte. Annars mycket bra!

Metallapportering
Körde 2-3 stycken, jag vill ha högre fart och så skallrar hon lite i ingången vilket jag vill få bort men i stort är jag nöjd. Bara att träna vidare. 

Åkte från Tyresö strax före 23 och kände mig supernöjd med kvällens träning!   

 

I lördags gick vi en timme i skogen hela familjen och avslutade md att gömma godis i träd till hundarna på Jennifers begäran.

  


Åkte ner till Telegraf för att vända bilen och där var det fullt av stora segelbåtar - tydligen starten på Gotland runt men det hade vi tyvärr ingen aning om.  

På söndagen gick vi ut på en långpromenad, första stoppet blev vid lekplatsen ca 300 meter hemifrån då Jennifers kompis, vår granne, var där med sin mamma. Efter ungefär en halvtimme lyckades vi slita henne därifrån och gå vidare. Hade glömt att det regnade dagen innan för då blir den annars fina stigen som leder till vattnet väääldigt lerig så Jennifer tog av sig skorna och gick/sprang i leran - superkul tyckte fyraåringen!



Mindre kul tyckte pappan som drog vagnen och inte kunde gå runt det värsta som jag och hundarna gjorde.   Väl framme vid "vårt" berg blev det matsäck och bad, underbart!

  

Det är inget bra badställe för Jennifer (ingen strand, halt berg och hon bottnar inte) och vi hade glömt simpuffarna hemma men det löste sig ändå. Hon hade ena armen om min hals och simmade med den andra och sparkade med benen. Nästa gång ska puffarna med så hon kan bada mer själv. Självklart fick hundarna också bada, men inte samtidigt som Jennifer. Närmare fyra timmar senare var vi hemma igen och då gick Jennifer över och lekte med granntjejen. Under tiden passade jag på att träna lydnad med en gaaanska trött Axxa. Vi tränade på:

Rutan
Gick jättebra de första två skicken på ca 10 och 15 meter. Sedan tränade jag något emellan för att därefter köra rutan från andra sidan av tomten. Då skickar jag från ena gräsmattan, över grusgången och in på nästa gräsmatta. Ett skick gick lite si sådär, med flera dk fick jag in henne, resten gick inte alls… Satte mig ner på hennes nivå och insåg att hon inte såg rutan alls! Tomten är ojämnare än jag trodde och plötsligt vart jag glad att gått så bra som det gjort ändå. Här kan jag träna längre fram om jag vill men jag ska inte köra rutan från det hållet nu med tanke på den nivån vi är på. Får sätta mig på huk nu när jag vill få ut avståndet lite för att se var jag ska ställa rutan och varifrån jag ska skicka så att hon har en chans att se den!

Tränade andra halvan av momentet genom att lägga ner henne och gå som i en trekant för att sedan kalla in så att hon får en snygg ingång bakifrån.

Stegförflyttningar
Höger är helt ok så länge jag inte förbereder mig genom att ha godis i handen… Tränade en del åt höger och en hel del stegförflyttningar och högervändningar under bakåtmarsch, med lite mer träning kan vi få grymma stegförflyttningar bakåt. Stegförflyttningar åt vänster måste jag fokusera på.

Metallapportering
Bröt och belönade en gång på sträckan och gjorde två hela med ingång. Lite glappkäft i ingången och vill ha högre fart på sträckan mot mig, annars bra. Kör jag tvärs över infarten (där jag körde rutan) får jag kanonfart in, är kanske lite roligare att springa där det inte är helt plant och hoppa över stenarna på var sida om uppfarten??

Vittring
Gömde ensam pinne 2 gånger och gömde pinne med pinnhög ca två meter framför två gånger. Första tre gick bra, sista tog hon med sig en pinne från högen på väg ut…

Inkallning med belöningsord på sträckan
På upp till 25 meter fungerar det kanon sedan känns det lite osäkert… Bara att träna på genom att ibland öka sträckan och ibland lägga ut bollen innan vi ställer upp så att hon inte ser att jag slänger ut den.

Hääärlig dag! Hoppas på bra väder på semestern nu!!!