På torsdagen var det dags för lydnadsträning med Ego Dogs igen och då alla var lediga beslöt vi oss för att tidigarelägga träningen så istället för att köra runt 19 som vi brukar, träffades vi 11-14. Mycket trevligt och behagligt! Jag och Axxa tränade ingångar på plan och starter, fotgående och apportering för att sedan avsluta med platsliggning i 3 minuter. Eftersom hon nu var satt på svält tränade jag enbart de moment som jag kan belöna med boll lite kort. Träningen gick riktigt bra och jag fick mycket positiv feedback från Helena, Emma med flera. Min känsla var bra och platsliggningen kändes riktigt bra.

Foto: Elin Berglund

Foto: Elin Berglund

Stort tack Elin för de finfina bilderna!!

På fredagen jobbade Robban och eftersom vi har stegtävling på jobbet och jag ville få ihop steg tog jag och Jennifer en långpromenad. Vagnen var med och Love och Sötnossötbjörnis (ja han heter så...) var också med. Jennifer gick i stort sett hela vägen själv!! Hon åkte vagn 100-200 meter och sedan gick hon själv hela vägen, förutom de sista 500 metrarna då hon var helt slut. Fyra timmar var vi ute och då hann vi gå... 9500 steg! Ni inser tempot... Sträckan var nog ca 7-8 km. På motsvarande tid han en kille på jobbet gå 30 000 steg!

Men vad stolt jag var över min lilla kämpe som dessutom uppskattade promenaden!! Framför allt uppskattades stoppet vid den lilla lekplatsen och hos grannen som har höns och små, små kycklingar - det är där vi numera köper våra ägg! Robbans föräldrar kom hit på sen lunch/tidigt middag och vi satt i solen på altan och njöt. Livet är härligt!

Jennifer gungade och åkte rutschkana

Under tiden fick tjejerna pausa vid vagnen

Grannens höns och kycklingar som emellanåt går lösa på hela tomten ihop med deras härliga Rottweiler

Vacker avslutning på en härlig dag!

Tisdag 16 maj
Mamma och pappa hämtade Jennifer på dagis och sedan följde hon med dem hem och sov över där. Efter jobbet åkte jag och tränade lydnad på Värmdö BK, Axxa var speedad till 1000... Efter ca 15-20 minuter (!!!) hade hon landat såpass att det gick ok att träna. Jag körde igenom momentet i klass 2 och frånsett att hon reste sig och gick emot mig(!!??!!) på läggande under gång så gick det ok. När jag tränat ett slag frågade träningsgruppen som var där och tränade samtidigt om jag ville vara med på platsliggning - om jag ville! 3 minuters plats med främmande hundar gick finfint! 

När jag var klar med Axxa tog jag ur Faquera för att träna lite med henne men se det ville inte damen! Hon sket fullkomligt i mig och nosade omkring efter harskit eller annat istället??!!?? Efter ett par minuter blev jag irriterad, kopplade upp Faran, packade ihop och gick till bilen istället! Något var inte som det brukar med tjejerna...

Onsdag 17 maj
Axxa var sjukt dålig i magen vilken nog kan förklara en del av tisdagkvällens stress... Insåg att hon varit det i några dagar då jag fått gå upp och släppa ut henne ett par gånger par natt ett tag och hon hade skitit inne på Robbans jobb en av dagarna... Ibland tar det ett tag innan man fattar... Jag är liksom inte van vid magsjuka hundar då åtminstone mina fyra senaste haft stålmagar. Frågade EgoDogsteamet vad man gör när man har magsjuk hund, ja ni hör ju. Tacksam är jag för att jag har friska hundar för det mesta, de mest skadar sig bara.   

På onsdagen var det halvdag på jobbet så jag hade med mig hundarna i bilen. När jag lämnat jobbet och kört ett par hundra meter inser jag att något är knas med backspegeln, när jag stannade bilen och kontrollerade inser jag att jag blivit påkörd av en smitare när bilen stod parkerad... Inte kul inte... Med avbrott för en bajspaus (för Axxa) så fortsatte vi färden mot Lidingö BK, bestämde mig för att koppla bort irritationen över bilen vilket lyckades och fick till ett bra träningspass med Axxa. Tränade återigen alla moment i klass 2 och frånsett att hon inte hade en aning om vad "ligg" betydde i läggande under gång så gick det ok. Hoppade över platsliggningen idag och repeterade lite "ligg" på slutet. Därefter åkte jag till Långängens friluftsområde som jag också längtar tillbaka till emellanåt där jag gick en långpromenad med tjejerna.

Efter promenaden åkte jag hem till mamma och pappa där Jennifer, mamma och grannens barnbarn var på mördarsnigeljakt - mycket spännande och roligt tyckte båda barnen! Efter grillmiddag åkte vi hem till Nacka igen.

Pappas fina damm som bebos av Koifiskar till alla ungars förtjusning

På torsdagkvällen var det dags för Teamträff igen. Regnet öste ner men vi körde effektiv och kvalitativ träning ändå i ett par timmar! Jag och Helena tränade ihop och hon kommenderade mig och Axxa på ett ungefär genom en lydnadstvåa. Då hon var helt insnöad på rutan från det att vi entrade plan så valde jag att lägga fotgåendet näst sist för att slippa frustration från båda håll. Efter programmmet tränade vi rutan och apporteringen ett par gånger extra och avslutade med en minuts platsliggning.

På lördagen ville Jennifer överraska mig så jag skulle ligga kvar i sängen och blunda, efter en stund kommer Jennifer in med en mugg varmchoklad med två sugrör i. Hon ville överraska sin mamma med mysfrukost på sängen!! Hon hade fixat både varmchokladen och rostmackorna alldeles själv! Fick dock assistans av Robban med att bära in allt i sovrummet.   

Inte världens bästa bild men den får vara med ändå!  

På förmiddagen fick Jennifer vara hos farmor och farfar medan jag och Robban åkte dubbla pass till tippen, var en hel del gammal halvrutten ved, sly och ett par plåtar vi hittade på tomten som skulle skickas iväg.


Folk vände sig och om flinade när vi svängde upp på tippen i Saltsjöbaden med våra tattarlass   

På väg hem från andra svängen började det regna när vi svängde in på macken för att fylla på gasolen till grillen och efter en stund öste det ner. Då gick inte bilen att starta... Vart en fika i bilen undertiden vi väntade på Robbans pappa som kunde hjälpa till att dra igång oss - startkablar fungerade inte... Otroligt skönt att vi fick stopp på macken när vi var klara med allt och inte när bilen var hemma och fullastad eller ännu värre på tippen.   


Mmmmums!

På söndagmorgon bjöd Jennifer på mysfrukost i sängen igen! Sedan åkte Robban till Kjula på Dragracing och jag åkte hem till mamma och pappa med Jennifer. Vi började med lunch och fika och därefter åkte jag och tjejerna vidare till brukshundklubben för träning och promenad.

Jag körde igenom en lydnadstvå med Axxa, började med en "platsliggning" på fyra minuter för att fortsätta kedja lite moment i klass 2. Efter det tränade vi lite extra på rutan och apporteringen. När Axxa fått sitt var det Faqueras tur att få träna lite fotgående, rutan, 30-40 cm hopp, apport och bakåtslalom.

Efter träningen gick vi ungefär en timmes promenad runt Elfvik, det är bara såååå vackert och jag längtar efter att åka dit och promenera i solen! Tyvärr var jag för lat för att bära med mig kameran så det blir lite mobilbilder.



En underbar Lidingödag avslutades med att Robban mötte upp hos mina föräldrar och vi blev bjudna på grillat och lite mer fika innan vi styrde kosan hemåt igen. På kvällen gick jag en promenad med Axxa igen, härligt att få lite egentid med hundarna en i taget ibland.

I lördags hade jag stämt träff med Marie & Äventyrs LaTyra vid Österåkers BK. VI började med att åka ut till skogen kring Hakungekrossen som visade sig vara en uuuunderbar spårskog!! Skogen var delad som en tårtbit i tre delar så vi kunde lägga ett spår i varje del och på så sätt kunde vi (jag) undvika att klampa in i varandras spår. Jag hade bestämt mig för att tjejernas spår skulle vara ca 500 meter långa, en rätt lagom ökning från förra spårhelgen (ca en månad tidigare) tyckte jag. Jag började med att lägga ut Faqueras spår på ett kalhygge vilket gick rätt fort. Sedan skulle jag lägga ut Axxas spår…

Det började bra de första 100 metrarna, sedan bestämde jag mig för att ändra riktning. Fortsatte gå ett par hundra meter och började inse att jag inte hade en aning om var jag var. Jag gick upp på ett berg och tyckte att jag borde se lilla bilvägen vi åkte upp på men icke sa nicke… Trodde att jag gick åt ett håll men då hörde jag stora vägen – från fel hål mot vad jag trodde! Trots gps:en började jag efter ett tag känna mig liiite stressad… Jag gick över en stor viltutfordringsplats, fick byta riktning pang bom då jag kom fram till ett 10 meters stup där jag givetvis ramlade, dock åt rätt håll… Jag fick återigen göra en kraftig vinkling då jag kom fram till en stor å (över en meter bred) som jag insåg att jag inte kunde hoppa över, följa ån, vinklade precis vid ån och hoppa över ån via två stora, superhala stenar, korsa en bred grusbilväg, gå i ökentorra traktorspår och så vidare… Till slut var spåret strax över en kilometer långt och helt oplanerat. Helt klart ett ”hitta vilse”-spår!

Väl tillbaka stod en mycket välbehövlig coca-cola och väntade vid min bil – tack Marie! Marie hade tänkt ringa, men varken hon eller jag hade täckning… Båda har abonnemang hos 3… Måste byta!

Axxa spårar, foto: Marie

Faqueras spår
Kalhygge, ca 400 meter, 1.25 timmes liggtid, 3 pinnar plus mjukisdjur som slut. 3 vinklar och en ganska vid böj.

Vi började med att gå Faqueras spår. Hon spårade kanon!!! Hoppade dock över de 2 pinnarna jag lagt ut… Väl framme vid slutet, ett mjukisdjur som hon kastade sig över och apporterade till mig, tyckte jag att Marie var väldigt tyst… Vände mig om och … hon var inte där! Jaha, tänkte jag, hon gick kanske tillbaka till bilarna och gick dit för att möta henne. Ingen Marie… Funderade på om hon gått iväg på Tyras spår vilket jag tyckte var lite märkligt då jag ville följa med, kollade in i buren och där låg Tyra… Nu blev jag liiiite ställd… Började gå längs med grusvägen och ropa och efter ett par rop får jag ett svar! Det visade sig att Marie hade snubblat och när hon tittade upp var vi bara borta! Så helt sanslöst tappade hon bort oss på kalhygget!  

Tyras spår
Skogsspår, ca 600-700 meter. Tyras spår gick i stort sett som på räls, ett litet tapp i en vinkel som hon löste superfint alldeles själv.

Axxa & jag i spårets slut - jag matchar visst tröjan... Foto: Marie  

Axxas spår
Strax över en kilometer, ca 1,5 timmes liggtid, ca 6 vinklar och två böjar och lite ”hit och dit”, 5 pinnar plus slut.

Vad ska jag säga… Jag är GRYMT imponerad! Vilken spårhund jag har, wow!!! Jag som tänkte hoppa spåret och börja med sök… Jag hade ingen aning om vart jag gått, hade några kännemärken på vägen – de jag nämnde ovan – samt 2 snitslar, resten följde jag bara efter i linan… Första femhundra metrarna hade jag ett rejält drag i linan så det var med fart det bar av! Jag bestämde mig för att inte hålla emot mer än nödvändigt och det verkar passa Axxa riktigt bra, att få bestämma takten mer själv när hon spåret fastnat i näsan. De två första pinnarna apporterade hon in i rasande fart! Vid stupet fick hon lite problem men löste det helt själv, lite mer strul vid foderutfordringen som låg ca 50 meter efter/nedanför stupet och gick över i den tvära vinkeln vid ån och där fick hon problem igen, hon började blir rätt trött nu också, hon löste det dock själv. Där jag vinklat och hoppat över ån via stenarna löste hon helt underbart!!! Hon gick på/bredvid stenarna (minns inte) men doppade näsan mitt i mina fotsteg på båda stenarna, jag blev nästan religiös på kuppen! Fortsatte vidare och spårade över grusvägen tog vinkeln , missade apporten då hon gjorde ett litet slag precis där och fick den nog inte i vind, spårade i traktorspåren ca 10-20 meter men tappade sen bort sig… Jag fick ropa tillbaka henne och säga att ”här går spåret” så med lite hjälp löste hon det och tuffade på, klev över nästa pinne men markerade den tydligt, spårade vidare och tog slutet jättefint! Jag är såååå superdupernöjd!!! WOW, vilken känsla!! Bra var att vid de svårare partierna och när hon började bli trött så sänkte hon självmant tempot! Mindre bra var att hon inte tog pinnarna när hon blev trött. Men vad 17, det var andra spåret i år! Spåret innan dess var 150 meter långt den 10 oktober 2011...

Axxa efter spåret, på väg till bilen... Foto: Marie

Sen åkte vi hem till Marie där hennes underbara sambo fixat god lunch åt oss som stod på bordet och väntade, efter kaffe på maten åkte vi till hamnen för att träna lydnad. Jag visste att det kunde bli en dubbel utmaning att träna lydnad i blåst vid sjön…”Tyvärr” ringde Robban och berättade att Jennifer varit ledsen och saknat mamma hela dagen… Det blev ett kortare lydnadspass med en hand som kramade om hjärtat… Jag tycker träningen gick väldigt bra efter förutsättningarna.

Axxa
Helt okej fotgående, två suveräna rutor, en ruta där jag råkade slänga bollen bredvid (skulle få belöningen över huvudet) så den vart inget bra, en dålig efter det (hon letade efter bollen vid sidan av rutan – belöningsplacering är skiiitviktigt för henne!!!) en bra ruta som avslut och ett par apporteringar som jag inte minns hur de gick...  Jag körde inte alla rutor i sträck utan körde dem i 2-3 pass mellan övriga moment.

Axxa i rutan Foto: Marie  

Faquera
En mycket bra apportering, helt okej fotgående och ett par bra rutor och en jättebra budföring på ca 75 meter.

Faquera med belöningsbollen Foto: Marie  

Faquera apporterar Foto: Marie

Sen åkte jag hem till familjen igen åtskilliga timmar senare och två lärdomar rikare:

1. Ge mig aldrig, aldrig ut i (spår)skogen utan GPS!!!
2. Axxa är en suverän spårhund!

Efter en natt med minimal sömn då Jennifer hostade och grät om vartannat natten igenom vart det VAB för min del på torsdagen. Satt en hel del i solen på altanen och slöade, byggde lego, lekte dagis etc.

På kvällen var det dags för första träffen med Team Ego Dogs igen på länge, det är över 3 månader sedan vi tränade ihop sist... Jättekul att träffa alla och komma igång med träningarna igen! Vi började med avstämningsfika, var ligger vi i träningen nu? Vad ska vi fokusera på i denna klass? Vilket moment ska vi ta tag i redan nu som kommer i nästa klass? Sedan delade vi in oss och tränade två och två. Jag var helt slut efter natten samt kraftig pollenallergi och tänkte bara köra lite torrgång med kommendering samt apportering med kommendering men sen när vi stod där Vidar och jag så... Då kom jag liksom in i träningbubblan och glömde bort allt vad trötthet och allergi heter...

Vi började med mig och Axxa och först kommenderade Vidar mig då jag torrgick och vi diskuterade en hel del kring mina svängar och då framförallt vänstersvängarna då jag gör lite olika... Inte bra inte... Sedan kunde jag inte hålla mig så då körde vi fotgående med kommendering med Axxa, även här med fokus på svängar och även belöningar. Tycker det gick riktigt bra efter förutsättningarna. Vidar är fenomenal på att kommendera och kolla hur jag sätter mina fötter! Därefter gick vi på rutan. Första skicket gick inte så bra men de 1-2 efterföljande är jag nöjd med! Vi har ju mest kört på tomten och här var det på Tyresö BK med massa folk och hundar runt omkring så jag är nöjd här med. Sedan körde vi en tävlingsmässig apportering med kommendering men istället för att kommendera apport så fick hon bollen av mig. Mycket bra!

Därefter assisterade jag Vidar i hans träning och när eftersnacket var klart var det dags att åka hem. Givetvis var tunneln avstängd och jag lyckades på något sätt hamna mitt i stan så vid 22.30-tiden på kvällen tränade jag stadskörning... Då hade jag tänkt sova, men så kan det gå när jag är i farten. Ser fram emot nästa torsdag!

I måndags var det praktisk övning i dömande ute på Lidingö BK för några blivande bruksdomare. Jag fick ett mail om att de sökte ekipage att övningsdöma och anmälde mig direkt med tjejerna. Bättre träning kan man ju inte få tänkte jag! Jag valde ut några lägremoment som jag kände blir perfekta för mig att kolla av.

Det var fyra domarelever samt deras lärare Staffan Nordin och Jan-Ola Nyberg, bäst av allt var att man fick höra allas bedömningar med betyg och kommentarer. Därefter kommenterade Staffan och Jan-Ola hur de skulle dömt. 

Axxa
Fritt följ – betyg 8
Kommentarer:
Jättefint språng marsch, ser trevligt ut, något snett sättande. Dock fick jag nedslag, framför allt av Staffan, för att jag en bit in i programmet börjar göra något lustigt med vänsterarmen. Dessutom är jag tveksam i svängarna och det smittar av sig på hunden…

Mina kommentarer:
Att jag är tveksam i svängarna vet jag, men detta med vänsterarmen är en nyhet. Han kunde inte riktigt visa vad jag gjorde heller… Ska ut och filma när jag tränar (har jag sagt det förut??) för att se om jag kan se vad jag gör.
Jag hörde något enstaka pip men det gjorde varken TL eller någon av de sex domarna så det är inget jag kommer fästa någon vikt vid. Jag ska ut och torrgå och vi jobbar vidare med helheten i momentet.

Apportering – 7.5-8
Kommentarer:
Staffan tyckte hennes upptag var mycket våldsamt vilket han ansåg vanskligt. Idag lyckades hon med det sa han, men han trodde att det var ett undantag och att det är något jag kanske bör träna på. Hon hade bra fart ut men dålig fart in och tugg.

Mina kommentarer:
Vad gäller gripandet vet jag att hon sällan missar ett gripande, men jag förstår hans tänk. Hon hade mycket bra stadga, superfart in, ett våldsamt gripande men dålig fart in och tugg. Jag är supernöjd!! Vi är inte färdiga med momentet än och jag kommer inte dra upp farten in fören resterande delar av momentet känns mer stabilt.

Kryp – 7.5-8
Kommentarer:
Mycket bra teknik! Staffan hade gett 9.5 om det inte var så att hon blev lite hög både fram och bak vid ett tillfälle! Övriga kommentarer blev: Superteknik!! Bästa krypet jag någonsin sett hos en schäfer!! 

Egna kommentarer:
Har inte tränat kryp sen… förra sommaren?? Så jag är grymt nöjd och positivt överraskad! Jag trodde man nollade om hon ”luftade” så mycket som hon gjorde…

Stegen – 7.5
Kommentarer:
Missade första och sista steget, rusade lite.

Egna kommentarer:
Då ingen valt stegen så erbjöd jag mig att göra den med Axxa så att de fick bedöma en hund på den i vart fall. Hon var nu ”ganska” taggad och på väg till stegen drog hon ifrån mig och hoppade upp på en bänk och var på väg upp i en plaststol, men där lyckades jag hindra henne. Hon gasade på och missade första steget och ”snubblade till innan hon var uppe… Vi gjorde om men hon var lika gasad nu och hoppade över både första och sista steget… Första brukar hon aldrig hoppa över, men sista tränar vi på. När vi nu tränar stegen, det var väl något år sen, innan hon blev skadad…

Övriga kommentarer jag fick var:
- Är det BC i henne?!?!?!? Tog det som en komplimang.   
- Snabb, alert och härlig hund. Vilken fart!
Domarelev: Hur gammal är hon
Jag: Snart fem år
Där tappade samtliga domare och elever hakan och såg imponerade ut!

Och jag, ja jag insåg att tränar vi lite mer och skärper ihop mig med fria följet kan vi bli grymma!   


Faquera då, jo  hon fick köra fritt följ och kryp
Fritt följ – tror det vart betyg 7.5
Kommentarer:
Något snett sättande, även här var jag tveksam i svängarna och i något riktningsbyte och nu var vänsterarmen ännu värre!

Egna kommentarer:
Jag ansträngde mig verkligen för att INTE göra något med armen och så vart det värre…

Kryp – 6-8
Ja betygen de satte var 6, 6.5 och två satte betyg 8. Staffan landade på 7.5-8 om jag inte minns fel.
Kommentarer:
Största felet var att hon sätter sig upp efter nedläggandet, innan hon kommer igång att krypa… Annars var hennes teknik bra. 

Egna kommentarer:
Jag fick veta att hon ålade fram med väldigt långa bakben! Det brukar hon inte göra… Eller brukar och brukar det var länge sen vi tränade kryp och ännu längre sen sedan jag filmade det, det är dags för det igen… Att hon satte sig upp var ingen överraskning, det är vår akilleshäl vad gäller detta moment, det har hon alltid gjort och det är skiiiitsvårt att få bort även om jag lyckats korta stunder här och där genom åren… Med lite mer träning skulle hon kunna få lika bra teknik som min andra hund, sa de. Talade inte om att hon var snart 10 år och att så mycket kryp kommer vi inte träna… Men kul att höra.

Vandringspriset jag och Axxa fick på LBKs årsmöte för 2011 års bästa lydnadsklass 1 prestation!    

Kursen hölls på Lidingö BK och instruktör var Sofia Edlind. Sofia har 1:a pris i elitlydnad med, sin numera penisonerade, Irländsk setter Humla och tävlar SM, NM & VM i lydnad med sin BC Tia. Som kuriosa kan nämnas att Sofia är dotter till Tiffany och Linnies uppfödare och även är medlem i Lidingö BK.

Kursgång ett var den 25 mars och det jag ville fokusera på med Axxa var aktiviteten och fokussläpp.
Sofia tyckte inte att jag skulle vara på henne vad gäller fokussläppen utan att jag ska bestämma mer i/under vardagen och hoppas på att det följer med ni på planen. När vi började prata inför fotgåendet insåg jag allt mer att det jag behövde hjälp med just nu i huvudsak inte var själva momentet utan min inställning... Jag blir frustrerad när Axxa piper och tappar fokus såpass mycket som hon gör och går in med fel attityd varpå följden givetvis blir mer pip och aktivitet från Axxas sida osv.

Fotgående
Fokusera på att det är kul!
Ta musik i lurarna? Lyssna inte efter pip och ljud utan hitta rätt känsla, sedan kan vi ta ljuden.
Flying starter?
Kontaktövningar
Störningsträning

Rutan
Träna spring rakt fram
Träna att runda något
Lägg in ”stanna” på sträckan
– på väg ut = rutan stopp
– på väg in = inkallningsstopp

Fjärrdirigering
En av de andra hundarna rörde sig en del i fjärren och fick följande tips:

Träna stadga i stå.

Gör hunden medveten om tassarna, klappa och ta på tassarna under stadga.

Putta lite på hunden så den får anstränga sig att stå kvar och använda tassarna/benen mer aktivt i stadgan.
~
Under träningarna inför gång två som var 14 dagar senare fokuserade jag framför allt på att det är KUL att träna, startat henne flying i fotgåendet och belönat med godisuppletande och vilka framsteg!!!

Fotgående
Ingång med ”kommm” (”vardagsfot”) när vi ställde upp och under tiden tävlingsledaren rabblar betyg etcetera säger jag ”fot”, på så sätt blir det en paus mellan mitt kommando och det att vi går iväg. Sen när vi går iväg säger jag ingenting mer utan hon ska bara hänga med. I början får hon belöningen efter ett par meter. Gick suveränt! 

Jag tog upp Axxa flying och Sofia kommenderade. Vi fick bra vänstersväng, tappade blicken två gånger och på grund av det fick vi snett sättande i höger om halt. Jag ska ta hennes blicksläpp direkt. Inte genom att korrigera utan genom att lugnt lägga ner henne och säga typ ”näha, vill du inte vara med och jobba?...”. Hon vill ju vara med och jobba och det missar hon genom sina blicksläpp. Lämna henne en kort stund och hämta sedan upp henne lugnt igen och fortsätt/gör om.

Apportering
* För Axxas del ska inte apporteringen ta slut efter ingången. Efter ingången ställer jag mig framför henne och så får hon komma efter/följa en stund, sedan är det slut. Alternativt så går vi fotgående utan kommando (här kan det dock bli ”knas” då hon ju ska träna fotgåendets blicksläpp och fokus).
* Träna stadga i kast och kommendering!
* Träna att hålla när vi går, svänger, gör halter etcetera. Tuggar eller rullar hon där så ska jag bryta momentet. Måste träna det för sig så att hon verkligen förstår vad jag bryter för, jag kan inte lägga in det i en vanlig apporteringsträning.

Kursgång 2 fick vi även en teoretisk uppgift. Vi skulle tänka ut och skriva ner:
Hundens egenskaper; både positiva och negativa
Mina egenskaper; både positiva och negativa
Vad stör min hund?
Vad stör mig?

Det jag kom på lite fort var:

Vad gäller egenskaperna tycker jag att de allra flesta är både positiva och negativa, dels rent generellt och dels beroende på vilken nivå man befinner sig på i momenten…

Många gånger kan man se att hunden och föraren stör sig på samma saker och frågan är då vem som egentligen stör sig på ”saken” och vem som ”hänger upp sig” på att den andra blir störd… 

Därefter körde varje ekipage i ca 15 minuter och Sofia och resten av gruppen agerade störning på det sätt föraren ville. Susanne ville köra vittringsapportering med sin Shipperke Corinne som hon tävlar elitlydnad med.

Vittring är inget lätt moment i vanliga fall och Corinne klarade det med denna störning! Bredvid Springern låg Axxa och när Corinne skickades satt dessutom Sofia på huk snett bakom vittringspinnarna!! 

Den 3-4 december kom Andreas Rundquist upp och höll kurs för oss i teamet. Det var rusktigt kallt och blåsigt så de anteckningar jag har är det jag tagit ur minnet efteråt och de är med andra ord väldigt fåtaliga... 

Funderingar innan:
Aktivitetsnivån
Apportering – (tyst, aktivitetsnivån)
Vittring? Ta med pinnar och tång

Själva helgen - teori
Andreashelgen var väldigt annorlunda mot de flesta kurser jag gått. Detta då han inte i första hand såg till de moment vi tränade, de kom nästan i andra-tredje hand. Han pratade mycket om känslan och ur hundens synvinkel, hur den uppfattade och upplevde saker och ting. Dessutom har han uppenbarligen stor raskunskap och det var skönt att gå kurs för någon som inte bara tränar ett moment ur en, sin, ras synvinkel. När Columbus var på plan så pratade han lite om hur korthåriga muskelhundar var rent generellt, när Bandit äntrade plan pratade han lite mer om hur Kelpies fungerar etc.  Det är något jag uppskattar! Därav fick vi alla lite olika tips med oss trots att vi ibland tränade samma moment och hade ungefär samma problem. På grund av att hundarna var olika fick vi olika träningsförslag med oss. 

Samma sak gällde blicksläpp. Diskussionerna där rörde sig inte om blicksläppens vara eller inte vara samt hur man eventuellt ska jobba bort dem. Det var mer varför släpper just den här hunden blicken – även det varierar naturligtvis! På en eller ett par av hundarna tyckte han att vi absolut ska jobba bort dem då de tittar bort av en anledning och då gav han tips på hur.  En annan, t.ex Axxa, tittar bort av en helt annan anledning och där tyckte han att det inte var lika ”fel” med blicksläpp.

Andreas pratade lite om den forskning som finns:
Belöning
Forskningsmässigt har vi på oss 0,5 sekunder att belöna något precist. Men att vi (alltid) blir sena med belöningen gör inget då vi belönar allt, hela situationen; att vi har roligt, jobbar ihop samt själva momentet som vi tränar.
Minne
Forskning visar att tränar man något varje dag stannar det enbart kvar i närminnet och måste fortsätta repeteras frekvent. Det går inte vidare till långtidsminnet. Tränar man något mer sällan går det vidare till långtidsminnet och kräver inte lika frekvent träning. Det tar ca 14 dagar för något att vandra från närminnet till långtidsminnet.

Lite generella tankar

• Belöningen ska stå i relation/proportion till prestationen.
• Tappat godis är förlorat godis.
• Hundarna märker skillnad på om de får en godis eller flera godisar efter varandra (större belöning). De märker även om den ena hunden får mer godis än den andra (om man har flera hundar), något att tänka på…

Praktik

Axxa pass 1, inne
Axxa kom in i ”skyddsstänk” så fort hon såg hästarna, inte blev det bättre när vi kom in i ridhuset… Där satt hela gruppen på sina stolar när vi kom in och Andreas stod mitt på planen och pratade, precis som på vilken skyddsträning som helst... Alltså kunde vi inte träna något alls på det vi ville då hon låste upp sig helt på "figgen", hela passet tränade jag lydnad och Axxa tränade skydd!... 
Vi höll på med en övning för att få henne hamna på samma träningsplan som jag, tyvärr har jag inte skrivit ner och jag minns inte exakt så jag skriver inte ner det här.

Vi pratade en del om stress också. Det finns flera saker som kan leda till stress som vi kanske inte tänker på…
Temperaturväxlingar -> stress
Passivitet -> aktivitet -> stress
Aktivitet -> passivitet -> stress

Axxa, pass 2, ute
Apportering
Axxas bild av apportering är själva gripandet. Det gör att när jag säger ”apport” så är hon redan sen (!) till gripandet = stress och panik!!
Växla gärna mellan olika kommandon, t.ex aaaport, port, apport, sport med flera. Det ger fler bilder för hunden det är ingen lösning på problemet, men kan vara en av vägarna som bär dit i kombination med andra.

Kasta apporten en kort bit, ca 2-3 meter, kommendera när hon kommer mot mig med apporten, sträck ut händerna (tidigt) och ta emot den. Belöna snabbt med godis och hjälp henne sedan in i en ingång/utgångsposition och belöna snabbt igen. Så småningom ska jag köra hel apportering inklusive ingång. Skillnaden blir då att jag inte håller ut händerna framför mig, på så sätt vet hon när hon ska avlämna framför mig och när hon ska göra ingång.  Sen ska jag variera.
Detta gör jag för att undvika tugg/rull och osäkerhet vid ingång och avlämning.
Kort apportsträcka = lite muskelarbete = mindre stress
Lång apportsträcka = mycket muskelarbete = högre stressnivå samt att jakten kommer in…

Vittring
Godisar under pinnen
Stå på fyra meters håll = mittemellan
Står man för nära -> de vet att de ska göra något -> krav -> ”stress”?
Står man för långt bort (10 meter) -> stort muskelarbete -> aktivitet och stress

Hon måste kunna/förstå sluthandlingen innan jag kan träna början (backchaining) annars blir det osäkerhet -> stress -> ”felbeteenden”/fel aktivitetsnivå vid vittringspinnarna.

Skogspinne mellan vittringspinnarna = mycket bra men Andreas tyckte inte att det verkade fungera på Axxa.

1. Börja med att lära henne hantera pinnen (ta och håll lugnt) på nära håll, vid min sida.

2. Jag ska kunna hantera hennes mun (och pinnen) samt eventuellt lära in ”håll”-kommando, innan jag går vidare med själva vittringsträningen.

Fotgående
Blicksläpp (framför allt) i alla vändningar tror Andreas beror på hennes nyfikenhet, att hon tänker ungefär: ”vart går vi nu”?

Andreas tycker inte att jag ska bry mig om blicksläppen, de kommer nog bli bättre med tiden (han tycker inte att jag ska korrigera!), eventuellt ska jag prata med henne runt svängen.

Pipen kommer oftast kort efter en sväng/halt, beröm henne innan hon piper så får hon bekräftelse för at hon gjort rätt -> mindre pip.

Andreas tycker inte vi ska bry oss om Axxas pip, han tror det mest är osäkerhet (?) innan hon förstår/kan (del)momentet vi tränar och att det kommer att tunnas ut/försvinna ju säkrare hon blir.

Träna fot max 1,5-2 minuter per gång annars ökar risken för osäkerhet/pip, ungefär ”varför gör vi om allt flera gånger, gjorde jag inte rätt???”.

Positivt om fotgåendet är att Axxa har väldigt bra position hela tiden.

Andreas : ”käck hund”, ”Bra schäfer, som de var för 10-15 år sen”.