I söndags var jag och Annika och tränade lydnad i en inomhuslokal i tre timmar, värsta lyxen!!

Axxa
Kryp - mkt sämre än hemma, tror det till största delen beror på att jag tog större steg och omedvetet ökade svårighetsgraden när Annika tittade än vad jag gör när vi är hemma i vardagsrummet…
Fot – Gick riktigt bra. Hon har helt okej position även om rumpan åker ut lite ibland, men i det stora hela såg det bra ut. Höll kontakten bra, ett tapp.
Apportingångar – Gjorde bara 2-3 stycken då de var kanon! Blir kul att testa en längre sträcka om ett tag och se hur det ser ut då.

Träningen kändes lite si och så, framför allt gällande krypet, men även min stämning. Har funderat en hel del och tankarna kommer längst ner då de rör båda hundarna

Faran
Fot – hon går i två spår, ligger för långt fram och har sneda sättanden… Ser inte bra ut alls men hon går ändå fot. *smile* Vändningarna på stället är bra.
Kryp – Hemma kryper hon suveränt! Här gick det inte lika bra då hon skenade iväg… Undrar om jag omedvetet tog större steg då vi hade större yta att vara på? Kanske kan det bero på det i så fall, jag tar ju gärna jättekliv…
Inkallning med ställande – helt okej stopp. Inte den bästa farten, men det går i galopp och jag köper det. Huvudsaken är att hon stannar så vi inte nollar momentet.
Hopp sitt – Bra!
Hopp apport – jättenöjd! Lite halt och trångt, tror det blir bättre utomhus, men jag är nöjd. Framförallt för att hon hade bra ingångar och inte gled bakåt i släppandet! Hade inte heller lika mycket tugg/rullningar i ingången som hon brukar ha!
Platsliggning – utom synhåll. Okej, men hon rörde sig (bytte skinka?). Ska köra så att jag ser vad hon gör nästa gång.
Platssittning – hon lade sig ner efter en stund! Träna mera!

Faran - livet är en fest!

Har såklart funderat en hel del ang. Farans träning också och vad gäller fotgåendet tror jag att jag ska strunta lite i positionen och att hon plogar. Sånt tar tid att rätta till och jag har inte all tid i världen. Prio ett kommer vara att få till sättandena och stegförflyttningarna. Till viss del tror jag att plogningen automatiskt kommer bli bättre när vi tränar mer regelbundet. Ska även tänka på belöningsplaceringen. I hoppet (minns inte om det var i vid apporteringen eller vid hopp-sitt) då slog hon in hindret på tillbakavägen flera gånger, ett ständigt återkommande problem. Hon slår aldrig i på utvägen dock. Annika tror att jag står för nära hindret och att hon därför inte ”vågar” ta sats ordentligt för att komma över på tillbakavägen då hon ska stanna och göra ingång så snart efter hindret. Provade att flytta lite längre bak och då slog hon inte i. Hoppas det är en sån enkel lösning!

Axxa, som aldrig kan sluta reta morsan...
  
  
Bildbevis! Ibland leker hon med "bytet" också och inte bara tuggar på honom 
    

Generellt
Det är bara att inse att jag inte har tid att träna lika mycket som jag skulle vilja och en del fel tar för lång tid att rätta till. Med Axxa ska jag givetvis försöka lära in rätt från början och de fel vi har, har inte satt sig så hårt än. Med Faran är det annorlunda, hon blir ändå åtta år snart och även om hon är oerhört pigg och fräsch nu så vem vet hur det är om ett år eller två? Man tänker inte på hennes ålder när man ser henne då hon uppför sig som en unghund, men åldern kommer ändå ta ut sin rätt och istället för att nöta position i oändlighet kanske jag får ta neddragen för positionen i fotgåendet, för farten inkallningen etc. Kanske är det inte lönt att jaga 10:or så länge vi är i trean och lägre? Kommer vi upp i eliten och har tid på oss där så är det ju inte värre än att vi får ta tag i de ”lyxproblemen” då. Nu är det nog bättre att lägga ner tid på att lära in de moment vi inte har och ta oss ut på tävlingsbanan!

Vad gäller Farans, och emellanåt Axxas, sneda sättanden kom vi underfund med vad problemet ligger och det är givetvis hos mig! Jag vet att jag ibland gör en helt-om-halt och där man sedan normalt stannar alt. tar ett halvt steg fram så tar jag istället ett steg bakåt! Det gör givetvis att schäferrumpan hamnar snett! Med Chili hade jag inte alls det problemet, men hon var förmodligen skicklig på att kompensera mig plus att hon var kortare i ryggen och mycket rappare i allt hon gjorde. Nu upptäckte Annika att jag även i höger-om-halt emellanåt tar ett steg bakåt… Tvärtom vad alla ”fuskare” gör… Suck… Inte konstigt att tjejerna sätter sig snett ibland… Torrgå, torrgå, torrgå är nog lösningen på mina problem med halterna.

Har även funderat rätt mycket på hur jag vill träna hund och vad jag prioriterar etc. sen dess och känner att jag nog börjar ”hitta hem” mer och mer i min hundträning vilket känns väldigt skönt.

Även "late Birger" får spring i benen någon gång ibland!

Attaaaack!! Det är inte lätt att vara flatherre i vår familj alla gånger...

Tjoohoooo!

I lördags väcktes vi av en kvittrande, klarvaken Jennifer strax efter 5... Vid 06.30 gav jag upp och gick upp. Efter frukost gick jag en timmes morgonpromenad med hundarna, viktmanchetterna på. Sedan var jag hemma med Jennifer, Axxa och Birre medan Robban tog med sig Ludde och Faquera för att spela pingis på jobbet med en kompis. Efter det vi åkte och tittade på handfat med tillhörande ställ till badrummet då nuvarande inte är någon hit.

Nu är det Axxa som är haren

Mamma spanar in dottern med pinnen... 

Jag är rätt stor och ball när jag har pinnen, men lite läskig är den där morsan emellanåt... 

   Maffig päls har hon fått i vinter, mattes utekatt, syns framförallt när hon raggar lite

Söndag - Vaknade återigen strax efter 5, denna gång av att Ludde. Kunde inte somna om utan gick upp efter någon timme... Tog en arla morgonpromenad på en timme med hundarna, klövjeväskorna var på. Träffade Annika och Diesel och åkte till en inomhuslokal och tränade lydnad ca 9-12. Hem och byta om innan vi for vidare till litet "välkommen till världen"-kalas där vi fick träffa Maddes dotter, född i slutet av december, för första gången! Gud så liten hon var - har inget minne av att Jennifer varit så liten, men hon har ju till och med varit ännu mindre... Jennifer ville inte lämna bebisen och har dessutom pratat flera gånger om bbis här hemma och till och med ritat bbis! Ja, hon uttalar int e:et så det tog ett tag innan vi hajade vad hon sa... Sen vart det middag hos mina föräldrar innan vi efter en heldag på "resande fot" kom hem igen.

Skriver lite om träningen i ett annat inlägg...

Då jag inte har så stor lust att gå ut och träna i mörker och kyla när Jennifer väl somnat på kvällarna har jag istället kört lite inomhusträning, 2 kvällar i förra veckan samt igår kväll.

Axxa på vår morgonpromenad

   Underbara Fara

Faran:
Kryp - Liten matta gör att vi tränar några krypsteg, vänstersväng, ett par krypsteg, vänster sväng, några krypsteg osv. Detta för att få lite längd i krypet men det ger även den positiva bieffekten att vi samtidigt tränar vänstersvängar i krypet samt att hon inte ska sätta sig upp titt som tätt. Börjar få en riktigt fin teknik hemma i vardagsrummet och kryper i kanonposition!   
Fjärr - fokuserar främst på ställandet då hon dels kan vara lite tveksam i själva ställandet (delvis pga att jag blivit frustrerad...) och vi fokuserar även på att hon ska få mer stadga efter att hon ställt sig. Hon vill gärna börja röra sig åt alla håll och kanter så fort hon ställt sig...
Igår kväll lade jag även in:
Fot - fokus på alla sorters halter. Börjar bli bättre men behöver slipas mycket mer.
Sättande under gång - fokus på snabbt sättande. Helt okej med tanke att vi inte kört det på hela vintern!

Faran på morgonpromenad

Axxa ovanifrån på samma promenad

Axxa:
Kryp - Hon har rätt lätt för att ta små grodhopp med bakbenen och skjuta frambenen framför sig utan att lyfta dem... Tekniken fungerar rätt bra på hala golv och på vår träningsmatta... Vet dock inte hur det fungerar på gräs och kan inte tänka mig att det blir så höga poäng... Försöker få en bättre teknik och den blir snabbt bättre när jag tar myrsteg och inte "kliver på". Tyvärr är ju mattan liten så det går inte att köra så många steg innan vi måste bryta, resa henne upp och börja om...
Fot - Fokus på alla halter och WOW de börjar bli riktigt bra! Hamnar hon fel rättar hon in sig själv blixtsnabbt utan att jag behöver säga/göra något – de flesta vart kanon från början.   

Även Birre fick lite inomhusträning i förra veckan, stackarn vart ju så avundsjuk när jag tränade med tjejerna... Där fokuserade jag på:

Fot - Att sitta snett och vint och hålla ett visst avstånd till matte och samtidigt försöka få de två hjärncellerna att stöta samman någon gång i vart fall. 

Fjärr - Alla skiften, försökte få honom att vara kvar på mattan och inte spinna iväg upp genom taket... Finns det steppdanstävlingar för hundar?    
Ska jag fortsätta aktiveringsträna Birre kommer husse få lite att bita i sen när hans ska tävlingsträna.   

   Någon som ser bryggan?

Sent i lördags kväll kom det fem ord i rad i en mening från Jennifer!   
Ovva nänne ha, pappa fixa! - och så log hon stort och såg sååå söt och stolt ut!

Översättning:

Vovven (hennes tygschäfer) vill ha välling, pappa fixar.

Behöver jag ens berätta att pappan klev ur sängen och gick ner till köket och fixade välling?

Innan vi åkte ner till Stormvallen hade jag och Jörgen haft lite mailkonferens. Dels pga. att Axxa eg. är sjukskriven i en månad, bifogade en journalutskrift, och jag frågade om vi kunde anpassa övningarna etc. Dels beskrev jag de problem vi har i skyddet för att kunna få ut mesta möjliga av helgen. Vi kom överens om att jag skulle betala åhöraravgift och köra ett testpass och kändes det bra för oss alla skulle vi uppgradera till vanlig lägerplats och köra henne fullt ut, men med anpassade övningar. Kändes kanon! I slutet av hösten körde vi rätt mycket korg och det kändes inte helt rätt att köra henne på det sättet som vi tränade på. Som jag skrivit tidigare har hon blivit helt annorlunda i skyddet, mycket negativa känslor och osäkerhet vilket bidragit till stress. Det var framförallt det, hennes attityd, osäkerhet, känslor och glädje inför skyddsträningen jag ville ha hjälp med. Jag ville även se ett annat sätt att träna skydd på, alla figgar/instruktörer tränar ju olika precis som i vilken bruksgren som helst. Då problemen uppkom när vi tränade korgarbetet valde vi på lägret att fokusera på den biten. Dock upptäckte vi näst sista passet att det ”lustigt nog” blivit mer osäkerhet i ärmarbetet än i korgarbetet och det var eg. först då som Jörgen och Christoffer förstod vad jag pratat om i mailet.

Helgens sjätte pass, Axxa har kraftfulla fullbett

Under helgen körde vi fem korgpass, ett ärmpass och ett blandat pass. Alla ekipage fick fyra pass på lördagen och tre på söndagen. Jag var supernoga med att värma upp Axxa och då vi anpassade övningarna kände både Jörgen, jag och Annika att hon gott kunde köras fullt ut. Vi avstod från moment där hon ska ”ta i” som modprov, höga hopp, fasttagande etc. och lade mer krut på framföring till figuranten med övergång till transport, bevakningar och sådant. Det är ju också moment som hon nu har lite mer svårigheter med. Överlag tränade vi inga hela moment, då Jörgen snabbt såg (det jag redan vet) att hon kan momenten så det är inte det vi behöver foksera på. På lördagen gick vi som sista ekipage och på söndagen som första.

Axxa tar sats inför en stöt!

Efter stöten är det dags att samla ihop sig igen

Pass 1

Gick in, satte henne ned och tog på korgen. Pratade lugnt med henne, smekte henne på hennes lugnande punkt på bröstet och när hon var lugn men fokuserad med rätt attityd så skickade jag henne på ”revir” på Jörgens nick.
Hade linan kopplad i selen så att hon inte kunde gå i igen, men annars gjorde man inget med linan. Efter stöten gick jag fram lugnt, satte henne ner, pratade med henne och smekte lugnande. När hon var lugn upprepade vi övningen. Detta gjorde vi fyra gånger och det gick snabbt att få ner henne i varv, även om det givetvis kommer krävas mer arbete.

Axxa har lugnat ner sig och det är dags att börja jobba! 

Pass 2

Gick som ”förberedande transport” in mot figgen. Satte henne ner och jobbade vidare som ovan.

Här har hon härlig attityd! Hon börjar dock glida alldeles för långt fram i position och jag förbereder för en halt.

Pass 3

Som ovan men när hon gick bra övergick transporten mot figgen till en liten transport av figgen. Kunde även gå tranport, halt, transport, stöt.
Lade även in stötar mot figgen framifrån (i magen). Körde även stöt, bevakning, stöt.

Jag vill egentligen ha liggande bevakningar, men i korgbevakningarna vill Axxa sitta så här väntar vi ut henne tills hon sätter sig självmant

Pass 4

Som gång tre men med lite mer transport och även att hon fick sitta länge och fokusera på figgen. Lugn fokus med rätt attityd = bett.

Drog även successivt ner på mina smekningar och mitt lugnande prat.

Precis efter en stöt

Brydde oss inte så mycket om positionen i transport och framföring utan prioriterade lugnt fokus och attityd. Självklart fick hon inte glida iväg för mycket och hon fick aldrig stöta när hon inte gick i bra position. Vi märkte att jag inte kan korrigera henne med ”nej” när hon tappar position för då blir hon osäker och börjar även kladda med tassarna på korgen etc. Däremot kan jag ”humma” lite och röra mig ifrån henne etc. Vi körde lösa framföringar och transporter hela tiden och jobbade med röst och kropp. Vår fokus låg på att Axxa skulle vara lugn, fokuserad och ha rätt känsla/attityd och minimal osäkerhet. Axxa är fokuserad i skyddet även om det kan bli bättre, men det jag vill ha är fokus med rätt attityd och ”tyngd” bakom, där hon laddar med tryck och självförtroende, inte bara att hon tittar på figgen och går upp i varv. Hoppas ni är med på skillnaden.

Vilket kommando man använder i transporterna varierar, en del säger ”här” för att hunden inte ska blanda ihop det med tävlingsfotgåendet och titta på föraren istället för figgen alt. växla mellan förarkontakt och figrantkontakt. Andra, inklusive jag själv, säger istället ”fot” och tycker att hunden ska särskilja. Häftigt var att under pass 3 var det oerhört tydligt hur väl hon skiljer ett par gånger. Jag gick fram och ställde upp som inför transport och av någon anledning påkallade jag hennes uppmärksamhet (fråga mig inte varför!) genom att säga ”Axxa”. Fick full kontakt med henne, men när jag sedan sa kommenderade ”fot” flyttade hon blicken och fokuserade på figgen!! Hon skiljer alltså helt och hållet på tävlingsfotgåendet där jag vill ha ögonkontakt och fokus på mig hela tiden och transporterna där jag vill ha fullt fokus på figgen hela tiden. Det kändes häftigt att verkligen se hur hon separerar.

Pass 5

Korg – Fortsatte som vi gjort dagen innan, men med lite längre transporter. Även lite förberedande arbete inför dubbelretning.

Pass 6
Jösses, tog fram ärmen och Axxa gick nästan i taket! Det var tjut och gnäll och allt som jag inte vill ha där. Började med att köra en hel bevakning då jag sa att det har hon kunnat (länge sen vi körde ärm, men det var inget problem då) och hon släpper även i passivitet, sa jag. Jo mors! Hon tänkte minsann inte släppa ärmen! Tyvärr berodde det till viss del på osäkerhet, det är ”tryggt” att sitta fast i ärmen men jobbigt att släppa och börja jobba mot figgen igen. Alltså jobbade vi även här med rätt fokus och attityd mot figgen, att känna sig säker i betten. Släppandena struntade vi helt i, de tar vi när hon är säker på momentet i övrigt.

Helgens första ärmpass. Lugn och fin så får du jobba, inför första bevakningen

Lite osäkerhet i början av första bevakningen men...

det blev bättre och bättre allt eftersom

 

Axxa hade inga planer på att släppa i passiviteten...

Helt okej bevakning!

När hon väl släpper blir hon lite osäker

Pass 7
Blandat pass. Körde en korgstöt som var kanon, för att vara Axxa just nu, i känsla och arbetstemperatur. Sedan jobbade vi vidare med ärmen så att vi skulle ha mer med oss hem.

Ärmvinst

Överlag så har Axxa otroligt bra angrepp, både i korg och ärm. Hon går i för fullt och gör sig riktigt tung. Hon bromsar inte heller in det minsta inför angrepp utan istället tar hon i lite extra. Dessutom kommer de förmodligen att bli ännu bättre när hon får upp självförtroendet lite mer. Både Jörgen och Christoffer gav mig mycket beröm, dels för Axxa som de tyckte var en riktigt bra hund och som de ansåg har en riktigt lovande karriär inom skyddet. Jörgen sa att hon kan gå riktigt långt! Otroligt kul att höra!!! Dessutom tyckte de att hon var en väldigt trevlig tik som kunde fokusera bra. Inte nog med det fick jag beröm för mitt sätt att föra henne. Gosh! Jag var lugn, fokuserad och hade rätt attityd (mot Axxa och träningen) och det var verkligen kul att höra, jag som fått rätt mycket gliringar ang. att jag curlar etc. och faktiskt har tappat en del självförtroende vad gäller mitt hundhavande och hundträning. Även jag behövde lägret på Stormvallen, inte bara ur skyddsperspektiv.

Hela helgen var kanon! Superbra figgar, härligt sällskap, underbart god mat (vilket jag skrivit om i tidigare inlägg   )och trevliga deltagare. Längtar verkligen till nästa gång!

Här kommer bara ett gäng bilder på Annikas Diesel. Vill ni läsa om helgen ur deras perspektiv får ni gå in på deras hemsida.




Här tränas det på släppanden i passivitet
  
Här med
  
En vacker Mr Dielse i Axxas korg
  
  
 

Förra helgen åkte jag & Axxa och Annika & Diesel på skyddsläger till Stormvallen. Fredagen gick jag från jobbet redan kl. 14 då jag skulle hinna köpa vantar, packa det sista och sedan åka hemifrån i hyfsad tid. Provade tumvantar på Intersport och insåg att mina fingrar får klaustrofobi! Det gick inte!! Hittade ett par tummvantar som känns lite som fingervantar inuti och de kan jag ev. tänka mig att ha… Planen var att åka hemifrån vid 16, men redan kvart i fyra rullade bilen ut från parkeringen här hemma!

Frånsett att vi körde fel redan i början av turen, tog E4 och hamnade i Södertälje istället för E20, en nätt omväg på ca 30 min. så gick resan jättebra, trots alla snöovädersvarningar. Någon timme från målet vart det dock värre och utan ”vår” fyrhjulsdrivna Mercedes ML 350 så hade vi aldrig kommit fram då snön låg i drivor på motorvägen… Inte heller hade vi kunnat köra in på campingens oplogade område. Nåja, strax efter 24 kom vi vart fall i säng och det var otroligt skönt efter en lång bilresa och uppstigning vid 06 dagen efter.
            Stormvallens ridhus där vi tränade hela helgen

Lördagens bilresa från vandrarhemmet till Stormvallen var lite värre… Det var lite svårt att hitta och sista avfartsvägen hittade vi inte alls… Fick ringa Jörgen som dirigerade via telefon, sista direktivet lät ”direkt efter hembygdsgården svänger ni vänster, följ vägen någon kilometer så är ni framme hos oss sen”. Men… Det fanns ingen väg direkt efter hembygdsgården vilket vi påtalade för Jörgen. Han höll dock fast vid sitt ord och vi klev ur bilen och tittade och då såg vi konjunkturerna av en väg! Snön på vägen var i jämhöjd med snön på åkrarna bredvid… Vi trampade helt sonika ner snövallen vid vägens påfart och så körde vi! Ca 40 cm snö och vi fick emellanåt gissa hur vägen gick – det var spännande! Gick bra hela vägen till infarten på gården, där tog det stopp av en snövall så fem personer fick skotta in bilen på gårdsplanen!! Fram kom vi och då var det gott med kaffe och hembakat tunnbröd till frukost!!

Träningen och träningstänket var underbart! Skriver om det i ett annat blogginlägg.

Till lunch fick vi supergod korvstroganoff och passionsfruktspannacotta till efterrätt! På eftermiddagen vart det kaffe, varm nyponsoppa och the i ridhuset vid en liten eld. Hur mysigt och värmande som helst och det behövdes!

Den värmande elden under uppstart, tyvärr fotad med blixt...

Efter träningen vart det till att skotta igen så att vi skulle kunna få ut bilen då gårdsplanen och början av vägen åter snöat igen! Middag serverades också på Stormvallen och det blev helstekt fläskfilé med ugnsrostade rotsaker och den godaste cheescake jag någonsin ätit till efterrätt! Mums! Efter en superb middag i gott sällskap bar det av till vandrarhemmet igen. Och där var det fullt party! Vi bodde på övervåningen och på undervåningen har de en stor lokal som var uthyrd till en 25-årsfest, inte kul! Sängen vibrerade av musiken… Annika somnade ovaggad, själv låg jag vaken tills en stund efter att festen var slut… Sov gott tills 06 dagen därpå vi packade ihop snabbt, rastade hundarna och åkte mot Stormvallen igen. Nu hittade vi och det var bättre plogat än dagen innan. Enda nervpirriga var återigen sista vägbiten som nu var plogad, men det låg drivor av snö på vägen och emellanåt blåste den upp på rutan så sikten försvann helt, inte kunde vi stanna heller för då hade vi kört fast! Hade hjärtat i halsgropen vid flera tillfällen den korta vägsnutten! Fick återigen skotta in bilen på gården… Men belönades med god frukost efter det.

Dessa bilar och husvagnen hade stått sedan fredag kväll! Kortet är taget på söndag dag...

Till lunch vart det pasta och till efterrätt kladdkakemuffins med glass! Strax efter lunch var fingrarna stelfrusna och jag insåg att tumvantar är en bra uppfinning! Tre träningspass senare var klockan strax efter 16 och det bar av mot Stockholm igen, frånsett några idiotiska ”med”trafikanter så gick det riktigt bra! Frånsett allt vi lärt oss på hundträningen sa vi allihop att en klass 2-varning är ingenting vi kommer ta lätt på hädanefter!