Innan vi åkte ner till Stormvallen hade jag och Jörgen haft lite mailkonferens. Dels pga. att Axxa eg. är sjukskriven i en månad, bifogade en journalutskrift, och jag frågade om vi kunde anpassa övningarna etc. Dels beskrev jag de problem vi har i skyddet för att kunna få ut mesta möjliga av helgen. Vi kom överens om att jag skulle betala åhöraravgift och köra ett testpass och kändes det bra för oss alla skulle vi uppgradera till vanlig lägerplats och köra henne fullt ut, men med anpassade övningar. Kändes kanon! I slutet av hösten körde vi rätt mycket korg och det kändes inte helt rätt att köra henne på det sättet som vi tränade på. Som jag skrivit tidigare har hon blivit helt annorlunda i skyddet, mycket negativa känslor och osäkerhet vilket bidragit till stress. Det var framförallt det, hennes attityd, osäkerhet, känslor och glädje inför skyddsträningen jag ville ha hjälp med. Jag ville även se ett annat sätt att träna skydd på, alla figgar/instruktörer tränar ju olika precis som i vilken bruksgren som helst. Då problemen uppkom när vi tränade korgarbetet valde vi på lägret att fokusera på den biten. Dock upptäckte vi näst sista passet att det ”lustigt nog” blivit mer osäkerhet i ärmarbetet än i korgarbetet och det var eg. först då som Jörgen och Christoffer förstod vad jag pratat om i mailet.

Helgens sjätte pass, Axxa har kraftfulla fullbett

Under helgen körde vi fem korgpass, ett ärmpass och ett blandat pass. Alla ekipage fick fyra pass på lördagen och tre på söndagen. Jag var supernoga med att värma upp Axxa och då vi anpassade övningarna kände både Jörgen, jag och Annika att hon gott kunde köras fullt ut. Vi avstod från moment där hon ska ”ta i” som modprov, höga hopp, fasttagande etc. och lade mer krut på framföring till figuranten med övergång till transport, bevakningar och sådant. Det är ju också moment som hon nu har lite mer svårigheter med. Överlag tränade vi inga hela moment, då Jörgen snabbt såg (det jag redan vet) att hon kan momenten så det är inte det vi behöver foksera på. På lördagen gick vi som sista ekipage och på söndagen som första.

Axxa tar sats inför en stöt!

Efter stöten är det dags att samla ihop sig igen

Pass 1

Gick in, satte henne ned och tog på korgen. Pratade lugnt med henne, smekte henne på hennes lugnande punkt på bröstet och när hon var lugn men fokuserad med rätt attityd så skickade jag henne på ”revir” på Jörgens nick.
Hade linan kopplad i selen så att hon inte kunde gå i igen, men annars gjorde man inget med linan. Efter stöten gick jag fram lugnt, satte henne ner, pratade med henne och smekte lugnande. När hon var lugn upprepade vi övningen. Detta gjorde vi fyra gånger och det gick snabbt att få ner henne i varv, även om det givetvis kommer krävas mer arbete.

Axxa har lugnat ner sig och det är dags att börja jobba! 

Pass 2

Gick som ”förberedande transport” in mot figgen. Satte henne ner och jobbade vidare som ovan.

Här har hon härlig attityd! Hon börjar dock glida alldeles för långt fram i position och jag förbereder för en halt.

Pass 3

Som ovan men när hon gick bra övergick transporten mot figgen till en liten transport av figgen. Kunde även gå tranport, halt, transport, stöt.
Lade även in stötar mot figgen framifrån (i magen). Körde även stöt, bevakning, stöt.

Jag vill egentligen ha liggande bevakningar, men i korgbevakningarna vill Axxa sitta så här väntar vi ut henne tills hon sätter sig självmant

Pass 4

Som gång tre men med lite mer transport och även att hon fick sitta länge och fokusera på figgen. Lugn fokus med rätt attityd = bett.

Drog även successivt ner på mina smekningar och mitt lugnande prat.

Precis efter en stöt

Brydde oss inte så mycket om positionen i transport och framföring utan prioriterade lugnt fokus och attityd. Självklart fick hon inte glida iväg för mycket och hon fick aldrig stöta när hon inte gick i bra position. Vi märkte att jag inte kan korrigera henne med ”nej” när hon tappar position för då blir hon osäker och börjar även kladda med tassarna på korgen etc. Däremot kan jag ”humma” lite och röra mig ifrån henne etc. Vi körde lösa framföringar och transporter hela tiden och jobbade med röst och kropp. Vår fokus låg på att Axxa skulle vara lugn, fokuserad och ha rätt känsla/attityd och minimal osäkerhet. Axxa är fokuserad i skyddet även om det kan bli bättre, men det jag vill ha är fokus med rätt attityd och ”tyngd” bakom, där hon laddar med tryck och självförtroende, inte bara att hon tittar på figgen och går upp i varv. Hoppas ni är med på skillnaden.

Vilket kommando man använder i transporterna varierar, en del säger ”här” för att hunden inte ska blanda ihop det med tävlingsfotgåendet och titta på föraren istället för figgen alt. växla mellan förarkontakt och figrantkontakt. Andra, inklusive jag själv, säger istället ”fot” och tycker att hunden ska särskilja. Häftigt var att under pass 3 var det oerhört tydligt hur väl hon skiljer ett par gånger. Jag gick fram och ställde upp som inför transport och av någon anledning påkallade jag hennes uppmärksamhet (fråga mig inte varför!) genom att säga ”Axxa”. Fick full kontakt med henne, men när jag sedan sa kommenderade ”fot” flyttade hon blicken och fokuserade på figgen!! Hon skiljer alltså helt och hållet på tävlingsfotgåendet där jag vill ha ögonkontakt och fokus på mig hela tiden och transporterna där jag vill ha fullt fokus på figgen hela tiden. Det kändes häftigt att verkligen se hur hon separerar.

Pass 5

Korg – Fortsatte som vi gjort dagen innan, men med lite längre transporter. Även lite förberedande arbete inför dubbelretning.

Pass 6
Jösses, tog fram ärmen och Axxa gick nästan i taket! Det var tjut och gnäll och allt som jag inte vill ha där. Började med att köra en hel bevakning då jag sa att det har hon kunnat (länge sen vi körde ärm, men det var inget problem då) och hon släpper även i passivitet, sa jag. Jo mors! Hon tänkte minsann inte släppa ärmen! Tyvärr berodde det till viss del på osäkerhet, det är ”tryggt” att sitta fast i ärmen men jobbigt att släppa och börja jobba mot figgen igen. Alltså jobbade vi även här med rätt fokus och attityd mot figgen, att känna sig säker i betten. Släppandena struntade vi helt i, de tar vi när hon är säker på momentet i övrigt.

Helgens första ärmpass. Lugn och fin så får du jobba, inför första bevakningen

Lite osäkerhet i början av första bevakningen men...

det blev bättre och bättre allt eftersom

 

Axxa hade inga planer på att släppa i passiviteten...

Helt okej bevakning!

När hon väl släpper blir hon lite osäker

Pass 7
Blandat pass. Körde en korgstöt som var kanon, för att vara Axxa just nu, i känsla och arbetstemperatur. Sedan jobbade vi vidare med ärmen så att vi skulle ha mer med oss hem.

Ärmvinst

Överlag så har Axxa otroligt bra angrepp, både i korg och ärm. Hon går i för fullt och gör sig riktigt tung. Hon bromsar inte heller in det minsta inför angrepp utan istället tar hon i lite extra. Dessutom kommer de förmodligen att bli ännu bättre när hon får upp självförtroendet lite mer. Både Jörgen och Christoffer gav mig mycket beröm, dels för Axxa som de tyckte var en riktigt bra hund och som de ansåg har en riktigt lovande karriär inom skyddet. Jörgen sa att hon kan gå riktigt långt! Otroligt kul att höra!!! Dessutom tyckte de att hon var en väldigt trevlig tik som kunde fokusera bra. Inte nog med det fick jag beröm för mitt sätt att föra henne. Gosh! Jag var lugn, fokuserad och hade rätt attityd (mot Axxa och träningen) och det var verkligen kul att höra, jag som fått rätt mycket gliringar ang. att jag curlar etc. och faktiskt har tappat en del självförtroende vad gäller mitt hundhavande och hundträning. Även jag behövde lägret på Stormvallen, inte bara ur skyddsperspektiv.

Hela helgen var kanon! Superbra figgar, härligt sällskap, underbart god mat (vilket jag skrivit om i tidigare inlägg   )och trevliga deltagare. Längtar verkligen till nästa gång!

Här kommer bara ett gäng bilder på Annikas Diesel. Vill ni läsa om helgen ur deras perspektiv får ni gå in på deras hemsida.




Här tränas det på släppanden i passivitet
  
Här med
  
En vacker Mr Dielse i Axxas korg
  
  
 

Förra helgen åkte jag & Axxa och Annika & Diesel på skyddsläger till Stormvallen. Fredagen gick jag från jobbet redan kl. 14 då jag skulle hinna köpa vantar, packa det sista och sedan åka hemifrån i hyfsad tid. Provade tumvantar på Intersport och insåg att mina fingrar får klaustrofobi! Det gick inte!! Hittade ett par tummvantar som känns lite som fingervantar inuti och de kan jag ev. tänka mig att ha… Planen var att åka hemifrån vid 16, men redan kvart i fyra rullade bilen ut från parkeringen här hemma!

Frånsett att vi körde fel redan i början av turen, tog E4 och hamnade i Södertälje istället för E20, en nätt omväg på ca 30 min. så gick resan jättebra, trots alla snöovädersvarningar. Någon timme från målet vart det dock värre och utan ”vår” fyrhjulsdrivna Mercedes ML 350 så hade vi aldrig kommit fram då snön låg i drivor på motorvägen… Inte heller hade vi kunnat köra in på campingens oplogade område. Nåja, strax efter 24 kom vi vart fall i säng och det var otroligt skönt efter en lång bilresa och uppstigning vid 06 dagen efter.
            Stormvallens ridhus där vi tränade hela helgen

Lördagens bilresa från vandrarhemmet till Stormvallen var lite värre… Det var lite svårt att hitta och sista avfartsvägen hittade vi inte alls… Fick ringa Jörgen som dirigerade via telefon, sista direktivet lät ”direkt efter hembygdsgården svänger ni vänster, följ vägen någon kilometer så är ni framme hos oss sen”. Men… Det fanns ingen väg direkt efter hembygdsgården vilket vi påtalade för Jörgen. Han höll dock fast vid sitt ord och vi klev ur bilen och tittade och då såg vi konjunkturerna av en väg! Snön på vägen var i jämhöjd med snön på åkrarna bredvid… Vi trampade helt sonika ner snövallen vid vägens påfart och så körde vi! Ca 40 cm snö och vi fick emellanåt gissa hur vägen gick – det var spännande! Gick bra hela vägen till infarten på gården, där tog det stopp av en snövall så fem personer fick skotta in bilen på gårdsplanen!! Fram kom vi och då var det gott med kaffe och hembakat tunnbröd till frukost!!

Träningen och träningstänket var underbart! Skriver om det i ett annat blogginlägg.

Till lunch fick vi supergod korvstroganoff och passionsfruktspannacotta till efterrätt! På eftermiddagen vart det kaffe, varm nyponsoppa och the i ridhuset vid en liten eld. Hur mysigt och värmande som helst och det behövdes!

Den värmande elden under uppstart, tyvärr fotad med blixt...

Efter träningen vart det till att skotta igen så att vi skulle kunna få ut bilen då gårdsplanen och början av vägen åter snöat igen! Middag serverades också på Stormvallen och det blev helstekt fläskfilé med ugnsrostade rotsaker och den godaste cheescake jag någonsin ätit till efterrätt! Mums! Efter en superb middag i gott sällskap bar det av till vandrarhemmet igen. Och där var det fullt party! Vi bodde på övervåningen och på undervåningen har de en stor lokal som var uthyrd till en 25-årsfest, inte kul! Sängen vibrerade av musiken… Annika somnade ovaggad, själv låg jag vaken tills en stund efter att festen var slut… Sov gott tills 06 dagen därpå vi packade ihop snabbt, rastade hundarna och åkte mot Stormvallen igen. Nu hittade vi och det var bättre plogat än dagen innan. Enda nervpirriga var återigen sista vägbiten som nu var plogad, men det låg drivor av snö på vägen och emellanåt blåste den upp på rutan så sikten försvann helt, inte kunde vi stanna heller för då hade vi kört fast! Hade hjärtat i halsgropen vid flera tillfällen den korta vägsnutten! Fick återigen skotta in bilen på gården… Men belönades med god frukost efter det.

Dessa bilar och husvagnen hade stått sedan fredag kväll! Kortet är taget på söndag dag...

Till lunch vart det pasta och till efterrätt kladdkakemuffins med glass! Strax efter lunch var fingrarna stelfrusna och jag insåg att tumvantar är en bra uppfinning! Tre träningspass senare var klockan strax efter 16 och det bar av mot Stockholm igen, frånsett några idiotiska ”med”trafikanter så gick det riktigt bra! Frånsett allt vi lärt oss på hundträningen sa vi allihop att en klass 2-varning är ingenting vi kommer ta lätt på hädanefter!