När jag var på väg till jobbet imorse ringde Robban… Han frågade om jag gått en extra lång morgonrunda eller gjort något annat med hundarna på morgonen. Anledningen till frågan var för att Faran smitit upp på övervåningen igen. Eller smitit och smitit, numera ser hon det som sin självklara rätt att tillbringa vardagsmorgnarna i sängen när jag gått till jobbet – eller för all del, när de kommer in efter frukosten… För konsekvensens skull säger jag ingenting om jag märker att hon traskar upp för trappan (ja, hon smyger inte ens längre) för jag vet att så fort jag går ut genom dörren går hon upp i vart fall, utan att bli nedkörd av sjusovarna där uppe. Härom natten vaknade dessutom både Robban och jag av att en viss schäferdam låg och snarkade högljutt nedanför vår säng så det är inte bara på morgnarna hon tar för sig… Nåja, tillbaka till där jag var. Tydligen hade Faran – som vanligt – gått upp och lagt sig i sängen hos Robban och Jennifer och idag bestämde lillmatte att hon dessutom skulle ligga under täcket, med huvudet på kudden! Så långt var det i och för sig inget spektakulärt. Men det som är väldigt främmande och anledningen till att Robban ringde var för att när han och Jennifer gick ner och började fixa frukost så låg Faran kvar i sängen med huvudet på kudden! Då börjar man ju undra… Antingen är hon slut efter helgen eller så var det helt enkelt så mysigt att hon avstod tiggeriet mot sängmys i lugn och ro.