Just nu har jag många funderingar, så otroligt många tankar och funderingar...

Inte så att jag gräver ner mig i bekymmer, tvärtom! Jag bara... funderar...

Tankarna rör sig om marrängswiss och vatten, sirap eller chokladsås (metaforer), om vad en tycker är helt fel tycker en annan är en helt rätt, tävlingsattityd - förarens, inte hundens(!) det blir det nog ett inlägg i klubbtidningen om det också, hundträning och -tävlingar, hur jag gång på gång låter mig bli utmanad (av mig själv eller andra) och säger "Absolut, självklart!" och sen "måste" stå mitt kast eftersom jag inte är den som hoppar av utan dessutom verkar gilla att stånga huvudet i väggen...

Varför tycker vissa människor att allt är så besvärligt?? Varför kan man inte försöka vara lite positiv? Var inte negativ hela tiden utan försök säg en positiv sak för varje negativ sak du säger och du kommer se världen annorlunda och världen kommer se annorlunda på dig!

Och så har jag tankar om mål; personliga och med hundarna och vad gäller livet i litet och stort... Och för att inte tala om alla planer jag spinner som jag är otroligt dålig på att dela med mig av.  Kanske jag borde berätta för Robban vad jag planerar för kommande dag, helg, mammaledighet - han hade visst inte en aaaaning om att jag funderar på hur jag ska kunna bila och vandra i Norge en del av min mammaledighet. Ooops...

Tankar, ni vet - behöver inte vara negativa, de kan vara positiva och en del är och bör vara privata, andra bör man definitivt dela med sig av... Utöver det så tror jag att jag redan gått på mammaledighet, mentalt alltså...  Haha, ja jösses... Ibland är det inte så konstigt att jag känner mig lite frånvarande när det snurrar på som mest däruppe...

Vid tillfälle blir det nog lite skilda blogginlägg. Nu är det enklare, för nu, yippiekaiei!!! (hur nu det stavas) så är min dator ääääntligen hemma igen. Hel och virusfri! Tack till Robbans kompis som fixa allt! En fläkt var trasig så den blev överhettad och stängde av sig själv lite titt som tätt och på det hade jag tydligen fler eller färre virus, vet inte riktigt. Heja Norton Antivirus! Eller inte... Jaja, nu är Norton borta och jag har fått något nytt fint antivirusprogram installerat, som tydlligen ska fungera till skillnad mot andra, om jag förtståt allt rätt. Har inte haft dator hemma sen i juli!! och här heller inte fotat med systemkameran sen dess, nu är det fram för bättre bilder och lite annat.

Fem små smileys får visa på en del av min personlighet:           

Hej så länge!

I onsdags var vi på Luciafirande på Jennifers dagis. Hon var sååå söt! När de sjungandes gick förbi publiken stod jag precis bredvid gången och när hon passerade mig sträckte hon ut handen och klappade lite på magen!   Efter firandet följde mamma med oss hem på middag och fick sedan vara lite barnvakt då jag mådde lite si och så och låg och vilade hela kvällen medan Robban fixade en del. Vid 19.30 gick jag och lade mig och somnade före kl 20! Snacka om trött... Vaknade tiiidigt och gick ut med hundarna en timme och fick till lite träning med Axxa på "vår" fotbollsplan. Underbart!! Har sovit katastrofdåligt senaste två veckorna så morgonpromenaderna har uteblivit. Både jag och hundarna njöt av vår promenad! Vi tränade:

Fotgående; gick lite si och så på den buckliga (oplogade) planen, men ändå ok
Inkallning; två med ställande på sträckan och en rak inkallning med belöning för farten
Utmaningen; stå, sitt, ligg under baklängesmarsch vilket gick toppen och jag var tyst!
Fjärrdirigering; ja... här har jag vääääldigt svårt att vara tyst... Jisses... Det märks stor skillnad på när jag berömmer och babblar mot när jag bara belönar så jag måste skärpa mig!

Överlag är jag nöjd med träningen. Dock kom jag på mig själv med att:
1. inte kunna hålla tyst... 
2. de flesta gångerna belönade jag genom att kasta iväg bollen - tabu! Må vara hänt någon gång ibland som variation, men inte v a r j e gång under ett träningspass! Hon blir lite lätt laddad då...

När jag duschat hade Robban dukat fram frukost och gjort thé till mig och det mina vänner är lyx en vardagmorgon, i vanliga fall slänger jag i mig 2 mackor och lite vatten till det. Tog det lite lugnt då vi var ute i god tid och hade lite mysfrukost. Sen började det... Ont lite här och där och frukosten kom upp... Kramade toaletten en längre stund innan jag en halvtimme senare kände mig såpass stabil att jag kunde ta mig till jobbet... Jobbade sex timmar innan jag kände att detta går inte längre... Åkte hem och när jag satt på bussen (som tur var inte motorvägsbussen) började jag må riktigt dåligt... Händer och armar började domna, jag kände mig extremt spyfärdig, svetten började rinna, det började svartna för ögonen och jag kände att "shit, nu svimmar jag", ringde Robban i panik och tog mig av bussen fler hållplatser för tidigt där jag satt och väntade tills Robban kom och hämtade mig. Otroligt skönt att han jobbar så nära! Väl ute i friska luften kändes det lite bättre i vart fall och jag klarade mig från att svimma. Hemma gick jag och lade mig direkt och där vart jag liggande resten av kvällen... Jag som verkligen ville åka iväg till Teamträningen men Robban gav mig utegångsförbud och det var lika bra det, jag var sängliggandes hela kvällen förutom när jag släpade mig ut till soffan för att se Criminal Minds.

Imorse vaknade jag strax efter 4, igen... och låg och velade, stanna hemma eller jobba... Hundpromenad fanns inte med på världskartan tyvärr... Bestämde mig för att åka och jobba och åkte extra tidigt så jag kunde ta bilen (Essingeleden) till jobbet, funkar ganska bra än så länge men det blir en luuugn kväll.

Imorgon ska jag och Jennifer till hundmässan i Älvsjö. Hon lääängtar!! "Vi ska åka buss, tunnelbana och tåg heeela dagen! Titta på en massa hundar och hejja på min kompis!". När jag frågade henne vem som är hennes kompis tittade hon på mig som om jag kom från en annan planet och svarade "Emma, Debbies mamma. Hon är jättesnäll och pratar massor med mig när jag vill hålla Debbie!". Tack Emma, du har ett litet fan här hemma!   

började fantastiskt! Farmor och farfar hämtade Jennifer tidigt på dagis och när de var och handlade gick Jennifer till blomavdelningen, pekade på en bukett blommor och sa " de här vill jag köpa till min mamma!". Farmor var snäll och betalade så när vi kom för att hämta Jennifer fick jag en stor bukett röda rosor av Jennifer!   

I övrigt har Robban fixat med snöröjning, vi har röjt och städat hemma och vi har gått i skogen med hundarna. Robban förundras ibland över mina brilljanta idéer kan jag säga! Han förstår inte riktigt varför vi ska åka till skogen och pulsa i snö som går över knäna när vi har lika mycket snö hemma... Birre är om möjligt ännu mer oförstående...

Först går Robban och i hans fotspår (!) går en plågad Birre...

Birre vill vända om igen...

Tjejerna busar på, som vanligt

Axxa hade lika gärna kunnat busa på tomten, hon blir ju nöjd av att engagera sig i all snöröjning medan...

Faquera, hon sprang mest av alla och njöööt av skogssvängen - det är väl hon och jag liksom... ;)

Vackra Faran

Morsan lyckades till slut sno leksaken från dottern

Härlig är i vart fall att  Faquera åtminstonde kan springa och röja rejält i skogen en timme i snöfri skog och hon kan rasa loss i djupsnön i ungefär en halvtimme och vi märker ingenting på henne efteråt! Hon är inte vare sig det minsta halt eller stel!    Hejja Faran!!

På söndagen fortsatte vi i lördagens spår men jag kapitulerade och istället för skogsprommis så tränade jag lite lydnad med Axxa. Vi tränade:

Inkallning med ställande; en variant där jag ställde henne och kastade bollen en millisekund efter hennes stopp och en variant där jag berömde och gick fram och gav henne godis när hon stannat för att sedan backa ut och kalla in på nytt där hon fick belöning för farten emot mig. Mycket nöjd!!
Körde ett par apporteringar där jag märkte av en fartnedsänkning och lite ökad "stress" efter träningen i torsdags. Note to self: inte träna apportering inne på korta avstånd, det får jag göra ute i så fall.
Fotgående med långa raksträckor, många vändningar, ett par halter och en hel del stegförflyttningar. Lite, lite ljud men då hade vi störning i att Jennifer var ute och husse skottade...
Sitt, ligg, stå under baklängesmarsch gick suuuuper och jag var tyst!
Vittring som gick strålande!! Jag tror dock att momentet är känsligt för väderbyte, platsbyte etc och för att hålla uppe säkerheten måste det repeteras minst en gång i veckan. Har varit lite slarvig där tror jag...

Min pinne låg i "luckan" lite till höger

På eftermiddagen kom delar av träningsgruppen med alla barn på adventsfika. Jennifer blev salig över bebisarna och kunde nog inte riktigt ta in att det skulle komma två stycken på en gång och inte "bara" en!

Jennifer, Emma, Debbie, Malena, Malenas sambo Jimmy, Helena, Julia och Axxa

Emma, Helena, Julia, Debbie och Axxa

Jennifer 4,5 år och Debbie 4 månader

Fikats yngste deltagare, Loke en månad, sov sig igenom hela tillställningen

I torsdags var det dags för teamträning igen.    Vi blev fem som kom idag och på grund av snön valde vi att träna i Emmas inomhuslokal. Jag är skitdålig på att fota på våra träningar och brukar alltid få sno de andras bilder men denna gång fotade jag, den ena suddiga bilden efter den andra... Dessa två vart mest ok...


Elin, Tindra, Julia och Axxa


Axxa, Emma, Plätt och Ajax

Jag och Axxa tränade på:
Fjärrdirigeringens skifte stå->sitt; fick mycket bra tips förra gången och Emma kollade på hur det såg ut. Även om hon sätter sig korrekt bakåt så ska hon inte få belöning om hon inte verkligen tänker och trycker bakåt. Lite bakläxa till mig.
Ingång med apporten, inte tugga, genom att köra korta apporteringar på ca 1-4 meter - gick inte så bra då det blev för stressigt för henne på liten yta med många runt omkring. Körde bara två med olika varianter.
Utmaningen; sitt, stå, ligg under baklängesmarsch - sitt och ligg är inga problem men ställandet kan hon bara 1/2 av gångerna. Dock gick det mycket bra när jag slutade berömma utan bara kastade godis...
Fotgående med mycket vändningar och lite stegförflyttningar, lite ljud i en del stegförflyttningar men jag fokuserade på att vara tyst och vi trampade på. Mycket nöjd.

Håll tyst!!!
Det är vad jag ska göra när jag tränar Axxa... Det är mycket prat på mig och det stör henne, hon får svårt att koncentrera sig på att göra det hon ska, lyssna på vad hon ska göra samt mitt "allmänna glädjetjater". Emma sa till mig flera gånger "håll tyst och bara belöna!!!" jag får dock le vilket är skönt, alltid något!    Å se plötsligt fungerade ställande under baklängesmarsch 10 gånger av 10, fjärren fungerade också bättre även om hon blev lite tveksam då hon är van vid att jag tjatar om hur söt och bra hon är... Tveksamheten/osäkerheten kommer dock försvinna snart (om jag kan hålla tyst...) och det är bättre att få problem med detta nu än när jag är ute på 10-15 meter och varken har belöning eller beröm efter varje skifte. Ja för hon får ju givetvis belöning efter 3/4 av alla skiften också, oavsett om hon kan dem eller om de är under inlärning...  

Jag säger som Jennifer, Axxa är ju sååå söööt...
  

I tisdags var Jennifer dunderförkyld så hon fick stanna hemma från dagis. Vi (jag) roade oss med att skotta en gång från altandörren och sedan nedför trappan till tomten så att hundarna har en motorväg raka vägen ut och vi skulle få upp dörren. Sedan skottade jag trapporna ner till parkeringen, innan jag tog slut. Under tiden lekte Jennifer lite i snön och sedan gick vi in och bakade pepparkakor och mös framför barnprogram och bara tog det lugnt.

Axxa fick några "vardagsuppletanden" på tomten och letar här efter en boll


Full fart upp till mig med den funna bollen


Jag är redo!!!

Pepparkaksbaket började på sedvanligt sätt; vi knådar, kavlar, trycker ut figurer som vi lägger på plåten och sedan in i ugnen. Efter ett, väldigt litet, tag tröttnade dock fröken på att kavla och tyckte att det räckte med att trycka ut degen...



För att sedan tycka att istället för att trycka ut figurer kunde vi lika gärna rulla bollar av degen...



Inte helt lätt att få alla pepparkakor klara, det skiljde från ca 1 mm till ca 1,5 cm på pepparkaksfigurerna... Goda blev de i vart fall. Om någon undrar kan jag berätta att runda "fotbollar" smälter lite och inte är runda längre när de kommer ut ur ugnen till den unga bagerskans stooora besvikelse. Att sedan pappa trodde att de ihop"smälta" fotbollarna var en Musse Pigg gjorde inte saken bättre!...


Den trötte, trofaste ligger under bordet när vi bakar

På söndagen vaknade jag strax efter kl 06 och såg att Robbans sänghalva var tom! Tittade ut genom fönstret och såg att han höll på att skotta! Det hade ju kommit enorma mängder snö under natten ochhan hade klivit upp vid 05.30 för att skotta. Då han inte "vågade" köra snöslungan vid den tiden så skottade han hela vår uppfart för hand! Uppfarten är två bilar bred och ca 50 meter (?) lång med parkering för 3-4 bilar högst upp... Vid 7-tiden kom han in för att duscha och äta frukost. När det var avklarat tittade vi ut och såg att allt redan var igensnöat!! Man kunde inte ens ana att han varit ute i flera timmar och skottat... Snabbt bestämde vi att jag skulle vabba idag igen, vi brukar försöka köra varannan dag i vanliga fall. Men det kändes säkrare att Robban skulle köra de ca 3 km till sitt jobb än att jag skulle ta mig fram och tillbaka till mitt med antingen bil (vilket jag inte ville) eller kommunalt med inställda bussar och annat. Robban gav sig ut och körde skottning och snöslunga för andra gången denna morgon...


Snömannen och Axxa fastnade på samma bild


Wow, man måste stå och kissa nu! Eller så väntar hon på bättre tider, djup är snön i vart fall!

Finns det något roligare än att springa/gå och sedan ramla i snön???








Axxa försöker få mig att engagera mig i hennes pinne...

Att vabba är något som verkligen tar på Axxas krafter... Framförallt när hon tillhör familjens snöpatrull! Hon är gaaalen när man skottar snö och kör slungan... Vi fasar för den dagen då vi måste åka in akut till djursjukhuset och förklara att vi slagit ut alla tänder på hunden med en spade... Hon hugger i snön vi slänger iväg och även i spaden om vi inte hinner "emellan" och ibland dyker hon upp från "ingenstans" och man råkar smälla spaden i huvudet på henne... Visst kan vi stänga in henne, men det känns inte heller rätt... När Robban kör slungan så går/hoppar hon parallellt i djupsnön 1-2 meter bredvid och försöker fånga upp all snö som sprutar ut...

 
Egentligen har vi hundförbud i soffan, frågan är då om Axxa är en hund eller inte?... Fast det spelar ingen roll för Axxa är "sååå söööt" så hon kommer undan med allt så länge Jennifer är i närheten.



Robban är ute på dagens tredje skottnings-/slungpass vid 15-tiden och detta följdes sedan av ytterligare två till! Själv hade jag fortfarande ont i ryggen och lite sammandragningar sedan dagen innan så jag var skottningsbefriad, vilket kändes lite så där...


Hundarna fick ett par märgben var under vabdagarna och tyckte det var helt okej att ligga ute i kylan och gnaga, Faran hamnar nästan i trans när hon försöker komma åt märgen i mitten

Var länge sen uppdaterade angående våra träningar... Får se vad jag kommer ihåg...

För tre(?) veckor sedan kom Malena med vår yngste maskot och hälsade på när vi sågs på Haninge BK, jättekul att träffa Malena igen och att få träffa Loke!



Vi fikade givetvis och snackade ikapp lite med Malena innan vi gick ut och tränade, körde kvarsittning en minut och sedan platsliggning om jag inte minns helt fel. Sitt kvar gick lysande men på platsliggningen satte sig Axxa upp! När jag lade ner henne låg hon fint resterande av tiden. Minns inte riktigt vad jag tränade övrig tid förutom fotgåendet som gick bra.

Jag har även träffat Emma och Helena en gång, i ösregn för träning på Haninge BK. Vi började med att fika för att se om regnet skulle avta men efter lite catch up och träningsplanering var det bara att inse att regnet snarare ökade än minskade i styrka! Ut och träna i ösregn, blåst och kyla! Vi körde en hund i taget på några utvalda moment. Jag fokuserade på inkallning med ställande och vi insåg att precis med så många andra moment så måste jag variera, variera och variera! Jag kan inte träna moment tävlingslikt och inte heller enbart delar alt. helhet utan måste hela tiden försöka vara lite oförutsägbar, annars falierar momentet... Rutan gjorde hon med bravur! Körde fotgående som gick lite si och så, lite pip som eventuellt berodde på min stela kroppshållning och mimik etc. och eventuellt något moment till men är inte 100 på vad... Hon bryr sig dock inte det minsta om regn och vattenpölar  då hon kunde sätta sig i en 1 dm djup vattenpöl utan att bry sig och Emma utbrast till och med "nu förstår jag varför man väljer schäfer"...   


Lite blött var det även om vi höll till på övre planen för att slippa simma...

Vi har träffats i Emmas lokal en gång och då tränade jag fotgående, fjärr och sitt/stå/ligg under gång med Axxa gåendes framför mig. Gick mycket bra och trots att vi alla var inne på liten yta så var hon supertyst och fokuserad!

Hemmavid har det inte blivit så mycket träning då jag inte fått sova ordentligt och nu prioriterar jag sömnen framför att ställa väckarklockan för att gå ut och promenera samt träna på morgonen... Ska jag träna när Jennifer är vaken och hemma har jag en mycket villig medhjälpare men det är inte alltid jag har bra uppgifter som hon kan hjälpa till med. Så bästa passen får vi helt klart på våra morgnar.

Helgen
I lördags var jag iväg på Luciacup och hejade på de 2/3-delar av teamet som tävlade! Det gick lite si och så för alla, dels var hundarna ovana vid kylan och snön och dels var planen inte plogad utan de hade bara skottat gångar. Upplägget på tävlingsplanerna var sådär och tyvärr följde inte tävlingsledarens kommendering de plogade banorna så ibland fick ekipagen ut och pulsa i djupsnön. Det må va hänt om man har typ schäfer (höga, pälslösa ben) men för t.ex vår lilla håriga Pumi Tindra som tillsammans med sin matte var ute på sin andra tävling någonsin vart det alldeles för svårt att försöka gå/hoppa fram ett snyggt fritt följ i djupsnön...

Ett ekipage jag blev grymt imponerad av var Emma och Plätt, snacka om väl genomtränad hund och proffsig förare! Deras lägsta nivå är otroligt bra! Och trots dagens förutsättningar så vann de eliten med ett 1:a pris! Ett ex. var när de skulle köra dirigeringsapporteringen, då var det skottat som ett T med en mittgång fram till konen och mittenapporten och sedan låg alla apporter på en plogad rad. Har man dock lärt hunden att gå ut i en båge (vilket ju alla har) innebär det att hunden inte ser var apporterna ligger då de låg "långt" under snönivån... I mina ögon utförde Plätt momentet med bravur! Vill ni läsa mer kan ni se Emmas blogg.

Det var en mycket trevlig tävling som trots många starter samtidigt flöt på hur bra som helst och vilket fint prisbord!! Jag kommer dock inte tävla där på grund av att förutsättningarna inte var de bästa för ekipagen, pga skottningen...


Stockholm i söndags, sååå vackert!  

Efter tävlingen åkte jag hem till mamma och pappa som hade Jennifer fredag-lördag och hängde där resten av dagen innan vi åkte hem till Robban. På söndagen var vi på utflykt, Robban vill ju ha ett projekt att mecka med och det fanns en bil i Upplands Väsby som vi åkte och tittade på. Jennifer tyckte vi ska köpa bilen då den är blå, Robban ser möjligheterna och jag såg att det var mer hål än plåt på bilen... Men det är inte jag som ska fixa så vi får se vad Robban beslutar. Åkte till Barkarby outlet för lite inhandling av hjälm, täckbrallor jag kan växa i, julsaker och fika för att sedan komma hem till "vår skog" igen. Jag som aldrig släpper tjejerna efter skymning gjorde avkall från mina principer och lät dem röja loss i någon timme under tiden Robban och Jennifer lekte med pulkan i skogen. De hade ju legat i bilen hela dagen och hade liiite energi att göra av med. Om jag släpper dem i mörkret någon mer gång ska jag dock se till att de har både reflexer och lampor på för det hade vi inte med oss nu, hade inte räknat med att bli så sena... Härlig dag vart det i alla fall.

Mörkt i skogen!

Jennifers reflexer på overallen syns i vart fall bra

Suddig Axxa, men Faquera kan ni ju leta efter...

Äppelskruttar
Så till äppelskruttarna... Våra hundar, tjejerna men inte Birre, var dåliga i magen i förra veckan och jag var uppe 2-4 gånger per natt för att släppa ut dem i olika/samma omgångar... På det hade Jennifer mardrömmar så det var en hääärlig vecka, not. Jag funderade lite på varför de var dåliga i magen eftersom de sällan eller aldrig blir det, eftersom inte Birre var dålig förstod jag att det inte smittade. Inte nog med att jag var tvungen att släppa ut dem lite då och då som kom de =&/(#&/(=% när jag ropade heller utan varje utsläpp tog 5-20 minuter och ibland fick jag gå ut i morgonrock och stövlar för att få in de rackarna! Robban fick dock svaret när han släppte ut Faran en natt... Fick en fotoserie på hundarna när jag upptäckte dem på dagtid i helgen.

Axxa på väg upp för vedtraven som är dold under snön undrar vad jag tittar på...

Väl uppe på förrådstaket börjar hon leta efter frusna äppelskrutt!

Höstäpplen har de ätit som 17 och det håller magarna för, men tydligen inte frusna.


Birre däremot plockar enbart direkt från trädet och får därför inte i sig lika mycket! Så kan det gå...

Tänk att jag hörde den här låten, som jag hört så många förut, men denna gång lyssnade jag på texten och kunde inte låta bli att LE! Helt underbar och stämmer så väl in på delar av/personer i mitt liv senaste tiden! Bestämde mig för att nu får det vara slut, nu ska jag må bra igen! Tänker inte ligga ner och låta mig sparkas på! Det är inte jag.

Har lyssnat en hel del på låten, pratat med goa vänner på jobbet, på fritiden, träffat hela och delar av teamet och tränat hund, följt med och hejjat på teamtävlingar (Lucia Cup), försökt sova - vilket gått sådär pga två- och fyrbenta, varit hemma från jobbet ett par dagar och bara vilat då jag tog slut och se, nu är jag på G igen! Jag mår mycket bättre igen, julstämningen har infunnit sig, träningslusten är tillbaka och Jennifer har en gladare mamma och Robban en gladare "fru" igen.