Får frågan hur jag mår rätt ofta och svarar i stort sett alltid att jag mår bra, utan att egentligen "tänka efter". Jag mår bra. Illamåendet har i stort sett gett med sig helt, kommer tillbaka ibland och då oftast i samband med frukosten. 1-2 gånger i veckan får jag inte behålla frukosten men mår egentligen inte dåligt. Vad jag kan äta till frukost skiftar, ibland är det grovt bröd för att ett par dagar sedan enbart kunna äta vita frallor - märkligt det där, och svårt att handla...

Så illamåendet har gett med sig och även den värsta tröttheten, istället kom halsbrännan och foglossningen som ett brev på posten. Barnmorskans tips var: gå med små korta steg, gå inte långa promenader utan hellre två korta än en lång, gå i trappor med små steg i taget, sitt inte med benen i kors, inte springa utan gå lugnt etc. Längskidåkning som jag längtat efter är bara att glömma, det får jag spara till nästa vinter. Ni vet ju hur jag älgar fram i full fart med mina jättekliv och alltid sitter med benen i kors... Jag har lite att jobba på nu... Men, hellre foglossning (på denna nivå) än illamående!! Is och slask gör det ännu värre så jag hoppas att det blir ett snölager snart igen! Eller barmark, men allra helst mera vinter! Barnmorskan föreslog även foglossningsbälte så är det någon som läser detta som har ett sådant att låna ut eller sälja så är jag intresserad!

Igår gick jag ju en sväng på 1,5 timme med Sofie och Fanny och resten av dagen gick jag som en 80-årig gubbe,  Robban flinade och frågade om han skulle hämta rullatorn... Sjysst sambo man har...   På kvällen behövde jag även lite hjälp med att resa mig upp och komma ur soffan... Därför får jag välja vilka aktiviteter som ska utföras, kan inte göra allt jag vill. Tänk, nu har det gått 2/3 av graviditeten - det är sååå häftigt att få uppleva det en gång till och skönt att ändå må helt okej under tiden! Han sparkar och lever rövare så vi kommer ha att göra om några månader...   

Avslutar med några bilder, vi ägnar oss en del åt soffmys numera :)

På annandagens morgon rasade ett nytt lass snö från taket… Vi hade hunnit får bort ca 1/3 av det från förra raset så nu var det ännu mer… Det är dock otroligt skönt att snön inte är kvar på taket! Ni kan ju gissa vad vi gjort i mellandagarna – härlig semester…

Här har vi hållt på några timmar så ni ser ju...

På bilden ovan har vi hållit på några timmar... Jag får inte skotta alltför mycket, även grannen som jobbar på neontalen kom förbi en dag och sa att hon vill inte gärna träffa mig på jobbet... Men vad gör man, Robban kan inte fixa allt själv. Jag skottar i en halvtimme-timme sover middag i 1,5-2 timmar! Ut och skottar någon timme till, in och vila och så håller vi på. Det har inte varit bättre av att jag fått en manlig förkylning! Ja, något annat kan det inte vara för jag har haft ont i halsen, snuvat lite och nyst och varit helt däckad... Hundarna har fått stå tillbaka, pallar inte att både skotta och promenera tyvärr, de är dock rätt bra på att roa sig själva.

Axxa springer fortfarande upp och ner till altan och fångar snö

"Gamlingarna" har roat sig med att leka under tiden!

Birre 8.5 år och Faquera 10.5 år vet hur man roar sig

Kolla in mördarflatens struptag på lilla, söta , oskyldiga Faquera


En inzoomning för bevisningens skull  


Tjohej!

I lördags åkte jag, Jennifer och Axxa till Lidingö. Jag släppte av Jennifer hos mina föräldrar och åkte vidare till norra ön för att träffa Sophie för en promenad. Jag har inte träffat hennes nya hund så jag visste att det var ungefär ett halvår sedan vi sågs – det visade sig dock att vi inte setts sedan vi vandrade Norge, i augusti förra året! Skandal! Sophie är en av mina bästa vänner så det måste vi ändra på!! Äntligen "fick" jag träffa lilla Fanny, en suuupertrevlig springervalp på… 6-8 månader… Nästan så man blev sugen på springer igen - höll på att bli med en springertik, som bodde hos oss i ungefär tre veckor, för  8-10 år sen... Hundarna fick vara kopplade hela svängen men fungerade jättebra ihop! Så skönt! När Fanny ”spann upp sig” alternativt hoppade mot Axxas sida/rygg för mycket räckte det med att Axxa visade sina finfina tänder för att hon skulle säga ”ooops!” och lugna sig. Jättefint hundspråk verkar hon ha. Enda tråkiga är som sagt att det är en springer och inte irländare… Det var ju genom våra settrar som vi lärde känna varandra för ca 15 år sedan! Vi var ute i ca 1,5 timme och halkade fram på isgatorna…

Efter promenaden åkte jag till mamma och pappa där vi tillbringade resten av dagen. Tror Axxa tyckte det var en lyxdag!

Soffmys, finns det hjärterum så finns det stjärterum

Jennifer vispar pannkakssmet till middag

Idag, söndag, har jag varit iväg och tränat lite lydnad med Marion från träningsgruppen. Hon var iväg och kollade plan igår och det såg bra ut, idag hade vi dock att välja på en pool eller en "bucklig skridskobana"... Vi valde skridskobanan och fick anpassa träningen därefter. Det var på en ridvolt så det var lite hästskit här och där också. Vi började med en kort sitt i grupp, belönade och ställde upp för platsliggning på samma ställe. Jag lämnade Axxa 5-10 steg och gick sedan tillbaka och belönade. Vi har fungerande sitt i grupp och fungerande platsliggning, men när jag först kör sitt i grupp och sedan ska lämna henne för platsliggning så sätter hon sig upp under tiden jag går iväg och därför ville jag belöna att hon låg bra när jag lämnade. Det gick bra, behöver dock mer träning så klart. Testade lite fotgående men underlaget passade oss inte alls så det avstod jag. Körde en inkallning med ställande i snön i kanten av banan som gick mycket bra. Fjärrdirigering med hjälp av ridpisk (har den som en förlängd arm) gick mycket bra då det går åt rätt håll. Körde vissa skiften på fullt avstånd och stå->sitt på ca 5 meter - det tar sig! Det vart inte så mycket mer träning än så för vår del. Sedan kommenderade jag Marion och Vessla genom en klass 2, de moment som gick att köra. Nyttigt att vara på ett helt nytt ställe och kul att Axxa var helt med på lydnadstänket trots att vi var på ridvolten och att det kom fram häst och ryttare och pratade med oss emellanåt! Kanske vi kan ta tag i ridhusträning så småningom.

   
Axxa i full fart in med bollen efter ett lydnadspass på uppfarten

Julafton började med att Jennifer fick öppna sista luckan i chokladkalendern och kolla efter sista prylen i julstrumpekalendern. Sedan var det lite sorg över att kalendrarna är slut!... Därefter öppnades julstrumpan med första julklappen.

Vid frukost ringde Robbans pappa och berättade att hans farmor inte skulle komma med på julfirandet då hon någon gång melllan kvällen innan och julaftons morgon ramlat och brutit höften... 92 år gammal visste vi inte hur hon skulle klara operation etc som skulle ske inom 12 timmar... Sedan inträffade ett par småincidenter till som lade ytterligare lite ytterligare sordi på julstämningen...


Jennifer pyntar det sista på granen på julaftons morgon och vi lyssnar på "cool hoppmusik" (Eminem) :)

När våra familjer var på plats kom firandet igång ordentligt i vart fall och stämning var i stort sett på topp.


I år var morfar jultomte och det genomskådade Jennifer på lååångt håll när han kom gåendes på uppfarten...
Hon blev nog mest glad över det då hon ycker tomten är jätteläskig...


Bästa julklappen var nog, den vid det här laget mycket välanvända, "Spiduman"dräkten ;)

På kvällen kroknade både den yngsta och den äldsta tjejen...





På juldagen fixade Robban picknick och så åkte vi iväg till Velamsund för en promenad. Axxa drog Jennifer i pulkan vilka båda två uppskattade! Härligt med en hund som tycker allt är kul och gillar att ta i!


I uppförsbackarna var det lite tungt, men annars gled det på rätt bra






Fikadags med varmchoklad, läsk och skinkmackor


Under fikat tänkte jag att Axxa skulle få springa lite lös och röra lite ledigt på sig, det gjorde hon i typ 2 minuter sen...


... lockade vår matsäck mer!




Faran som tyckte att andra hundar inte hade något vid vår fikaplats att göra (fikade precis vid gångvägen pga snön)  fick finna sig i att sitta uppkopplad en bit ifrån...


En nöjd Axxa intog soffläge när vi kom hem några timmar senare

Senare under dagen fick vi veta att Robbans farmor klarat operationen vilket är otroligt skönt! Dessvärre mår hon inte så bra...